Idag är det fredag.
Idag kan bli en bra dag, en del tyder på det.
Bland annat annat det här…
——
Är det min roll? Bakvägen?
——
Det är bara min goda uppfostran som hindrar mig från att spinna vidare på det temat…
——
Etikettarkiv: ansvar
Mats på Byggbloggarna undrade om kundens ansvar
Ja, Mats ställde ett par frågor rätt ut i luften för ett tag sen, den första frågan svarade jag på här. Ovisst om svaret blev tillfyllest, men skam den som ger sig. Jag ger mig på nr 2.
Andra frågan var så här:
”I vilket läge övergår det att bli kundens ansvar att se till så att den som är satt att utföra ett uppdrag vet vad det går ut på och hur det skall göras?”
Frågan är befogad. Men lite fel ställd. Kunden har inte ansvaret för det.
Men. Det är bra jävla nära.
——
Byggherrens (=kundens!) ansvar är omfattande enligt Plan- och Bygglagen, samma sak när det gäller Arbetsmiljölagen.
Har kunden dessutom ambitionen att någorlunda värna om kollektivavtal, kanske till och med att betala skatt och kasta rivningsmassorna i rätt container – ja då har vår käre kund en del att tänka på.
Omtanke om Planeten Jorden kräver en del aktiva beslut, släpar man omkring på dåligt samvete för sociala orättvisor så skall det fixas på något sätt. Puh!
Är det till allt elände så att kunden dessutom tillhör dem (oss) som har en begränsad ekonomi så måste kunden vårda sin plånbok också.
Så – Har kunden ett ansvar? Japp, nu är solklart. Ansvar.
——
Så här är det alltså, Mats.
Lagar och regler. Planeten Jorden. Anständighet. Plånboken.
I valfri turordning så är detta faktorer som gör en beställare/byggherre/kund delaktig och ansvarig.
Med vänlig hälsning
Sync, leg. byggfilosof
——
Rekryteringen funkar inte tror jag
Sonens karriärval blir allt snävare. Skådespelare går bort efter en usel fejkning av benbrott/skavsår/skrapsår en knappt dygn efter själva olyckan.
——
Han kunde inte gå hem själv igår kväll. Märkligt, eftersom han jagat runt som en galning hemma hos grannen och dansat som en vilde till Youtubeklippen på Tv´n.
Posttraumatiskt benbrott alltså. Skadan återuppstod i morse efter att varit helt läkt en kort stund. Det var med största svårighet och med vilja av … (?) som han under tvång kämpade sig upp för trappan för att väcka sin mamma.
Hon var ganska vaken så dags som han var framme vid hennes säng. Hans väg dit kantades att en alltmer irriterad far och hans egens inte så värst övertygande nära-döden-show, hoppandes på ett ben med svåra smärtor. Uppenbart mentalt pryglad och missförstådd. Stackars barn.
Det blev frukost til slut i alla fall. Två tallrikar yogurt senare så var skadan läkt. Igen.
——
Möjligen kan han bli författare som sin farbror, han mailade till Anjo igår:
”kneplo kn du koma hemtil ås”
en bra början kanske.
——
Det som ligger närmast tillhands just nu är legobyggare. Han bygger lego. Hus, bilar, flygplan, allt. Vi köper ibland, andra köper oftare, han själv köper när han har stålar. Färdiga små byggsatser som skall bli en polisstation, en helikopter eller något annat förutbestämt.
Han bygger alltid första vändan enligt instruktionen, leker med det en stund, sen hottar han dem, bygger om och ändrar. Ständigt.
——
Hans framtid som byggare är alltså hotad.
- Han har svårt för att fixa trovärdigt skådespeleri, men fortsätter ändå försöka.
- Skrivsvårigheter. Han är ju just nu fem år gammal och saknar i och för sig all grundskoleutbildning, men ändå.
- Han bygger lite som han vill, skiter i beskrivningar och välprojekterade ritningar.
Eeh? Vänta nu lite. Han är ju klockren. Byggare 🙂 trots allt.
(Fortfarande kanske man skall säga, i Syncs serie om rekrytering har han ju avslöjat sig här tidigare)
——
Producenter och publik till Fuskbyggarna kan vara lugna, Berra kan behålla sin uppfattning och allt fortsätter vara som vanligt.
Sorgligt och ofattbart
Denna veckan har inte varit bra för byggbranschen, trots byggmässa i Stockholm och allt. Tre hemska olyckor med dödlig utgång på byggen i Sverige.
Ett av de första blogginlägg som jag skrev var i december 2008, det handlade om en olycka på en arbetsplats där jag jobbade som yngling för snart 20 år sen. Killen blev 18 år. Allt det rullar upp i minnet varje gång jag läser om en ny olycka.
Rubrikerna far förbi så snabbt, dödsfallet blir snart bara statistik summerat per år och inget mer med det. Så är det för oss som lever på lite avstånd.
Men för de här killarnas familjer, kompisar och närmsta omgivning så förändrar sig livet för alltid. Det syns inte i statistiken.
——
Jag minns krampen och tystnaden som la sig sig över bygget, jag minns en oändligt sorglig begravning, jag minns känslan. Jag vill inte känna den igen.
Dagens Nyheter – inte egentligen väl?
Barbro Hellman på Hyregästföreningen bloggar. Idag om en artikel på DN Debatt och om hennes syn på oss gubbar i byggbranschen. Ingen nyhet kanske.
Artikeln däremot. Det är Per-Erik Petersson tekn dr, teknisk direktör och vice vd SP Sveriges tekniska forskningsinstitut, som gör ett inlägg om byggbranschen. Det är inte nådigt, först om takrasen…
”Debatten har i stor utsträckning fokuserat på det nuvarande tillsynssystemet som släppt igenom så många undermåligt dimensionerade byggnader. Systemet, som infördes på 1990-talet, bygger till stor del på egenkontroll. Det är byggherren, det vill säga den som låter bygga huset, som har det fulla ansvaret för att normerna följs och att byggnadens kvalitet säkerställs. Uppenbarligen har systemet inte fungerat för de rasade taken och därför måste tillsynens upplägg utvärderas och troligen också ändras.”
Japp.
”Ett annat exempel är att det dominerande fasadsystemet för bostadshus, enskiktstätade putsade fasader, nyligen dömts ut som helt otillförlitligt vad avser fukt- och mögelsäkerhet. Tiotusentals villor har under flera år byggts med denna teknik. Det dröjde flera år efter det att forskningsinstitutet SP började rapportera om skador innan byggbranschen förstod att fasaderna inte håller måttet. Misstaget beräknas förorsaka kostnader i miljardklassen, som drabbar byggare, förvaltare och boende.”
Shit.
”Inte sällan hörs uttalanden om att byggsektorn är en mogen och genomforskad bransch där man besitter all den kunskap som behövs. Problemet, menar man, är att den kunskap som finns inte når ut till användarna. Jag anser att detta är en myt som det är dags att sticka hål på! Hus, broar och andra byggnadsverk är komplicerade systemkonstruktioner som utvecklas till att bli tekniskt alltmer avancerade. Kraven på energieffektivitet, miljöanpassning, teknikinnehåll, innemiljö ökar liksom behovet av effektivare produktionsprocesser och kostnadseffektiv förvaltning och underhåll. Behovet av att utveckla ny kunskap ökar hela tiden.”
Oj!
”Ansvaret för att det ska hända något ligger till stor del på branschen själv, på förvaltarna, men de offentliga aktörerna och forskningsfinansiärerna måste också bidra. Slutligen ligger ett stort ansvar på politikerna och på regeringen”
Oups”
”En modern, kunskapsbaserad och framåtriktad byggsektor är en angelägenhet för alla i Sverige. Alla har en relation till och är beroende av väl fungerande och säkra byggnader och till ett bra och miljöriktigt boende. Sverige kan också genom kompetenshöjande satsningar ta tätpositionen i Europa och därmed skapa en ny framgångsrik exportsektor inom ett energieffektivt, miljövänligt och framtidsinriktat samhällsbyggande”
eeh, vänta lite nu.
——
Nu blev det många stora ord på en gång. Jag håller med hela vägen ner. Jag ställer upp på problemställningen och har gärna visioner om det miljöriktiga byggandet och den vackra omtanken om Planeten Jorden. Men någon någonstans måste också hjälpa mig att tala om hur kostnaderna samtidigt skall sänkas 20-30%.
Det kanske är läge att fundera på VAD vi bygger och inte bara HUR vi bygger?
(bara en tanke)
——-
(Bygg)Världen är liten
Världen är liten sägs det när man råkar på någon man har träffat förut fast i ett helt annat sammanhang.
Så byggvärlden är väl ännu mindre då. Här rör vi oss ju inom en ännu snävare krets. Så känns det i alla fall när jag läser i tidningen Byggvärlden om Johan Hansen. En oväntat lång, genomarbetad och bra artikel – nästan Fokus-klass :), tack för det – om den sargade ägaren till Ittur, Trivselhus, Rörvik och en del andra företag.
Jag träffade honom en gång. Förmodligen 2000, kanske 2001. Har inte hundra koll på det faktiskt. Då hade jag den lilla byggfirman och omsatte ett par miljoner, han hade Trivselhus, några sågverk och lite annat i koncernen. Omsatte väl en miljard eller två. Han var typ tusen gånger större med andra ord. Jag minns att vi storögt imponerades av hans pondus och effektivitet.
Kompisen var med också, han hade precis som jag en liten byggfirma med ett par anställda. Anledningen att vi satt där med Hansen var att Trivselhus behövde entreprenörer som kunde bygga deras hus och vi ville ju ha jobb.
Tanken var väl att vi skulle ta ett större grepp och bygga ganska många hus, få lite upprepningseffekt och möjligen tjäna pengar. Det gick så där. Kompisen drog sig ur och min firma gjorde en enda villa. Vi fick ett antal timmar tilldelade, omsatt i pengar var det kanske trehundra tusen eller så. Det blev vår ekonomiskt sämsta entreprenad någonsin. Uselt.
Kunderna var ett yngre par som fått tomten av en släkting, ingen bebis i magen vad jag minns men i övrigt var de enligt mallen för förstagångshusköpare. 1½-plans hus, övervåningen skulle de inreda själva. Garaget skulle byggas svart av en kompis, inget konstigt alls.
——
Det var som sagt vårt första och sista hus. Husmonteringen var en parodi, det borde tagit två dar, det tog fyra dygn och det regnade oupphörligt. De färdiga väggelementen stod i fem cm djupt vatten på betongplattan. Krankostnaderna övertrasserades med ett par hundra procent och vi var lindrigt nöjda när taket väl var på och kalkylen spräckt åt alla håll. Dessutom med en blöt kåk.
Nåväl. Vi hade ju fuktskador som specialitet, så torkning av väggar det kunde vi. Vi lossade all invändig gips, plockade ur isoleringen och körde avfuktning av väggarna, bit för bit.
Jag har gott samvete för det vi lämnade efter oss. Vi fick jobba många gratistimmar där, lärpengar eller syndapengar, fan vet och det är skitsamma nu. Trivselhus sköt till det material som behövde bytas, men inte en krona extra för merarbetet vi haft.
Sammanfattning – Livet är hårt och vi skulle inte bygga fler villor.
——
Konstruktiv tvetydighet – ABK 09
Många i byggbranschen pratar om att vi skall bli bättre på kommunikation. Det tycker jag med.
När jag var på kurs häromdagen för att lära mig nyheterna i ABK 09 så var det i vanlig ordning en vältalig advokat som höll i föreställningen. Advokater brukar vara duktiga på att använda ord, duktiga på att kommunicera.
ABK 09 är en samling branschregler för konsulter i byggbranschen, den jobbas fram under svår ångest av de olika aktörerna i branschen. Advokaten berättade att vissa skrivningar som är extra svåra att komma överens om för parterna blir avsiktligt luddigt formulerade för att man skall kunna tolka in bägges intressen. Konstruktiv tvetydighet tror jag advokaten kallade det, eller möjligtvis konstruktiv tveksamhet. Sen skrattade han gott och det gjorde vi andra också.
Han skrattade för att det är sånt jurister skrattar åt och sen drar in tretusen i timmen på att reda ut för sina klienter. Vi andra skrattade mest för att han skrattade och skratt smittar ju som bekant. Vi skrattade också för att det ju var lite roligt ändå och för att vi inte begriper bättre.
Bra kurs så långt. 🙂
——
Man har styrt upp konsultbibeln lite, tonat ner de ”mjuka” formuleringarna och kör nu mer hardcore anpassat till AB/ABT. Som entreprenörerna alltså. Det är bra, tror jag.
Sen var det mest snack om ideell och ekonomisk upphovsrätt och hur det skall hanteras. Det rör mig väldigt lite och det gav gott om tid att fundera på om de där mackorna* med brie och salami skulle finnas kvar på frukostbuffén när det äntligen blev paus.
Lite om konsultens ansvar, lite om att konsulter inte får sälja in uppdrag med toppnamnen (nyckelpersoner) som lockbeten och sen lämna över uppdraget till kontorets rookie, lite formalia om särregleringar och lite skoj om tvistelösningar (då skrattade han igen, advokaten)
——
Så Sync-analysen av ABK 09 då?
Hårdare och rakare avtal för konsulterna – OK.
Säljer du in en person så skall h-n också göra jobbet – ok.
Beställaren vill nyttja det h-n betalt för – ok.
Ny färg på omslaget – ok.
Kursen för tre tusen spänn – tveksamt värt pengarna.
(om alla som orkar läsa hela inlägget sätter in en hundring så är jag nöjd sen)
Konstruktiv tvetydighet? – jag fattar att den är sista utvägen för två parter som måste hitta en gemensam skrivning utan att vara överrens, politiken måste vara full av dem (tveksamheter alltså). Det borde vara typ mitt jobb att reda ut sånt här innan någon svingar sin hammare på bygget, det är som gjort för de bekymmer som flyter upp halvvägs in i projektet och framåt. Sen sitter vi där med våra dyra jurister.
Jag tycker att de jurister jag känner är trevliga och sköna att umgås med, men det där viktiga borde vara avklarat innan bygget, inte grävas i efteråt.
——
Mer skrivet om ABK tidigare här på Sync Blog
*(mackorna med brie och salami var nästan slut, jävla Willys-folk i rummet intill som fick gå rast fem minuter innan oss)
——
Fokus på tak
Jag är ju tveksam till Twitter som bekant.
En orsak till min tvekan är att jag, eftersom jag följer Fokus på Twitter och på Facebook, snart kan läsa allt på nätet innan tidningen kommer hem till brevlådan. Nästan.
Det är liksom min vuxenstund hemma på fredagarkvällarna att få läsa en bra tidning, dricka sprit och äta chips. Jag vill inte ha läst halva tidningen innan dess. I-landsproblem de luxe. Skit.
Nåväl. Denna veckan gör Fokus en kortis om tak som rasar. Samme gubbe på Boverket säger samma saker som i övriga tidningar. Så man lyckas väl inte direkt hitta orsaken till problemen. Inte de heller. Tyvärr.
——
Jag tycker så här – Det går inte att skylla på snön.
Om det legat mer snö än taket klarat av att bära borde man skottat – en fråga om underhåll.
Om taket rasat under en snölast som det egentligen borde klarat – då är det felbyggt.
——
Det finns hundra varianter på fel och tusen ursäkter för att felen begåtts men det är fastighetsägare, konstruktörer och byggare som är ansvariga. Det är inte BBR och inte Någon Annan.
Oj då! Det hade jag ingen aning om
Nej.
Knappast någon fastighetsägare kan väl säga att han inte kände till att det var och är risk för snöras. Ändå händer sånt här. Jag som har svårt att undvika att tänka fram olika katastrofscenarier och jag får ont i magen av att det kunde gått en mamma där under med sin barnvagn eller kanske en dagisgrupp sådär gulligt hand i hand i sina reflexvästar och ryggsäckar.
Så nära.
Min bror bor på den gatan. Hans pizzeria ligger i huset där, tror jag.
Så nära.
Lita på byggarna!
Sync kämpar med att bygga en positiv image av byggbranschen. Vi har ju helt klart ett trovärdighetsproblem, därför känns det bra att kunna visa sånt här.
Kan det bli mer rätt? Skynda er och ring nu innan någon annan gör det 🙂 – (typ Timell/Ekdal)
——
Sync Blog 