Chefens chef is the boss

Fredrik på Byggvärlden har ju träffat unga chefstalanger och fått förstahandsinformation om vad de prioriterar och önskar sig, han skriver:

”Det är viktigt för de unga med en okej lön men det är inte allt – de flesta hade hoppat på jobb trots att de hade fått högre lön på andra håll. Att komma till ett företag som verkligen vill ha dem och har en plan för den nyanställde – det är högst på priolistan.

Diskussionen kom mer att handla om detta än om själva rollen. Den tråden får jag själv ta upp vid annat tillfälle.

En sak till från gårdagen: cheferna vill ha bra chefer. Chefer som ser dem, pratar med dem och är goda ledare. Så det finns all anledning för byggbolagen att satsa på ledarskapet – inte bara hos de nyanställda utan även hos de nyanställdas chefer. Och deras chefer.”

—–

När jag slutade som egenföretagare och blev anställd var det med den uttalade ambitionen att få en chef. Jag saknade det.

Jag skrev ett inlägg här på bloggen för ganska länge sen om chefens chef, exemplet var inte från byggbranschen men gäller nog bra ändå. För det är väl egentligen självklart att även en chef behöver ha en bra chef. Är man högste chef så får man luta sig på styrelsen, sitter man själv i styrelsen så får man ha en mentor och några kloka gubbar som kan hjälpa till att sortera tankarna och leda en rätt.

Alla behöver hjälp, uppmuntran och stöd.
(Några av oss behöver nog tyvärr också lite skäll ibland också)

—–

Göteborgsandan – fy fan vad vi är bra

Göteborgs ganska nya image som centrum för byggrelaterade korruptionshärvor sitter alltmer som gjuten.

Uppdrag Gransknings reportage var ju ett kärt ämne här på bloggen nästan hela 2010.  Rättegångar har kommit igång och fler blir det.

Min favorittidning Fokus hade i fredags ett imponerande reportage om den omtalade Göteborgsandan.  Mycket intressant läsning.

—–

 

Unga, otåliga chefer i byggbranschen

Fredrik på Byggvärlden har pratat allvar med unga talanger som skall bli morgondagens chefer. Diskussionen rörde sig runt temat om hur byggföretagen skall behålla och stimulera sina unga blivande chefer och samtidigt attrahera nya talanger som kan fylla på.

Han hänvisar vänligt till min kommentar i frågan och skriver:

” ”Fråga hur man skall få dem att stanna, utvecklas och trivas. Är dagens unga chefer kvar, nöjda och stimulerade så är ju det en attraktiv arbetsplats för dem som kommer ut som nya i arbetslivet.”

Så skrev Sync och det var precis vad jag hade tänkt fråga dem. Svaret var däremot inte vad jag väntat. Min summering av denna del i diskussionen: De yngre kommer inte att stanna tills guldklockan delas ut. De är inte lika trogna sina arbetsgivare utan byter då och då. För arbetsgivarna är det bara att acceptera detta och i stället hitta nya att ersätta dem med.”

Det borde det inte vara en överraskning. Det har länge talats om att unga människor idag är mindre intresserade av ett livstidskontrakt med ett anonymt bolag. Det har blivit en sanning att man numera är mer projektorienterad och vill röra på sig i arbetslivet. Jag vet inte om det stämmer så generellt som vissa vill få det till, men gäller definitivt dem som skall vara chefer i byggbranschen.

Sync har funderat på detta ganska nyligen. Det var när diskussionen fördes med ett företag som vill utbilda sina bästa talanger lite extra. Invändningen är naturligtvis att företaget inte kan veta hur länge de stannar och att att en ambitiös internutbildning alltså ibland blir ett snabbt steg uppåt i karriären för påläggskalven som snabbt byter företag och cashar in en högre lön.

Nu inser flesta chefer och företag att det är en risk man måste ta. Att avstå från utveckling, utbildning och kompetenshöjning bara för att behålla sina anställda i båset är ju trots allt genomkorkat. Alltså måste man attrahera sina anställda hela tiden, det måste vara roligare att jobba kvar än att byta till annan firma.

Sen gäller ju regeln – What goes around comes around.
(om alla utbildar, utvecklar och förbättrar så får också alla nytta av det i någon form)

—–

Glory Days – They´ll pass you by

Bruce Springsteen sjunger om sina Glory Days och det uppenbara problemet att man tröttar ut sin omgivning med gamla minnen:

”And I hope when I get old I don’t sit around thinking about it
but I probably will
Yeah, just sitting back trying to recapture
a little of the glory of, well time slips away
and leaves you with nothing mister but
boring stories of glory days

—–

Fick en känsla lik detta när jag läste på Byggidioternas blogg och sen fick en kommentar från Nisse. Nu när jag är på väg hem från en långhelg med gammal gubbrock spelad av ett band som firar förtio år på scenen i år så är snart nostalgibägaren full, jag borde kanske släppa den tråden men men men – inte då.
(känsliga  läsare varnas – medelåldersnostalgi, självgodhet och historierevisionism väntar nedan)

—–

Jag känner igen mig från hur det var för tio år sen. Jag hade den lilla firman med några anställda och några hangarounds ständigt närvarande. De åren har blinkat förbi här på bloggen i berättelser om när vi sov i en norsk container, fredagarna på Smulans Café, när vi byggde en (1!) villa, hur vi sa ja till allt och kunde snacka oss till vad som helst.

Jag inbillar mig att Byggidioterna är där nu. Jag tror de kör artontimmarsdagar där man glatt kör på till midnatt för att bli klar med skiten. Sen tror jag de fikar bort en halvdag eller åker till järnaffären och pillar på nya, dyra maskiner. Jag tror de är halvbra på att fakturera, jag tror de är väldigt bra på att få jobb bara för sitt trevliga sätt, jag tror de är in i helvete bra på att vänta med att göra något tills det är riktigt bråttom.

Vi var ett gott gäng känsliga, snygga och lite tuffa killar. Vi hade ett överskott på social kompetens och utnyttjade det. Vi gillade att fika och umgås, men vi kunde briljera när det behövdes, vi behövde bara något som triggade inspirationen. Det har gått tio år sen vi peakade, nu är de annorlunda. Samma killar har alla varsin firma numera och jobbar ihop när tillfälle ges. De står alltid högst på önskelistan om jag är inblandad i bemanning på random bygge.

Men tiden går och det händer annat i livet också. Vi hann med att fira ett bröllop (inte mitt), vi fick en skock ungar (jag fick två), en av oss hade en jobbig skilsmässa (han som gifte sig), några av oss kämpade med egna husbyggen (ja, herregud, ja). Så möjligtvis är den tiden romantiserad i mitt huvud, skit samma, jag behåller det goda av det 🙂

—–

För övrigt så är jag alltmer övertygad om att tiden just nu kan vara mina nya Glory Days om tio-femton år. Vi bygger en konsultfirma på stabil grund, detta utan att det går ut över privatliv och familj. Jobbar på det i alla fall.

—–

Hellobrother

Hello brothers, byggbransch får klara sig utan mig idag.

Jag är i Helsingborg (vilket för övrigt var den kallaste platsen på Planeten Jorden natten mellan onsdag och torsdag) med två av mina bröder. Eldkvarn har traditionsenligt en långhelg med spelningar tors-fre-lör. Vi är här all the way. Lite extra festligt i år då de firar 40 år som band också.
(jag är rookie på andra året, bröderna är veteraner)

En annan bror (inte min dock), Fredrik med Hellobrother, har ju grejor på gång. Man kan säga att vi har alla vårt eget sätt att hantera annalkande medelålder och olika sätt att använda en föräldraledighet 😉

Idag uppmärksammas han fint på GP.se av min favorittänkare Henrik Wallgren. Wallgren har ett lite eget sätt att visa uppskattning, han skriver:

”Surfar runt på youtube och upptäcker fenomenet Fredrik Toreskog.

Är killen på allvar?
Han har hyrt Konserthuset 8 februari och tror att han kan fylla stället. Tolvhundra platser!
Vem tror han att han är? Lyckas han med detta ska han få han spela hos Skavlan.
Så pinsamt!
Jag blir helt svimfärdig av denna brist på Jante.

Iden känns faktiskt rentav farlig. Kan en vanlig hemmapappa fylla Konserthuset kanske Facebook måste förbjudas. För allas bästa.
Annars kan folk på fullaste allvar få för sig att de är något. Och så vill vi ju inte ha det eller?

Snacka om att hänga ut den. Jag lyfter på vegakepsen och löser genast en biljett.
Det här måste upplevas. Det är nutidshistoria.”

—–

Jag gissar att Hellobrother har sin setlist klar, annars är ett tips att ta upp Wallgren på scen och köra hans ganska färska protestsång.

—–

Heja Göteborg.

—–

(mera om Wallgren på Sync Blog – här och här)

Fuskbyggare no 3 – Villa och Stall?

Jag vill vara tydlig med en sak – det finns regler för hur stall skall var byggda. För det är viktigt att hästar har det bra.

Motsvarande byggregler finns även för bostäder avsedda för människor.

Detta sagt med tanke på Fuskbyggare no 3 – Rickard Gustavsson

—–

Jag måste på något sätt ge TV4 en eloge för att man hittar dessa objekt. Det är så osannolikt egentligen.

Det lite komiskt att Timell och experten snart sagt varje gång tycker att det här är det värsta de sett. Timell har en viss självdistans till det där, han konstaterar att de säger så ofta men denna gången är det sant, typ. Och så är det nog, sämre råttekåk har inte setts nybyggd nånsin?

Mannen bakom verket – Rickard Gustavsson, Svenska Villa och Stall (i konkurs), blir enligt TV4-mallen utlockad på ett avsides ställe av ett par som säger sig vilja köpa ett hus av honom, han säger att han slutat som byggare men kan hjälpa till en då – ”den svarta färgen finns kvar också” (höhö). Suck.

Han som skulle fixa all pappersexersis hade strul med bygglovet och han skrev uselt formulerade kontrakt – ”under all kritik” enligt juristen, kontraktet saknar avtalspart, org.nr, namnförtydligande. Man kan ju fråga sig hur det funkade med entreprenadförsäkring, byggfelsförsäkring, kvalitetsansvarig enligt PBL, arbetsmiljösamordning.

Men, men, men.

Kunden då? Offret. Hon som kommer säkert ångra sig resten av sitt liv att hon köpte något av stallbyggaren.

Jag tycker det är naivt i överkant att tro att man kan bygga en kåk i den storleken för 800 tusen kronor. Prislappen känns som hälften eller lägre av vad en seriös firma skulle ta. Det skulle vara ytterst intressant att höra vad Timells gubbar skulle kostat för samma jobb

Jag tycker det är märkligt och lite sorgligt att man som kund inte använder några tusenlappar att köpa juridisk och teknisk hjälp från början för att avtal rätt med sin entreprenör. Här kom de in när skadan var ett faktum och allt redan blivit pannkaka.

Kunden hade betalt 720 000 kr av 800 000 kr, 90& vid leverans och hade 10% att pröjsa vid färdigställande. Ok, det är inte så ovanligt kanske men kunden skulle behövt någon att hålla i handen när lasset kom, någon som kunde säga att ”du betalar inte innan det är monterat”.

—–

Men en kund har rätt att vara naiv, byggaren borde gjort bätttre ifrån sig. Jag får hålla med killen man intervjuade i den andra kåken, han tyckte så här om Rickard Gustavsson – han ”skall inte befatta sig med byggbranschen överhuvudtaget”.

—–

Så här långt så ligger Gustavsson etta på topplistan (när det gäller byggtekniska frågor) strax före Daniel Hagbo som väldigt stark tvåa. Martin Arkad ligger tre eftersom det återstår sju program, jag misstänker att han kommer framstå som rätt ok innan serien är över.

—–

Inte konstigt det går tungt

Bly i kaffet?

Inte konstigt det går tungt ibland.

Sync har ju outat sig när det gäller en del missbruk, bland annat kaffe. Nu skriver DN (och SVD)att man läst på SVT.se som skriver om en undersökning där man kollat i en kaffemaskin på ett byggbolag och hittat förhöjda halter av bly.

Aaah, tänkte jag då. Är det därför vi är så tunga i röven och tröga i huvudet ibland?

—–

Gammal är äldst

Säger jag som snart är 42 vårar. Ung alltså.

Jag har en plan. Eller snarare en ambition. Jag vill koppla ihop den enorma mängd kunnande och erfarenhet som finns i huvudet och hjärtat på en väldigt massa med dem som skall ta arvet vidare och utveckla byggbranschen till miljövänlig, serviceinriktad, jämställd, kvalitetsmedveten och lönsam stöttepelare i vårt samhälle.

För att lösa det måste vi lyssna på de gamle gubbarna. Erik på Byggtjänst får väl räknas in där, han var inne på samma sak nyss, och förstås Göran Lennart Wågström som definitivt kan räknas som gammal (enligt mig).

Jag har några till i min omgivning som sitter på en förmögenhet när det gäller anekdoter, kunskap, hyss, knep och attgörabättre-idéer. Jag träffade en häromdagen, han var en kort period min chef på en mellanstor byggfirma. Att perioden blev kort berodde inte så mycket på honom som på mig och min rastlöshet. Han har jobbat där större delen av sitt liv, nu skall han snart lägga av men säger i samma mening att han kan tänka sig fortsätta i någon form. Bra, tänkte jag och började fundera på hur man kan ta tillvara allt det han bär med sig.

Att chefredaktören på Byggvärlden använder Sync som referens och citerar härifrån är hedrande. Att han sannolikt är ett par år yngre än jag beror inte på satt jag är speciellt gammal utan att Byggvärlden har en väldigt ung chef.

Eftersom jag i föregående inlägg oroar mig lite för detta med ny teknik som används utan förstånd är detta för min del kanske det viktigaste vi har just nu. Oldboysen.

—–

Den mest flitige kommentatorn just nu, en (före detta) ung man man som kallar sig GJ (jag tror han har andra alias på olika byggbloggar 😉 ). Han lämnade en sån bra kommentar att den kommer inklippt här. Han triggades att lite milt tillrättavisa Byggblasket och av bara farten så hamrade han vidare på sitt tangentbord.

 

”…några av byggbranschens verkligt stora problem:

att LÄRA SIG AV MISSTAG.

Erfarenhetsåterföring. Analysera. Alla inblandade i hela kedjan har gjort fel – ofta fel som är väl kända i byggbranschen. Om och om igen sker det.
Lära av sina egna, men än bättre av andras.

att SE HELHETEN.
Inte vitt eller svart. Att utse en syndabock är alltför enkelt.
Att bygga med pusselbitar som inte passar ihop är vanligt.

att stå för HEDERLIGHET.
Att utse en syndabock, bland alla dessa som uppenbart bidragit till ett uselt resultat, på ensidiga uppgifter och utan källkritik, utan att granska tillgängliga uppgifter, det är ett uselt mediaarbete.
Att offra syndabocken, bakbunden, är omoraliskt.
Att självutnämnt dömma, vid sidan av rättsväsendet, på sådana grunder är maktfullkomligt.
Att sedan, mot bättre vetande, inte kunna erkänna misstaget är bara värt förakt.

Att stå för sina misstag är hedervärt.
Men att behöva stå för andras?
Att stå för det beställaren köpt ”vid sidan om” entreprenaden, dennes överdrivna krav eller juristens oskicklighet? Garbos märkliga ageranden eller besiktningsmännens?

Att en hantverkare – myndig, med yrkesbevis, medlem i Byggnads, kollektivavtal med företaget och med lön för sin prestation enligt detta – verifierar sitt utförda arbete i egenkontrollhandlingar med sin signatur trots att det är fel – medför inte något ansvar; enligt Byggnads kollektivavtal. Ansvaret är arbetsgivarens. Annars är denne inte hedervärd.

Är det ”a waste of time” att försöka se sanningen?
Varför lär vi oss aldrig i byggbranschen?
Varför är det underhållning i teve att kasta skit på oss?
Är det fel att ha yrkesstolthet och heder – oavsett yrke?”

GJ alltså 🙂

—–

Help Wanted: Project Information Officer

Anekdot
Min förste revisor sa så här:

”Skit in blir skit ut”

(detta på tal om min prestation rörande den tämligen viktiga bokföringen jag skötte/misskötte)

—–

I en artikel i Byggindustrin kan man läsa om en person som efterfrågas alltmer, titeln är än så länge bara myntad på engelska – Project Information Officer.

Officeren skall hålla ordning på kommunikationen i byggprojekt som använder BIM. För den oinvigde kan jag avslöja att det handlar om att byggbranschen numera ritar tredimensionellt och sen blandar in tid i fjärde dimensionen och pengar i den femte. 5D kallas de ibland.

Den som läst här tidigare kanske vet att jag välkomnar utveckling och nya sätt att jobba men är cyniskt skeptisk till system som implementeras som Guds frälsning till byggbranschen. Det finns för många kvalitetssystem, miljöstyrningssystem, kalkylprogram som direktkopplas till tidplanen, etik- och moralpolicys som vi inte använder rätt. Övertron på att ännu ett nytt system skall lösa problemen vi dras med. Så officeren i fråga behövs – Big time.

Risken är att vi hittar på system som är så stora och komplicerade och kompletta som sen blir pannkaka när systemet inte används rätt. Glömmer vi bort att grävmaskinisten som sitter vid spakarna skall med i 5D-modellen. Hans kunskap från 40 års grävande ryms inte i en digital modell. Vi har ett allt större inslag av byggare som inte så där klockrent behärskar svenska, det är inte självklart att de både kan ta till sig informationen och rapportera tillbaka på rätt sätt. Det finns dessutom ett inslag av de del stollar kallar för y-barn, svenskar som inte heller de är skapta för administration/ordning/reda men som kan vara in i h-vete duktiga att bygga ihop saker.

Det behövs en sjätte dimension för att få med lyhördhet för känsloläget hos människor, en sjunde för att överbrygga kulturella skillnader, en åttonde för…
(det kan ju fortsätta i oändlighet)

Förstå mig rätt nu – det behövs en officer. Det behövs disciplin och en jävla massa ordning och reda. Skit in blir skit ut. Så officeren behövs i varje projekt, kanske flera stycken. Hennes första jobb blir att övertyga alla om det fina med att systemet finns och att det är spöstraff på den som missköter sin del. Det som behövs mest av allt är att alla som är inblandade blir klara över sin delaktighet och sitt ansvar, att alla får förutsättningar för att behålla ditt goda humör så de kan fortsätta göra ett bra jobb.

Då kan det funka.

—–
P.S.
Kanske ölite off-topic men en fråga från Mats på Byggtjänst för länge sen gav upphov till det här inlägget, fritt associerat från den militära titeln i rubriken.

—–

Fuskbyggarna – äpplen och päron

Håhåjaja.

Fuskbyggarnas case nr 2 är en ruskig historia.

Förra veckans huvudperson, Martin Arkad på Järntorget Bostad, framstår ju som ytterst seriös när Daniel Hagbo på Widhag Gruppen synas i sömmarna. Att jämföra dem blir ju nästan löjligt. Arten av fel i respektive bygge är väsensskild. Bolagen de driver finns på olika platser i planetsystemet.

Gårdagens program beskriver ju förutom grovt byggskojeri något som sen länge varit ett problem. Mäklare säljer in något som verkar vara ett komplett och nyckelfärdigt paket, tjänar sin provision och lämnar sen köparna med en entreprenör man inte själv har valt. Jag undrar varför inte mäklaren hängdes ut med namn och personlig ekonomi. Vad är anledningen till det, TV4?
(Gissning – annonsör)

När entreprenören dessutom i sin tur anlitar klåpare som går långt, långt under skamgränsen samtidigt som kunden sitter på andra sidan Atlanten så blir det pannkaka. Tjockpannkaka.

Sorgligt för de drabbade och för byggbranschen.

—–

En fundering jag har är hur man som konsument uppfattar inblandningen av byggare från östländerns, i detta fallet Estland och Ryssland. När Timell har svingat sitt sponsrade trollspö så kommer Lasse, Lunkan, Björn, Stefan, Roffe och Martin in och kammar hem vinsten.

”What we call riktiga hantverkare” som Timell säger.

Suck.

Min erfarenhet är att det finns fantastiskt mycket kunskap och bra hantverkare från andra länder. Jag vet också att man får vad man betalat för. Daniel Hagbo har köpt något annat än det han sålt, det är en gissning.

—–