Det betyder som alla vet ett kaloriöverflöd motsvarande entreprenörens dåliga samvete och beställarens höga förväntningar.
Sync kan knappast ta åt sig äran…
…men det är alltid roligt att vara med där det händer. När det händer nåt nytt och väldigt bra.
Vårt projekt i Gårda med studentbostadsrätter är en succé. Sync är projektledare men vi kan inte ta åt oss den smarta tanken som allt startade med. Heder åt den genialiska upphovsmannen som ser lösningar där alla andra ser problem.
24 stycken studentlägenheter sålda idag, det vill säga praktiskt taget hela etapp 2.
GT skriver om det och det kommer snart mer uppmärksamhet – Vi satsar på att fixa en riktigt schysst restaurang som höjer stämningen ytterligare.
Återkommer med mer skvaller och skryt i lagom dos allteftersom 🙂
—-
Lite extra cred till honom också som förutom att hålla ordning på det här projektet och sälja massa lägeneheter dessutom har ägnat sin födelsedag idag åt slipa på det lilla extra i ett annat viktigt projekt som har sin slutbesiktning imorgon och inflyttning måndag kväll.
—–
Det kom ett mail till bloggen
Det kom ett mail om bloggen eller mer specefikt om fredagkvällens lite allvarliga inlägg:
”Livet i almenhet
Att vända vindarna, man blir både glad, röd och upprymd av att läsa din Blogg! snart är det vår å då..
Med goda hälsningar”
Inklippt komplett med gulliga stavfel och allt.
Sen kom rättelsen i nästa mail
”rörd inte röd, röd är jag sen barnsben”
—–
Den gode vännen som skriver är en av dem som driver ett litet byggföretag, en av dem som kämpar med blanketter och siffror men som sannolikt egentligen bara vill jobba med sina händer. Jag vet att han är konstnär också, han behärskar ett hantverk som andra människor avundas honom. Det är nog bra om han tänker på det ibland.
Dessutom bevisar han i sin justering i mail nr 2 att ett tidigare inlägg här stämmer bra – F-skattare är kommunister.
🙂
—–
Cellplast kan innebära psykisk ohälsa för konsulter (senare ikväll)
Jag kan meddela att mina barns mor sitter hos frissan och myser i godan ro. Inte kan väl hon veta att hennes barn just börjat pyssla med frigolit (mer korrekt – cellplast) i vardagsrummet. De sågar och krafsar, formar och bygger.
Sync har ju tidigare uppmuntrat ungarna till att prova på byggbranschen och byggbranschen att uppmuntra glinen till att bygga saker.
Cellplastfigurer? Sååå gulligt. Kommer mamma bli glad?
Vet inte riktigt faktiskt, normalt sett gillar hon pyssel. Kanske inte denna gången.
—–
(det enda problemet är väl som jag ser det den statiska elektricitet som gör att de ca tusen miljoner små vita kulor som just nu sprids i huset inte går att få bort)
—–
Vem vänder vindarna?
Eva Dahlgren sjöng en gång Vem tänder stjärnorna.
Det var på nittiotalet och vi hade LPn hemma, den spelade vi mycket. En Blekt Blondins Hjärta.
I låten Vem tänder stjärnorna finns en textrad som lyder
vem vänder vindarna
vem får mig att gå
dit jag aldrig gått
—–
Jag tänker på det när jag läser om Tripoli, om upproret i Libyen.
2007 jobbade jag på det stora konsultbolaget. Mitt projekt var på väg att ta slut och jag såg mig om efter alternativ. Libyen var ett av dem.
WSP hade fått ett stort uppdrag i Libyen och vi pratade allvar hemma om att åka till nordafrika i några år. Vi har pratat om det många gånger men det har aldrig stämt med det övriga livet. En period så var Shanghai aktuellt. Då var det en chef från NCC som var på jakt efter folk. Jag minns inte hur snacket gick men det rann ut i sanden då med.
Jag var sugen på Libyen, smickrad av den höga lönen och det lagom tuffa äventyret. Vännen som senare blev min Syncförtrogne kollega hade lite bättre koll på verkligheten och menade att man inte kan åka dit och jobba för en diktator. Av ideologiska skäl. JAg som levt i ett känslomässigt vacuum under tiden som egen företagare hade inte tänkt tanken men naturligtvis hade han rätt.
Vi startade Sync istället. Nu har vi förmånen att ibland få åka till Skåne, vi har varit på jobb i Norrlan och skall om ett par veckor på en rolig utflykt till Gävle. Vi snackar alltså tågresor genom Sverige, stadshotell med tveksamt bra meny och äventyr på den beskedliga mellanmjölksnivå där en småbarnsfar trivs utmärkt.
Jag tänker på hur det kunde blivit. Vi kunde suttit i Tripoli med två livrädda barn och önskat oss allt annat än äventyr när Gaddafis bombplan börjat vina över huset.
Så vem vänder egentligen vindarna?
—–
Läser mer på GP, SVD, DN sen orkar jag inte längre. Det blir för overkligt att ta in allt i villan i skogen där sambon och sonen somnat i soffan och dottern sitter och läser sin bok. Fridfullt och fredagssömnigt. Inga stridsflygplan, inga bomber, ingen som dör.
Det blåser ute men bara lite grann.
—–
Sync önskar lycka till…
… på upploppet. Hela vägen in i kaklet som vi säger i byggbranschen.
Vi har just haft sista fredagstårtan på ett bygge som skall vara klart på måndag.
Fredagsfikat klockan kvart över elva brukar innehålla en tvåveckorsplan och arbetsfördelning. Idag var det bara de närmaste tre dygnen som diskuterades, inget annat. Tisdag finns inte (nästan). Fokusering alltså.
Slutbesiktning på måndag med start klockan 08.00, då skall platschef och arbetsledning sitta och redovisa sin dokumentation. DU-pärman och boendeinformation, injusteringsprotokoll och OVK-papper. Då sitter det tre allvarliga besiktningsmän, ett gäng beställare och konsulter för att granska och godkänna jobbet. Då skall alla lägenheter vara städade, det skall komma vatten ur kranen (både varmt och kallt – i rätt ordning), tvättmaskiner och diskmaskiner skall vara provkörda, det skall finnas ström i uttagen och TVn skall gå att koppla in. Entreprenören har lite att göra kan man säga.
Beställaren skall lägga sin söndag på att namna postfacke, fördela källarförråden, fixa det lilla extra. På måndag är det leverans!
Klockan 20.00 måndag kväll kommer de tre första flyttlassen till huset, sen fylls det på med sjutton glada hushåll till under ett par dar.
—–
Jag som är konsult, pådrivare, kvalitetsansvarig och allmän sällskapsdam på platsen går hem snart och firar helg.
Jag önskar alla på bygget och i princip alla övriga också en god helg 🙂
—–
Den verkliga missen har sitt ursprung på ett arkitektkontor…
Detta på tal om senaste programmet i serien Fuskbyggarna på TV4 och inlägget i morse här på bloggen som slutade så abrupt.
Kort resumé – Privatkund beställde tillbyggnad, byggare byggde enligt kundens bygglovsritning, grundläggning ”hamnade” för högt, ingen vill ta på sig felet, Sync Blog skrev detta.
—–
Alltså.
Den verkliga missen har sitt ursprung på ett arkitektkontor. Ett tyvärr alltför vanligt fel som jag fått känna av i runda slängar tusen miljoner gånger. Vi ägnar mycket tid att hantera det här men lyckas inte alltid.
Det typiska fallet är när en arkitekt får i uppdrag att rita en tillbyggnad eller ombyggnad. Ofta är då ritningen gammal nog att bara finnas på papper och man sätter sig helt enkelt med skalstocken och mäter på ritningen och överför detta till en CAD-fil.
En CAD-fil eller dwg som vi gärna kallar den har raka linjer och räta hörn, det är skarpa kontraster och på det hela taget en väldigt trovärdig ritning av ett hus. Tyvärr stämmer det inte alltid, inte ens ofta. Märkligt ofta har handgjorda dörrar från artonhundratalet plötsligt fått samma mått som dagens modulmått. Nästan jämt så är en skorsten fel både i läge, storlek och form.
Vad är problemet då? undrar ni nu. Vad är det som fattas?
Jo, det som fattas är en inmätning och kontroll ute i Verkligheten. För den som inte är bekant med begreppet så är Verkligheten ett område som börjar strax utanför dörren på konsultkontoren. Det kan vara en lite farlig och läskig plats för en arkitekt men ibland måste någon packa väskan med kamera, lasermått och tum och gå ut och göra skitjobbet.
Fast å andra sidan. Egentligen är ritningen inte fel. Problemet är bara att den som tar emot den och börjar använda den som en sanning blir lurad. Man börjar skalmäta och bygga utan att kolla att måtten stämmer med Verkligheten.
—–
Jag höll ett föredrag för ett gäng arkitekter för ett tag sen. De ville friska upp sitt beteende med tanke på entreprenadjuridik och sånt skoj. En sak som jag tryckte på då och som de är duktiga på nu är att de talar om vad ritningen skall användas till. Är det ett skissförslag så står det i klartext, är det en bygghandling som man använda till att bygga hus så står det ”BYGGHANDLING”
(sen naturligtvis en disclaimer – ”alla mått kontrolleras på plats”).
Så en arkitekt borde mäta på plats och ritningen borde stämma på milimetern, men så funkar det inte alltid precis som Robert skriver här. Oftast ingår det inte i uppdraget. Det jag begär i så fall är att den gode arkitekten meddelar detta på tydligaste tänkbara vis – MIN RITNING STÄMMER INTE, NI MÅSTE KONTROLLERA HÖJDERNA!!!
Det framgick antagligen inte på ritningen i Kullavik. I det fallet med Sparrman& Nätt så har jag väldigt svårt att se att någon annan överhuvudtaget skulle vara mer självklar att kontrollera höjderna på plats än de själva. Att starta bygget på fel höjd och sen skylla på kunden och/eller dennes arkitekt är för enkelt.
—–
Fuskbyggare no 7 – Sparrman
Jag har just offrat en timme på TV4PLay och sett Sparrman få sig en omgång av Timell och Ekdal och för att gör en krystad Timelltravesti:
Som vanligt är det alltså inte problemen som framkommer i programmet som det egentligen handlar om.
(Alla från min generation som minns programmet Bullen och Martin Timells första jobb som programledare fattar vad jag syftar på)
—–
Det handlar inte om:
- Timpeng
- Vem som är/var lärling
- Enskilda anställdas kompetens
- Referenser som tyvärr avlidit
- Att entreprenören dumt nog var KA på sitt eget bygge
- Tumstockar, pennor och sågblad
Det handlar om:
- Kommunikationsproblem
- Felaktiga ritningar och vem ansvarar för dem
—–
Med många fler ord menar jag så här.
Eftersom relationen mellan kunden och byggare är så pass förstörd så kommer det naturligtvis fram två versioner av vad som sagts och gjorts, ingendera är riktigt trovärdig som jag ser det. Allt blir färgat av de känslor som finns nu och som inte fanns då.
Då. Då var alltså innan jobbet startade. Då när man pratade om jobbet och när kom överens så var det guld och gröna skogar, gissar jag. Då var man i det där sköna skedet där kunde äntligen har bestämt sig att bygga efter lång vånda och tankeverksamhet. Samtidigt har byggaren fått ett nytt projekt, det är det bästa vi vet. Byggaren älskar att starta projekt och det gör kunder också, alla gillar det.
Sen blir det lite formaliteter gör man några mindre kloka val. Sparrman blir Kvalitetsansvarig enl PBL på sitt eget bygge, oklart om det beror på att han vill det eller att kunden väljer honom – skit samma säger jag. Det är tveksamt smart som entreprenör att göra så, det är tokigt av en privatperson att inte anlita en oberoende part att granska de som sker på bygget. Det hade inte förändrat något i sak, att hyra in en oberoende som kvalitetsansvarig (mig till exempel) hade sannolikt inte ändrat det stora felet.
I programmet vill man gärna hävda att kontraktet är fel. Det får byggaren förstås hela skulden för. Jag håller delvis med men måste ända tycka att kunden i det läget borde vända sig till en expert och ställa den enkla frågan – Är det här ok?
I kontraktet framgår tydligen inte det som kunden hävdar gäller som takpris vilket är lite märkligt. I Sparrmans dokument kan man läsa sig till att han tycker att priset är ett annat. Oavsett vem av dem som har rätt så borde det vara grundläggande att det framgår i ett skrivet avtal. (Alltså då innan man börjar bygga)
Nåväl, allt ovanstående kunde ha sköts mycket bättre. Men även om både byggare och kund varit exemplariska i kontraktsskrivande och den formella delen så hade ju inte huset fått rätt höjd automatiskt. Tyvärr
—–
Nej, allt ovanstående döljer ett stort problem vi har.
Den verkliga missen har sitt ursprung på ett arkitektkontor. ..
(fortsättning följer här)
—–
Fuskbyggarna – Skyldig no 7
Reportrarna kommer allt närmare. Det började med att Allbäck fick Josefsson mikrofon uppkörd i nyllet. Jag hade en gammal klasskompis som börjat på Allbäck och vi hade precis träffats och snackat samarbete. Sync hade gjort ett förslag till uppdrag när en tredje kompis ringde och skvallrade att UG grävde en allt djupare vallgrav runt Stefan Allbäck.
Det blev inget uppdrag för Sync. Kompisen har inte svarat på det numret sen dess heller.
Det var ett år sen sen.
Igår pratade jagi telefon med chefen för hela Byggvärlden (om helt andra saker än Fuskbyggare dock).
Så idag kom ett mail om en Fuskbyggare no 7 som sänds strax i TV4. En gemensam bekant skickar ett tips om att dagens Fuskbyggare, Bengt-Åke Sparrman, gör ett försök att få ut sin sida av saken. Jag känner honom inte men han är alltså två handslag bort.
Vem vet – Sync kanske får vara med i TV snart 🙂
—–
Nåväl, jag skall försöka kolla Fuskbyggarna ikväll. Jag har ju lite grann släpt det spektaklet. Det följer alltid samma mall och gör samma dramaturgi om och om igen. För min del är det som underhållning betraktat lika med noll.
Sparrman & Nätt gör ett tappert försök att få TV4 att bli mer objektiva, min gissning ar att det lönlöst. Objektivitet är inte med i programkonceptet.
Sparrman lämnar också ut det svar man skickat till TV4 om sakfel i programmet. För mig som relativt invigd i byggverksamhet och som lite klärvojant kan man nog säga att det rör sig om skitsaker till viss del, sannolikt för att man är oense om annat mer odefinierat.
Nu skall jag kolla programmet.
—–
Mer om Fuskbyggare här på Sync Blog
Extra intressant – TV4 gör samma som Sparrman, man lägger ut sin uppfattning om ett fall där de själva blev fällda av Granskningsnämnden för Fusk-TV (förlåt, osaklighet)
Lipsillar 🙂
—–
Oj då, vi glömde människorna!
En artikel i Byggindustrin från idag som är läsvärd. Det handlar om de gåtfulla folket.
Barn är som bekant ett gåtfullt folk. När barn blivit vuxna är de också ganska gåtfulla, lite otydliga och faktiskt svåra att begripa sig på. När barn blivit vuxna på riktigt startar de företag och fabriker och jobbar med med jätteviktiga grejor. Fabriker och kontor och sånt måste fungera bra och alla vuxna måste trivas och kunna jobba bra annars beter de sig som barn.
Artikeln som egentligen är en krönika handlar om att det kan vara lite lurigt att koppla ihop ovanstående med byggbranschens frälsning – BIM.
BIM hjälper oss att rita våra tre mest vanliga dimensioner och sen göra en koppling till ekonomi och tid. Så långt är det perfekt och jag är djupt avundsjuk på dem som kan det eller får utveckla tekniken. Det är precis det jag håller på med på dagarna fast lite mer som på Jesu tid, typ färgkritor, penna och papper. (ibland ritar vi med en pinne i gruset, ja…)
BIM är en fantastisk tanke där det fysiska bygget kopplas ihop med pengarna, resurserna och tidplanen. Det är just det som vi i projektledning och på platskontor bollar med på ett högst analogt sätt, mer eller mindre framgångsrikt. Jag ser egentligen ingen gräns för bra det skulle kunna vara, jag ser perfekta arbetsberedningar med nyttiga kontrollplaner liksom poppa ur skärmen så fort man klickar på en byggdel, jag ser en att-tänka-på-notering om att man först måste göra hålet i väggen innan man monterar dörren.
BIM kan med andra ord bli en total katastrof som missar det mest väsentliga av allt, människorna som skall använda det vi bygger. Dagisbarn, fabriksarbetare och kontorslavar. Risken är att systemet blir så tekniskt och teoretiskt bra att det börjar leva sitt eget liv, lite som den fantastiska filmen Terminator. Det är det krönikan handlar, fast med andra ord.
”– Hur digitaliserar man krav och hur kopplas kraven till själva modellerna? Hur tidigt kan man börja bygga en modell? Innan man riktigt har en aning om hur byggnaden/anläggningen ska utformas rent fysiskt?
/…/
Ser vi på de flesta tillämpningar av bim i dag kan vi konstatera att dessa har ett starkt projekterings- och produktionsfokus. Det är inget fel med det, men vi är övertygade att bim får en ännu större effekt när vi lyckas få med systematisk hantering av brukarkraven.”
Precis. Att ta in människors behov, förväntningar och drömmar i en digital modell och sen plotta ut dem som en ritning är inte självklart. Inte på något sätt.
—–
Sen har jag en invändning som inte får plats här – Lone Ranger, den som skall hantera tekniken ut i fält måste uppgraderas till en ny version.
—–
Sync Blog 