Det är mycket nu

Det är mycket nu. I byggbranschen, i familjeverksamheten och i Syncs egen lilla värld.

Bloggen har fått stå tillbaka, mer än på länge. Fredrik på Byggvärlden har noterat detta, han har dessutom listat ut att vi västgötar inte skulle bli särskilt många vid valurnorna när det skulle omväljas landsting igår. Känner mig träffad.

Så tyvärr alla demokrativänner. Även det valde jag bort. Pinsamt men sant.

—–

Vi jobbar mycket på Sync nu. Så mycket att det känns som om det ligger ett åttatimmarspass i ryggsäcken på väg hem varje kväll. Inte bra. Bloggen blir svår att motivera då.

Ändå vill vi ha mer. Vi har träffat två beställare på kort tid där vi pratat projekt och uppdrag som sträcker sig över 2012 och 2013 och ännu längre. Det är lång tid för en byggkonsult i en bransch där framförhållning på en månad eller två är rätt så ok, ett halvår riktigt bra. Vi har dessutom några rikstäckande kunder som faktiskt sitter och väntar på att vi skall ta oss tid att jobba för dem. Vi kommer växa, vi sysselsätter i praktiken fyra personer nu, vi måste bli fler.

Dessutom måste vi fixa det vi har på bordet just nu. Tufft.

—–

Men jag skall inte ge upp bloggen. Det finns fortfarande mycket skoj som jag vill berätta om.

Till exempel att vi besökte ett bygge idag som gjorde mig glad. Det är en mellanstor byggare som bygger vindslägenheter i ett landshövdingehus här i stan. Vi som har ett liknade projekt i en likadan kåk ville kika hur det såg ut. Platschefen var vänlig nog att ge oss ett par timmar av sin tid och var befriande öppen med sina erfarenheter från bygget så här långt. Han menade att vi måste bli bättre i byggbranschen och alla måste hjälpas åt. Klok pojk det.

Nu har vi byggt om rätt många vindar redan och hade kanske inte så mycket tekniskt att upptäcka. Däremot blev jag glad av att få se ett bygge med sån ordning och reda, städat och fint. Tillträdesvägar och ställningar ordentligt byggda. Proffsigt.

Tornstaden har ett gott rykte i branschen vad jag har hört. Efter det jag såg idag är det välförtjänt.

—–

(OK – det faktum att vi hade gårdsfest med de boende på vårt projekt på Hisingen i fredags och hade lite sviter av detta i lördags plus att jag läser en spännande roman just nu och förstås att vi lånat 162 (!) DVD-filmer av grannen som skall plöjas kan ju också ha påverkat bloggandet senaste tiden men den typen av dekadens och konsumtion av lättsmält underhållning vill man ju inte flasha helt öppet:) )

—–

Glad Påsk, samhällsbyggare!

Det går på sparlåga idag med samhällsbyggandet. Jag och kollegan har undvikit jobba och i stället möblerat om på kontoret, lämnat möbler, hämtat andra. Nu har vi varsin soffa också att bre ut oss i.

När kollegan åkte iväg så tog jag en tupplur. Det är ju ändå påsk och faktiskt ledigt.

Ha det gott i helgen 🙂

—–

På tal om bemanningsföretag och Trenddagen 2011

Jag skrev ju ett låååångt inlägg om Trenddagen och mer specifikt om Jessica Löfström på Expanderamera. Inlägget handlar egentligen mest om ett projekt som jag ett är omåttligt stolt över på många sätt. Det framgår här.

Och Jessica, ja hon har ett bemanningsföretag. Min relation till bemanningsföretag skulle på förmodligen kunna kokas ner till på FB-vis – ”it´s complicated”. Det känns inte helt bra men lite sugen är man ju ändå, typ.

Det får mig att minnas en helt onödig halvtimma 2006 på ovan nämnda projekt.

—–

Jag var alltså platschef (eller mer noga räknat produktionschef) på det i övrigt fantastiska bygget. Alla i min närhet vet att jag är svår att nå via telefon, inte för att jag har mer att göra än andra, det är ett medvetet val att inte alltid svara. Det ringde  mycket och jag valde att ibland jobba utan att bry mig om telefonen, jag koncentrerade mig på annat helt enkelt.

Ändå så lyckades en tjej från ett bemanningsföretag få tag på mig och boka en tid för möte. För vår del i projektet så kunde egentligen kvitta men jag minns att jag var lite nyfiken på hur de resonerade ändå.  Lite blodtörst var det nog också. Märk väl att det alltså var en delad entreprenad med en mängd småfirmor på plats, alla utvalda på grund av personlighet och kapacitet. Den stackars tösen som kom från det stora uthyrningsföretaget visste ingenting om det.

Hon var inte byggare men hon hade en mall för hur försäljningsmöten skulle gå till, hon hade siffror för att visa hur lönsamt det var att använda deras folk och hon var ganska söt. Det kunde bara gå på ett sätt. Slakt.

Vårt projekt var unikt på alla världens sätt men det var ändå ett bygge. Ett bygge där platsledningen försöker samla de mest lämpade för jobbet. När vi valde vilka vi ville ha på bygget gick vi igenom nätverket och plockade godbitarna. Vi visste att vi behövde några lirare med snits och elegans, vi var helt klara över att vi skulle ha några tänkande praktiker som kunde lösa problem och självklart behövde vi några grovjobbare av den typen som bara kör på vad som än står i vägen. Klassiskt lagbygge.

Den söta flickan från bemanningsföretaget såg manskap som siffror. Hon räknade dem i antal. Hon kunde hyra ut 2 man eller 10 man eller 100  man. Jag försökte på vår halvtimma vi hade tillsammans att förklara hur det hängde ihop. Jag försökte förklara att jag ville veta precis de egenskaper varje gubbe hade, om han var bra på att putsa smygar, om han var kunde gipsa på en enhetstid motsvarande 0,3 timma per kvadratmeter. Jag ville dessutom veta vad det var för en kille, hans karaktär och humor och sånt. Hon fattade nog ingenting.

Som sagt en helt bortkastad halvtimma. De personer vi hade på bygget var noga utvalda, handplockade utan tvivel. Jag hade ingen avsikt att köpa arbetskraft av henne. Hon fattade inte varför.

—–

Budskapet här är kanske svårtolkat. Det finns bra gubbar på bemanningsföretagen, byggarna behöver bemanningsföretagen för att kapa topparna, det är en balans mellan tillgång och efterfrågan. Det är nästan en förutsättning för verksamheten på det större firmorna.

Det jag vänder mig mot är när arbetskraften blir en handelsvara istället för en person, ett matematiskt värde som helt missar personens kvalitéer i andra sammanhang. Det finns så fantastiskt många faktorer som avgör vem  som är bäst lämpad att utföra ett visst arbete.

Säljaren från Adecco gick hem utan beställning, hon kanske inte begrep varför.
(Sync Blog fannns inte då – nu kunde hon läst ungefär 700 inlägg och sen fattat läget) )

—–

UPPDATERING:

I kommentarerna nedan får jag en mild tillrättavisning av chefen för Byggvärlden, Fredrik Karlsson. När jag läser texten igen så inser jag att han har rätt. Det har inte med saken att göra att hon var söt eller att hon var ung eller ens att hon var kvinna. Resultatet av mötet hade sannolikt ändå blivit detsamma om säljaren varit en pojke.

Klicka gärna på kommentaren nedan och läs Fredriks invändning och fyll på själv om du vill.

—–

Sync – Trendsättare i byggbranschen?

Vi som inte var på plats på Stockholm vatten-framsida (?) när Byggtjänst hade sin Trenddag 2011 kunde se det live på webben. Eftersom det sändes en heldag och undertecknad trots allt jobbar några timmar varje dag så missade jag andra halvan i realtid. Därför får jag kolla i efterhand i mån av tid och uppkoppling.

Tyvärr – återigen – missar man  i efterhand Kjell Aleklett som pratade om Peak Oil och satte lite perspektiv, det flyttade våra andra problem lite närmare ankdamsnivån.

—–

Nu är det ju så att jag simmar i samma ankdam som talarna och besökarna på Trenddagen och tycker det andra är spännande också. Jag kollade i morse på anförandet av Jessica Löfström, VD, ExpanderaMera. Hon har bemanningsföretaget Expanderamera och sitter i någon branchorganisationsstyrelse och lite till.  Hon är dessutom duktig på att prata och marknadsföra sig själv.

Hon sa att när hon startade för elva år sen så var Expanderamera unikt, det fanns inte den tjänsten på marknaden då. Det kan knappast vara rätt, bemanningsföretagen fanns i Göteborg tidigare än så i alla fall. Rekryteringsföretag fanns nog också, kanske inte inriktade på bygg dock, vad vet jag?

(jag kan skvallra om att dagspriset på en kvalificerad platschef är 100 000 kr enligt säkra källor)

Jessica Löfström inledde förresten med en enkel frågeställning om varför alla byggen måste start klockan 06.30 eller 07.00. Varförför inte kl åtta som alla andra så att snickarn kan lämna på dagis också?

Jessica lobbar ju förstås för att släppa in utländska arbetare och tjänstemän. Hon tipsar om att plocka in kompetens från andra branscher som IT eller militären (Mats har ju testat den tanken). Hon raljerar lite om klichéerna i branschen också, om vår syn på oss själva – att vi har raka rör, att vi inte snackar skit, att vi bygger ett bestående resultat, att vi gillar att visa upp det vi byggt för våra barn.

Jag känner att vi connectar lite, jag och Jessica. Idéer och synpunkter är desamma till stor del. Faktum är att vi kört ett projekt där jag fick genomföra fantastiskt mycket av mina idéer, det är ett minne för livet för fler än mig, det vet vet jag. Nedan följer lång text för den som orkar, självgodhet och mina bästa minnen.

—–

Det här bygget har flashat förbi i många inlägg här på bloggen. Jessicas inledning om arbetstiderna löste vi redan 2006, vi bestämde från start att bygget skulle vara öppet från 06.00 – 19.00 fem dar i veckan. Vi gjorde ett schema för vilka om skulle vara först på bygget och vilka som skulle stänga på kvällen.  Det ingick i morgonrutinen att tända upp bygget och ha kaffet på för dem som kom halv sju. På kvällen var det en koll runt bygget att ingen blivit kvar, släckning och låsning, sen slogs larmet på. den som ville kunde hinna med både dagislämning och tandläkarbesök utan att tappa arbetstid.

Det internationella inslaget var ett medvetet val till viss del, ett par polska killar fick sin första vita anställning och de fick också förmånen (?) att ta med sina nya svenska kompisar och visa upp Warzava. Vi hade flera nationaliteter än vi hade koll på, min idé om en världskarta på väggen i lunchrummet blev aldrig av tyvärr.

Sen hade vi en önskan till våra entreprenörer att få in tjejer på bygget, faktiskt med hyffsad framgång. I och med att det var restaurering och mer avancerad måleri fick vi ett helt gäng tjejer den vägen men byggsidan bidrog också, murarfirman hade 3 st, elfirman hade en tjej på plats, husmålarna hade också en traditionellt målande tjej. Ett tag hade vi 20% kvinnor på bygget, det var vi enormt malliga för.

Jessicas tips om att vända sig till andra branscher hade vi inte egentligen inte i strategin, men jag fick en tanke en gång att kolla vad folket på bygget egentligen hade för bakgrund, vi hade poeter, tandläkare, konstnärer, lastbilsmekaniker, bagare och en som helst vill bli luftballongchaufför. En brokig samling livshistorier. Vi gjorde en enkät men hade inte tid att köra den igenom hela manskapet, tyvärr där också.

Jessicas vänligt raljanta kommentar om hur vi ser på oss själva är så nära sanningen att det blir komiskt. Vi hade många kramkalas och väldigt få grabbiga fighter. Kommentarer om att man vill visa upp det man bygger blev bevisad när vi hade en familjedag och alla fick ta med sig fru/mamma/farmor och visa upp det hela. Fantastisk uppskattat och mitt bästa minne från projektet.

Vi jobbade hårt på att göra bygget attraktivt. Det var en delad entreprenad och många löshästar som skulle samlas till ett gäng. Vi hade en medveten strategi ett år innan bygget startade att bygga upp intresset och visa vad som komma skulle. Under byggtiden hade vi massa skoj för att lyfta stämningen på arbetsplatsen, bland annat en succéartad soppkokartävling.

—–

Somraren 2010, alltså tre år senare, träffade jag en av killarna som var med med nästan hela bygget. Han är från Kroatien och vågade knappt säga ett ord på hela tiden, men jobbade och skrattade varje dag. Nu hälsade han glatt och babblade nu nästan obehindrat på svenska. Han sa att det var det bästa bygge han varit på. Nånsin.

—–

Min relation till Blondinbella har blivit en snackis i…

…, ja, typ i hela byggbloggar-Sverige vilket är en mysig liten ankdamm.

Min relation till en evigt sjuttonårig blond flicka är faktiskt ganska sval, snudd på inte alls om jag skall vara ärlig.

Mats på Byggbloggarna, Fredrik på Byggvärlden, Rotpartnern och Jens på Dipart har alla sin vinkel på det. Jag tror jag delar känslan med övriga att vi saknar Byggblaskets kommentar och Calles syn på på saken.

—–

Men, men, men.

Jag har ju tidigare outat mig som representant för MVM (medelålders vita män). Noga räknat underavdelningen MVsM (medelålders vita straighta män). Vi är alltså en grupp som på olika sätt försöker komma till tals i samhället och som tyvärr lyckas väldigt väl.

För så är det. Samtliga nämnda i detta inlägget kvalar in i MVM, förmodligen även i MVsM
(mer osäker där, ingen har sagt nåt).

Alltså saknas följande i Byggbloggarleden:

  • Kvinnor
  • Unga människor
  • Riktigt gamla människor
  • Bögar och flator
  • Andra nationaliteter än mellansvenska
    (tror iofs Mats är skåning)

—–

Andra frågan: Var finns alla andra?

—–

Ledig tjänst – Duktig idiot

Nils har tyvärr fått en vakans på firman.

Alltså. 1 st plattis söks med följande kravspec:

”Finns det någon där ute som är tillräckligt avtrubbad och fattig för att bila, bära och producera skit?
Jag utlovar alldeles för långa arbetsdagar, halvtaskigt betalt, ett garanterat dåligt rykte och smärta i rygg och knän.
Du ska vara beredd på att göra jobbet till din fritid samt att banta ner ditt ordförråd till: fix, fog, platta, mat, xxx, xxx, bög och Thailand”

Välkommen att skicka ett mail till nils@murkakel.com”

—–

Gråt inte Nils. Livet går vidare. Det kommer bli många ansökningar på den annonsen 🙂

—–

Mats behöver hjälp

Mats Hultgren på Byggbloggarna behöver hjälp att få ordning på en grej.

Det är ju så att jag håller honom som ansvarig för att det blir lite mer byggbloggande i största allmänhet.
(och eftersom jag har flest läsare så länkar jag er vidare så att han hörs)

Klicka och tyck till 🙂

—–

På förekommen anledning

 

Nu pulverizaţi în caseta de spate spaţierea

 

Nepurkškite į nugarą langelyje tarpai

 

Nie należy rozpylać w plecy polu Odstępy

 

Не распылять воду на заднем окне интервал

 

No rociar agua en la caja posterior separación

 

Ne permetezzen vizet a hátsó doboz távolság

 

Spola ej vatten i eldosor

 

(Slut på meddelandet)

—–

Byggbloggande – plus och minus

Byggbranschen är en av de största sektorerna i landet, en gammal uppgift jag minns säger att vi är ca 450 000 människor. Man kan tycka att några av dem har en del att berätta eller för den sakens skull ha ett självhävdelsebehov. Eller helt enkelt ovanligt stor käft.

Så det borde finnas ett gäng bloggare inom byggbranschen, men vi är märkligt få.

Svensk Byggtjänst har ju en portal där man samlat en del kloka människor för att i bloggform mer professionellt sprida lite glädje och upplysning, men ärligt talat verkar det stannat av helt där. Chefen Erik Hellqvist och altmeistern Lennart Wågström verkar försöka blåsa lite liv i sighten men annars är det tyst. Fredrik på Byggvärlden får väl räknas i i den proffskategorin också. Han kompletterar tidningsartiklarna med synpunkter och reflektioner, men som han säger själv – ”jag får ju göra det på arbetstid”.

Värre då för oss privatspanare. Tyvärr försvinner någon ibland och som läsare så känns det som att tappa en god vän. Byggblasket lade ju tangentbordet på hyllan alldeles nyligen och stängde dessutom ner bloggen helt. Mycket att göra på jobbet och var sak har sin tid var möjligen orsaken.

Ännu mer tyvärr så fick vi igår ett beskt inlägg från Calle Fridén som gjorde sitt sista inlägg på en långkörare, Utsiktfrånetttak. Motivet till sortin är upprörande och tråkigt. Calle känner av att hans bloggande påverkat hans chanser att få jobb. Han är en stridbar person med åsikter och starkt fackligt engegemang, ok. Att det skulle vara en nackdel på storbolagen låter sjukt, men det kan vara sant.

Ledsamt.

Men vi får inte ge upp. Några stycken håller igång ändå. I min RSS-läsare så läser jag ibland Jens Hoffman på Dipart, han skriver om lite allt mellan himmel och jord och är ibland underbart intern och spontan. Chefen på Veidekke bloggar sporadiskt. Ordföranden för Byggcheferna glimtar till mellan långa uppehåll.

I min dagliga närhet finns numera Robert Landevid på Archicon som bloggar om lite allt möjligt. Nu har Sync så mycket jobb att lägga på honom så det är tveksamt om han får tid till något annat alls.

Senaste stjärnskottet på byggblogghimlen är en annan bekant till mig, chefen på Rotpartner har tagit sina första stapplande steg i blogglivet. Det kan bli bra.

Men. Det borde finnas fler.

—–

Sen kan man ju alltid kolla in hos Byggidioterna förstås. Seriöst jävla byggbloggande där. De finns även på twitter som extra bonus.

—–