Syncs organiska tillväxt

Sync´s organiska tillväxt skall stanna av lite. Två lagom tjocka gubbar i sina bästa år skall bli lite ordentliga nu. På riktigt. Jag har lovat för länge sen och kollegan är uppe i nästan 3 lakan för en enda oinspirerad träning.

Så nu är det allvar här på bloggen – inget mer tramsande med politiker.

Jag har skaffat träningskort. Mitt första 🙂
(vi gick direkt vidare till Franska Bageriet för att fira detta)

——

Kortet köptes alltså måndag eftermiddag, 2 600 kr borta och en semla var därmed försumbar och helt motiverad. Följande konversation utspelades sen:

Jag: Träning imorgon?
Kollegan: Nej, jag har möten. Träning onsdag?
Jag: Tyvärr, jag lämnar barnen och sen är det tjockt. (förlåt…)
Kollegan: Torsdag då?
Jag: Tjockt.
Kollegan: Fredag tidigt då?
Jag: Vi försöker.

(så gick det första veckan)

Mikrobiell tillväxt

När jag för ganska länge sen jobbade med fukt- och mögelskador så pratade vi om det. Mikrobiell tillväxt. Eller påväxt kanske mer korrekt. Skitsamma. Det var något till synes ganska oansenligt som knappt märktes men som med tiden började lukta illa och till slut kunde ställa till stor skada.

Lite så känns tjafset om inlägget från Jonas P häromdagen och hans ganska klumpiga försök att koppla ihop fackets roll i byggbranschen med branschens låga produktivitet. Han kan gotta sig åt upprörda kommentarer från motståndarlaget och hejaropen från kompisarna på hans egen planhalva, Per Ankersjö, Staffan Danielsson, Johan Hedin och Dayana Jadarian

Han hänvisar till utredning och rapporter, arbetsmarknadsforskare, Statskontoret, SNS, Riksbanken och samhällsbyggnadsforskare. Han gör dessutom en smått ironisk vinkling till debattinlägget som bl a Schyman stod bakom före jul.

——

Så jag tänkte så här. Sync har inte tagit ställning politiskt och tänker inte göra det heller. Så därför kan jag inte räknas in i vänsterfalangen som rycker ut för fackets räkning. Förmodligen tvärtom om vi ser det på lite håll. Vit medelålders man med hög inkomst och eget företag. Facket klarar sig utan mig;)

——

Så mina kära politiker-wannabees – jag har också läst de här rapporterna, de som handlar om min bransch. Byggbranschen. Jag har också läst Gudrun Schymans och Hyresgästföreningens inlägg (och sagt vad jag tyckte om det). Det har vi gemensamt.

Jag dessutom jobbat i byggbranschen i drygt tjugo år. Jag har jobbat som arbetsledare, platschef, egen företagare, snickare. Numera projektledare och projekteringsledare med egen konsultfirma. Man kan nog säga att jag skaffat mig en kunskap om hur det fungerar i byggbranschen. Ändå från det lilla villabygget och upp till finrummen där det stora projekten tar form. Den bakgrunden har inte ni.

——-

Jag ställer helt upp på Chalmers rapporter, jag har lyssnat på Per-Erik Josephson vid ett par seminarier. Problemet är att översätta hans forskning till verkligheten. Där har vi en lång väg att vandra.

Statliga utredningar som Sega Gubbar och Skärpning Gubbar är mer tveksamma, det är omfattande och ingående, men är ändå urvattnat och upplöst på något sätt.

Det som stör mig i allt det här är att politiker och opinionsbildare lyfter upp rapporter och siffror och slänger iväg dem för att det skall tjäna andra syften än att faktiskt göra branschen bättre. Det saknas ju helt resonemang om vad som konkret skall göras.

——

Bygg- och fastighetsbranschen gör åt 40% av vår energi, vi har en generande bostadsbrist och bygger ibland uselt dåligt och alldeles för dyrt. Vi har en besparingspotential på åtminstone 15-20 miljarder varje år. Vi behöver all hjälp vi kan få.

Så kom igen nu, Centern. Sluta upp med bullshit och catfight i nere ankdammen. Kom med konkreta förslag. Då kan vi börja snacka.

– – – – –

Det här inlägget fick fick fart på en diskussion här på bloggen, klicka gärna på nästa inlägg så kommer det mer.

– – – –

Åttaåringens logik

– Varför kommer du hem när du inte jobbat färdigt?

ehh?

Frågan kommer från dottern när jag sätter mig i ner direkt efter middan på fredag kväll med datorn i knät och säger att jag måste skriva lite.

Berättigad fråga – Varför åkte jag hem utan att ha jobbat färdigt?

Frågan rymmer lite mer om man lyssnar noga.

Varför jobba när jag kommit hem?
Varför inte jobba klart på jobbet istället, latmask?
Kan du inte ågna dig åt oss lite istället?
Vi vill ha datorn, du får göra något annat.

——

Det är inte lätt att vara medelålders vit heterosexuell man med ganska god inkomst, ha två glada barn, ha ett långt lyckligt förhållande med deras mor, bli serverad kaffe och whiskey på maten av just den kvinnan med löften om mer. Det är inte lätt. Det är jättelätt. Ändå klarar jag det bara lite halvbra sådär.

Fastighetsägarens ansvar

En styck lätt störd byggnörd satte sig på tåget häromkvällen. Inget konstigt med det.

——

Nu är det så att jag trots det skenbara yttre av ordning och reda kan vara lätt disträ och tankspridd på andra sätt. Den gång jag precis satt mig på tåget, pratade med kollegan i telefon och efter en stund skriker rakt ut – Helvete! – när jag kommer på att jag faktiskt hade bilen med mig till stan. Då fick jag snällt åka med en halvtimme, vänta en halvtimme och åka en halvtimme tillbaka. Sen på det köra hem en timme och landa hemma klockan tio på kvällen.

Det gladde flertalet av min närmaste. (Kul för er!)

——

Så, häromkvällen var det bra jävla nära igen. Jag ringde hem på den näst sista gnuttan batteri och meddelade åttaåringen att jag kommer med bussen kl 20.45 och ville bli hämtad. På sista milliwattimmen (?) av batteriet ringer hon tillbaka, glatt skrattandes, och frågar varför jag vill bil hämtad, jag har ju en bil vid stationen. Just det ja. Glömde det. Vi har ju två bilar igen efter en månad av tråcklande med bara en fungerande bil. Så med bara lite mindre flyt kunde jag blivit stående ute i kylan utan batteri och med en sambo som trodde att jag kunde ta mig hem själv. My lucky day.

För att kompensera detta beteende och direkt bestraffa mig själv så läste jag denna boken på vägen hem (Sync måste vara en de bästa kunderna på Byggtänst räknat per capita). Bra bok hursomhelst. Spännande. En lång radda lagar och regler att följa för fastighetsägare (stackare!).

Så i genomsnitt känner jag mig åtminstone lagom ordningsam. Tankspridd men ambitiös. Disträ men läskunnig. Byggnörd.

Lite gott i Syncvärlden…

…blir det ibland. Det går inte nöd på alla i byggbranschen uppenbarligen.

Belgiska Konfektbutiken ligger ganska nära vårt kontor. Där kan man om man vill köpa sig en ”espresso och pralin”. Då får man en utförlig beskrivning av godsaken på engelskt bruten svenska och riktigt bra kaffe dessutom. Lägg till känslan av ett bra lunchmöte i nytt projekt, några minusgrader utanför fönstret och ett par förbipasserande skönheter att lite blygt kolla in.

Så skall det se ut en fredag, när veckan gått i stort sett bra och väskan med helgarbetet  strax skall packas.

Trevlig helg då 🙂

Kan Sync göra lite gott i världen?

Jo, Sync har ju som bekant satt upp en del mål. Eller gjort en önskelista om man så vill. På plats nr fem så står det:

5. Göra lite gott i världen

Först på femte plats kommer samvetsfrågor upp alltså. Efter nöjeskontot och dyra kurser utan större värde än ett diplom på kontorsväggen. Ädelt? Sådär. Men samvetet gnager och vi vill göra lite mer än slentrianmässigt autogiro till alla som ber om en femtiolapp. För det har vi gemensamt, kollegan och jag, vi säger ja.

Sist så var det Läkare Utan Gränser som fick ett par nya bidragsgivare. Flickan som hade stoppat oss på gatan blev så exalterad av det att det nästan blev kramkalas mitt i alltihop. Hon sa att får fråga några hundra förbipasserande innan någon faktiskt skriver på den där lappen.

Så det åker pengar till lite av varje från våra hemmakonton, det är inga stora summor och egentligen helt utan engagemang av oss själva. Det rullar på och det dövar samvetet lite. Jag gissar att många gör just så.

Men.

Några engagerar sig, en del gör mer ändå och någon enstaka släpper sitt liv för stunden och bygger en skola i Ghana. Typ som den här tjejen. Jag träffar på hennes föräldrar genom jobbet emellanåt och fascineras grundligt av historien om hur en svensk tjej, drygt tjugo år, åker till Ghana som volontär, ser behoven och börjar bygga.

Hon bygger en skola, åker hem och samlar pengar, åker ner igen, fixar en brunn, åker hem och samlar pengar, åker ner igen, ordnar med läkarundersökning av barnen, åker hem och samlar pengar, åker ner igen.

Emelie Kanter har producerat mer världsförbättring på ett år än vad vi Syncare kan räkna in på pluskontot de senast fyra decennierna. Vi måste alltså göra mer. Funderar på hur.

Slutbesiktningen av år 2008 blev uppskjuten

Yrvaket insåg Sync att premiäråret 2008 var slut, men inte klart för slutbesiktning. Så slutbesiktningen av år 2008 blev uppskjuten på obestämd framtid.

Enligt byggbranschens regler så fick man ju egentligen inte ta år 2009 i bruk innan föregående år blivit godkänt, men det sket vi i, förstås. Vi körde på ändå.

Nu har vi startat projektet 2010 också med friska takter. Men – kors i taket – det verkar som 2009 passerat som godkänt och 2008 hängde med på ett snöre det också. Orderläget ser ljust ut, inga lik i garderoben, vi har helt ok status och bloggen har tvåsiffrig läsarskara. Life is sweet.

——

Detta kändes ju helt underbart ända tills vår nye bloggkompis Fredrik förstörde det med att påminna om nästa ösregn. Tack för det, jag höll så när på att bli optimist igen. Det hade jag inte tänkt bli förrän framåt 2013 ungefär.

Sync har haft fystest…

…nästan.

Egentligen är det så att kollegan börjar gny att det blivit lite jobbigt att knyta skorna, magen är liksom i vägen. För att inte tala om att brösten gubbar så där skämmigt när man springer nerför trapporna.  (Egentligen vill han nog mest tillbaka till tiden när han kunde ha sex på annat vis än liggandes på rygg).

Själv har jag lite vanlig nyårsångest och manlig fåfänga när dubbelhakan blir påtaglig på alla fina kort som tagits på familjekalasen.

——-

Så nu är det så här – detta ligger i hyllan flera meter från våra skrivbord

Friskt vågat, hälften vunnet. Nu har vi ett nytt inslag på skrivbordet. Frukt.

Sådärja.

Nu fattas bara att gympafröken beställer det där stora jobbet så har dessutom lovat att träna oss igenom ett årslångt projekt. Vi kommer bli friskare, svettigare och mycket snyggare. Tror fanimej vi blir yngre också, det känns så redan. Litegrann.

Det här blir ett bra år.

Sync har haft konferens…

… och kommit fram till många kloka saker.

  • Teoretisk sett håller vi minst världsklass, så som vi uppfattar saken.
    (Om alla andra bara kunde fatta det också så är tredubbling av arvodet hemma och en årlig sexmånaderssemester inom räckhåll)
  • Moraliskt är vi förhoppningsvis över snittet för MVM (medelålders vita män).
    Här måste bättring ske omedelbart.
  • Självförtroendet är lite för lågt, BMI lite för högt.
    (Det går dock att fixa)

M.a.o. – samma bullshit som vanligt.
Men.
Vi har nu koncernbeslut på att i alla fall inte tänka så här:

——-
Saknar tyvärr källhänvisning till denna, men va fan den är för bra för att inte återges omochomigen

(Fixat – tack till Blasket)

Sync önskar sig själv och alla andra ett gott nytt år

Jo, då var det dags.

Gott nytt år.

2010. Bara förtio år kvar till 2050. Känns stressande.

——-

Denna bloggen har ju någon gång hävdat att man måste räkna in en del oförutsett. Jovisst. Så då gör vi det. Önskar oss lite oförutsett:

——-

Så, det var väl det väsentliga.

Gott nytt år då.