Jo, tyvärr.

Vi skrattade rått och cyniskt när Poseidons chef ville läsa upp ett portaldokument om  hur hans anställda borde uppföra sig. Han såg ut som en ledsen hund när han satt där och försökte vara trovärdigt förvånad att hans fina dokument inte följdes till punkt och pricka.

Typ – ”Vi har ju ett dokument om att vi inte skall fuska, då kan vi ju inte gjort fel”

—–

Jag har läst många såna. Det etiska regler, värdegrund, policy, verksamhetsmål, styrdokument, bla, bla, bla, högt, lågt, tydligt, flummigt, kortfattat, långrandigt.

Varje gång jag ser ett sånt tänker jag – ”Fy fan va bra!” – och läser vidare. För det ju bra om man planterar det, vårdar det och låter det gro in i organisationen. Och att man ibland oroar sig lite om det är rätt, om det gör nytta och fungerar. Ungefär som jag tror att Dipart gör.

När jag jobbade på den väldigt stora konsultfirman så skulle vi åka på Managementdagar i Uppsala. Vi var 25 stycken från Göteborg. Företaget hade en fin miljöpolicy som sa att vi skulle åka tåg och undvika flyg (så alla andra). Ändå så bordade vi planet till Stockholm på morgonen, 25 pers.

Jag fick aldrig någon vettig förklaring på varför vi inte åkte tåg. Och heller då inga varför vi inte följde vår fina policy.
—–
Jag diskuterade detta med en klok platschef igår. Vi var överens om att ett sånt dokument bara blir nyttigt om ledningen själv följer det, ger sina anställda utrymme och anledning att tro på det. Annars kan man kasta skiten.

Inte sitta och läsa innantill först när Janne Josefsson knackat på.

—–

(Nu har GP vaknat också)

Jo, jag har ju okänsligt trampat runt och tyckt saker om platschefsskapet och platschefens roll i branschen.

Per-Ingemar på Veidekke har också skrivit om detta i två inlägg. Jag har varit lite frågande inför hans filosofi, det låter bra med många fina ord men funkar det? Att ge platschefen en friare roll låter bra, men att lämna för mycket åt platschefen att fixa själv (min tolkning) kan vara ödesdigert.

Han har nu fått mer konstruktiv kritik i kommentarsfältet av en av sina egna. En med viss tyngd också. 40 år i branschen, typ. Tyngd.

Kommentatorn skriver:

”Jag delar endast delvis din syn på platschefsrollen. Min uppfattning är att den hos oss tenderar att bli för vidlyftig och omfattande. Det är sannerligen inte många som klarar av allt vi lägger på dessa personer i vårt verksamhetssystem”

Sen tycker kommentatorn att bland annat inköp skall lyftas från platschefen. Till sist en slutkläm.

”Platscheferna skall leda och planera arbetet på plats samt bevaka kontraktsfrågor gentemot beställarna. Vi måste bli bättre affärsmän”

Shit. Det är som jag sagt det själv.

—–

Så är det alltså.

”Jag är inte bara tandläkare utan också MAMMA” som kvinnan sa en gång i en reklamfilm.

”Jag är inte bara ansvarig för allas arbetsmiljö och säkerhet, kvalitén på det vi bygger, planeringen och projekteringen och att det finns tvål och dasspapper på byggets toaletter.” Det kan platschefen säga. ”Jag är även AFFÄRSMAN.”

(Eller kvinna. Teoretiskt/hypotetiskt sett.)

—–