Willkommen! Welcome! Bienvenue! Mile widziany! Bienvenido!

Den där centerkillen som vill öka vår produktivitet genom att släppa in utländska företag, har han löst några problem än?

Nej, knappast. Jag tror inte en sekund på att utländska företag kommer hit och jobbar mer effektivt och strukturerat. Jag har inte helt koll på byggbranschen i våra grannländer runtomkring men misstänker att hög produktivitet och standardisering inte är kännetecknande för dem. Heller. Så varför skulle de komma hit och plötsligt bli så bra?

De måste hålla sig till samma lagar och regler som vi. Arbetsmiljölagen gäller alla, det gör PBL också. Jag vet inte om Centern vill att det samtidigt blir en rejäl lönedumpning också. Det skulle ju i alla fall underlätta för de utländska företagen och förändra vardagen för ganska många hundratusen byggubbar, det är helt klart. Men hur det skulle öka produktivitet och standardisering har jag inte en susning om och ingen annan heller, tror jag.

Mest sannolikt är väl ändå att de kommer hit och pressar priser på traditionellt sätt. Troligen genom att krama mer ur manskapet, betala lägre löner och snåla på förutsättningarna gubbarna.  (Calle får ta den matchen).

Mer intressant är att utländska företag med förgreningar ute i världen kan plocka in material till rätt priser. Materialbranschen i Sverige känns inte helt ren, det är många led som skall ha sin bit av kakan och procentpåslagen är många på vägen. Det kanske utländska byggare är mer angelägna att ändra på.

Jag frågar mig ibland varför de inte redan är här i större utsträckning. Gränserna öppnades ju för ganska länge sen, åtminstone för våra EU-grannar. Kan det vara så att det inte är så attraktivt att jobba i Sverige?

Kanske är det så att de stora franska byggjättarna en återkommande punkt på styrelsemötena – Skall vi etablera i Suède? – men att analysen alltid stannar på samma punkt. Inte lönsamt. Non profitable.

——

Så frågan kanske är:
Är vi säkra på att de verkligen vill komma hit?
Är vi säkra på att de vill och kan lösa våra problem?

——–

WTF.

Jag tycker det värt ett försök
– Willkommen! Welcome! Bienvenue! Mile widziany! Bienvenido!

(om inte annat så kan man få in lite mer god mat och lite roligt utbyte med andra än Sonny, Conny och Ronny)

——

UPPDATERING:

Hans Tilly Newsmillar på samma tema som Sync Blog har haft senaste dagarna.

Och Byggblasket vill inte vara sämre.

Industrialisera hantverket?

Vet inte om jag riktigt nådde fram med mitt förra inlägg om hur lite verkstad vi egentligen har i byggbranschen. Det är så mycket snack om att industrialisera men jag ser inte riktigt hur det skall ske. Vi står fortfarande och murar väggar och putsar fasader så som man gjorde för hundra år sen och tvåhundra år sen också.

Får lite mer hjälp av Olle som skriver i en kommentar på annat inlägg:

Det är inte realistiskt att jämföra tillverkningsindustrin och byggbranschen och ifrån detta komma till slutsatsen att denna differens är byggarnas fel. Byggbranschen, vård, skola, omsorg, service och så vidare har i de flesta avseenden mycket svårt att konkurrera med tillverkningsindustrins produktivitetsökningar de senaste hundra åren. Effektivitetsvinster genom arbetsdelning, långa serier och kapitalinvesteringar är mycket svårare utanför industrin. IT-teknologi har la rimligen inte givit så pass mycket vinster i själva byggandet.

Så. Vi kanske inte kan jämföra oss rakt av med industrin utan plocka det som är tillämpligt. När vi bygger nytt i lite större kvantitet kan vi vara duktiga och lära oss att jobba fort och rätt. Repetition är fantastiskt, det liknar industrins sätt att först bygga prototyp, utvärdera och förbättra, sen producera i större mängd. Men när vi kör ROT-jobb i mindre skala där andelen oförutsett är hög, där vi skall ta hänsyn till boende eller pågående verksamheter och där inga moment upprepas i någon större grad – då funkar inte fabrikstänket.

Nej, det vi kan hämta från industrin och jobba in i systemet är att förändra vår process, sättet att jobba. Jag är själv tämligen övertygad om att de som förespråkar LEAN är på rätt väg. Jag har tramsat om det en del, men det kan vi väl se som ungdomssynder. Nu är det allvar.

Sen är vi bedrövligt dåliga på logistik. Eller egentligen inte dåliga, vi bara inte använder våra kunskaper. Vi kan bättre än vad presterar. Även här är det på nybyggen med hög grad av prefabricering där vi faktiskt kan jobba logistiskt som det funkar riktigt bra. På småbyggen och ROT-jobben är det inte lika självklart.

——

Vi har en bit kvar och jag hör inte den geniala lösningen någonstans.

Mycket snack om lite verkstad i byggbranschen

Fick en kommentar från Olle häromdan som är bra, det var apropå mitt inlägg om den där centerkillen som ville blir stor och skapa hundra nya år av tillväxt.

Olle skriver:

Hörde om klippet för en tid sedan men har inte sett det fören nu. Först trodde jag att det var en parodi, med tanke på sättet han pratar. Sedan såg jag att han gick och smygfilmade i Uppsala så förstod jag att det var på allvar. Låter helt enkelt inte trovärdiga som människor med den där dialekten. Det är alltid skönt när man får ett tillfälle och smita iväg till västkusten och tala med människor som snackar naturligt.

Inte sagt att det inte finns möjligheter till effektivare produktion i byggsbranschen. Dock, vilket du också påpekar, ligger problemet inte endast på bygget, utan snarare där utanför. Han kanske skall jämföra sitt eget arbete som politiker och se vilken produktivitetsökning de haft sedan 1910? Det är detta som kallas för Baumoleffekten (eller Baumols cost disease på engelska).

Teknologisk utveckling har helt enkelt inte varit möjlig att inkorporera i byggindustrin på samma sätt som i tillverkningsindustrin men lönerna måste ändå stiga i samma takt som i ekonomin i övrigt även för mer arbetskraftsintensiva verksamheter. Och ärligt talat så har la inte rationaliseringen inom byggsektorn som faktiskt genomförts höjt produktens kvalité.

Skall dock sägas att även maskiner sitter och dricker kaffe emellanåt. Sitter precis med en gammal bok (1981) där det påpekas att medan 70 procent av arbetet i exempelvis stålindustrin är skiftgång för att ytnyttja maskinerna maximalt arbetar maskiner i svensk industri endast på maximal effektivitet tre procent av tiden av sin livslängd.

——

Nu har jag en aning om att just Olle har viss koll på sånt här, till skillnad från många andra som gärna tycker saker. Han ser dessutom branschen utifrån vilket är nyttigt för oss.

Därför är det intressant att läsa när snart sagt alla som tycker något om byggbranschen är så härligt överrens om allt.
Vi måste industrialisera processen.
Vi måste standardisera processen.
Vi måste ta större ansvar.
Vi måste bygga billigare.
Vi måste bygga bättre.

Jag håller med fullständigt. Totally. Hundra procent. Hundrakommanoll. Stenhårt.

Men jag vill veta HUR! Inte ATT vi skall förbättra, det har vi klarat av. No more snack om det nu.

HUR?

——-

Chalmers 32 rekommendationer är ett steg på vägen, det finns utvecklingsprojekt och fritänkare som försöker. Men det biter dåligt. Jag vill ha konkreta och tydliga direktiv – Vad skall jag förändra i mitt arbete nu på måndag?

Va?

——

tips 1 – ni tror säkert att svaret finns på här på Sync Blog, men så är det inte – konstigt nog
tips 2 – Jonas, det går inte att googla fram den här lösningen, det krävs lite mer 😉

Byggbranschen goes Newsmill

Fredrik på Byggvärlden har uppenbarligen ambitioner.

Han jagar efter Jonas Petterson, centerpartisten som kastat sig handlöst in i en diskussion om byggbranschens utveckling och framtid. Fighten utspelar sig på Newsmill, denna arena för fria åsikter som verkligen blandar högt med lågt och är en allmän samlingsplats på idiotkommentatorer och haverister dessutom.

Fredrik är i och för sig i gott sällskap. Min Facebook-kompis Leif Waldendorf på Mullbergaskolan hade ju en grandios stund i rampljuset med sin artikel för ett tag sen. Censuren tog bort honom och skymningen sänkte sig över landet igen.

Fredrik har till skillnad från centerpartisten en viss förankring i sina förslag. Faktiskt riktigt bra.

Jonas P han ägnar lång tid åt att förklara begreppet produktivitet. Han använder sig  själv som exempel på hur produktiviteten kan utvecklas med tiden. Han säger sig kunna producera mycket om han får en dator och en timme på sig. Min fråga är om Jonas mått på produktivitet tar hänsyn till kvalitet också. Det han skickar ut från sin dator håller väl inte helt den kvalitet vi i byggbranschen önskar, men väl i nivå med en del av det vi levererar.

Vi producerar en del skit i byggbranschen, det har vi gemensamt med Jonas P, Centerpartiet. Skönt att ha något gemensamt, något att samlas runt.

Nu har Sync ett trettiofemårsperspektiv

Jodå. Så är det.

Byggbloggarkungen no. 1. Lennart på Byggbloggarna har fått en framträdande plats i riksmedia i ett för byggbranschen viktigt ämne, Rotavdraget.

Så Aftonbladet ringde honom. Han tror själv det beror på att han bloggar.

Jag tror det beror på att de vill ha en vederhäftig och trovärdig person som gör sig bra på bild. Så helt naturligt har Aftonbladet grundligt researchat byggbloggarna, diskat både Sync och Blasket, sen hittade de Lennart. Jackpot! 🙂

Det var bra för nu fick jag veta att han är 75 år ung.

Det betyder att jag har trettiofem år på mig att komma ikapp. Det blir tufft men det skall gå. Petar i en högre växel bara.

Sync  = byggbloggkung 2045?

Tips till Riksrevisionen – Läs Sync Blog

Just det. Den där utredningen man skriver om i Byggvärden att man skall utreda varför byggprojekten blir dyrare på vägen känns ju lite overkill.

För så är det ju, det blir alltid dyrare än man tänkt. Nästan alltid.

Men men. Om riksrevisionen läst här på bloggen för ett tag sen så hade man ju vetat varför det blir dyrare. Det har vi redan utrett och redovisat.

——-

Sådärja. Då har man sparat pengar till statskasssan igen. ;=)

(i övrigt vill Sync ha så lite som möjligt att göra med Riksrevisionen och andra revisionister också, no offense)

”Det finns några som har det oförtjänt bra – Ni”

Så sa en entreprenadjurist ganska nyligen när vi satt och pratade lite så där lagom avslappnat och gott.

Det var juristen, arkitekten och jag, projektledaren. Det han sa var att vi som jobbar på villkoren i ABK 96 har en oförtjänt bra position när det någon gång skiter sig. Tack för det.

——

Idag kan man läsa på Byggvärlden:

”En konstruktör och ett företag fälls för dödsraset vid Kista Galleria. Nu finns en oro bland ingenjörer.
– De blir oroliga att de som konstruktörer ska bli ansvariga om de ritar fel, säger , säger Jens Jacobsson, chefsjurist på Sveriges Ingenjörer.”

——

Oroliga för att behöva ansvara för sina fel?!

Shit. Jobbigt. Skitjobbigt.

Dubbla budskap i byggbranschen

Läste just i Byggindustrin att vi fått en dramatisk minskning av dödsolyckorna i landet. Bra så. Glada nyheter och sen kommer det lite gissningar om orsakerna.

Eftersom Sync är en hängiven läsare av all byggpornografi och statistik i ämnet så tittar jag ju även på ”Läs även”. Ni vet den lilla spalten till höger som automatgenererar gamla artiklar och recyclar dem igen. Där står det ”Alarmerande ökning av dödsolyckorna”.

Det krockar lite med den ganska positiva huvudrubriken.

Man snuddar i artikeln lite vid den rätt uppenbara självklarheten – att vi har så få olyckor att det inte riktigt bär sig att jämföra statistik. Det räcker ju att en stackars konstruktör ritar fel på en balk för att en eller flera personer skall förolyckas.

Det betyder inte att problemet är litet eller att man kan vara nöjd, men jag tycker ändå att vi har ett ganska gott säkerhetstänkande i stort. Centerpartiet kanske tycker annorlunda men vi kan nog tacka vår fackliga tradition för en del av den positiva utvecklingen där. Trots allt 😉

——

För övrigt. Jag tycker utfallet av målet i Kista är märkligt. Det verkar ganska lamt att inte någon mer bär ansvar. Om det dessutom finns sådana oklarheter som Byggblaskets researchavdelning lyfts fram är ju dubbelt värre ändå. Hoppas det fortsätter upp i hovrätten och får en bättre genomlysning.

Twitter i byggbranschen dröjer nog ett tag, va?

Sync driver ett flertal tveksamt framgångsrika forskningsprojekt och utvecklingsarbeten. I ämnet ”Sociala medier i Byggbranschen” så utforskar vi för närvarande Twitter. Det går så där. (Facebook har vi ju avhandlat tidigare)

Läser man bloggar som den här så man väl förmodligen bevandrad med hur det funkar. Man blir follower på valfri twittrare, sen får man ett flöde av små meddelanden. Meddelanden på max 140 tecken, som sms fast riktat till hela världen. Det är högt och lågt. Mediafolk, politiker, redaktioner och reklambranschen skickar runt mycket till varann, den saken är klar. En klubb för inbördes beundran, tror jag. Extrapoäng för bra punchlines och färskt smaskigt skvaller.

Byggbranschen på Twitter är mer tråkig ändå, några blänkare från Skanskas informationsavdelning kommer ibland.  Suck. Vi ligger alltid lite efter (Centerpartiet borde kolla upp detta snarast)

——

Men men. Forskning ger inte alltid frukt direkt. Vi fortsätter. Eftersom Sync är blygsam till sin person så followade jag bara en handfull, de viktigaste, Wayne NilssonMrs Li, Brorsan och Obama. Då kan det bli som det inklippta tweetsen nedan. Det blir liksom en giganternas kamp om väsentligheter…



eller hur…

——

En av dem som Sync följde (men numera oföljer) är lite guru i just Sociala medier. Shit vilket flöde med information som strömmade från honom. Det gick ju inte en kvart utan att han minibloggade, kommenterade tidningsartiklar, skällde på SJ och skickade vidare tweets som tyckte var skojiga. Dessutom kom det uppdatering när han var på ICA Maxi med karta bifogad och allt! Så mycket koll på någon tror jag inte jag vill ha, inte ens mina närmaste.

Nej, jag är möjligen lite pessimistkonsult i detta men jag ser inte vad Sync eller Syncs kompisar i byggbranschen skall tjäna på Twitter. Jag ser liksom inte nyttan. Brorsan snackar om att ”bygga sitt personliga varumärke” men han kan väl inte direkt heller förklara det fina i kråklåten. Vi får väl se, återkommer om ett år kanske.

Min bror har för övrigt en förmåga att driva med sådana här allvarliga saker, här är han ute på djupt vatten men överlever. Tur för honom.

Syncs organiska tillväxt

Sync´s organiska tillväxt skall stanna av lite. Två lagom tjocka gubbar i sina bästa år skall bli lite ordentliga nu. På riktigt. Jag har lovat för länge sen och kollegan är uppe i nästan 3 lakan för en enda oinspirerad träning.

Så nu är det allvar här på bloggen – inget mer tramsande med politiker.

Jag har skaffat träningskort. Mitt första 🙂
(vi gick direkt vidare till Franska Bageriet för att fira detta)

——

Kortet köptes alltså måndag eftermiddag, 2 600 kr borta och en semla var därmed försumbar och helt motiverad. Följande konversation utspelades sen:

Jag: Träning imorgon?
Kollegan: Nej, jag har möten. Träning onsdag?
Jag: Tyvärr, jag lämnar barnen och sen är det tjockt. (förlåt…)
Kollegan: Torsdag då?
Jag: Tjockt.
Kollegan: Fredag tidigt då?
Jag: Vi försöker.

(så gick det första veckan)