Sync önskar – Grymt god jul

Sync har kört på hårt sista månaderna. På jobbet alltså, bloggen har fått stå tillbaka lite. Konstigt ändå att det varje år är samma känsla – allt måste bli klart innan jul! Ofta helt i onödan.

Som svin vet man ju aldrig riktigt om man kan hoppas på ett liv efter jul, men nu har jag jobbat i mer än tjugo år och hittills har det ju gått bra. Nuförtiden har jag inte några uppdrag hos offentliga beställare. Där kan det annars vara ganska livat så här års. Jag pratade med en entreprenör igår om det. Det är lite sjukt egentligen, det där att man måste göra slut på sin budget innan året är slut.

Om man som kommunal förvaltare av byggnader inte gör åt hela sin budget så har man sparat duktigt. Belöningen kommer i form av sänkt budget nästa år. Tacksamt. Den logiska följden blir att man kör försiktigt fram till november, sen om det finns pengar kvar så kör man på rätt in i julstressen med ett par tveksamt förberedda jobb.

Entreprenörer med extra stort förtroende hos den enskilde tjänstemannen kan till och med få förskottsfakturera och göra jobbet nästa år. En vacker win-win-situation (förmodligen tycker någon tråkig controler att man inte skall låna ut offentliga medel till byggentreprenörer, men men men).

Nåväl, vi löser inte det problemet på den här bloggen. Inte det heller.

———-

Sync önskar istället alla en grymt god jul med en bild på mig själv.
(En bild där min älskade sambo fångar det viktigaste av mig och granen vi bestämt oss för att stjäla)

———-

(Återkommer nog snart med fånigt ordvitsande årskrönika, omöjliga nyårslöften och fler naiva infall från byggbranschens innergård.)

Sync – inside edition (navelskådning)

Den här bloggen är just yrvaket medveten att den föddes för ett år sen och lite till. Det var ju avsikten att den skulle handla om byggbranschen. Frågan är om det gick så bra? Undra vem som egentligen läser här?

Några har ju gett sig tillkänna – Blasket, Viktoria, Glasmästarn, Mats, Olle, Berra. Jag tror nog att farsan, brorsan och min alltför avlägsne vän nere i Sölvesborg läser ganska frevent. Några beställare och en del andra i närmaste omgivningen verkar också hålla koll här.

Men vem sladdar in här helt oplanerat? Är denna bloggen det stöd som byggbranschen behöver?
Sökorden som leder till denna bloggen, fritt valt en vecka i december

———

billiga vinterkängor
kontrollplan
köttbullar på nötfärs
bebis
pepparkaksslott ritning
utvecklingsstörd
entreprenadformer
hönan eller ägget
årets sämsta bygge
snyk felicka
trivsel arbetsplats
min stora leksakskatalog se
hur utvecklingsstörd är du
nötfärs köttbullar
vad är skillnaden på utförandeentreåenad
rolig historia ledarskap
årets arkitekt 2009
dålig sync
pepparkaksslott ritningar
pepparkakshjärta
kickback avtal
uefa cupen 1982 blåvitt
glad bebis

———-

Analys på det, tack.

———-

(på årsstatistiken är det kontrollplan som etta med 134 träffar, bebis som femma med 34 träffar – varför då? finns det bebisar i byggbranschen?)

Förlåt mig, Torbjörn Nilsson – Jag trodde inte det skulle gå så illa

Det här är inte relaterat till byggbranschen överhuvudtaget.

Saken är den att vi i Familjen AB skaffade ett gratisnöje när vi fick fyra små gulliga kaniner. Tji fick vi. Eller jag.

Nu är det så att det är fyra killar. Killar som likt kaniner är över måttan pilska mest hela tiden. De är så pass pilska att kilkompisarna får känna av det. Faktiskt så är de värsta myterna om duschrummen i fängelserna relativt beskedliga jämfört med vad som pågått.

Detta försökte kanin mamman motverka med en lätt snöpning på de två styggaste i kaninburen.
Det kostade 1 600 kr! Gratisnöje my ass!

———

Nåväl pengar är en förbrukningsvara, vad värre är den ena numera snittade kaninhannen är min. Jag hade naturligtvis döpt den till det vackraste och mest självklara namnet. Som en hyllning liksom. Torbjörn Nilsson.

Trodde inte det skulle gå så illa att Torbjörn skulle få släppa till kulorna direkt. Förlåt mig, Torbjörn.

——–

(och sicken jävla tur att den inte hette Zlatan – han hade inte tagit det lika beskedligt)

Ny byggbloggare

En nykomling kommer in på arenan. Fredrik Karlsson är chefredaktör på Byggvärlden och startar Byggbloggen.
(Egentligen fusk – killen är ju proffs, han få bildbyline och allt, direkt från start.)

Namnet är ju fantasifullt värre. Men bra att det händer något ändå. Det börjar bli lite enkelspårigt häromkring, ByggBlasket kämpar ju på men vi ältar rätt mycket same same.

Nej, det hänger på dig, Fredrik – Ge oss några smaskiga ämnen att tänka på och få en nystart. Bring it on.

Byggmöte typ 1 – Startmöte

Sync är projektledare i byggbranschen.

I byggbranschen har vi en massa möten, ofta kallat byggmöten av den som inte vet bättre. Så jag gör det också – kallar alla möten för byggmöten. Det är bara i undervisningssyfte. Promise.

I varje projekt i byggbranschen vill man ha ett startmöte. När entreprenaden startar så skall man ha det, det står i AB04/ABT06.

Men det är inte så lätt och självklart som man tror. Ibland händer det att det att någon åker till fel adress, ibland skall det hämtas kaffe ur en långsam apparat, ibland skall någon dra en alldeles för lång och poänglös historia om sin senaste semester. Samla tio konsulter så kostar det mötet tio tusen i timman, då är den första kvartens strul dyr men trevlig. Om inte deltagarna är väl förberedda och införstådda med vad som skall ske på mötet, då har man ju verkligen spenderat sin beställares pengar på sämsta sätt från start.

Så det kan vara varierande bra startmöten. Galenskaparna har visat hur det kan gå till, det är inte byggare i inslaget, men bra jävla nära:

Vi har en del gemensamt med ekonomerna, det är helt klart.

(Budskapet idag – alla skall fatta vad de håller på med. Fattar ni? Förstår ni vad jag säger? Förbered mötet – koka kaffe i tid, var tydlig med adressen, skicka ut en agenda)

Att välja entreprenadform

Vi som jobbar tidigt i byggprojekt ställs emellanåt inför några svåra val. Vi måste välja entreprenadform och ersättningsform.

Det är en kamp mellan ont och gott, mellan misstänksamhet och förtroende, mellan den luttrade cynikern och den naive optimisten. I teorin är det bäst att köpa en funktionsentreprenad (tidigare kallat totalentreprenad) på löpande räkning i förtroende av entreprenör som är bra, ärlig och snabb. Maximal utväxling på entreprenörens kunskap, minimalt spill i onödiga handlingar och alla blir delaktiga i hela processen. Men fuck teorin, det skiter sig på något sätt ändå. Alltså, cynikern vinner och det blir något annat, vi kör på med det som ingen (nästan) tycker är bra men det är det vi känner till.

Galenskaparna illustrerar hur ett sådant möte om entreprenadformerna kan gå till.

(Sync vill gärna vara som anarkisten – ryck det med rötterna och se vart hönsen tar vägen – men hamnar till slut ofta i den flata sossegyttjan ändå, monarkin suger i vilket fall)

Årets bygge 2009 – årets fiasko grandissimo

Tänk att ett i teorin så enkelt projekt gå så fel.

Tänk hur enkelt det var att hitta på kul idéer, projektera och bygga.

Tänk hur självklart det att att det var entreprenörens fel när taket rasade.

Tänk hur förvånade alla blev när huset började falla isär och syndabocken måste sökas bland de skummisar som rör sig i skuggorna av varje projekt.

———

Nu är det i alla fall rivet, sanerat och lagt på hög.

Orsak och ansvar är inte utrett men det finns mycket som tyder på att den undersökningen aldrig kommer att bli rätt utförd. Min insats som projektledare, kvalitetsansvarig, konstruktör, bagare och numera BAS P/U gör det hela en smula generande. Byggblasket antog i sitt slentrianmässigt (?) slarviga könsrollstänkande att Fru Sync var ansvarig för inköp av byggmaterialet. Tyvärr – inte ens det kan jag skylla på någon annan.

———

Vi kan räkna in en allvarligt skadad pepparkaksgubbe, i övrigt inga personskador. Däremot har projektledningens trovärdighet och hushållets julstämning kraftigt fått sig en käftsmäll som svider. Jag får förmodligen kompensera med högre gran, vitare snö och godare godis. Precis som i byggbranschen.

De inblandade figurerna (prinsessan och väktarna) är ju i och för sig tillverkade av samma usla material som slottet, så visst har de en tveksam fysisk status just nu och mår kanske inte så bra heller. Projektet kommer få svara för rehabilitering. 10 minuter i 200 grader. Går det så går det. Det är så det går till i byggbranschen.

Årets bygge 2009 – skandalen växer

Ojojoj!

Hur kunde det hända?

Varför? Vem har gjort fel?

Det började ju så bra, med pompa och ståt, med stolhet och glädje. Söndagskvällen var det invigning.

Dagen efter så hände takraset, då misstänktes snart entreprenören för vårdslöshet. Inte helt ovanligt.

Men, men, men. Det kom mera. I tisdags kom ett samtal från platsen att två av tornen hade ramlat av. Prinsessan och väktarna hade snabbt fått räddas undan en fallolycka från hög höjd.

Igår onsdag såg det ut så här.

Idag är det torsdag och huset är rivet och jag har utbildat mig i BAS P/U (byggarbetsmiljösamordnare). Om Gud har ett finger med här så är han allt en smula ironisk ändå.

———-

Vad är det som har hänt? Entreprenören kan ju knappast hängas för den första skadan längre. Nej, någonting har gått allvarligt snett med materialet. Prefabelementen har tappat sin hållfasthet, faktiskt så har skiten nästan löst upp sig till en smulig form av pepparkaka. Kanske kan materialnördarna på Byggbloggarna tala om vad som gått snett. Spårbarheten på degen och leverantörens ansvar känns just nu mycket tveksamt.

Ansvarsfrågan kommer att bli jobbig. Eftersom jag är både projektledare, kvalitetsansvarig och bagare så vill jag inte gärna gräva efter den Mänskliga Faktorn här. Hellre då att vi hittar en Syndabock, skyller på Slumpen eller Någon Annan. Om inte det känns trovärdigt är det ju Ingens fel. Igen.

———-

Det sjuka är att barnen verkar inte det minsta ledsna, tvärtom har dramat följts med viss förtjusning. Skitungar.

———-

Årets bygge 2009 råkade ut arbetplatsolycka direkt

Ett dygn efter invigningen av Året Bygge 2009 hände det. Taket rasade in.

När jag kom hem, sent som så ofta när barnen hade somnat, så låg där en lapp på bänken:

Verkar allvarligt.

Oups, det var allvarligt.

Takskivorna hade rasat in. Det skedde när Ingen var i  närheten. Oberoende källor säger att det hördes ett beskedligt brak när arkitekten, entreprenören och deras gemensamma morsa satt och åt middag.

Ingen skadades. (rätt åt honom, den jäveln, så mycket oreda som han ställer till med)

Som projektledare, kvalitetsansvarig, Bas U/P och allmän viktigpetter så startade jag omedelbart en utredning. Entreprenören hade tydligen fått en del ÅTA-arbeten, som utförts tidigare på dagen. Han vidgår att han ”kanske tryckte lite hårt” när han monterade geléhallon på taknocken. Möjligen hade konstruktionen försvagats i det skedet för att rasa när Ingen var på plats.

Jag kommer gå till botten med det här. Ännu en byggskandal, suck.

Årets bygge 2009 utsett

Redan vid rivningen av förra årets vinnare slogs det fast att 2009 krävdes något mer, något annat, något bättre. Typ ett slott.

Vi körde en sedvanlig arkitekttävling med parallella uppdrag – granskade alla två förslagen och klumpade ihop det i sedvanlig svenska dagisdemokrati så att alla deltagarna skulle vara nöjda.

Vinnarens bidrag:

Ett flådigt upplägg med lite färg och ett coolt namn på snedden. Akitekten skickade med ytterligare  material faktiskt:

Såja, lite hästar och lull kom med också. Nåväl, byggaren fick rita om för att tolka om han förstått intentionerna rätt:

Godkänt. Arkitekten och hennes bror körde igång direkt med provsmakning av garnityret.

Prefablösningen kändes självklar och enkel.

Taklösningen blev lite bekymmersam och tornen i hörnen på slottet blev ingen bra konstruktion och ändrades i all hast. Arkitekten grymtade men accepterade tyst. Mer problem blev det att bygget och arkitekten jobbat med olika skala på ritningar, prinsessan som skulle stå i ett fönster och släppa ut sitt hår nerför fasaden – ja, hon var liksom för stor.

Hon fick plats i uppe i det nyss omprojekterade tornet. Helt ok med arkitekten.

Sen kom målarna och blåste över hela bygget med säker hand.

Så där ja. Där står det. Årets bygge – Pepparkaksslott 2009.
(det enda hus som blivit färdigt på fastigheten, i år med:)

——–

Det står omringat av arkitektens morsas badsalt, så om ni kommer på julgransplundring i januari så kan det hända att pepparkaksslottet smakar lite kinky… 🙂

——–

UPPDATERING:

När detta inlägg skrevs så rådde julstämning, glädje och pepparkakslycka. Det gick fort över. Klicka vidare på nästa inlägg, och nästa, och nästa…