Ny bloggkompis i kryprumsgrunden

Trygghetsvakten heter ett företag i fuktochmögel-branschen som överaskar med en riktigt intressant blogg. Välskrivet och inte så mycket mumbojumbo om mögelsporer på latin och RF-halter som det lätt blir när man pratar fukt i hus. Faktiskt inget alls  tror ja. Mycket bra.

Jag har ju tidigare avslöjat en del av mitt förflutna i den nischen, och har en viss klockarkärlek till just kryprumsgrunder och dess problem. Det blir sannolikt läge att berätta mer om det med tiden. Tills vidare så läser ni här.

Uppdatering:

Lustigt att man sammanfattar bloggens fokus som ”blandad kompott”. Hyfsat avancerad fokusering det:)

Rekrytering pågår – nästan klar

Förra helgen så gjorde Sync ett gott försök att rekrytera lite yngre ungdomar till byggbranschen. Eller åtminstone kolla deras intresse. Det gick väl sådär. Den dåvarande sjuåringen, nu känd som den numera åttaårige sjuåringen, var den som var mest negativ. Synd med tanke på genusperspektivet och vinklingen på Sync´s kampanj.

Nu är uppgradering klar, vi har haft kalas och hon kallas nu officiellt åttaåringen i Sync Blog. Och oj vad hon gladde sin far i fredags kväll när vi satte oss i soffan för att skriva inköpslistor och planera lite. Jag tog fram papper och penna, hennas mor förtvivlade över hur vi skulle hinna med dubbla barnkalas och släkten på samma dag, alltså ungefär som vanligt. Då tar åttaåringen ett av mina papper, min penna och sätter sig och gör ”en plan”.

Ok. Hon sitter tyst en stund. Hon ritar ett rutnät och numrerar rutorna, sen skriver hon vad som skall hända på lördagen.

Amandas kalasplan

  1. Vi vaknar kl 7
  2. Vi äter frukost
  3. Mamma och Ludde vaknar kl 8
    (hon vet att vilka som är tröttast på morgonen)
  4. Amanda och pappa åker och handlar
  5. Amanda och pappa kommer tillbaka
  6. Mamma och ludde och Amanda bakar
  7. Vi fixar godispåsar
  8. Halv tolv skall allt vara klart
  9. Nu kommer alla barn
  10. Vi har ett roligt kalas
  11. Fiskdamm
  12. Kalaset slut
  13. Nu kommer alla släktingar
  14. Vi har kul och badar
  15. Planen slut

Sådärja. Pappas flicka avslöjar sig. Här är det projektplanering på hyfsat avancerad nivå. Många byggprojekt skulle må bra av en såpass nogrann planering som denna. T ex borde det stå i en bra tidplan att ”Vi har ett roligt kalas”, det tycker i alla fall jag.

Jag ger mig inte nu – jag skall övertyga henne om att det är kul att rita/planera/bygga hus.

Men först lite erfarenhetsåterföring. Fiskdammen blev inte av och hamnar alltså i avvikelserapporten, i övrigt gick projektet helt ok. Hon fick dessutom en hundring i cash vilket uppskattas mer av en nybliven kapitalist än något annat (och hon fick inte sälja kakor till sin farmor).

Rekrytering måste ske i unga år

Jo, Sync Blog kämpar på för att förse den framtida byggbranschen med nya talanger och arbetshästar. Åldersgruppen 5-9 år har visat sig något motvillig men kan bli något ändå. Det krävs hursomhelst en del tjat och träget övertygande att få de små glinen på rätt spår. Jag tror att jag har en bättre idé. Det grundar sig på min erfarenhet av indoktrinering.

Blåvit bebisSå här ser jag det. Jag ser mig själv som ganska vidsynt, jag tycker det är ok med vilken religion som helst, jag hoppas att jag inte sorterar folk efter etnisk härkomst eller sexuella preferenser. Men en sak skall vara helt klar – det finns bara ett fotbollslag – och det har mina barn fått med sig från modersmjölken (eller parallellt med modermjölken snarare).

Den förstfödda fick en napp som jag döpte till Blåvitt. IFK Göteborgs klubbmärke som prydnad på en bebismun. Hon visste inte att det hetter napp förrän i fyraårsåldern – hennes första ord var mamma, pappa och blåvitt. Det är vackert så änglar gråter när en ettåring ropar ”blåvitt, jag vill ha blåvitt!”

Åttaåringen för fem år senNär hon växte och tandborstningen kom på tal så var det inte tandtrollen som skulle bort – det var gajsare. Vi borstade bort gajsare, öisare och akiare och en och annan djurgårdare. Så mina barn har välborstade tänder och en grundlig uppfattning om fotbollslaget Blåvitt.

I lördags var det kalas och barnens blåvita farbröder som var fyra timmar sena (eftersom Blåvitt slog Brommapojkarna hemma med fyranoll, hehe) men de hade en present med sig som bygger på det hela lite till. En luftmadrass formad som ett blåvitt-matchställ.

Blåvitt och blåvita barn

Mina ungar är fullständigt ointresserade av fotboll, men de vet att de håller på Blåvitt. Indoktrinering var ordet.

Så varför vill inte unga tjejer jobba på byggen – kanske för att vi har en rosa avdelning på leksaksaffären och en blå? Det kanske finns för få rosa vertygsväskor och borrmaskiner på Toy´s R Us? Kanske, men bara kanske, så är det så att vi grundlägger machoattityden i byggbranschen lagom till inskolningen på dagis?

”Min mage är så tjock och f…”

Sjuåringen fyller åtta idag den 28 maj.

Igår struttade hon runt hemma, som vanligt naken, och konstaterade glatt: – Min mage är så tjock och fin!

Jag skrattade gott. Då sa hon: – Den är ju så fin!

Hon blev nu en förebild för alla de kvinnor, tjejer och andra som inte tycker om sin kropp. Jag tycker det är märkligt och lite sorgligt att så många inte är bekväma med sin egen lekamen. Om man som jag följer en del bloggar så är det tydligt. Tjejbloggare droppar alltsom en bisats ibland om sig själv som lite för tjock/tung/fet/stor.  Det här är kvinnor med humor, distans och insikt. Ändå kan de inte låta bli att dissa sig själva.  En kvinna väldigt nära mig (som inte bloggar) gör samma sak. När hon uppfostrar vår f.d. sjuåring låter det annorlunda däremot, då är den tjocka magen helt ok.

…och nu följer en något krysta övergång till byggbranschen…

Jag tror att byggbranschen också kan lära av sjuåringen. Vissa hanterar branschens problem på ett maniligt sätt – förnekelse, skojar bort det, sysslar med annat. Andra gör på det kvinnliga sättet – ältar extrakilona för sig självmen fortsätter käka godis som förut.

Kanske vi skulle kunna vara mer distanserade? Vi kan väl konstatera att vi har vissa brister, men vi är faktiskt bäst i Sverige på det vi gör. Typ

Anledning att välja byggbranschen – del 7

En bra anledning att jobba i byggbranschen är man kan få göra skillnad. Sweco är stort konsultbolag (som jag inte jobbat på) som låter sina anställda få åka på volontärtjänst om de vill. Det utvecklar de anställda, fyller på CSR-kontot och gör företaget mer attraktivt. Vackra och kloka tankar tycker jag. Och smart. Har man som jag varit med på Planeten Jorden sen månlandningen 1969 så är man mindre benägen att säga upp sig och dra till Afrika för biståndsarbete, huset skall betalas ändå och barnen skall gå i skolan. Att säga upp sig and go crazy finns inte på kartan. Jo, kanske om man vet att det finns ett jobb som väntar därhemma.

En annan som tänker stort och vackert är The Garbage Warrior. En märklig och smått obstinat man som bygger hus av överblivet välfärdsavfall. Kolla in länken, han är rätt rolig. Han visar att det går att tänka annorlunda, det går att vara driftig och påhittig, det funkar alldeles utmärkt att bygga hus med gamla bildäck och lera.

Det blir till humor när han kör hårt med det lokala Stadsbyggnadskontoren i USA. För det är klart – där precis som här – att man inte får bygga som man vill. För det är klart att man måsta följa lagar och regler, och gärna administrera bort hälften av sin tid. Men man får lite perspektiv när han hyllas som en hjälte i Thailand, efter tsunamin var behoven oerhört stora och han sätt att tänka och jobba var plötsligt det ultimata. Tänkvärt.

Så nu går det med andra ord, kära ungdomar, bra att gå ur skolan, få jobb på stora konsultbolaget, tjäna lite pengar, åka ut i världen och göra biståndsarbete, komma hem till sin fastanställning och tala om för byråkrater, stofiler och jurister hur man bygger hus på Planeten Jorden. Egentligen.

Anledning att välja byggbranschen – del 6

Jag har ju den stora förmånen att fått prova på nästan hela linan i byggbranschen. Jag har varit arbetsledare på stora byggbolaget, resultatchef på mellanstora byggbolaget, entreprenör med eget företag, anställd projektledare på konsultbolaget, projektledare på det lilla konsultbolaget. Stora byggen och små byggen. Vill man jobba i byggbranschen så finns det oändligt många arbetsuppgifter och plats för alla sorters personligheter.

I efterhand är ju allt roligt, men jag tror tiden med egna firman hade flest high-lights ändå. Vi var några stycken som jobbade ihop, jobben var små och oftast korta, aldrig någon längre tid på samma plats. Vi hade Smulans Café i Västra Frölunda som centralpunkt. Marit stängde egentligen tidigare på dagen, men om jag ringde och sa att vi kommer åtta man klockan tre, så stod det åtta stora räkmackor där på bordet. Vi älskade henne, lika mycket som vi älskade hennes mackor, och jag tror att den kärleken var besvarad.

Livet som kringflackande är annorlunda än storbyggets mer inrutade tillvaro. Skillnaden är framförallt att du inte tar rast enligt Skalmans mat-och-sovklocka, du äter när det passar. Regnar det så passar det att fika i två timmar. Hänger regnet i luften och taket är nästan-klart, då skiter du i raster och telefonsamtal. Då är det hets, det är adrenalin och laddning, det är jävligt roligt helt enkelt.

Så under en kort period i min karriär fuskade jag som snickare/betongare/armerare på lediga stunder och lite till. Ingen större skada skedd, tror jag, och ganska nyttigt som projektledarutbildning betraktat. Fler borde göra den resan. Dessutom säger min sambo att jag är snygg i blåbyxor. Snyggare än konsultjeansen och skjortan antagligen. Nåja, vad är väl en bal på slottet?

Fredagarna på Smulans Café är i vilket fall en viktig post i mitt mentala CV.

Rekrytering påbörjad – åldersgrupp 5-9 år

Jo, Sync tar detta på allvar – rekryteringen till byggbranschen. När 40-talisterna (man skulle kunna kalla dem köttberg – om man var riktigt plump) har lämnat av så uppstår ett vacuum i svenska samhället. Åtminstonen har det låtit så ganska länge – att det skall bli en smärre katastrof när den generationen börjar golfa på heltid. Möjligt.

Svensk Byggtjänst och Universum har gjort en ganska gedigen undersökning om ungas attityd till byggbranschen. Jag insåg att Sync låg efter på research så jag tog mod till mig, gick rätt ut i verkligheten (min altan) och träffade på en sjuåring som jag intervjuvade.

Så är det hemma hos oss . Det här kommer inte bli lätt.

Könsbarriärerna sitter som gjutna innan förskolan. Men mina egna barn kanske inte är normativa. Jag bestämde mig för att gå ut bredare, fråga flera. Och de har ju kusiner…

Vad gör man? Vi har ju stöpt dessa stackars flickor i mentala Barbie-formar. Och sjuåringen som blivit kapitalist nappar inte på bete med bra betalt. Jag kämpar vidare.

Yes, en tjej som med viss övertalning kan tänka sig jobba på bygge. Ludde är ju inte direkt svårövertalad, han är djupt imponerad av alla typer av maskiner, verktyg, byggkranar och byggställningar. Ludde är självskriven som byggslusk, han kliar sig i röven framför kameran och kan inte stå still nån längre stund – kan det vara genetiskt?

Jag gör ett sista test – en kille som jag trodde på – men ack vad det blev fel.

Precis – Pappa är konsult – fattar inte ungarna att man kan göra mer än bara spika spikar och bära brädor? Fattar de inte hur stor byggbranschen är?

Anledning att välja byggbranschen – del 4

En vanlig dag i ett helt vanligt byggprojekt kan vara som min dag var i onsdags. Historien börjar lustigt nog redan tidigare. Jag och femåriga sonen var på macken förra helgen för att handla lite bensin. Sonen är av den sortens som nästan kissar på sig om det kommer en fräck bil, cabbar och racerbilar är bäst. När vi kliver ur bilen på macken så svänger det in en bil som till och med jag tycker är stencool. En Maserati – muskler och blänkande lack för miljoner. Femåringen går i spinn, springer exalterat runt benen på mig. I Maseratin den sitter en man i min ålder.

Några dagar senare, några mil därifrån. Två män kliver på onsdagsmorgonen in på ett möte i en fastighet som möjligen skall säljas. Den ene har jag träffat förr, den andre är killen i Maseratin. Jag jobbar på uppdrag av fastighetsägaren och skall visa dem runt lite, huset står tomt, de är spekulanter på ett köp, vi går runt och snackar möjligheter och utsikter. Vi kollar på fjärrvärmecentralen, snackar om ljudklasser och cykelrum. Han är en framgångsrik och driftig kille som har byggt upp en smärre koncern i bygg- och fastighetsbranschen. Trevlig verkar han vara också. Han skulle gå hem och räkna, och kanske återkomma med ett bud.

Lite senare så knackar det på dörren, jag öppnar och två andra män står utanför. Ingen av dem har kört Maserati dit, förmodligen var det länge sen någon av dem ägde en bil.

Den ene frågar: – Känner du igen mig?

Jag: – Nej, det gör jag inte.

Han igen: – Det mig du kastade ut härifrån, jag bodde ju här förra vintern.

Oups. Så var det ju. Förra vintern så hade uteliggarna hittat in i huset. Vi var där och byte lås och täppte till så gott det gick. Vi snackade med dem och förstod, motvilligt gick de tillbaka ut i kylan. Vi hade en del samvetskval – varför kan de inte få bo där? Huset står ju tomt! – men vi gjorde som man brukar. Vi körde ut böset på gata, det får någon annan ta hand om liksom.

Nu vet jag inte om det är svaret på mina böner eller straffet för min stora käft. De två männen, f.d. uteliggare/alkoholister/mm, har ett förslag om användning av huset. På måndag kl 11 kommer de tillbaka och presenterar sin variant. Egentligen har vi ju tänkt att bygga om själva, men man vet ju aldrig – allt har ett pris. Så nu får vi snart två förslag till – ett från den framgångsrike företagaren i Maseratin och ett från stans uteliggare – på helt olika sätt att gå vidare i projektet. Snacka om spännvidd.

Jag är så oändligt glad för mitt jobb ibland.

Anledning att välja byggbranschen – del 2

En bra anledning att jobba är i byggbranschen är att man träffar på de mest osannolika och märkliga människor man kan tänka sig. Det gör man förmodöligen i övriga livet också – vad vet jag om det? – men jag vet att vi har gott om dem i branschen. Och jag vet att det kan avar så fantastiskt roligt emellanåt att sitta i en byggbyssja och tramsa sig igenom en rast med tokstollar som borde få betalt för sin humor och briljans.  I mitt allra första blogginlägg någonsin skrev jag om den originellaste jag mött.

Jag kan skriva några till om samme man. Som att han skrev på en bok där inledningen skulle handla om ”min första orgasm”, han sa det med ett långt betonat aaasm. Vet inte varför.

Det första kapitlet skulle heta ”Hur jag förlorade min oskuld i en grusgrop i Skellefteå”. Detta direkt följt av kapitlet ”Hur jag släpade Elsa Svensson ädlaste kroppsdelar mot en grusgrop i Skellefteå”.  Naturligtvis skulle sista kapitlet heta ” Min sista orgaaasm” 

– Men det har jag inte skrivit än! flinade han glatt, gubbtjyven. 

Så kom igenom nu byggbloggare – berätta om människorna som roar och underhåller, som är duktiga och fantastiska.

Upprop – är Mats här? är Erik här? är Byggblasket här? är Viktoria här? är Calle här? är Rörmok här? är Peter här

är Krusbeth här? nähä, var är hon då?

Har vi några nya här? Glasmästarn kanske? Kom fram till podiet och berätta om det som är så roligt kl 6.45 varje dag.

Nån annan?

Anledning att välja byggbranschen – del 1

Svensk Byggtjänst har tillsammans med Universum låtit göra en undersökning om hur unga ser på byggbranschen. Budskapet är att vi måste konkurrera om den kvalificerade arbetskraften framöver. Erik Hellqvist, överste chef på Byggtjänst, förklarar närmare. Svensk Byggtjänst har gett ut en idéskrift som man kan ladda ner och bli inspirerad av. Det är bra.

Min bloggkollega Byggblasket har skrikit sig hes om varumärket Byggbranschen, och radat upp exempel på varför folk har anledning att tycka illa om byggare och fastighetsbolag. De något äldre gubbarna på Byggbrahus hittar pinsamma fel på nybyggda hus. Peter startar ett upprop mot machokulturen.  Rörmok avslöjar att allt är ungefär lika tokigt som vanligt. Byggvärlden och Byggindustrin har ständigt nya artiklar om dumheter i branschen. Syncbloggen kan ju också bli lite grinig ibland. Inte så lockande för någon.

Lite mer positiv anda när var det när Krusbeth gästbloggade på Veckans Affärer, (jag förutsätter att hon fortsätter på en annan adress;)). Hon chefar på ett konsultbolag i Stockholm och var inne på temat med tjejer i byggbranschen, eller snarare bristen på tjejer, kvinnor och systrar. Hon verkar ha lyckats hyfsat väl i sitt företag i konsultbranschen. Jag var själv för inte så länge sen anställd på en större konsultfirma och hade rätt många kvinnliga kollegor, och det var nog den största fördelen med den arbetsplatsen (manliga kollegor kom på en hedrande andra plats). Många tjejer var det, det tyckte jag i alla fall själv, jag räknade inte men det var en stor andel. Som entreprenör hade jag bara haft en kvinnlig kollega och märkligt nog jobbade just hon just där på konsultbolaget när jag började. Världen är liten. Och konsulterna är en liten del av den stora byggbranschen.

Så det är väl dags för lite positiv image – Sync tycker så här

  • Vi måste för oss själva formulera varför det är så roligt att jobba i byggbranschen. Hur skall vi övertyga andra om vi inte själva kan räkna upp fördelarna.
  • Vi får inte glömma att byggbranschen spänner över så mycket. Det behövs för all del spetskompetens och ingenjörer, men det dagliga byggande är ingen elitverksamhet. Skall det bli något byggt så behöver vi snickare, murare och grovisar. Vi måste ha våra rörläggare, elektriker och armerare.
  • Vi måste förklara det fantastiska i att få jobba i ett stort projekt, där något betydelsefullt byggs. Hur det ibland faktiskt står kvar i generationer. Hur det du gjort ibland blir det bästa som hänt någon – privatkunder kan bli oändligt tacksamma över ganska enkla åtgärder.
  • Vi måste ödmjukt be de unga om hjälp att fixa till några bekymmer vi har dragit på oss. Vår bransch drar 40% av energin. Det kan bli mycket mindre, men det krävs lite action också. Vill man göra en bestående insats för miljön så – varsågod sätt igång.
  • Vi måste också berätta att det i byggbranschen finns människor. Många roliga tokiga människor.

Sync Blog startar härmed Positiva Veckan. Syftet är att locka unga och gamla människor till byggbranschen, män och kvinnor, svarta och vita, utvecklingsstörda och normalstörda, skoltrötta ADHD-ungdomar  och toppstudenter. Den byggbloggare som missar chansen att haka på är en fegis.