Ja, redaktionen på Uppdrag granskning har fått en jackpott helt klart.

Muthärvan runt Allbäcks Bygg och hans kommunala beställare blir alltmer intrikat. Förutom det sorgliga att allmänna medel strulas bort på bekostnad av daghem och skolor så är det en viss underhållning ändå.

——

Det är lite skadeglädje jag känner tror jag när allt högre tjänstemän får krypa till korset för sölig hantering och möjligen försök att mörklägga hela skiten. Rent logiskt borde man lagt allt på bordet så fort Janne Josefsson ringde på porttelefonen. Rent logiskt alltså.

När det antyds att det går långt tillbaka i tiden och fortsätter långt upp i toppen på Familjebostäders dåvarande styre, då är det lätt att bli blodtörstig. Man vill ha mer avslöjanden, fler gubbar med fladdrande blick som skakigt får förklara sig med UG´s mikrofon alldeles intill dubbelhakorna.

Men jag hånflinar lite när Annelie Hulthén säger att muthärvan kan få henne att sluta.  Knappast troligt väl?

Störst humor blir det när jävssituationerna rullas upp. När förste stadsjuristen har varit ihop med förre VD´n på Familjebostäder, kommunstyrelsen ordförande har barn ihop med PR-konsulten som försöker rädda Allbäck, en stadsjurist är dotter till en av de utpekade mutkolvarna. Jag tror Paradise Hotel har större variation på rundgången än Göteborgs Kommun 🙂

——

Mer om den smaskiga härvan kan man läsa på Sync Blog här och här.

Hade det inte varit för vår stolthet – Pariserhjulet – så hade Göteborg känts som en inskränkt småstad. 🙂

——

Tyvärr. Delvis rätt.

Jag är ju inte kommunal upphandlare för all del, men tycker nog att jag borde vara utsatt för fler försök.

Bjudresor är det riktigt dåligt med (men det händer), dyra krogbesök minns jag inte när senast begav sig, whiskey däremot fick jag faktiskt förra julen – Famous Grouse – inte min favorit men helt ok. Det var målarn som kom med den som present till julbordet, det har han gjort länge.

Jag får ett presentkort på Feskekyrkan av håltagarn också, varje jul, 250 kr. Glasmästarn brukar lämna någon mer handfast grej, något till köket hemma, jag misstänker att hans fru är inblandad i detta. Sen är det inte mer.

——

De  där riktiga holmgångarna saknas, kanske är jag lite för obetydlig för att vara värd att mutas, kanske är jag bara naiv och ouppmärksam. Fan vet.

Jag tror att mycket av det här hör till generationen före oss. När jag började jobba som arbetsledare 1989 levde det kvar, men sen har det klingat av.

Jag stod för ett tag sen och pratade med en gammal kollega från stora byggbolaget, numera är han högt stående på en bostadsjätte. Han är ett par år äldre och fick vara med på mer dumheter än jag när det begav sig. Hans absoluta uppfattning är att det har ändrat sig betydligt, det var länge sen han var ute på fylleresa med kommunala beställare nu.

——

Mindre fuffens 2010 än det var 1989?

Jag vet inte varför det skulle vara så, jag tror inte att vi har bättre moral nu för tiden, vi har inte färre tillfällen heller. Kanske hänger det ihop med att datorer, mail och att det finns en uppföljning på ett annat sätt. Kanske är det för att järnhandlarn inte längre kan fixa vad som helst och skriva ”Skruv” på fakturan. Kanske har LOU den effekten att såna osunda relationer mellan beställare och entreprenörer inte byggs upp?

På TV häromdagen så hudflängdes Stefan Allbäck och hans beställare av byggtjänster, kommunala tjänstemän med en del på sitt samvete. Jag tycker det är påtagligt att farbröderna verkar vara pensionärer (eller nästintill) allihop. Bilderna från St Tropez var väl från början av nittiotalet, så man hade ju haft ett långt och troget förhållande, kan man säga.

Jag måste nog forska i detta, det låter för enkelt att vi sextiotalister skulle vara mer ärliga. Återkommer med resultat.

Sync wallraffar vidare

——