Förlåt men var det bara jag som tyckte det var roligt att han som pratade om Jernhusens ambitioner i stadsplaneringen hette Urban?

?

Ok. Vi går vidare.

Det var lunch på CMB i måndags, Jernhusen hade ett föredrag och gjorde på det sättet det hela avdragbart. CMB står för Centrum för Management i Byggsektorn. Det är ett samverkansprojekt mellan Chalmers tekniska högskola och Stiftelsen för byggandets managementfrågor. Fint skall det va´.

CMB kör någon sån grej varje månad, Sync besök dem emellanåt. En riktig dyrlunch är vad det är egentligen, 390 pistoler + moms! Maten är helt ok, sällskapet kan bli nya goda kontakter och föredraget som följer är i bästa fall intressant.

Måndagens lunch var lite småmysig. Närmast satt en gammal kollega från stora konsultbolaget, en återkommande beställare och på min högra sida den gamle stadsarkitekten Ronny Reinholdsson. Ett lustigt sammanträffande att jag ett timme efter att jag länkat till Reinholdssons debattinlägg i GP. En man som jobbat med stadsplanering i femtio år har en del repekt med sig.

Jernhusen då? De har tät kontakt med Älvstranden som håller ihop trådarna runt Södra Älvstranden och Jernhusen har förstås koll på vad som händer med Västlänken också, den är ju ganska fundamental. Ett statligt fastighetsbolag med ambitioner att bidra till samhällsutvecklingen och planeringen av den centrala delen av framtida Göteborg alltså. Inte illa.

Kanske inte så bra heller. Tidningen Fastighetssverige har en artikel om problemet med att statliga bolag konkurrerar på den kommersiella marknaden.

Dåligt/bra? Jag tycker det känns ok att en del av alla de pengar jag lägger på tågbiljetter används till såna kloka funderingar. Centralstationen är ett nav, en central plats med stor betydelse för staden och miljön. Om några årtionden måste många fler av oss åka kollektivt, då funkar det inte med varsin bil längre.

Urban Hammarlund är i det dunkla ljuset i en aula på Chalmers faktiskt lite lik Freddy i Solsidan. Han framstår som ungefär lika ödmjuk också. På ett bra sätt. Hans dragning var rolig att höra, men den kompenserade inte riktigt för den överprisade lunchen, så jag får sannolikt jobba tjugo minuter extra denna veckan. (Hellre det än att avstå mat i fyra dagar som var alternativet)

—–