Etikettarkiv: byggbranschen

Standard

Publicerat av

Publicerat den

04 mars 2012

Publicerat i

Anledningar att jobba i byggbranschen

Kommentarer

2 kommentarer

Indien – kommersen, försäljarna och konstiga pengar

Lite så här är det. Vi lullar omkring och låter oss luras av försäljare, den ena efter den andra. Alla är ”art student” och är kompis med den som gjort smycket jag bär runt halsen, de säger – ”come, I show you my work”. Allihop.

Det klart man hänger på då. En fattig konststuderande som kämpar för att få ihop pengar till sina studier, klart man vill se. Eller hur.

Den här unge mannen tog väl hand om oss, han guidade genom hela parken, berättade om symboler och årtal. Lägligt nog så låg hans ”skola” strax intill och vi fick se ”hans” verk, Exakt likadana som alla andras, men ändå. Elefanter och indiska gudar, buddhor och lite annat. Han ville ju egentligen bara visa upp sina gejor, men om vi ville köpa något så kunde han fråga sin ”lärare” om det var ok.

Så vad gör det att det är bluff. Han var en utmärkt guide, han gjorde ett bra jobb som inkastare, vi prutade hänsynslöst, han var nöjd. Han sålde för tre månadslöner.

– – – – – – –

Vi träffade en annan ung man som lustigt nog också var ”art student”, han ville visa sina stenar men – Nej, sa vi, vi skall köpa kläder. Eftersom han såg att vi var goda människor och att han kände i sitt hjärta att vi repekterade honom hjälpte han oss, han visade vilka affärer vi inte skulle handla i – ”thats for tourists, only stupid people buy there”. Så han visade oss till en annan affär, introducerade oss och fixade 5% rabatt på rubbet.

Oj, vad det gick fort att stöka ner den affären. Fyra expediter plus vår vän röjde runt för att hitta det vi ville ha.
Sen gick vi hem till honom och köpte lite mer stengrejer. Förstås.

– – – – – – –

De mest ärliga försäljarna är de  fattigaste, de som säljer krimskrams, tygstycken och sånt på stranden. Där vet man ju vad som gäller.

Man köpa ett tygstycke för 100 rupees. ~16 spänn. Killen till höger har rätt många nu. Han prutar bara lite grann.

Det är en svår balans. Det ingår i spelet att vara tveksam, att pruta och hålla på. Men faktum är att en del saker kostar så för oss futtigt lite pengar, men att det så att samma summa är en dagslön för en arbetare. Vad de kvinorna som säljer tyg på stranden har i lön vet jag inte, det går inte att räkna i vår valuta. Förhoppningsvis får de behålla dricksen.

– – – – – – –

Resan arrangeras av VSBK i samarbete med Global Stone och Creative Sculptors.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

03 mars 2012

Publicerat i

Anledningar att jobba i byggbranschen

Kommentarer

Lämna en kommentar

Indien – människorna, maten och en mobilkran

Jag fortsätter tanka in lite bilder. texterna kommer efterhand.

När man är på studiebesök så går man mycket. Mycket och långt. Går man omkring i Indien och visar sin bleka mage så får man ta att ungarna stirrar på en.

I Mamallapuram finns The Butter Ball. En helig sten som någon gud lagt i en slänt för att skoja med människorna. Det ser ut som den skall rulla ner när som helst.

Restaurangerna ligger på takterrassermed med ett soltak som skydd. Där kan man både gå på dass och tvätta händerna. Och förstås äta mat.

Hade man varit bara några timmare piggare på morgonen så kan man gå ner på stranden och kolla fiskarna. Annars kan man bara kolla.

En kväll fick komma med vår kompis från hotellet. Hans vän fixade kanongod mat, musik och dans!

Dessutom var en av gästerna massör så han gick en runda och gjorde lite lagom perfekt axelmassage precis innan hemgång.

En mobilkran. Knepig modell, jag vet. Den åker runt på stengårdarna och lyfter stenblock.

– – – – – – –

Resan arrangeras av VSBK i samarbete med Global Stone och Creative Sculptors.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

28 februari 2012

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

Lämna en kommentar

Indien – In memory of…

Ödet är grymt ibland. I december 2004 knuffade ödet runt kontinentalplattorna lite och en tsunami bildades. I TV-rutan hemma i Sveroge såg vi de hemska bilderna och resebolagens presschefer fick vara med i TV och prata om alla svenskar som saknades, nästan allt fokus på Thailand då för det var där svenskarna badade.

Här i Chennai rullade vågen också in. I den lilla parken utanför mitt hotellrum finns det flera minnesplatser för de som omkom.

Hade inte ödet velat annorlunda så hade vi haft med ytterligare en god vän på resan. Om inte jag hade varit i Indien idag så skulle jag varit på hans dotters begravning där hemma. Om inte livet och döden kommit emellan så hade allt varit bra.

– – – – – –

På måndagskvällen blev vi bjudna på middag hemma hos vår värd, Stefano Beccari. Han hyr ett hus en bit från shoppinggatan, dit går nog inte turisterna särskilt ofta. Även om det är genant att glutta in hos folk så kan man ju inte låta bli att kika in.

Stefano hade dukat uppe på sin takterrass. Här är ju husen så praktiska att man bygger ett utomhusvardagsrum och alltmöjligtplats på taket, väldigt praktiskt. Och väldigt trevligt att sitta i 24 plusgrader och en svag bris och softa.

Och det kan jag säga – dat är hög klass på hämtmaten här. Indiskt på riktigt.

Vi satt många timmar, åt gott och pratade om allt. Stefano är sjuttio fyllda och en vagabond sen barnsben. Han är konstnär, utbildad i ekonomi med ett politiskt intresse, så dat saknades inte samtalsämnen. Indisk politik och historia förstås, varför man hellre har tre personer som bär grus på ett fat på huvudet än köper en skottkärra och sparkar två av dem.

Indien är enormt och Stefano menar att man inte kan kallas för ett homogent land. 1,3 miljarder människor, 28 delstater med egna lagar och styrelseskick, mängder med olika språk. Eftersom vi blandade in Afrika också i diskussionen fick vi väl med halva planeten. Berättelser om kvinnlig omskärelse, lejonjakt, massajhövdingens 22 fruar, jämställdhet i konstvärlden, jämställdhet överhuvud taget. Och döden.

Enligt Stefano så är indierna coolare vad gäller döden än vi nordbor. Vi ser det som en linjär resa och en oundviklig död, möjligen toppat med en himlafärd för dem som tror på den vägen. Indierna är mer övertygade om att vi kommer tillbaka i annan form, livet upprepar sig och man får nya chanser.

Jag vet inte, jag tror inte riktigt på vare sig det ena eller det andra. Jag är bra på logiskt resonemang och riskanalyser, kan kan göra jättefina punktlistor och rita upp en projektplan grafiskt så alla förstår, men jag vet inte vad jag skall säga för att trösta den förlorat sin dotter.
– – – – – –

Standard

Publicerat av

Publicerat den

27 februari 2012

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

Lämna en kommentar

I Indialand bak…

…Himalayas rand
Där händer det konstiga saker ibland.
Där bodde en trollkarl, han trollade så
att 8 blev 19 och 19 blev 2.

– – – – – –

Det händer konstiga saker i Indien. Det är konstigt att sitta i Indien och blogga. Eller kanske inte just bloggandet, men sittandet på en terrass hundra metter från havet känns lite konstigt ändå. I fredags hade jag nästan bestämt mig för att skippa resan, att flyga till andra sidan jorden kändes inte alls bra. För mycket ogjort på jobbet, lite för stökigt i ett projekt och en viss risk att sätta kollegorna på hemmaplan i skiten.

Nåväl. Jag lät mig övertalas, det finns klola människor och stark backup på hemmaplan nu. Jag följer det på håll.

– – – – – – –

Resan? Jo, tack det gick bra.

När vi bokade för länge sen så var det en i sällskapet som ville åka business, jag tyckte att det var synd att han skulle åka ensam så jag tramsade iväg ett mail att jag kunde haka på honom. Det kostade 15 000 kr extra!

Så nu har jag som alltid burit det dåliga samvetet av västvärldens koloniala förtryck och varit obekväm när underbetalda människor passar upp mig åkt bland de rika längst fram. Å det säger jag – jag skall aldrig åka turistklass igen. Ha.

Gå före i kön på flygplatsen, champagnen, maten, en fåtölj som blev en säng, maten, en virre på det och så obegränsad TV helt för sig själv. Lätt värt det.

– – – – – – –

Hotellet, då?

Ja, om jag startar från sängen och så är det nog nästan 120 meter till havet, om jag blir trött av promenaden kan jag göra ett stopp på restaurangen på vägen. 🙂

– – – – – –

Stenhuggeriet?

Jo, jag skolkar första dan för att jobba av mig lite och komma i form. Men vi var där på söndagen och kollade lite.

På stengården där vi skall roa oss jobbar ett gäng riktiga stenhuggare. De är specialister på tempelfigurer och chefen har extra mycket kärlek till elefanter. Små elefanter och stora elefanter.

– – – – –

Så till sist – ett meddelande direkt till mina barn:

  • Ja, det går kossor på gatorna.
  • Nej, jag kan inte göra en sån elefant till er.
    (en duktig stenhuggare jobbar i tre månader med de Lill-Jumbo, jag hinner antagligen inte på 8 dagar)
  • Puss och kram, jag saknar er lite redan ❤

– – – – – –

den 27 feb Chennai, Indien
Sync, International Byggblogger

– – – – – –

Resan arrangeras av VSBK i samarbete med Global Stone och Creative Sculptors.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

20 februari 2012

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

2 kommentarer

Matvanor i byggbranschen

image

– – – – –
– Ja, vad säger man?

Bilden är tagen i ett kylskåp nära mig. Oroande nära.
Det är min kollega som har det på platskontoret, i sitt rum. Han är platschef för det stressiga bråttombygget.

Innehållsdeklaration:
En gammal tub räkost, en gammal burk rödbetssallad, McDonaldsetchup, en något åldrad cheeseburgare, rester av en juice, en litten bytta kebabsås,
Längst ner en tonfisksallad från svunna tider, 3 (!) paket Lätta och för att liksom toppa allt – 4 (!!!) bedagade leverpastejpaket.

Killen behöver hjälp.
Han väger 28 kg mindre än jag, dessutom.

(folk undrar hur en kuf kunde överleva utan mat två månader i en bil, jag undrar hur kollegan har kunnat överleva i byggbranschen på Skogaholmslimpa och messmör).
–

Standard

Publicerat av

Publicerat den

06 februari 2012

Publicerat i

Anledningar att jobba i byggbranschen

Kommentarer

1 kommentar

Dagens lunch

Sync är informations- och kaloriansvarig på ett bygge som är i en sanslös slutspurt.

Då blir det så här

– – – – – –

(med mitt vanliga flyt har vi en kille på bygget som kunde litauiska, men ärligt talat vet jag inte vad han skrivit. Det kan vara något rikigt styggt om den tjataiga projektledaren Sync)

– – – – – –

Standard

Publicerat av

Publicerat den

01 februari 2012

Publicerat i

Fuskbyggare och annat skumrask

Kommentarer

6 kommentarer

Fuskbyggarna – Here we go again

Underbart.

Det händer mängder på dagarnn just  nu. Tyvärr inte sånt som passar sig att skriva på bloggen just för stunden men rejält med bloggstoff för framtida forskning och utredning. Då är det gott att Timell och Ekdal är att lita på. En ny säsong av Fuskbyggarna är på gång. Hade jag haft TV-antenn skulle jag kollat nu direkt, men det har vi inte. JAg lägger mig i badet istället och funderar på livet en stund.

Det blir TV4Play senare.

Den här bloggen har ju tidvis levt enbart på gödning från TV4´s serie, inlägg finns ända från mars 2010. Säsongen 2011 var annars lite spännande, det var inte bara spel mot ett mål. Flera byggare tog matchen med TV4. Martin Arkad på Järntorget AB kämpade offentligt och länge, Sparrman& Nätt lite mindre.

Förra säsongens avslutades ju också på ett märkligt sätt med ett inställt avsnitt och en krystad hänvisning till personliga skäl, typ. Jag och många mer gottade oss i det som entreprenören X-tra Lagom Produktion la ut, vi var fler än några som misstänkte att det fanns mer dolt under ytan.

Det blev en ganska fadd smak av fiasko och en (oskyldig?) skadskjuten småföretagare med förstört anseende. TV4 slutade med svansen mellan benen 2011 men verkar ha repat mod.

Vi får hoppas att Leif Havva Halvarsson och hans fru fått någon slags upprättelse och att affärerna snurrat igång igen.

Vi hoppas förstås också att TV4 inte bangar igen, utan nitar dem som förtjänar det.

– – – – – –

Standard

Publicerat av

Publicerat den

30 januari 2012

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

8 kommentarer

Sonny, Conny och Ronny – en gång till

Y-barnen.

Benny, Benny, Benny, Conny, Conny, Conny, Conny, Johnny, Kenny Johnny, Jonny, Ronny, Ronny, Ronny, Ronny, Sonny, Tommy, Tommy, Tommy, Tommy, Tommy, Tommy, Tommy, Tommy, Tommy, Tommy, Tommy, Tommy, Tony, Tony, Tony.

De här killarna finns i min kontaktlista. Jag sorterade bort en Emily, tjejer räknas nog inte här, tror jag.

Ur min kontaktbok på 1 440 personer hittar jag 33 stycken som slutar på y, ~2% 🙂
Det rör sig alltså om män i relativt mogen ålder, jag skulle gissa på aldersspannet 32-57 år.

I alla fall – Jag har deras nummer eller mail, alla utom ett par av dem anknytning till byggbranschen.  En del anser att de här människorna är en av orsakerna till problemen som finns i byggbranschen.
Deras yrken i bokstavsordning:

Bartender/lärare, byggföretagare, byggföretagare, byggföretagare, datasnille, elektriker, elingenjör, elektrikerchef, golvläggarchef, konstnär, konsultchef, krögare/kock, arbetslös, kökssäljare, lagerchef, lastbilschaufför, logistikspecialist, maskinuthyrare, murare, pensionerad stadsarkitekt, plåtslagerichef, polis, polis, revisor, snickare, snickare, snickare, snickare, ställningsbyggarchef, takläggare, ventilationsföretagare.

Förutom lagens väktare och en gammal arkitekt så har väl revisorn åtminstone ett hederligt yrke? Datakillen också? Restaurangfolket är ju per automatik skumma och resten är ju byggbranschskojare. Punkt.

– – – – – –

Vad är poängen med det här, Sync?

Jo, Berra som är en återkommande och ibland ganska arg kommentator här på bloggen hävdar ju att koncentrationen av y-barn i just byggbranschen gör branschen ohederlig. Typ. Y-barnen som satt längst bak i skolan och var allmänt störiga växte upp och blev lika störiga byggare som nu lurar och bedrar kunder i byggbranschen. (fritt tolkat från Berras rikliga kommentarsflora)

Henrik, en annan kommentator, hittade en länk från DN på temat – Pojkar som fått Y-namn – som stöder teorin. Om man bara vill så kan man se det som att de här rör sig om presumtiva brottslingar och sannolikt är de då också ohederliga. Låg socioekonomisk status kännetecknar gruppen.

Jag är helt säker på att låg socioekonomisk status hänger ihop med låg utbildningsnivå, ökad risk för att hamna i kriminalitet och missbruk. Säkert är det också så att föräldrar i den gruppen döpt sina barn efter vad de tyckt var modernt för stunden, 1969 kanske det var Johnny, nu är det förmodligen Kevin.

Däremot tror jag inte för en sekund att namnet hänger ihop med lägre intelligensnivå, förmåga att skilja på rätt och fel eller god uppfostran. Det finns gott om exempel på rika människor (hög socioekonomisk status) som betett sig som svin trots att de sluppit stava sitt namn med y på slutet.

Byggbranschen är en klassiskt arbetarbransch, vissa jobb kan man få helt utan utbildning, de som haft läs- och skrivsvårigheter i skolan kunde välja BA-linjen och sucka sig igenom ett par år med mycket praktik. Så vi har y-barn i byggbranschen.

– – – – – – –

Så vi har y-barn i byggbranschen. Och?

Är det ett problem?

Nej. Vad folk heter har ingen betydelse och om de har låg socioekonomisk status eller inte är ointressant. En låg utbildningsnivå kan man kompensera med arbetsvilja, yrkesskicklighet och social kompetens. Att man har en CV där att man varit mottagare av kriminalvård finns med är ingen fördel men vi stänger inte ute någon för det ändå. Tvärtom kan just de här personerna vara de som bäst utför dessa jobben, som bäst möter kunderna och som i förlängningen förbättrar byggbranschen. I byggbranschen är y-barnen en tillgång.

Jag skall ge Berra ett halvt lillfinger. I byggbranschen finns det skurkar, de finns högt och lågt, ibland är de välutbildade, ibland inte. Vissa av dem är knappt skrivkunniga, vissa av dem är högt arvoderade jurister och chefer. Så det finns ingen typisk byggbranschskurk, det finns en massa olika.

Och de heter en massa olika namn.

I min kontaktbok finns för övrigt en som nog borde sitta av lite tid för sina synder och en som nyss gjort det, men Magnus och Mikael är rekorderliga namn, så det är nog inte socioekonomiska faktorer där inte. Bara otur.

– – – – – – –
(för övrigt önskar jag mig som alltid konstruktiva förslag på hur vi i byggbranschen kan bli bättre, helst då något som inte kräver att vissa gubbar måste byta namn och bakgrund) 

– – – – – –

Standard

Publicerat av

Publicerat den

22 januari 2012

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

4 kommentarer

Fiddler on a roof

I den gamla filmatiseringen av musikalen ”Fiddler on a roof” säger huvudpersonen en så skön grej:

”On the other hand, our old ways were once new, weren´t they?”

(Henrik som ofta kommenterar här skrev detta i en kommentar för länge sen)

– – – – – – –

Det tål att tänkas på.

Ibland måste man tänka nytt och våga förändra.
Erfarenhet är inte en garanti för framgång.

Det här blogginlägget är helt nytt och oprövat. Oklart om det har någon betydelse. Inlägget.
Den här bloggen lanserar ”gammalt hederligt nytänkande”. Oklart vad det betyder egentligen.
Slut på meddelandet.

– – – – – –

Standard

Publicerat av

Publicerat den

20 januari 2012

Publicerat i

Människor

Kommentarer

Lämna en kommentar

Han duger som rörläggare också

Världen är liten och Twitter är mindre ändå. Förra veckan fick jag ett meddelande från en John Andersson. Kopplade inte först, den enda John jag känner är en skånsk, högljudd rörläggare som vi hade skoj med på det där speciella jobbet. Det ärr fem år sen nu.

Men visst serru, @_JohnAndersson vara den tokfan. Det var skoj, han messade sitt nummer och finns numera åter i kontaktboken. Dety är en rolig kille med sjuk humor och märklig förmåga att sprida könsord omkring sig på ett ändå helt trevligt sätt.

Sen för en stund sen, när jag skulle lämna tandborste till sonen hemma hos grannen så ser jag samma rörläggare på 50″-skärmen. HAn var med i The Voice i TV4.

– – – – –

Vi hoppas förstås att det går bra och att Carola coachar fram rörkrökarn till att bli en ny, något överårig men dock, Justin Bieber. Sannolikt är Carola mer härdad än man tror, hoppas det, annars har hon fått något att bita i.

Om inte så duger han som rörläggare också. Riktigt bra faktiskt. 🙂

– – – – –