Arbetsmiljöverket behövs

Fundering med tanke på de arbetsplatsolyckor som uppmärksammats på sista tiden och mitt bloggande i skuggorna utav dessa.

—–

Jag har jobbat på byggen sen 1989. Först som arbetsledare, sen som platschef, en kort tid som hantverkare och numera som projektledare. En del har förändrats, annat är som det var då för 22 kg sen.

På byggen får vi ibland besök av en representant för Arbetsmiljöverket, AV. Antingen kan det skett en anmälan om dumheter eller så hade råkade det bara bli just ditt bygge. För länge sen hette detinte AV utan Yrkesinspektionen men fungerade väl ändå ungefär likadant. Besöket brukar i regel ske i positiv anda och med en vänlig ton från bägge parter. I mitt fall oftast även med ett inslag av nyvaken och genant medvetenhet om brister som jag blundat för.

Besöken brukar i regel resultera i ett inspektionsmeddelande som kommer dels till entreprenören, dels till byggherren. Jag minns inte exakt formuleringen men det brukar vara ett punkter som skall åtgärdas och att man, om man inte fixar till detta, riskerar böter eller möjligtvis får skaka galler ett tag framöver. Det är sällan någon större tvekan om att detta fixas till, och faktiskt tror jag att man inte gärna upprepar just det felet.

Om det är så att AV fått kraftigt minskade anslag och inte har resurser att göra dessa besök så är väl resultatet ganska solklart.

Någon gång har jag bett att få träffa AV innan vi kört igång ett projekt. Senast 2006 inför ett lite komplicerat projekt. Det var inte självklart att få till det mötet, den typen av förebyggande möten fanns inte med i deras budget då. Knappast heller nu. Sen dess har ju vi konsulter börjat sälja tjänsten Bas-P (byggarbetsmiljösamordning) men ärligt talat är det en ganska uddlös historia.

Nu har ju borgarna tillfälligt bromsat sin iver att sänka min skatt, det har de ju varit ganska lyckosamma med annars. Möjligen hänger detta ihop med indragna besök från AV. Härmed meddelar jag Anders Borg och Fredde att jag accepterar en skattehöjning om pengarna används på ett bra sätt, t ex av AV.

—–

En arbetsmiljöingenjör jag känner sa över en lunch i förra veckan att han har det lättare att få platschefer att sköta arbetsmiljöarbetet än vad man har att få dem att följa kvalitetssytemet. Risken att bli personligt ansvarig och få dagsböter funkar som hot där.

Det är nya regler på gång efter Statens offentliga utredning ”En bättre arbetsmiljö genom effektivare sanktioner”, SOU 2011:57. Om jag tolkar det rätt så styr man över från möjligheterna att straffa personer till att använda viten och sanktionsavgifter. Det skall svida i plånboken alltså. Att AV skall kunna hota med tyngre viten mot byggarna och byggherrarna kommer sannolikt speeda upp åtgärderna en hel del, en miljon är mycket pengar. Dock att det är nästan två år tills det kan bli verklighet.

Men då krävs naturligtvis att AV har pengar nog att besöka de arbetsplatser där de nya reglerna skall användas.

Här skulle till exempel AV kunna skriva ett föreläggande om att en traktorgrävare inte får användas som solskydd på rasterna. En fet sanktionsavgift borde få byggarchefen att köpa ett parasoll till gubbarna istället. Kanske.

—–

(En bättre arbetsmiljö genom effektivare sanktioner, SOU 2011:57)

Olycksstatistik och orsaker till död

GT/Expressen hade en ledare signerad Liv Landell den 19 augusti om byggbranschen olyckor och hur en byggnadsarbetares liv värderas. Det är en befogad frågeställning. Jämförelsen med om det skulle kola lika många journalister eller lärare i arbetsmiljörelaterade olyckor är intressant.

Statistiken på döda i byggbranschen har hanterats här på bloggen förrut och jag är inte helt klar över om olyckorna faktiskt ökar. Det kan man annars lätt få för sig när man läser de svartaste rubrikerna. Fast det är egentligen skit samma, en död per månad är en familjetragedi för mycket. Varje månad.

Man kan undra varför det är som det är. Igår refererade jag till en annan artikel i GT/Expressen. I den fanns en del matnyttigt som jag kan skriva under på. Bland annat att Arbetsmiljöverket har tvingats minska sina inspektioner på grund av minskade resurser. Det är synd för det det är definitivt en sak som fått mig att skärpa mig under åren som platschef. Besöken av arbetsmiljöinspektören har i princip alltid lett till en uppryckning.

Problemet med arbetsmiljön och säkerhetstänkandet på  de arbetsplatser där arbetskraften inte heter Johansson, Lundström och Andersson, det påtalas också i artikeln. Det finns många byggnadsarbetare och alltfler företag som tagit färjan över Östersjön till Sverige. Man har ibland med sig en arbetsmiljökultur som i vissa stycken är helt apart från den vi önskar uppnå. Det är ett problem som på vissa håll  förstärks av skumrask som ibland tangerar människohandel.

 

Men det är också en fråga om attityder bland svenska pojkar, män och en och annan kvinna. ”Grabbigheten, stressen och de korta byggtiderna påverkar säkerheten”, sägs det i Expressentexten. Jag håller nästan helt med. Kort byggtid funkar alldeles utmärkt om man planerat bra och har ordning på sin arbetsplats och sitt projekt. Stress genereras när det inte fungerar.

Jag tror att AV´s uppsökande verksamhet är viktig och att den borde förstärkas. Facket har en fortsatt viktig roll, jag tycker man skall hålla isär prat om löneformer och koncentrera sig på arbetsmiljön. Företagen måste jobba ännu mer med arbetsmiljön, för mig är det en självklar faktor för att få en långsiktig lönsamhet i byggföretag.

Sen är det förstås så att våra kära byggherrar har ett tungt ansvar även här. Byggherren kan ställa krav på entreprenören, även när det gäller arbetsmiljön för byggnadsarbetare, även om det råkar vara polacker, även om gubbarna konstant går med en cigg i mungipan och envist dissar hörselkåpor och skyddsglasögon. Förändringen kommer uppifrån och går nedåt.

—–

(GT/Expressens ledare)

Ackordssystemet tar inte livet av folk

Ackordssystemet tar inte livet av folk, knappast räddar det någon heller. Inte från att skadas på en byggarbetsplats.

—–

Expressen hade i fredags den 19 augusti en bra artikel och olyckorna i byggbranschen. Flera kloka människor intervjuas. Verkligheten blir grymt påtaglig av av att en nyligen förolyckad ung man och hans anhöriga får plats i artikeln. Han dog när trapphuset rasade i Stockholm i maj 2011. Han blev 26 år.

En som citeras i artikeln är Hans Tilly, Byggnads ordförande.

”Hans Tilly medger att byggvärlden är grabbig, trots att mycket blivit bättre jämfört med för 20 år sedan.

– Men våra medlemmar känner sig inte pressade av varandra att göra saker som kan ge ökad risk för olyckor. De framhåller i stället att stressen och slarvet som orsak.
– Och ett arbetslag som arbetar på ackord är väldigt starkt. Det finns inte en platschef som säger nej om basen exempelvis kräver hjälpmedel att lyfta. Arbetslagen håller ordning på grejerna och det betyder ökad lönsamhet och säkerhet, säger Hans Tilly.”

Va?

Fick han med just in ackordslönesystemet som en faktor som förbättrar arbetsmiljön?
Jag gissar att jag kan samla in rätt många objektiva och insatta personer som tycker precis tvärtom.

—–

Jag tycker så här.

Fackföreningsrörelsen i Sverige är viktig, den omtalade svenska modellen har gynnat alla vad jag kan se. Vi kan till stor del tacka facket för den trots allt goda arbetsmiljö som finns. Man behöver inte titta så långt bortom landets gränser för att se skillnaden. Sen kan man tycka vad man vill om lönenivån för byggnadasarbetare i förhållande till andra yrkesgrupper men det är ett faktum att Byggnads varit framgångsrika på den fronten, och det är självklart i medlemmarnas intresse. Jag tycker det är bra att man kan tjäna pengar i byggbranschen.

Sen tycker jag så här också.

Ackordslöner har inte minskat dödsfallen i byggbranschen, ackordslöner har knappast förbättrat arbetsmiljön i allmänhet och ackordslön skulle inte räddat Chrisse, 26 år, från att klämmas ihjäl när trapphuset rasade.

—–

(Artikeln i GT/Expressen + Byggvärlden om olyckan med Chrisse)

PoÄng (seriöst trams om viktiga saker)

Ackordslönesystemet i byggbranschen är en för närvarande helt iskall fråga. Undrar varför. Det finns mycket att fundera över .

—–

Jag är verksam i och deläger ett par olika företag. Hemma driver jag med min sambo en verksamhet som tidigare på bloggen kallats Familjen AB. De anställda i Familjen AB, även kallade Barnen, har förhandlat fram ett poängsystem som i utbyte mot hushållsnära tjänster ger dem en del extra favörer. Vi testade systemet under semestern.

Först vill jag påpeka – jag är ingen tyrann, vi har en lägsta nivå här hemma. Stupstocken kallas det i byggbranschen.

I systemet utbyttes  poäng mot prestationer, poäng som kunde omsättas på olika sätt. Poängskalan var förmodligen lite för snabbt framarbetad och borde justerats. Enhetstiderna stämde dåligt överens, vissa jobb blev väldigt bra betalda medans andra jobb helt enkelt inte blev utförda när de anställda inte såg sin personliga vinst i det.

Jag vet, göra rent kryddburkar är ett udda jobb. Men vi hade ett gäng stående på ett dumt ställe, de blev mer och mer ingrodda med stekflott med tiden och ingen ansvarig har tagit tag i det på länge. Tioåringen såg denna svaghet direkt, hon gjorde rent burkarna och cashade hem fett, som man säger.

Denna tioåring har tidigare figurerat här på bloggen som en kallhamrad kapitalist, en listig tjej som räknar ut sitt bästa utfall och inte backar för att utnyttja svagheterna i ledarskapet. Det var ingen överraskning att just hon skulle lusläsa underlaget och hitta kryphålen.

Dottern samlade poäng och planerade sina köp noga. Sonen gjorde hjälpligt en tur till brevlådan eller slängde en soppåse, sen brännde han rubbet på en datatimme direkt. Hon har alltid varit krass, han är mer drömmande och lever för dagen.

På raderna för Tvätt och städ hittade hon lättförtjänta poäng i att hänga tvätt på tork, sen att vika ihop densamma och lägga in i hyllorna. Förvisso ett jobb som varit en smula eftersatt de senaste åren här, vi har ärligt talat mer rafsat runt i högen för rena kläder och skippat vikandet/ordningen.

Belöningarna då?

Ja, tanken var att det skall vara lätt att tjäna ihop till en någorlunda dräglig tillvaro och en möjlighet att få det lilla extra med en rimligt bra prestation. De här barnen har en viss erfarenhet att att hjälpa till, de har också en viss erfarenhet av att äta godis. Betydligt mer av att äta godis och fredagsmys än av diskmaskinsjobb dock.

—–

Utfallet? Ja, det gick väl så där.
Sjuårige sonen var inte så pigg på jobbandet, han körde hundvalpstaktiken (=ledsna ögon och huvudet på sned) och fick på så sätt avtalsvidrigt mer datatid än han tjänat ihop. Dottern utnyttjade skamlöst svagheterna i systemet och ligger nu på ett besvärande högt poängantal, än så länge oreglerat och förhandlingarna lär bli tuffa. Utvärderingen i övrigt är inte helt klar än, men det lutar åt att det inte heller blev så påtagligt mycket bättre ordning i vare sig köket ellet tvättstugan. (Oräknat kryddhyllan som skiner av perfektion)

Så vad har det här att göra med ackordsystemet som används som lönemodell i byggbranschen undrar ni nu?
Typ, allt.

Återkommer om detta.

—–

Ok, byggbranch-nördar, dags att vakna nu

Mjukstarten är förbi, semesterminnena är just bara minnen. Nu är nu och då är då.

Byggbranschens bloggare måste upp på barrikaderna och jag förväntar mig spännande och kloka funderingar idag, senast kl 16.00. OK?

Mats Hultgren har väl kommit tillbaka från södra Europa nu.

Fredrik Rotpartnern har tjuvfiskat klart i Bohuslänska vikarna.

Fredrik Chefen för hela Byggvärlden har ansökt om föräldraledighet. Godkännes. Dock att det inte innefattar blogg och twitter, detta bör man hinna med när barnen sover, leker snällt eller kollar Bollibompa.

Byggidioterna kommer definitivt behöva jobba/blogga, där bränner man pengar fort nu. (Allvarligt – vem bygger en ladugård?)

En som faktiskt har bloggat är Jens på Dipart. Han är litye före hela tiden 🙂

—–

Allvarligt skojat så har mycket av aktiviteten hamnat på Twitter, så det är ett tips att leta där om man suktar efter dessa personer.

Jobba, jobba, jobba

Den här veckan känns lite grann som en bortamatch mot Trelleborg – onödig, regnig och oavgjord. Så här långt i alla fall.

I söndags var jag smått taggad av av köra igång igen efter en månads ledigt. Visst. Måndagens offensiva outande på bloggen var helt ärligt. Men nu tar det emot.  Asså, va fan. Gå upp på morgonen? Gå och lägga sig på kvällen? Sjukt tråkigt att anpassa sig till det.

Det vägs upp av att träffa sköna människor och se byggen som rör sig. Det är på pluskontot. Plus att vi snart sjösätter en ny verksamhet under eget namn och att nya uppdrag ligger på lut. Och så förstås i morgon …

Thåström är em av min ungdoms hjältar. Köpte Ebbas vinyl Kärlek och Uppror i mellanstadiet, sen har vi haft ett ”fritt” förhållande, jag och Pimme. Några konserter, första gången 1983 (?) i Alingsåsparken av alla ställen(!). Imorgon ses vi igen i Slottskogen.

(Prince är också bra. Och Robyn)

På´t igen

Jag gjorde comeback på arenan idag. Rakt in i hetluften. Insåg att allting rullat på utan mig.

Ok?

Det är inte helt oangenämt att vistas på bygge igen. Semestern var underbar, Kolmården och Gröna Lund och sånt är skoj men det var precis lagom nu. Ett bygge med grävmaskiner, kranar och gubbar som inte märkt att man varit ledig, det känns gott.

Och så får man ju bryggkaffe i pappmugg, leka kontor och umgås med lika tjocka medelålders män igen, det känns ju också lite bra.

Lite nytt att ta tag i också. Fick ett telefonsamtal precis innan semestern som gladde mig. Det var 2001 som ringde och ville ha tillbaka en projektledare. Ett projekt som avslutades lite snopet är på plan igen. 10 år senare så beställaren hör beställaren av sig och vill köra vidare som inget hade hänt 🙂

På tal om tjocka medelåldersmän så kastar jag spjut i radhus när JM´s arbetsledare får illustrera gubbmagen. Så nu är det dags igen för personalminskning på Sync.

Nu jävlar.

Den här bloggarn har fortfarande semester

En vecka till.

Jag vet att byggsemestern slutar typ nu. Alla som haft de traditionella veckorna ligger och trynar så här dags, det är strax efter midnatt, klockan ringer tidigt. Måndag vecka 31.

Några skall sätta sig i en bil och åka långt, de flesta vill hinna med en kopp och en stund i byssjan också innan de går ut och svingar hammaren. De flesta ville nog hellre ha en vecka till men nästan alla tycker nog ändå om att träffar jobbarkompisarna igen. Det blir snack och campingplatser och grillkvällar, fyllor och barnkalas. En och annan kanske tycker det är gott att komma in i vardagen igen, det kan slita hårt på lever och relationer att vara ledig.

En vecka till.

Jag har en vecka till. Jag vet att den inte blir lika avslappnad som den som nyss gick.

Veckorna 27-30 som hos oss kallas byggsemestern är inte heliga längre. Det är alltid så att det sker en avstannande process i slutet juni och början juli. Man börjar prata om semestern, frågar folk av bara farten ”när skall du gå då?”.  Numera glider i stort sett all byggen in i vecka 27 och 28. Byggare är som folk är mest, man vill sprida semestern, man vill anpassa semesterdagarna till frugan, man vill ta tre veckor i Thailan till vintern. Dessutom har branschen en märklig förmåga att sätta slutdatum på projekt just v26 som sen spricker och några får töja på hemfriden och stanna i stan ett par veckor extra. Så även om jag varit ledig från torsdag vecka 27 så är det först i vecka 29-30 som friden infinner sig.

En vecka till.

Jag har en vecka till. Inget bokat, familjen är ledig tillsammans, det är varmt och soligt. Vi har redan klarat av en rundtur via Norrköping vidare till huvudstaden och hem igen. Norrköping bjöd på Dinosarium en utställning som inte på något sätt levde upp till sin marknadsföring (sämst spenderade pengarna på den resan) och på kvällen en konsert med Veronica Maggio på en hopplöst dumt vald plats. Vi hade ett träd, två betongpelare och ljudkillarnas tält framför oss. Norrping var sådär, Kolmården blev höjdpunkten förstås.
Vasamuséet däremot är sannerligen än höjdare, vi var där i nästan 5 timmar och alla i familjen var lika hänförda. Gröna Lund är helt ok, vi har ju Liseberg i stan så visst, men Grönan är bra. Vi bodde sjukt bra första natten, på en båt tid Kungsholmen. Poäng till Stockholm

Vi stannade till i Örebro på vägen hem och badade i Gustavsvik, tveksamt om de lever upp till reklamen, lunchen inne i stan var god dock. Barnen var nöjda, det är viktigt.

Fem dagars hårdsemester, några dagars gulligt kusinkollo hos farföräldrarna, sen har det bara varit lojt vilande. Tre bra veckor.

En vecka till.

Jag har en vecka till. Den skall jag använda till att fundera på hösten, kanske skriva några blogginlägg och lägga i utkorgen för senare användning. Sen kommer jag skänka en tanke till dem/er som börja jobba idag. Med glädje.

Den här bloggen behöver lite ledigt

Den här bloggen behöver lite ledigt ibland.  Precis som jag. Vi har i och för sig lite svårt att erkänna det bägge två, lite dålig självinsikt.

Jag vet inte hur bloggen hade tänkt egentligen, men jag hade tänkt tokbluffa min omgivning och säga att jag skulle vara ledig fem veckor, sen jobba i lönndom den första veckan jobba avstannade och städa av lite dåliga samveten och andra sega långliggare på ToDo-listan. Nu är jag en erkänt usel bluffare och kalendern kommande vecka är inte det minsta hemlig.

Bloggen däremot liksom bara slutade den 23 juni, sen dess intet nytt, inget meddelande om när den återkommer. Starkt men lite snopet.

När jag dessutom fick glatt mail kl 21.40 i torsdags kväll att en beställare ville att vi skulle åka till xxx (oväntad plats) och titta på ett bestånd av xxx lägenheter som han vill köpa, att vi gärna fick göra det de närmsta veckorna, ja då var ju den avstannade taktiken rätt körd. Märkligt ändå hur hungrigt man hugger på ett nytt uppdrag och att det varje gång är lika spännande.

Så vecka 27 är en arbetsvecka åtminstone fram till torsdag, om jag är duktig/effektiv/fokuserad så är det ledigt på fredag. Sen fyra veckor ledigt med familjen.

Bloggen kommer sannolikt stå still den med. De ämnen som annars kan bli aktuella är grillrecept, djurparksbesök, dåligt väder, bra väder, orimligt många gulliga-barn-bilder och allmänt fyllepladder. Det är ju den huvudsakliga födan på Facebook så det är inget de bloggen skall spä på eller konkurrera med.

Alltså – stängt tills annat meddelas.

—–

Med hopp om återseende i augusti önskar bloggredaktionen glad sommar

Fokus på noll

Noll döda i byggbranschen. Det är visionen. Gärna noll skadade också.

Tidningen Fokus har en artikel som inspirerar till den tanken. Det handlar om landets trafiksäkerhetschef Claes Tingvall som är pappa till nollvisionen. Riktigt bra läsning om en imponerande person.

Han får ett SMS för varje dödsolycka som händer. Hans gäng utredar allt, varje gång.

– Vi ser varje olycka som en kedja. En sak leder alltid till en annan och så vidare, fram till just den sekund där två bilar kolliderar eller någon kör mot ett träd. Vi försöker hitta en punkt i den kedjan som kan brytas.

Poliser frågas ut, bärgningspersonal intervjuas, vägar ska mätas och vittnen ska vittna.

De har ett uttryck för det i Borlänge: de möblerar om i olyckan. Vad hade kunnat vara annorlunda?

—–

Jag vet inte hur väl byggbranschen följer upp olyckorna som händer. Vissa av dem blir uppmärksammande och fortsätter upp i rättegångar och syns i media. Andra stannar synbarligen som en kort notis, som den polske killen som fick sin borrigg över sig och klämdes ihjäl.

Byggbranschen kanske behöver en CSI-avdelning som direkt efter en allvarlig olycka undersöker och utreder? Inte för att i första hand utkräva hämnd och utse en syndabock, utan för att en liknande olycka aldrig skall hända igen. Då måste de också få makt att besluta om tvingande åtgärder och ta beslut som kostar pengar. Tingvall fick bygga massor med rondeller och sätta upp vajerräcken. Funkar det i byggbranschen så röstar jag för fler rondeller på byggena. Direkt.

—–

Claes Tingvall har en nollvision men vet att det aldrig blir nollkommanoll.

Han säger:

– Noll kommer vi aldrig till, men det är inte svårt att komma nära. Det är inte ens särskilt dyrt. Det enda som krävs är tid och att komma runt vissa vanföreställningar.

—–

Läs hel artikeln.