Sync Blog

Kommentarer

Ny bloggkompis i kryprumsgrunden

Trygghetsvakten heter ett företag i fuktochmögel-branschen som överaskar med en riktigt intressant blogg. Välskrivet och inte så mycket mumbojumbo om mögelsporer på latin och RF-halter som det lätt blir när man pratar fukt i hus. Faktiskt inget alls tror ja. Mycket bra.

Jag har ju tidigare avslöjat en del av mitt förflutna i den nischen, och har en viss klockarkärlek till just kryprumsgrunder och dess problem. Det blir sannolikt läge att berätta mer om det med tiden. Tills vidare så läser ni här.

Uppdatering:

Lustigt att man sammanfattar bloggens fokus som ”blandad kompott”. Hyfsat avancerad fokusering det:)

Publicerat av

Author

Publicerat den

09 juni 2009

Publicerat i

Kommentarer

1 kommentar

Lägg energin på något vettigt…

…typ sänka kostnader i byggbranschen, rädda Planeten Jorden, ordna stora kalas. Sådana saker. Inte på energideklarationer.

Byggvärlden skriver : ”Enligt Boverkets beräkningar kostar energideklarationerna fastighetsägarna 700 miljoner kronor om året. I 25 procent av fallen har byggnaderna besiktigats utan att åtgärdsprogram har lämnats. I 7 procent har råd lämnats utan att fastigheterna har besiktigats. Det sistnämnda ska enligt lagstiftningen inte få förekomma.” (Hela artikeln)

Jaha. Är fastighetsägarna kallhjärtade, cyniska snåljåpar? Eller skiter de i miljön? Eller är der så att man hittat på en regel som inte funkar riktigt, och lagt ytterligare en administrationskostnad på toppen av allt annat?

Några lyckas väl, vissa konsulter och företag vill gärna berätta att de sänkt kostnader för sina kunder avsevärt. Det stämmer förmodligen i vissa fall. Några konsulter såg chansen att ta duktigt betalt för ett enkelt uppdrag utan större ansträngning. Danskarna ligger före oss, där har man konstaterat att energideklarationer inte sänker förbrukning av energi. Kanske denne killen är på rätt spår, man kan lätt tro det om man läser lite i hans blogg.

Jag tycker att tanken var god men det blev fel. Vi måste ju ändra på vår energianvändning, vi måste renovera vårt fastighetsbestånd vettigt innan Planeten Jorden kokar över, vi måste göra annorlunda.

Om det kostat 700 miljoner så ligger väl 650 miljoner på bankkonton hos konsultbolagen, ackriditeringsorganet och utbildningsföretagen. Rikrevisionsverket kritiserar hela hanteringen, men invändningara är naturligtvis av formell typ, det är deras uppgift. Det vore roligt att höra en representant från framtiden (anno 2050) som kunde berätta om det var väl spenderade pengar.

Uppdatering:

Byggtjänst är inne på samma spår (fast lite efter Sync;)

Publicerat av

Author

Publicerat den

07 juni 2009

Publicerat i

Kommentarer

2 kommentarer

Slöseri att ignorera en sån bra rapport

Jag vet inte om det är EU.valet eller VM-kvalet som stått ivägen. Rapporten kom för mer än en vecka sen och hela Sverige låtsas som ingenting. Pinsamt.

Ni vet vad jag tänker på – Chalmers nya rapport

”31 rekommendationer för ökad lönsamhet i byggandet– att minska slöserier!”

Jag vet att jag är sent in på den här bollen, ni har säkert läst alla 65 sidorna och startar måndagen med ett leende på läpparna och känslan av att nu dj-vlar skall jag minska slösa med resurser. Nähä. Inte det. Synd, för det är bra läsning. Inte så lite inspirerat av Sync Blog (lite torrare format bara) men det bjuder vi gärna på härifrån.

Själv orkade jag med 23 sidor nu på söndag kväll. När barnen somnat och sambon jobbar för hushållets skull så sitter jag med laptoppen på magen. Ihop med en riktigt rökig whiskey så kan Per-Erik Josephsons och Lasse Saukkoriipis redovisning forskningsresultat kännas långtråkigt, trist och, och, och helt nödvändig.

Det är en lång upprepning av kända sanningar och en viktig påminnelse om det som inte funkar så bra i byggsvängen. Sync Blog tar härmed på sig bördan att motivera varenda ett av de 31 rekommendationerna! (Men det tar ett par dar…)

31 rekommendationer för ökad lönsamhet i byggandet

– att minska slöserier!

Publicerat av

Author

Publicerat den

02 juni 2009

Publicerat i

Kommentarer

2 kommentarer

Rekrytering pågår – nästan klar

Förra helgen så gjorde Sync ett gott försök att rekrytera lite yngre ungdomar till byggbranschen. Eller åtminstone kolla deras intresse. Det gick väl sådär. Den dåvarande sjuåringen, nu känd som den numera åttaårige sjuåringen, var den som var mest negativ. Synd med tanke på genusperspektivet och vinklingen på Sync´s kampanj.

Nu är uppgradering klar, vi har haft kalas och hon kallas nu officiellt åttaåringen i Sync Blog. Och oj vad hon gladde sin far i fredags kväll när vi satte oss i soffan för att skriva inköpslistor och planera lite. Jag tog fram papper och penna, hennas mor förtvivlade över hur vi skulle hinna med dubbla barnkalas och släkten på samma dag, alltså ungefär som vanligt. Då tar åttaåringen ett av mina papper, min penna och sätter sig och gör ”en plan”.

Ok. Hon sitter tyst en stund. Hon ritar ett rutnät och numrerar rutorna, sen skriver hon vad som skall hända på lördagen.

Vi vaknar kl 7
Vi äter frukost
Mamma och Ludde vaknar kl 8
(hon vet att vilka som är tröttast på morgonen)
Amanda och pappa åker och handlar
Amanda och pappa kommer tillbaka
Mamma och ludde och Amanda bakar
Vi fixar godispåsar
Halv tolv skall allt vara klart
Nu kommer alla barn
Vi har ett roligt kalas
Fiskdamm
Kalaset slut
Nu kommer alla släktingar
Vi har kul och badar
Planen slut

Sådärja. Pappas flicka avslöjar sig. Här är det projektplanering på hyfsat avancerad nivå. Många byggprojekt skulle må bra av en såpass nogrann planering som denna. T ex borde det stå i en bra tidplan att ”Vi har ett roligt kalas”, det tycker i alla fall jag.

Jag ger mig inte nu – jag skall övertyga henne om att det är kul att rita/planera/bygga hus.

Men först lite erfarenhetsåterföring. Fiskdammen blev inte av och hamnar alltså i avvikelserapporten, i övrigt gick projektet helt ok. Hon fick dessutom en hundring i cash vilket uppskattas mer av en nybliven kapitalist än något annat (och hon fick inte sälja kakor till sin farmor).

Publicerat av

Author

Publicerat den

31 maj 2009

Publicerat i

Kommentarer

1 kommentar

Rekrytering måste ske i unga år

Jo, Sync Blog kämpar på för att förse den framtida byggbranschen med nya talanger och arbetshästar. Åldersgruppen 5-9 år har visat sig något motvillig men kan bli något ändå. Det krävs hursomhelst en del tjat och träget övertygande att få de små glinen på rätt spår. Jag tror att jag har en bättre idé. Det grundar sig på min erfarenhet av indoktrinering.

Så här ser jag det. Jag ser mig själv som ganska vidsynt, jag tycker det är ok med vilken religion som helst, jag hoppas att jag inte sorterar folk efter etnisk härkomst eller sexuella preferenser. Men en sak skall vara helt klar – det finns bara ett fotbollslag – och det har mina barn fått med sig från modersmjölken (eller parallellt med modermjölken snarare).

Den förstfödda fick en napp som jag döpte till Blåvitt. IFK Göteborgs klubbmärke som prydnad på en bebismun. Hon visste inte att det hetter napp förrän i fyraårsåldern – hennes första ord var mamma, pappa och blåvitt. Det är vackert så änglar gråter när en ettåring ropar ”blåvitt, jag vill ha blåvitt!”

När hon växte och tandborstningen kom på tal så var det inte tandtrollen som skulle bort – det var gajsare. Vi borstade bort gajsare, öisare och akiare och en och annan djurgårdare. Så mina barn har välborstade tänder och en grundlig uppfattning om fotbollslaget Blåvitt.

I lördags var det kalas och barnens blåvita farbröder som var fyra timmar sena (eftersom Blåvitt slog Brommapojkarna hemma med fyranoll, hehe) men de hade en present med sig som bygger på det hela lite till. En luftmadrass formad som ett blåvitt-matchställ.

Mina ungar är fullständigt ointresserade av fotboll, men de vet att de håller på Blåvitt. Indoktrinering var ordet.

Så varför vill inte unga tjejer jobba på byggen – kanske för att vi har en rosa avdelning på leksaksaffären och en blå? Det kanske finns för få rosa vertygsväskor och borrmaskiner på Toy´s R Us? Kanske, men bara kanske, så är det så att vi grundlägger machoattityden i byggbranschen lagom till inskolningen på dagis?

Publicerat av

Author

Publicerat den

28 maj 2009

Publicerat i

Kommentarer

”Min mage är så tjock och f…”

Sjuåringen fyller åtta idag den 28 maj.

Igår struttade hon runt hemma, som vanligt naken, och konstaterade glatt: – Min mage är så tjock och fin!

Jag skrattade gott. Då sa hon: – Den är ju så fin!

Hon blev nu en förebild för alla de kvinnor, tjejer och andra som inte tycker om sin kropp. Jag tycker det är märkligt och lite sorgligt att så många inte är bekväma med sin egen lekamen. Om man som jag följer en del bloggar så är det tydligt. Tjejbloggare droppar alltsom en bisats ibland om sig själv som lite för tjock/tung/fet/stor. Det här är kvinnor med humor, distans och insikt. Ändå kan de inte låta bli att dissa sig själva. En kvinna väldigt nära mig (som inte bloggar) gör samma sak. När hon uppfostrar vår f.d. sjuåring låter det annorlunda däremot, då är den tjocka magen helt ok.

…och nu följer en något krysta övergång till byggbranschen…

Jag tror att byggbranschen också kan lära av sjuåringen. Vissa hanterar branschens problem på ett maniligt sätt – förnekelse, skojar bort det, sysslar med annat. Andra gör på det kvinnliga sättet – ältar extrakilona för sig självmen fortsätter käka godis som förut.

Kanske vi skulle kunna vara mer distanserade? Vi kan väl konstatera att vi har vissa brister, men vi är faktiskt bäst i Sverige på det vi gör. Typ

Publicerat av

Author

Publicerat den

27 maj 2009

Publicerat i

Kommentarer

1 kommentar

Anledning att välja byggbranschen – del 8

Tribute to en gammal chef.

En väldigt bra anledning att jobba i byggbranschen är att man träffar på de mest märkliga personligheter, och ibland får man jobba med dem också. En av dem var min chef på medelstora byggfirman, Bengt Johnson. Bengt lever fortfarande, men jag vet inte om han kan till sig en sån häringa blogg längre, en alltför tidig strokeskada satte stopp för det, tror jag.

Bengt var VD på firman när jag började där 1994, delägarna hade hängt ihop länge, långt innan dess. Firmans arbetande styrelseordförande startade sin verksamhet som stensättare i femtonårsåldern (om nu det där rövarhistorierna stämde någorlunda med sanningen) alltså runt 1960. Bengt hade väl hakat på där någonstans efter grundskolan på sjuttiotalet. Jag tror inte han slösade så mycket tid på vidareutbildning efter det.

Han hade den förmodligen skarpaste hjärna jag kommit i närheten av. Att multiplicera tresiffriga tal och blixtsnabbt räkna i huvudet kan ju många göra (?) men den helt sanslösa förmågan att se sammanhang och begripa funktioner var påtaglig. Han var dessutom skolad i affärstänkande, argumentation och förhandlingsteknik i den högre skolan, av anläggningsbranschens bästa – asfaltsgubbarna.

Ett exempel på det. Jag var platschef på en kontorsombyggnad, och mattläggaren ville ha en massa pengar för att fräsa ytan innan han skulle flytspackla. Han hävdade att underlaget satt för dåligt fast. Jag argumenterade lamt utan framgång, sen kom Bengt och klippte av:

– Hur fan kan det kosta något extra alls? Antingen sitter det fast och då spacklar du uppepå eller också så sitter det löst och då ingår rengöring i priset. Förstått?
(Mattläggaren blev tyst och jag lärde mig lite till)

När vi hade totalentreprenader så var Bengt i sitt absoluta esse. Ingen annan jag träffat kunde som han ta knäcken på projektörerna, det spelade ingen roll vilken specialist som satt vid bordet, alla levde lika farligt. Nu är det 2009 och vi har just uppfunnit 5D och BIM – yippie! Bengt Johnsson hade minst 5 dimensioner i huvudet samtidigt som han förhandlade och manövrerade projekten till sin fördel. Det finns fortfarande ingen dator i världen med den känsliga styrningen inprogrammerad.

Jag begrep inte allt jag lärde mig då på några år med Bengt som chef, det har tagit en 10-12 år innan polletten trillat ner. Det är sorgligt att han fick sluta för tidigt, jag är tacksam att jag fick jobba med honom, jag hade gärna fortsatt med det.

Publicerat av

Author

Publicerat den

26 maj 2009

Publicerat i

Kommentarer

Anledning att välja byggbranschen – del 7

En bra anledning att jobba i byggbranschen är man kan få göra skillnad. Sweco är stort konsultbolag (som jag inte jobbat på) som låter sina anställda få åka på volontärtjänst om de vill. Det utvecklar de anställda, fyller på CSR-kontot och gör företaget mer attraktivt. Vackra och kloka tankar tycker jag. Och smart. Har man som jag varit med på Planeten Jorden sen månlandningen 1969 så är man mindre benägen att säga upp sig och dra till Afrika för biståndsarbete, huset skall betalas ändå och barnen skall gå i skolan. Att säga upp sig and go crazy finns inte på kartan. Jo, kanske om man vet att det finns ett jobb som väntar därhemma.

En annan som tänker stort och vackert är The Garbage Warrior. En märklig och smått obstinat man som bygger hus av överblivet välfärdsavfall. Kolla in länken, han är rätt rolig. Han visar att det går att tänka annorlunda, det går att vara driftig och påhittig, det funkar alldeles utmärkt att bygga hus med gamla bildäck och lera.

Det blir till humor när han kör hårt med det lokala Stadsbyggnadskontoren i USA. För det är klart – där precis som här – att man inte får bygga som man vill. För det är klart att man måsta följa lagar och regler, och gärna administrera bort hälften av sin tid. Men man får lite perspektiv när han hyllas som en hjälte i Thailand, efter tsunamin var behoven oerhört stora och han sätt att tänka och jobba var plötsligt det ultimata. Tänkvärt.

Så nu går det med andra ord, kära ungdomar, bra att gå ur skolan, få jobb på stora konsultbolaget, tjäna lite pengar, åka ut i världen och göra biståndsarbete, komma hem till sin fastanställning och tala om för byråkrater, stofiler och jurister hur man bygger hus på Planeten Jorden. Egentligen.

Publicerat av

Author

Publicerat den

25 maj 2009

Publicerat i

Kommentarer

Anledning att välja byggbranschen – del 6

Jag har ju den stora förmånen att fått prova på nästan hela linan i byggbranschen. Jag har varit arbetsledare på stora byggbolaget, resultatchef på mellanstora byggbolaget, entreprenör med eget företag, anställd projektledare på konsultbolaget, projektledare på det lilla konsultbolaget. Stora byggen och små byggen. Vill man jobba i byggbranschen så finns det oändligt många arbetsuppgifter och plats för alla sorters personligheter.

I efterhand är ju allt roligt, men jag tror tiden med egna firman hade flest high-lights ändå. Vi var några stycken som jobbade ihop, jobben var små och oftast korta, aldrig någon längre tid på samma plats. Vi hade Smulans Café i Västra Frölunda som centralpunkt. Marit stängde egentligen tidigare på dagen, men om jag ringde och sa att vi kommer åtta man klockan tre, så stod det åtta stora räkmackor där på bordet. Vi älskade henne, lika mycket som vi älskade hennes mackor, och jag tror att den kärleken var besvarad.

Livet som kringflackande är annorlunda än storbyggets mer inrutade tillvaro. Skillnaden är framförallt att du inte tar rast enligt Skalmans mat-och-sovklocka, du äter när det passar. Regnar det så passar det att fika i två timmar. Hänger regnet i luften och taket är nästan-klart, då skiter du i raster och telefonsamtal. Då är det hets, det är adrenalin och laddning, det är jävligt roligt helt enkelt.

Så under en kort period i min karriär fuskade jag som snickare/betongare/armerare på lediga stunder och lite till. Ingen större skada skedd, tror jag, och ganska nyttigt som projektledarutbildning betraktat. Fler borde göra den resan. Dessutom säger min sambo att jag är snygg i blåbyxor. Snyggare än konsultjeansen och skjortan antagligen. Nåja, vad är väl en bal på slottet?

Fredagarna på Smulans Café är i vilket fall en viktig post i mitt mentala CV.

Publicerat av

Author

Publicerat den

21 maj 2009

Publicerat i

Sync´s musikval

Kommentarer