Alla jävlar kan bygga hus, eller?

Martin Arkad hade ju en storstilad (?) avslutning på sitt försvarstal på hemsidan igår. Den om att det är tur att TV4-snu8bbarna inte bygger hus. Det här kan bli värre ändå.

Min bror Anjo som gjort väldigt blygsamma insatser på några byggarbetsplatser under mitt överinseende, han skriver om ett bygge som körs av en reklambyrå.

Vad skall det bli härnäst? Konsulter och arkitekter med hammare i handen? Byggbloggare? Chefredaktörer?

Bäva, byggbranschen!

—-

Vad vill Martin Arkad egentligen?

Försöker han uppfostra TV4 i etik och moral?

—–

Talesättet att ”man skall inte kasta spjut i radhus” kanske kommer väl till pass här.

Martin Arkads göranden har dragit igång en massa trafik på nätet idag. Artikel i SVDDagens MediaResumé och på Second Opinion, kommentarer på bloggarna i byggnischen förstås (Blasket, ByggaHus-bloggen) liksom Fredric Kjellberg och några till.

Varför då?

Någonstans på vägen har det blivit en principsak. Det måste skurit sig totalt i kommunikationen med kunden. När hände det?

Byggfelen som påvisas är allvarliga, men inte värre än att det kan fixas. Den slappa hanteringen av både KA och BN bekräftar en del som jag skrivit om förut här på bloggen, men inte heller det kan vara hela orsaken.

Hur illa det än låter i konsumenternas öron är det inte helt ovanliga fel, det märkliga är att man inte fixat dem och gått vidare i livet. Det kostar mer att processa än att fixa skiten, så varför blev så här?

De dokument som bolaget Järntorget lagt upp på sin hemsida kanske belyser det hela lite mer. Längst ner på ett dokument, nedanför arga brev till Jan Scherman och chefsjuristen på TV4 så finns en beskrivning av Martin Arkads personliga bild av konfrontationen. En rätt så ryslig och välformulerad berättelse. Där börjar man förstå vad som ligger bakom hans agg mot Timell/Ekdal och TV4.

I ett annat dokument redovisar man en kronologisk kedja med händelser, där står det att man efter besiktningen 2006 och fram till april 2008 hade en rad möten och att man försökte fixa det fel som kunden påpekade, fel som då var utöver besiktningsanmärkningarna. Någonstans där stannade försöken att komma överens, därefter blev det juridik och skyttegravar. Det skulle jag vilja veta mer om.

Vad var det som byggarn inte ville åtgärda?
Vad vad det kunden krävde?
Vad var droppen som fick bägaren att rinna över?

—–

Det finns några sidor av det här alltså.

  1. Faktiska fel utförda av byggaren, mäklaren, KA och BN, den delen är väl ganska klar.
  2. Järntorgets misslyckande att avsluta sin affär med en kund, ganska tydligt.
  3. Sist, på toppen av allt, vill Martin Arkad uppfostra TV4´s attack-team Timell Ekdal i pressetiska frågor.

Punkt 1 måste vi i byggbranschen fixa till, så kan vi inte ha det. Punkt 2 måste Järntorget fixa till, missnöjda kunder är inte bra för företaget. Punkt 3 tror jag han kan lägga ner, det kriget vinner man inte.

—–

Fusk-TV, Fusk-Timell, Fail-5%

Fuskbyggarna på TV4 tar ny fart och nytt bloggvirke på väg in 🙂

Igår var det byggbolaget Järntorget som fick värmd fisk. Men TV4Play verkar vilja ta betalt (!?) numera så jag har inte sett spektaklet. Det hindrar mig inte på något sätt från att tycka, gissa, undra saker och dra ihop några förhastade slutsatser.

Fredrik på Byggvärlden skriver om det både före och efter programmet. Han har en intressant position som representant för journalistiken och de pressetiska reglerna, dessutom som någorlunda kunnig i byggverksamhet, tuff kombo. Man kan gissa att det kommer mer i tidningen Byggvärlden om det här.

Jag har läst på det här på Järntorgets hemsida, under temat ”VDn´s klagosång”. Han har säkert rätt i sak, till stor del, men har ju misslyckats ändå på något sätt.
Slutklämmen är bäst:

”Efter att ha fått en inblick i hur den kommersiella TV-branschen fungerar under hösten kan jag konstatera att vi alla skall vara glada över att TV4 inte bygger hus. Det hade blivit en katastrof om de förde över sitt oseriösa beteende in i vår bransch.

Martin Arkad
VD Järntorget Bostad AB”

Håhåjaja – Ekdal i byggbranschen? Ja, Timell har ju redan visat hur man bygger. Han var ju bra på det med. Väl?

(Redaktionen för Fuskbyggarna är uppenbart inte fel felfrivilket fall som helst.)

—–

Man kan ana att det ligger mer problem bakom det här än bara ett felaktigt fall i badrummet. Det är tydligt att dessa kunderna kvalar in bland de 5% där det skiter sig på något sätt, frågan om vem som är idioten respektive den drabbade är inte helt solklar för mig.

Att Järntorget gjort tekniska fel står klart, att de misslyckats med sin kundhantering är också tydligt, att det kostat byggarn mer att tjafsa än fixa felen är fakta. Familjen i fråga – kunden – har förlorat pengar, genomlidit svåra år och mycket bråk, fått bakfall i badrummet och allmän olustkänsla för hela projektet. Helt i onödan.

Så var ligger egentligen felet?

Kommunikation, kanske?

—–

Sync gillar svartvitt, också

Sotarn ser allt i svart, han mailade just till kollegan och meddelade att Cosmic Egg med Wolfmother är den enda anledningen till att genomlida 2011…

—–

Nåja, vi ser det ganska ljust här på kontoret. 2011 alltså.
Men man måste ge sotarn cred för hög kulturell nivå.

(han har tidigare figurerat här på bloggen som ”en på ytan butter men i övrigt helt ok  jävel”)

—–

Gott Nytt År önskar Sync

Ja, jag tänkte prova att skriva ett inlägg helt utan vare sig ironi, sarkasm eller baktanke.

Det får bli en lista. 2010 Sync finest.

—–

  1. Syncs Julknytkalas 2010
    Vi hade ett kalas julen 2008 som kändes svårt att toppa men vi gjorde ett försök och det känns som vi lyckades rätt ok :).
    Det ger oss lust till arrangera mer, ordna och fixa tillställningar och möten. Människor vill och behöver  träffas. Vi kommer att fortsätta och sannolikt också utöka den verksamheten.
  2. Sync vände
    2008 blev det tvärstopp i maskineriet bara månader efter att vi startat bolaget. Vi var fyra friska gossar, jag som ende anställd och övriga med egna firmor fast under samma skylt. Vi insåg under hösten 2008 att det inte funkade, jobben fanns inte. Två av fyra fick ägna sig åt annat för att rädda brödfödan. Vi två som var kvar kämpade på, startade bloggen och tog därmed vår navelskådning till en ny nivå.
    Geggan från 2008 kletade av sig på 2009 som egentligen annars var ett ganska bra år. När vi stänger 2010 är den känslan borta, ekonomin i ordning och projekten vi skall göra 2011 riktigt, riktigt bra.
  3. Sync växte
    Efter några års tjat och ett lyckligt sammanträffande i tid och rum så bestämde sig en gammal kompis sig för att hänga på Sync-klanen. Han kör egen firma under Syncs namn 2011 med målet att han skall bli anställd och delägare på lika villkor 2012.
    Faktiskt är det först nu i slutet på 2010 som jag vågat formulera Syncs plan på tillväxt. Vi vet vilka vi vill ha, några av dem vet att vi vill ha dem. Helt säkert finns det någon som passar in och skulle stärka oss, någon vi inte känner, det blir roligt den dagen vi råkas.
  4. Sync Blog
    Lustigt nog så har bloggen öppnat några dörrar och gett lite tillbaka. Den har definitivt gjort att jag blivit tvungen att formulera mina åsikter och tyckanden, den har säkert också gjort att jag funderat lite mer över tingens ordning.
    Om den hjälper till att förbättra byggbranschen eller rädda Planeten Jorden är dock fortfarande tveksamt.
  5. Fredriks lista och Byggbranschen
    En stor förmån man har som bloggare är att man kan sno vad som helst genom att länka till det med valfritt mycket cred. Fredrik är chef för Byggvärlden, han har listat 25 Snackisar 2010 som ganska klart visar läget i branschen just nu. Ganska mycket som inte är så positivt, tyvärr. Det finns med andra ord mycket att snacka om, ännu mera att förbättra och shitloads att blogga om 2011. Det är ju på sätt och vis bra för Sync men dåligt för många andra och för Planeten Jorden.

—–

Sync önskar alla ett minst lika Gott Nytt År 2011 som vi själva tror att vi får.

—–

Sync på Blogipedia

Eftersom jag saknar vettigt bloggmaterial och har dötid just för stunden så klipper jag in lite navelludd jag just pillade loss.

—–

Jaha?

Frågor på det?

—–

God Jul önskar Sync (ses igen på måndag)

Ja, det verkar som julhälsningarna åtföljs av ett självklart antagande att det är ledigt några veckor nu. Jag vet inte, men i år är det en arbetsgivar-jul. Nästan inga klämdagar. Ändå låter det på folk som att alla har jullov.

Det kanske är ett sundhetstecken, kanske en välfärdsmarkör, kanske en kärleksfull omsorg om barnen hemma.

Men – några av oss jobbar.

Jag fick rätta en platschef som skrev i ett mail till samtliga inblandade:

”Bygget kommer att vara öppet hela semestern så alla är hjärtligt välkomna att arbeta och Glöm inte nästa UE möte den 28/12 2010.”

WTF?

Det är fullt möjligt att han själv fyllekör nerför den svarta pisten i Verbier efter en glühwein-lunch på måndag men vi andra jobbar som vanligt.

Så Sync önskar en

God Jul 🙂

(vi ses på måndag kl 06:45)

Skyll inte på vindsvåningarna

GP skriver att Istapparna är vindsvåningarnas fel vilket ju är lite konstigt.

Jag menar hur skall en stackars vindsvåning egentligen kunna ta ansvar något sådant?

Nej, det är mitt fel. Ja, om vi utgår att jag representerar dem som projekterar, bygger och har kontrollansvar när det byggs om vindar och annat. Att det blir istappar beror inte på att en vindslägenhet är oansvarig eller försumlig, det beror på att någon missat lite isolering och byggt en köldbrygga på ett olyckligt ställe. Inget konstigt alls.

Ansvaret däremot ligger ju naturligtvis hos fastighetsägaren.


(faktiskt lite småkorkad vinkling av TT på Fastighetsägar-VDn´s uttalande i artikeln, tråkigt med tanke på att alla andra klipper den texten utan att fundera DN, Expressen, DI)

Sanningen måste fram…

…även om det smärtar ibland.

Folke på Mullberga är ju en bloggidol för mig.

Folke levererar ännu ett stycke sanning här.

—–

Vadå för nöjen?

GP skriver

Hantverkare bjöd tjänsteman på nöjen

jag kan inte bli mer nyfiken än så här. Vadå för nöjen?

Är det bordeller och sånt?

Snälla, säg att det är åtminstone lite smaskigt. Lite Allbäck-style. Resor och lyx i överflöd eller nåt.

Bara det inte är så som vi hade det på mellanstora byggbolaget där alla beställare fick ett årskort på Liseberg. Det är förvisso nöjen men knappast värt besväret att tjafsa om.

Eller?

(Och jag slutade där för femton år sen så det är preskriberat)

—–