LEAN – Baja där du bor

Rubriken är ett citat från en fjällsemester där kompisarna i grannlägenheten fick låna ut sitt dass till mig, det var kö till vår WC. Det jag ätit och druckit var förmodligen tillräckligt för att driva en modern miljöbil ganska många mil. Molnet jag lämnade efter mig ledde till en ny regel i vårt gäng – Baja där du bor.

För en tid sen läste jag om ett förslag som gick ut på att bygga rötgasanläggningar som lokalt tog hand om vårt avlopp. Det skulle funka i en mindre stadsdel, och ge en finfin biogas till uppvärmning. Jag vet inte, han som föreslog det kanske yrar helt ur det blå. Eller är det så att vi kört fast i tanken att all skit skall till ett ställe, hanteras där och sen renas eller slutförvaras?

Tanken stämmer väl med LEAN-tänket. En kort förenklad process – du bajar/ bajset förgasas/ gasen värmer ditt hus/ du blir varm/ du äter och dricker/ du älskar/ du blir hungrig igen. Kretslopp. Dessutom så minskar vi behovet av det stora reningsverket som finns i varje stad och ort. Baja där du bor, alltså. And keep it.

Kick-back – luttrade eller lurade beställare?

I byggbranschen så har installatörerna av någon anledning fått bygga upp ett märkligt rabattsystem. Man har prislistor för sitt material, därdet fulla  listpriset aldrig betalas av någon. Jag hade i min entreprenadfirma en tid en elektriker, vi fick som liten elkund mellan 20 och 80 % på elmaterial. Vi gjorde ett par jobb där vi köpte ventilationsrör, då fick vi 55 % rabatt direkt. Hade jag sagt att jag skulle bli rörläggare, så hade väl Ahlsell skickat ett rabattbrev på rörmaterial också.

Ibland hör man också om årsbonus, en bonus som bygger på årets inköp. Jag tror H&M och ICA-kort har något liknande för övrigt. Genom en bekant fick jag höra att en rörläggare med enskild firma hade fyllt huset med TV-apparater till barnen och sig själv med hjälp av årsbonusen. I de stora byggbolagen förekommer kanske sådana kickback-avtal fortfarande. Vad vet jag om det?

Anledningen till att vårt material blir så dyrt är nog inte att en enskild leverantör tjänar oanständigt mycket pengar, anledningen är att så många agenturer, grossister, leverantörer och andra brödtjuvar skall knapra lite till på kakan. Om man dessutom krånglar till det med bonussystem, kick-back och rabatter på 80 %, då är det väl självklart att en WC-stol kostar tre gånger så mycket hos oss som på Hornbach.

När man som byggentreprenör jobbar på löpande räkning, då redovisar man sin faktiska kostnad, lägger på sitt arvode och debiterar summan. När en installatör jobbar på löpande räkning debiterar han enligt en prislista som inte har något att göra med hans verkliga kostnad för materialet.

Egentligen kvittar det mig lika hur en entreprenör och hans leverantör har det sinsemellan. Men en beställare som köper bygg- och installationsarbeten på löpande räkning skall kunna förvänta sig att han (för det är oftast en han) får betala verklig självkostnad för materialet plus avtalat arvode.
Det borde vara en hederssak.

LEANux – vårt nya operativsystem

Toyota ställer hårda krav på sina leverantörer, men när man väl startat samarbete så fortsätter det. Ett krav är bl a att leverantören jobbar efter Toyotas principer om LEAN-tänket. En klok person sa att LEAN är som ett operativsystem som styr hur företaget jobbar.

Linux är ju som bekant ett operativsystem, som konkurrerar med Windows. Det är gratis och med öppen källkod. Google, ett annat exempel, har blivit gigantiskt stort med ett helt annat upplägg än konkurrenten Microsoft. Affärsmodellen bygger på att erbjuda gratistjänster och smyga med lite reklam som finansierar det hela. Microsoft kämpar fortfarande på med att sälja licenser, och att bevaka piratkopior och tjuvåkare.

OpenSource-program som är gratis att använda finns till snart sagt varje arbetsuppgift du behöver göra. Programmen är ibland utvecklade av tusentals hackers och datanördar som gjort egna programtillägg och utvecklingar. Man kan betala om man känner att man får nytta av dessa tillägg, om man vill. Det bygger på ett samarbete, öppenhet och på förtroende.

Toyota har väldigt långt perspektiv på sitt samarbete med leverantörerna. Man räknar med ett givande och tagande, man vet att man måste lära känna varandra och bygga upp ett ömsesidigt förtroende. Lägsta pris på årsavtal är inte riktigt samma grej!

Hans Reich på Chalmers har jobbat inom industrin med LEAN-tänkande i många år. Han är en rolig gubbe. Han jämför LEAN med ett operativsystem för dina processer och för samarbete med dina leverantörer. Det är en spännande tanke att byggbranschen kan förändras till det bättre genom detta. Vi behöver ett nytt operativsystem, gärna ett som bygger på öppenhet, samarbete och kollektiv nytta. Man kan kalla det för LEANux.

Entreprenadformer – Hur svårt kan det vara?

Det är inte helt ovanligt att det blir lite rörigt när vi byggbranschen börjar snacka om entreprenadformer och sånt, det är knappt att vi själva kan begreppen.

Man skulle kunna tro att en totalentreprenad innefattar allting, att allt ingår, eller att en totalentreprenör gör allt. Fel, fel, fel. Ordet ”total-” skall bytas mot funktions-, det är alltså en funktionsentreprenad. Är man inte bekant med byggbranschen och spelreglerna så är den förklaringen lika med noll, pedagogiskt har jag här än så länge uppnått ungefär ingenting tror jag.

Ofta kan man se att ett projekt drivs som generalentreprenad, och det är lättare att förstå kanske, men det framgår inte att detta då är en utförandeentreprenad. Detta till skillnad från totalentreprenaden som ju egentligen är en funktionsentreprenad, vilket är en viss skillnad. Jag är lite osäker här, men magkänslan säger mig att jag inte lyckats förtydliga någonting ännu. Jag gör ett försök till.

Funktionsentreprenad – Bilreparation
Jag är aktivt ointresserad av bilar, och definitivt av reparationer och service, men tyvärr fast i ett behov av bil. Det får till följd att bilen ibland går sönder och får köras/bärgas till verkstaden. Där talar jag om vad som inte fungerar och att det skall funka efter reparationen. Jag kan ha önskemål om pris och hur länge den kan vara på verkstaden, men om mekanikern vill diskutera lösningar och teknik så är mitt mest sannolika svar:
– Jag skiter i hur du löser det, bara den funkar sen!
Jag har köpt en funktionsentreprenad, det som i byggjuridiken kallas för totalentreprenad. Bilreparatören har blivit totalentreprenör.

Utförandeentreprenad – Sockerkaka
Det händer hemma hos oss att sjuåringen bakar. Ibland beställer vi scones, ibland sockerkaka. Hon löser det mesta, det luktar gott i huset och köket ser ut som en krigszon (pappas flicka). Hon tar också hjälp av sin yngre bror för vissa moment. Hon läser receptet, och frågar ibland hur hon skall göra, vi förklarar och övervakar.
Vi har nu köpt en utförandeentreprenad, dessutom med ett visst samordningsansvar (lillebror), alltså är det en generalentreprenad. Dottern har blivit generalentreprenör redan i unga år.

Nu fattar väl alla?

 (för hjälp att välja entreprenadform – läs här)

PS

Sjuåringen har startat en del jobb på egen hand sista tiden, utan att få beställning. Oftast småkakor som går snabbt och enkelt och som blir väldigt gröna av karamellfärgen. Det kan liknas vid spekulationsprojekt i egen regi. Dock med extern finansiär som inte alltid är tillfrågad, och inte alltid får ta del av själva resultatet. Den egna vinningen är i detta fall överordnad.

En liknelse med en styrelse i ett börsbolag hade blivit tacksam här, men det ingår inte i Sync’s mission om att utreda begreppen i byggbranschen.

LEAN Hjullastare?

Ett exempel på dålig logistik. 2001 hade jag med min dåvarande egna firma ett jobb åt en av stans största byggare. Vi skulle montera stomme och utvändig gips på 6 000 m2 vägg på en industribyggnad. Vi var 10-12 man med våra inlånade, allt som allt på bygget fanns där kanske 200 man. (Japp, samma bygge igen!)

Vi jobbade på löpande räkning, vi hade inte varit med på någon planering eller förberedelse. Vi hyrde ut armar och ben, kan man säga. När vi skulle starta så fick vi en ritning och en lätt skamsen arbetsledare förklarade att materialet hamnat ”lite dumt”. Lite dumt var en underdrift, vi fick hämta våra Z-balkar i en jordig slänt och bära dem 200 meter, in på bygget, en och en. Balkarna var inte märkta eller sorterade. Nåväl, efter ett tag fick vi styr på beställning och leveranser, och balkar kom märkta och i rätt längd och rätt mängd.

När det arbetet började ta slut så fiskade jag efter mer, och väggarna skulle ju kompletteras med isolering och invändig gips. Nu skall man veta att detta var höga och långa väggar med väldigt lite variationer. De lämpade sig ytterligt väl för konfektionerat material, tyckte jag. Jag gjorde en mängdning och en spec på materialet, sen ringde jag Bygglogistik som sålde just tjänsten att kapa gips i rätt längd, och leverera materialet ända in på bygget. Urban Wallin från Bygglogistik var på plats, och vi var rörande överens om hur bra det kunde bli. Priset för att få materialet kapat och inkört var ca 100 000 kr, alltså ca 16 kr/m2 eller motsvarande 0,06 tim/m2 om man så vill. Lätt intjänat tyckte jag, men tji fick jag. Platschefen meddelade att man kör på som brukar

Detta innebar alltså med fabriksleveranser av gips och isolering i standardlängd, mellanförvaring på bygget, och hantering med hjullastare eller truck på arbetsplatsen. Nu rörde det sig om 12 000 m2 gips och 6000 m2 isolering, sannolikt 10 – 12 långtradare.

Jag surade och frågade:
– Om du säger till din hjullastarförare att det kommer 12 lastbilar idag, och han skall lossa allihop, köra ner allt material i källaren. Sen när han är klar så skall han direkt köra upp allt på gården igen. Tror du han gör det då?

I LEAN nämner man åtta slöserier, vi prickade in en hel del här. Lagring, omarbete, förflyttning, väntan passar in här. Den här byggaren jobbar säkert mer med logistikplanering nu än de gjorde 2001. Men jag tror inte att problemet var okunskap, utan resursbrist. På det här bygget fanns 3 arbetsledare och en platschef. Där fanns också 2 projektchefer. Det är en helt omänsklig uppgift att hålla ordning på 200 man och 50 000 m2 bygge på så få personer. Det måste vara orimligt att sätta 500 miljoner i händerna på en sådan liten organisation. Platschefen och arbetsledaren kunde omöjligt ta sig den tiden de behövde för att göra en logistikanalys, man kunde bara en sak – Köra på som vanligt. Går det så går det.

Grävmaskinist – version 2.0.01

För ett tag sen kunde vi läsa om NCC som börjat bygga in teknik i grävmaskiner och anläggningsfordon och på det sättet direkt koppla grävskopan till den digitala projekteringen. Som tekniknörd och utvecklingsintresserad byggare med visst specialintresse för stora maskiner säger jag – Häftigt! Men är det verkligen genomtänkt?

Jag känner en grävmaskinist ganska väl. Han är ”vår” grävare. Om något skall grävas så ringer vi honom och så gräver han. Han har suttit vid spakarna i minst 35 år, och har en helt sanslös skicklighet och känsla för sitt jobb. Han är den sortens maskinist som hoppar ur maskinen och lägger rör och sätter brunnar själv om grovisen är för långsam. Den som skall gå bredvid hans maskin kan inte hänga på skyffeln många sekunder innan grävarn hänger sig på tutan, pekar, viftar och dirigerar. Sync-kollegan var ute på ett bygge en dag helt nyligen och gjorde lite byggledarjobb, dvs snackade skit, ringde andra arbetsplatser och skojade med gubbarna. När ha strosat runt ett tag så morrade grävarn: – Nu går du inte tomhänt en gång till uppför backen! Thats the spirit.

Den nya tekniken är ju fantastisk, i förlängningen är det en robot som gräver, det behövs ingen gubbe i maskinen. Det ställer helt andra krav på den som projekterar. Om vi flyttar över ansvaret för tänkandet till en projektör, då mister vi snart maskinistens yrkesskicklighet och erfarenhet. För att inte tala om hur dyrt det blir om en trettitonnare står stilla för att den fått virus, versionskonflikt eller hårddiskkrasch.

Jag vill verkligen inte vara bakåtsträvare, och jag tycker att vi skall använda tillgänglig teknik och fortsätta hitta på ny. Men det finns en risk att vi uppfinner system som tar död på viktig erfarenhet och kunskap, vi tror att det är utveckling men det blir avveckling. Möjligen är jag färgad av att jobba med de mindre markarbeten som sker runt ett hus. Det är helt klart annorlunda på stora anläggningsprojekt, men även där sitter det en grävmaskinist eller två som har fullt med kunskap innanför pannbenet. Ta vara på det när ni kopplar upp maskinen till Cyberspace!

LEAN Säljtavla – eller att överarbeta en tavla?

 

När jag jobbade på stora konsultbolaget så infördes en ny grej i koncernen, säljtavlan. Lanseringen och internutbildningen för detta måste kostat miljoner, 2 000 ingenjörer bara i Sverige som skulle lära sig sälja bättre. Vi fick till och med gå inspirationsföreläsning med supersäljaren Per Lange. Han är typ megakändis som säljcoach och som underhållning är han verkligen värd att lyssna på. Standup-comedy, fast på riktigt.

Säljtavlan var ett relativt enkelt schema som man ställer upp med tänkbara nya jobb. De delas in i kolumner med procentsatser på chansen att du skall få uppdraget. Systemet är likformigt för alla så att man kan lägga ihop flera tavlor och se en trend avdelningsvis eller ännu större.

Som motvalls kärring och allmän pessimistkonsult så tyckte jag detta var ett fiasko. Ytterligare ett system som sysselsätter folk med onödiga arbetsuppgifter. Det måste gå mängder med tid att fixa sin lilla säljtavla och sen vårda den – du måste ju flytta runt dina tänkbara jobb lite så det märks att du jobbar. Om tavlan faktiskt hjälper dig att dra in mer jobb är underordnat själva administrationen av tavlan. Dessutom har varje byggfirma med minsta självbevarelsedrift, liten eller stor, redan en lista på vilka jobb som är på gång. Varje firma funderar på vilka jobb de skall räkna på, vilka de absolut vill ha och de som inte är så noga. Att det lanseras som en nyhet 2007 på stora konsultfirman är genant.

I LEAN är Överarbete definierat som det femte slöseriet. Jag tror det är väldigt vanligt i stora organisationer att någon långt upp i hierarkin hittar på ett system som teoretiskt funkar bra, men som blir en belastning totalt sett. Det naturligtvis skitbra om man på koncernnivå kan addera tusen säljtavlor och se en trend. Jag kan ha fel, men om 2 000 konsulter sitter och lägger tid på ett system som inte ökar försäljningen, då blir resultatet i stora konsultbolaget sämre. Även om säljtavlorna blir väldigt fina att se på.

En lastbil om dagen – mer behövs inte

Byggindustrin skriver att Byggtransporter är en bortglömd miljöfråga – det stämmer inte. Vi har inte glömt bort det, men vi har inte gjort någonting åt problemet heller. Vi har en konservativ tradition att bara tänka på ekonomin för det enskilda projektet, där finns inte omtanke om Planeten Jorden med i kalkylen.

Jag har någon gång tyckt att en del lastbilschaufförer är idioter, men minst en chaufför har noterat att vi på byggena kan ligga nära samma betyg. Urban Wallin på Bygglogistik körde material till byggena för en del år sen, och han såg eländet. Nu driver han en nytänkande verksamhet som säljer just logistik av byggvaror. I deras nytänkande ligger bland annt ett koncept med Terminalisering, man samlar helt enkelt in materialet till ett projekt på en terminal. Sen levereras det in på bygget i rätt mängd, i rätt tid och på rätt plats. Det är bra för bygget, men det fina för miljön är att det blir mindre transporter på Planeten Jorden.

Sync planerar just nu ett bostadsprojekt i centrala Göteborg. Ett mål som vi formulerat i projektet är – En lastbil om dagen, mer behövs inte!

Grunden till det ligger just i det stora antalet små transporter till ett i sammanhanget litet projekt, mitt i stan. Jag har inte räknat, men kan gissa att det kommer åtminstone 10 transporter om dagen med bara småprylar. Rörläggarn får ett par stycken ventiler, elektrikern skall ha lite mer VP-rör och ventplåtslagaren har slut på skruv, för att inte tala om byggarn som måste få nya handskar och mer kaffe. Allt detta levereras gärna med kranbil som väger 15 ton eller så. Riktiga logistiker pratar om fyllnadsgrad – paus för asgarv – det gör inte vi. Leveransen ingår ju, så då kostar den inget, eller?

Vi har ett system i byggbranschen där vi kan ringa före klockan 16 ena dagen, på morgonen efter kommer allt du vill ha åkande på en för ändamålet ofta helt olämplig bil. För en tid sen så satt jag om pratade med ett par säljare på en järnhandlare här i stan. Vi kom in på detta fenomen och de berättade om en platschef som för några år sen ringde två gånger om dagen och beställde till nästa turbil. Han var alltid ute i sista sekunden, dessutom ringde han en järnhandlare till, som hade annat schema på sin turbil. Han menade att han inte klarade sig utan tre transporter om dagen. Det tyckte han ända tills han fick ett jobb långt ut på landet, då kom turbilen två gånger i veckan. Det gick att bygga ändå. Konstigt, va?

Det blir en utmaning till alla entreprenörer, att planera mer än en dag i förväg. Jag vet att det är tufft och kanske omöjligt men vi vill prova. Vi kan ju låtsas att vi bygger ute på landet. Nära naturen rent mentalt, så att säga.

 

Tillägg 2009-03-03:
PEAB har tydligen samma tanke. PEAB kör med Powerpoint och pressrelease, jag bloggar och kom först, det är skillnaden.

Att starta på nytt – och göra samma misstag

Rörmok har fått en ny arbetsplats och vandrar runt som ett frågetecken, igen. Eller rättare sagt med en massa frågor som känns igen från andra arbetsplatser. Som vanligt kommer det som en överraskning för platsledningen att det måste finnas plats att klä om och sitta ner och äta för alla på bygget.

Det är intressant att se detta ur ett UE-perspektiv. Som platschef har jag ju tagit emot både rörläggare och annat löst folk till mina arbetsplatser, nästan alltid har de kommit in lite för sent och lite för dåligt förberedda. Lagbasen har oftast kommit från annan arbetsplats, är inte riktigt klar med den, och han måste mentalt vara kvar där ytterligare en tid. Möjligheten att påverka byggets ”infrastruktur” är liten i det läget. Jag önskar mig att man träffades mycket tidigare och gick igenom upplägget, där alla fick ge sina synpunkter och önskemål. Det borde bli bättre i längden, men också skapa förståelse för att allt inte går att förutse.

Jag förstår att man som UE undrar exakt hur korkad man måste vara för att kvalificera sig som platschef eller verkare. Som part i målet kan jag inte uttala mig om just det, men det finns en struktur man kan fundera över. Kalkylator och planeringsingenjörer lämnar anbud och tecknar avtal, sen tar platschefen över och startar upp bygget. Allteftersom tiden går kommer fler personer in i processen, i mitt tycke då, lite för sent.

Det kostar ganska lite att träffas innan bygget startar upp, men det krävs en klok beställare som lägger tid för detta i tidplanen och driver på byggaren att genomföra detta. Information om arbetsplatsen, information om slutkunden och information om projektets syften och mål skall vara tydlig och lättillgänglig. Hemlagad soppa är en oslagbar ingrediens för såna möte och träffar.  Men det krävs kloka beställare, och rörläggare som kan koka soppa.

Det du gör egentligen, Calle…

… är en rundsmörjning av en gammal motor som går lite knackigt. Det är en helt nödvändig arbetsuppgift, som tyvärr sällan finns med i planering och väldigt sällan i ursprungskalkylen.

För dig som inte begrep inledningen så är det så att Calles Byggjobbarblogg har gjort en avancerad tidsstudie av en arbetsdag. Det är en enda lång rad av tokigheter som pinsamt tydligt visar byggbranschens problem. Det brister i planering, logistik och, vilket förmodligen är värst, kommunikationen mellan de inblandade.

Den här typen av forskningsprojekt brukar kosta en massa pengar och ta tid, men jag misstänker att Calle själv dragit det lasset, (LEAN Forskning mao). Per-Erik Josephson och hans kollegor på Chalmers under lång tid forskat och rapporterat om slöserierna i byggbranschen. Där får vi goda belägg för att vi kan spara in minst 35 % av byggkostnaderna. Jag tror det är från deras arbete som den inklippta bilden nedan är hämtad ”En platschefs arbetsdag”. Den påminner rätt mycket om Calles redovisning av sin dag.

en-platschefs-arbetsdag1

En viktig orsak till problemen uppstår på byggarens kontor, redan i anbudsskedet. Jag har suttit med kalkyler och räknat, och – jag lovar! – ensam på kontoret en sen kväll med penna och miniräknare så bygger jag snabbt, billigt och jättebra. Då flyter allt på det fortfarande imaginära bygget. Ingenting strular, alla är friska, det regnar aldrig, alla ritningar stämmer på millimetern, materialet ligger alltid på rätt ställe och alla är glada kompisar. Problemet är ju att vi ibland måste bygga det vi kalkylerat, på riktigt. Det är då problemen som Calle beskriver börjar.

Min slutsats av detta är att Calle snart blir platschef. – Det är inget du behöver vara rädd för, Calle, man blir inte automatiskt folkpartist bara för det. Men det finns risk att du får börja kalkylera. Sent på kvällen efter dagens bygge så skall du räkna fram lägsta pris på ett välplanerat bygge. Något att se fram emot?