Sync har haft det tufft…

…precis som alla andra. Vi startade våren 2008. Då vi mentalt kvar på toppen av högkonjunkturen. Egentligen stod hela byggbranschen på ett sluttande plan och inför en oundviklig nedgång. Vi visste det, men lurade oss själva ändå att allt skulle fortsätta som förut.

Vi hade köpt nya datorer, cyklar och väldigt fina cykelhjälmar. Vi hade gjort en hemsida och långa listor på projekt som skulle starta bara vi hade tid. Det var mjukstart och invärtes myspys i några månader först, men så småningom hade vi nog tänkt jobba för fullt och dessutom ta betalt för det.

Då kändes det väl ungefär så här:

Nu finns det ingen anledning att gnälla eller tycka synd om sig själv. Vi fick in en del jobb, anpassade oss till nya förutsättningar, vi gick ner i vikt och jobbade på. Från hösten 2008 som betecknades som ”koma” av en fastighetsägare så började det röra på sig lite lätt under början på 2009. Slutet av 2009 var ett crescendo som heter duga. Då var det hårdkörning, långa dagar och det syntes i faktureringen.

Nu är det 2010. Sync har det väl förspänt. Som för nästan alla så är det kort framförhållning men det som ligger på lut är riktigt spännande. Det enda som egentligen krävs för ett fullskaligt världsherravälde är att vi får bort de här orden ur alla förstudier och projektplaner:

  • Kanske
  • Eventuellt
  • Sannolikt
  • Förhoppningsvis
  • Förmodligen
  • Preliminärt
  • Förutsatt

——-

Tecknare – Jean-Maurice Bosc

Sync har haft en konstpaus…

…eller en av oss. Kollegan. Men nu är han på det igen.

Själv är jag ju konsekvent tråkig och formaliserad i mitt tänk och beteende. Budgetfascist, kontrollfreak och ständigt redo att sänka roliga idéer onödiga/dyra/dumma. Allt in the name of projektledning. Sån är jag.

Kollegan däremot har en annan ingång. Med minst en halv fot kvar i konstnärsvärlden och ett oförtröttligt barnasinne så vill han göra lite roligt och fint också. Kollegan är djupt insyltad i arbetet med att knyta konstnärer till byggbranschen och har egen nyckel till huset där konstnärerna håller till. Sån är han.

——

Det finns ju några kommuner i landet och faktiskt några företag som tagit ett principbeslut att 1 % av byggkostnaderna skall gå till konstnärlig utsmyckning. Det är mycket pengar det.

Skeptikern i mig säger: – Håhåjaja, vi får väl se.

Det brukar inte finnas pengar över på slutet, så gäller att konstnären får komma in tidigt i spelet i så fall. Att med hopplöst liten budget hitta på något när bygget är klart och färdigt är en ganska otacksam uppgift.

Däremot tror till och med jag som auktoriserad tråkmåns och glädjedödare att det kan funka bra om man tidigt i processen bestämmer sig att detta är viktigt för projektet och att beställaren är väldigt tydlig med detta. Det behöver inte kosta så mycket heller, 1 % är väldigt mycket om man frågar mig.

Så om vi ger plats för en konstnär med kreativa och roliga idéer i projekteringsskedet, har en lyhörd arkitekt och en engagerad och tydlig beställare, om vi får konstnären att stanna i ramarna för vad som funkar ekonomiskt, då kan det bli riktigt bra.

——

(hittade teckningen i en gammal bok – Barbara Henniger – duktig tjej det)

Sync önskar sig själv och alla andra ett gott nytt år

Jo, då var det dags.

Gott nytt år.

2010. Bara förtio år kvar till 2050. Känns stressande.

——-

Denna bloggen har ju någon gång hävdat att man måste räkna in en del oförutsett. Jovisst. Så då gör vi det. Önskar oss lite oförutsett:

——-

Så, det var väl det väsentliga.

Gott nytt år då.

Sync – inside edition (navelskådning)

Den här bloggen är just yrvaket medveten att den föddes för ett år sen och lite till. Det var ju avsikten att den skulle handla om byggbranschen. Frågan är om det gick så bra? Undra vem som egentligen läser här?

Några har ju gett sig tillkänna – Blasket, Viktoria, Glasmästarn, Mats, Olle, Berra. Jag tror nog att farsan, brorsan och min alltför avlägsne vän nere i Sölvesborg läser ganska frevent. Några beställare och en del andra i närmaste omgivningen verkar också hålla koll här.

Men vem sladdar in här helt oplanerat? Är denna bloggen det stöd som byggbranschen behöver?
Sökorden som leder till denna bloggen, fritt valt en vecka i december

———

billiga vinterkängor
kontrollplan
köttbullar på nötfärs
bebis
pepparkaksslott ritning
utvecklingsstörd
entreprenadformer
hönan eller ägget
årets sämsta bygge
snyk felicka
trivsel arbetsplats
min stora leksakskatalog se
hur utvecklingsstörd är du
nötfärs köttbullar
vad är skillnaden på utförandeentreåenad
rolig historia ledarskap
årets arkitekt 2009
dålig sync
pepparkaksslott ritningar
pepparkakshjärta
kickback avtal
uefa cupen 1982 blåvitt
glad bebis

———-

Analys på det, tack.

———-

(på årsstatistiken är det kontrollplan som etta med 134 träffar, bebis som femma med 34 träffar – varför då? finns det bebisar i byggbranschen?)

Årets bygge 2009 utsett

Redan vid rivningen av förra årets vinnare slogs det fast att 2009 krävdes något mer, något annat, något bättre. Typ ett slott.

Vi körde en sedvanlig arkitekttävling med parallella uppdrag – granskade alla två förslagen och klumpade ihop det i sedvanlig svenska dagisdemokrati så att alla deltagarna skulle vara nöjda.

Vinnarens bidrag:

Ett flådigt upplägg med lite färg och ett coolt namn på snedden. Akitekten skickade med ytterligare  material faktiskt:

Såja, lite hästar och lull kom med också. Nåväl, byggaren fick rita om för att tolka om han förstått intentionerna rätt:

Godkänt. Arkitekten och hennes bror körde igång direkt med provsmakning av garnityret.

Prefablösningen kändes självklar och enkel.

Taklösningen blev lite bekymmersam och tornen i hörnen på slottet blev ingen bra konstruktion och ändrades i all hast. Arkitekten grymtade men accepterade tyst. Mer problem blev det att bygget och arkitekten jobbat med olika skala på ritningar, prinsessan som skulle stå i ett fönster och släppa ut sitt hår nerför fasaden – ja, hon var liksom för stor.

Hon fick plats i uppe i det nyss omprojekterade tornet. Helt ok med arkitekten.

Sen kom målarna och blåste över hela bygget med säker hand.

Så där ja. Där står det. Årets bygge – Pepparkaksslott 2009.
(det enda hus som blivit färdigt på fastigheten, i år med:)

——–

Det står omringat av arkitektens morsas badsalt, så om ni kommer på julgransplundring i januari så kan det hända att pepparkaksslottet smakar lite kinky… 🙂

——–

UPPDATERING:

När detta inlägg skrevs så rådde julstämning, glädje och pepparkakslycka. Det gick fort över. Klicka vidare på nästa inlägg, och nästa, och nästa…

Kritik

Jag gillar roliga citat, talesätt och ordspråk. En kollega och god vän bjöd på denna.

”Jag har inga problem att ta kritik, så länge den inte är befogad”

——-

(byggkonsult+projektledare+wisserbesser+man = känslig för sånt)

Under korkeken , där trivs jag bäst…

Ja, sittandes under ett träd luktandes på blommorna. Där är det gott att leva. Det har jag sett på TV.

Andra trivs bäst i skogen, i köket eller i trädgården. Några vill bara ligga i sängen, alla vill väl ligga på något sätt mer eller mindre…

Många trivs bäst hemma i soffan, med chips och DVD.

——

Byggnadsarbetare trivs bäst på jobbet. Det verkar ju knepigt. Det går bra att förklara det i i kommentarsfältet nedan.

Sådärja, oordningen är återställd

Jag har läst många undersökningar om byggbranschen sista året. Det finns en undersökning som säger att man i byggbranschen får gjort ungefär hälften av det man tänkt sig varje dag.

????

(här skulle man kunna klippa in Monthy Pythons klassiska sketch om rikemanspojkarna som försöker överträffa varandra i armod och misär under barndomsåren – You lucky bastard! – bara för att illustrera känslan)

Jag är byggare, numera inte entreprenör men väl projektledare och konsult, och jag kan lugnt säga att jag ligger i toppskiktet i branschen. Så högt upp i toppskiktet faktiskt så att jag ligger över snittet här, jag hinner med bortåt en tredjedel av det jag tänkt få gjort på dagarna, denna veckan är så här långt av yppersta klass och det kan bli så mycket som en fjärdedel klart av det som stod på ToDo-listan i söndags kväll.

——-

Så. Om jag haft tid så skulle jag läst den här bloggen från början till slut, följt alla kloka principer och goda råd. Teoretisk skulle det bli jääävligt nice, allt skulle falla på plats, alla skulle vara glada och bli rika som troll. Håhåjaja.

Statusuppdatering – Sync is…

…och ur kaoset talade en röst till mig och sa: ”Le och var glad, ty det kunde vara värre”. Och jag log och var glad, och det blev värre…

 

Låtsas-veckan slut på Sync – på måndag blir det allvar igen

Veckan som gick här på bloggen var ju på låtsas. Låtsas-inläggen var dock helt sanna och finns på riktigt.

Sync har lite mycket just nu, det startade fler projekt än väntat, överaskande och roligt. Sen har vi ju några gamla problem lagda på hög att tas omhand när det blir som mest att göra. Det kommer möjligen gå ut över kärnverksamheten bloggen. På riktigt.

————

Låtsasvärlden inne i fantansin finns ju som tur är kvar för att närsomhelst formas till det man vill för stunden önskar eller behöver. När jag var riktigt liten så hade jag en låtsas-kompis som hette Kajsa. Kajsa var en kille som var med och ställde till sattyg i största allmänhet, han bodde oftast i tvättstugan. Min bror hade Lomben som bodde i Lombenskåne, det fanns en hel gäng med kompisar till honom också om jag minns rätt. Jag tror varken Kajsa eller Lomben varit så aktiva på sista åren men då var de säkert viktiga för oss och roliga för omgivningen.

I byggbranschen har vi en mängd stora och svåra problem som med bara lite fantasi egentligen är ganska lätta att reda ut. Jag vet att jag lätt svävar iväg som byggfilosof och önsketänkare – Men det kanske är det som saknas? – ett naivt ifrågasättande utan att behöva räkna hem den ekonomiska vinsten.

Utan att ha något chans Nobelpris i ekonomi så låtsas jag helt fräckt att det blir lönsamt om vi slösar mindre, gör mindre fel, blir lite gladare på vägen och när Någon Annan är identifierad (=vi själva!) och gör det han skall så vi slipper lämna ansvaret till Ingen.  Det funkar i min fantasi, i alla fall.

————

(Tack, rektor Wallberg på Mullbergaskolan för inspiration till denna veckas verklighetsflykt)