Jag vet! Vi frågar Sync!

Vet inte varför folk egentligen frågar. Visst kan vi nog anses som experter på både på ditten, datten och lunchställen i centrala Göteborg. Men ändå.

Jag vet inte hur många stugor och gamla hus jag besökt med kompisar och kompisars kompisar. Antingen inför ett eventuellt köp eller efter en stund i den lilla naiva bubblan som en del människor lever i när det gäller pittoreska hus och stugor med röda knutar.

—–

Den här stugan hälsade vi på i förra veckan, den ägs av kollegans kompis sambo. Hon haft den några år och satsat krutet på insidan…

Vi var där för att kollegans kompis var orolig att den skulle ramla omkull! Vad säger man? Ännu en träfasad som sjunkit ner under marklinjen, vindskivor och takfot som antagit en mjukare form, fönster som sitter kvar i karmen bara för att de svällt av fukt.  Klimat inne – unket. Och så plintarna som lutar. Oron att huset skall falla omkull var befogad.

—–

Vad säger man? Skiten kan ju rasa närsomhelst.

Jo, man säger: – Den här skiten kan rasa närsomhelst.

—–

Jag kombinerar min moders ömma hjärta, min söndagsskoleuppfostran och farsans välformulerade sarkasmer. Jag undviker de artigheter som man annars gärna strösslar omkring sig för att vara snäll.

Sync är inte snäll om man frågar på det viset.

Sen brukar jag fråga vad vännen egentligen har för förväntningar. Undrar om man kan definiera det som är viktigt, då kanske saken kommer i ett annat läge. Just i det här fallet blev det enkelt när det visade sig att stugan möjligen skulle rivas om sisdär fem år och ersättas av ett riktigt hus. Då blev den förväntade grundförstärkningen, schaktandet  och svettandet ganska onödigt. Syncs medicin blev att klossa upp rucklet med några EUR-pallar och hålla koll en gång om året.

Jag menar – Hur svårt kan det vara?

(case closed – sen fick vi en väldigt god middag)

—–

Fortsätt gärna fråga, kära vänner. 🙂 Besöket kostar en middag eller som minst en fika.

Sarkasmer, sadistiska kommentarer och överlägsna leenden bjuder vi på!

—–

(Bygg)Världen är liten

Världen är liten sägs det när man råkar på någon man har träffat förut fast i ett helt annat sammanhang.

Så byggvärlden är väl ännu mindre då. Här rör vi oss ju inom en ännu snävare krets. Så känns det i alla fall när jag läser i tidningen Byggvärlden om Johan Hansen. En oväntat lång, genomarbetad och bra artikel – nästan Fokus-klass :), tack för det – om den sargade ägaren till Ittur, Trivselhus, Rörvik och en del andra företag.

Jag träffade honom en gång. Förmodligen 2000, kanske 2001. Har inte hundra koll på det faktiskt. Då hade jag den lilla byggfirman och omsatte ett par miljoner, han hade Trivselhus, några sågverk och lite annat i koncernen. Omsatte väl en miljard eller två. Han var typ tusen gånger större med andra ord. Jag minns att vi storögt imponerades av hans pondus och effektivitet.

Kompisen var med också, han hade precis som jag en liten byggfirma med ett par anställda. Anledningen att vi satt där med Hansen var att Trivselhus behövde entreprenörer som kunde bygga deras hus och vi ville ju ha jobb.

Tanken var väl att vi skulle ta ett större grepp och bygga ganska många hus, få lite upprepningseffekt och möjligen tjäna pengar. Det gick så där. Kompisen drog sig ur och min firma gjorde en enda villa. Vi fick ett antal timmar tilldelade, omsatt i pengar var det kanske trehundra tusen eller så. Det blev vår ekonomiskt sämsta entreprenad någonsin. Uselt.

Kunderna var ett yngre par som fått tomten av en släkting, ingen bebis i magen vad jag minns men i övrigt var de enligt mallen för förstagångshusköpare. 1½-plans hus, övervåningen skulle de inreda själva. Garaget skulle byggas svart av en kompis, inget konstigt alls.

——

Det var som sagt vårt första och sista hus. Husmonteringen var en parodi, det borde tagit två dar, det tog fyra dygn och det regnade oupphörligt. De färdiga väggelementen stod i fem cm djupt vatten på betongplattan. Krankostnaderna övertrasserades med ett par hundra procent och vi var lindrigt nöjda när taket väl var på och kalkylen spräckt åt alla håll. Dessutom med en blöt kåk.

Nåväl. Vi hade ju fuktskador som specialitet, så torkning av väggar det kunde vi. Vi lossade all invändig gips, plockade ur isoleringen och körde avfuktning av väggarna, bit för bit.

Jag har gott samvete för det vi lämnade efter oss. Vi fick jobba många gratistimmar där, lärpengar eller syndapengar, fan vet och det är skitsamma nu. Trivselhus sköt till det material som behövde bytas, men inte en krona extra för merarbetet vi haft.

Sammanfattning – Livet är hårt och vi skulle inte bygga fler villor.

——

Boverket ber om ursäkt…

… för att Freddy Reinfeldt och gänget fick informationen redan igår medans Sync fick den först idag. Vi snackar om senaste nytt – BETSI. Ok för denna gången, men gör inte om det, Joakim!

Skämt åsido. Joakim Thunborg från Boverket hade med sig en rykande färsk rapport idag till Byggcentrum. Det var ROT-info där hela dagen, minsann. Roligt värre alltså och bloggstoff för ett par dagar i alla fall. Vi börjar med förste talare.

Skriften från Boverket heter ”Hur mår våra hus”, den är så ny så att Boverket fortfarande inte fått till en pdf på att ladda hem från hemsidan. Så egentligen har jag inte läst den, bara fått lite skum från ytan.

Boverket har gjort en gedigen undersökning med enkäter och besiktningar, tusentals hus och ännu fler bostäder. Resultatet är sammanställt i rapportern, följt av förslag till åtgärder i form av förslag nya mål (krav?). Jag la inte riktigt alla siffrorna på minnet men fukt och mögel, radon, buller och några andra små problem beräknas kosta 230-330 miljarder att fixa till. Detta är då utöver det 100 miljarder som vi årligen lägger på underhåll. Tjolahopp.

Jag tror bestämt det åkte med lite synpunkter också på hur illa det fungerar med tillsynen på våra byggen, efterlevnaden i systemet med kvalitetsansvarig enl PBL och OVK´n är ju konstaterat usel. Men också energideklarationerna verkar ju vara ett slag i luften som bara göder en gäng dyra konsulter.

Det jag reagerade för var att man vill att alla byggnader år 2020 skall hålla nybyggnadsstandard vad gäller ljudklassning. En nätt liten summa beräknad till 30-50 miljarder. Motivering är att människor har ont av buller. Sync säger – Det kan vara så, några har helt säkert det jobbigt. Men att byta en miljon fönster, tilläggsisolera rätt många fasader och lägga om många många parkettgolv? Det kommer kosta multum, väcka ramaskri och ifrågasättas. Byggnadsantikvarier kommer stå på barrikaderna och kasta återvunna tegelstenar på hänsynslösa ljudkonsulter när gamla fina hus förvanskas. Sync är tveksam.

Jag satt jämte Joakim på lunchen och vi snackade om mer saker. Han (och antagligen hela Boverket) tycker att Boverket har bra byggregler. Om vi bara följer dem så får vi inte så mycket problem med dåliga enskiktsfasader och annat dumt. Jag håller med. Teoretisk är det rätt, genomarbetat och rimligt.

Men nu det funkar ju inte så ute i världen. Om jag var chef över Planeten Jorden så fick det inte regna innan man fick tak på bygget. Fick jag bestämma bara över Sverige så var ju all bygglogistik oerhört välplanerad och snål, varje bygge hade en rimlig tidplan som följdes till punkt och pricka, alla som jobbade i byggprojekt kände ansvar, delaktighet och arbetsglädje. Men det blir liksom inte så. Kanske någon gång, men allt som oftast inte.

Så förlåt en naiv byggfilosof. Vi kan ha hur bra byggregler som helst och vara teoretiskt världsbäst på planering och ha planetens bästa kontrollapparat men om inte man ute på byggena känner i hjärtat för det man gör, då blir det inte så mycket bättre.

Som en revisor sa om min bokföring – skit in blir skit ut, man måste göra rätt från början.

Matlådan luktar också illa

Nya bloggkollegan på Trygghetsvakten väckte en del minnen till liv. Under ett par år jobbade jag med fuktskadade kryprumsgrunder, unkna vindar och gödseldoftande golv i daghem, skolor och villor.

Fukt och mögel kan ställa till ett svårstoppat elände för människor. Det är svårt att åtgärda mögliga kryprumsgrunder och blöta källare för rimliga pengar. Ofta går det att fixa men omfattningen kan bli sådan att det knappt känns lönt att spara något, det är bättre och riva skiten.

Det vi kallar ”elak lukt” blir ett socialt handikapp som sänker människor. Vi byggde om kryprumsgrunden för en massa pengar hemma hos en familj som hade sina gåbortkläder hängande hemma hos hemma kompisar. Hade kläderna hängt hemma så hade de förstörts. Vi gjorde en besiktning hemma hos en annan familj, där det luktade riktigt djävligt. Där berättade mannen att hans matlåda luktade! Tänk dig att sitta med kollegorna och för att avnjuta en stunds vänligt skitsnack och din goda lunchlåda, när mögeldoften kommer smygande ur mikron då du värmer gårdagens köttbullar. Inte roligt. Inte alls.

I senaste BBR:en så har vi en ny rubrik om Fuktsäkerhetsprojektering. Man trycker hårdare på genomtänkta åtgärder både i projekterings- och utförandefasen. Det är naturligtvis en god tanke. Men precis som i gårdagens inlägg, så tycker jag man hittar på nya titlar och ökad debitering för en massa fuktkonsulter och annat löst folk. Vi är inte speciellt bra på att skriva byggbeskrivningar, även om vi blir skitbra på det så löser inte det Platschefens dilemma och det kommer att fortsätta regna på lösvirkeshus utan väderskydd. Så är det bara.

Vi sänker inte byggkostnaderna i samma takt som vi skaffar oss nya arbetsuppgifter, där vi administrerar oss själva, kontrollerar oss själva och försörjer oss på att rätta till felen efter oss själva. Vi sänker inte kostnaderna.

Ny bloggkompis i kryprumsgrunden

Trygghetsvakten heter ett företag i fuktochmögel-branschen som överaskar med en riktigt intressant blogg. Välskrivet och inte så mycket mumbojumbo om mögelsporer på latin och RF-halter som det lätt blir när man pratar fukt i hus. Faktiskt inget alls  tror ja. Mycket bra.

Jag har ju tidigare avslöjat en del av mitt förflutna i den nischen, och har en viss klockarkärlek till just kryprumsgrunder och dess problem. Det blir sannolikt läge att berätta mer om det med tiden. Tills vidare så läser ni här.

Uppdatering:

Lustigt att man sammanfattar bloggens fokus som ”blandad kompott”. Hyfsat avancerad fokusering det:)