Medelålders vita män – igen

Sync har egentligen inte så mycket mer att tillägga om Allbäck och hans relationer till kommunala beställare.

Vår lokala tidning GP har dock till sist gjort lite eget jobb i frågan och kan bjuder på några intressanta artiklar. Tänkte att Sync kan länka till dem här eftersom vi trots allt går ut worldwide.

Bland annat kan man läsa en intervju med den försmådda kvinnan. Sen lite fakta om Stefan Allbäcks konkurs och att hans fru sen länge äger allt, möjligen också att sonen Marcus har fått skjuta till en del av sin intjänade proffslön för att täcka farsans affärer.

Sen har man pratat med Bo Rothstein och med hans hjälp konstaterat att även om korruptionen är ganska beskedlig i stort sett i Sverige så är byggbranschen ändå överrepresenterad. Smickrande. Och att när det busas så är det medelålders män som gör det.

——

”En övervägande del av dem som är delaktiga i korruptionsbrott är män och snittåldern är 53 år”

Jag är 41 år.
Jag fortsätter min forskning
.
Återkommer med inside 2022.

——

(Fredrik på Byggvärlden drar paralleller till andra medelålders/äldre män med samma osunda umgänge)

Uppdrag granskning – Grattis Janne!

Igår kväll var det dags att slakta de högst ansvariga. Kommunstyrelsen ordförande Annelie Hulthén fick förmodligen oförtjänt några ganska jobbiga stunder med Janne Josefsson. Man kan bara gissa hur de möten hon måste haft med ansvariga partikamraten Helena Nyhus däremellan måste varit.
(Jag tror att en av dem var rasande arg och en av dem gråtfärdig och knäckt.)

——

Helena Nyhus (s) verkar vara ansvarig för mörkläggning och eventuellt brott mot grundlagen. Hon fick väl sina sista minuter i rampljuset där i Uppdrag granskning. Hennes fortsatta karriär som politiker måste vara tämligen osäker efter gårdagens program. Det var ju liksom illa nog det hon sa under intervjun men när hon sen trodde att kameran och mikrofon var avstängda så blev det katastrof.

Hon sa att alla är rädda för UG´s reportrar till skillnad från annan media. På frågan varför svarade hon retoriskt:

”Kanske att vi lyckas dribbla bort dem, men inte er?”

Just då förstår man att hon tycker det hör till att man är van vid att prata med media på ett annat sätt, ett sätt där alla är kompisar och ingen stackars politiker blir uthängd för sina dumheter. Goa gubbar i Göteborg fick en ny talesman i Helena Nyhus. Pinsamt.

——

Alla som jobbar med Uppdrag granskning måste ju jublat när det klippet med Nyhus spelades upp hemma redaktionen. Svårt att få bättre betyg som grävande reportrar.

Grattis igen.

——

Tyvärr kantrade UG´s besök i byggbranschen denna gången till att handla om tjocka mutade gubbar och klantiga politiker. Det är lite synd.

Byggbranschen behöver den granskningen. Tänk om Janne J hade gjort samma djupdykning i ett vanligt byggprojekt, konstaterat precis som Chalmers gjort att vi slösar bort 35%, och sen gjort att bra TV-program om det. Det hade jag gillat.

Även om många inte tror det så kanske en sån granskning hade handlat om annat än mutor, skattebrott och byggfusk.

Dålig planering, bristande logistik, orimliga tidplaner, vilda idéer, smarta lösningar och en brokig samling engagerade människor hade det däremot blivit. Jag lovar.

——

Länkar till Uppdrag granskning, GP, GT

LOU – Det fattas en hundring

Jag vet inte riktigt hur man skall tänka.

Orsaken och upprinnelsen till den förhållandevis lilla skandalen om Mölndalsbostäder känns lite som när jag skall mäkla fred alternativt döma någon hemma till rumsarrest. Alltså när barnen ställer till jävelskap, någon gråter, någon annan är skamsen (ibland).

——

I Uppdrag Granskning så drog Janne J ner byxorna på Mölndalsbostäder. Redaktionen hade plöjt igenom rätt många fakturor på utförd byggservicejobb i november 2009. Man hittade några godbitar där.

I inslaget verkade det ju ganska uppenbart att timmarna på fakturorna var saltade. Jag gissar att verkligt utförd tid ligger någonstans mellan de boendes uppfattning om hur lång tid det tog och den slutligt fakturerade summan. Nedlagd tid är ofta mer än vad folk tror.

——

Men.

Om Göteborgs upphandlingsbolag har skrivit ett ramavtal med byggaren om att köpa byggarbeten för 260 kr/tim då är det lite skumt. Samma verklighet gäller för Husbyggen som för alla andra, timpriset ligger normalt en hundring högre. Minst.

Om Husbyggen skall kunna köpa en underentreprenör, t ex en mindre byggfirma, och inte gå back så skall den byggfirman fakturera 240 kr/tim. Det går inte, det fattar alla.

Om Husbyggen skall betala sin anställde en lön enligt kollektivavtal som facket tycker är ok, då hamnar de direkta kostnaderna inklusive sociala, försäkringar och intern administration högre än 260 kr/tim. Det vet alla, också

Skumt

——

Hemma hos oss är grannpojken normalt sett förövaren när det sker dumheter, mina egna barn spelar alltid rollen som offer ypperligt väl. Jag kan aldrig veta säkert men det borde rimligen vara så att även mina små gullegrisar ställer till sattyg ibland.

Grannpojken får representera byggaren i det här, skyldig till allt annat bevisats.

——

Det är inget att skoja om, det läcker iväg massor med skattepengar i hanteringen. Det är fel på systemet eller på hur systemet används. Det är klarlagt.

Men jag vet inte vem som gör mest fel – den som lämnar det låga priset eller den som köper det eller tjänstemannen som attesterar fakturorna.

——

Det är LOU-vecka här på Syncbloggen, läs mer. 🙂

LOU – Dags för nya grepp kanske?

Erik på Byggbloggarna skriver om ett intressant försök att göra upphandlingar enligt LOU med annat än priset som avgörande faktor.

——

Vi har gjort enstaka upphandlingar på det sättet, med ett gott resultat.

Låt vara att vi inte behöver jobba med LOU i kommersiella projekt, så gör vi ändå oftast en traditionell upphandling med sedvanlig förfrågan/anbud/bullshit/prutning/bullshit/avtal. Kvalitén kommer inte alltid med när man jagar lägsta priset. Tyvärr.

Några gånger har vi gjort annorlunda, t ex när vi köpt kök till större bostadsprojekt med lite lyxigare framtoning. Då är det viktigt med varumärke och yta. Det funkar inte att fråga på lägsta pris då. I de fallen har vi satt en limit på xxx kr och talat om vad som skall ingå. Sen har entreprenörer/leverantörer fått presentera vad de kan prestera för den pengen. Det funkar fint.

Det blir ett visst mått av godtycke och bedömning, jag vet, men i privata projekt kan vi kosta på oss sånt. Den som handlar enligt LOU däremot behöver mätbara parametrar för att motivera urvalet. Det är väl där problemet ligger, att mäta rätt saker. I vårt fall med köksupphandlingen så visste vi att just kökens varumärke är viktig för en lägenhetsköpare i den högre prisnivån. Det var vår bedömning att projektet totalt sett blev bättre (=mer lönsamt) på det sättet vi gjorde.

Exemplet med Micasa som Erik skriver om gör väl just så, man mäter andra värden än bara pengar. Vad jag hört om LOU är det helt ok att göra så länge det är rättvist. Vi får hoppas att Micasa får fullfölja, att man lyckas och får efterföljare.

——

Vi får också hoppas att inte någon framtida reporter står i Uppdrag Granskning och slaktar Micasas försök som en orättvis, dyr och misslyckad upphandling. Det behövs nya grepp :)

Uppdrag Granskning – Ingen överraskning

Såg halva Uppdrag Granskning på SVTPlay alldeles nyss. Jag bor ju mitt ute i skogen och kör datorn på 3G-modem så det går lite knackigt men hyfsat ändå.

Hursom. Halv besvikelse idag tycker jag, det var för min del ett stort – jaså.

Att så att låga kommunala ramavtal ger skruvade tidrapporter är väl känt i alla led sen länge. Det är sjukt och inte bra för någon, men så är det. Vem som helst med någorlunda räknesnurra på bordet kan multiplicera lönen, skatter och sociala, kläder och skor, försäkringar och utbildningar och konstatera att det inte funkar.

Sen verkade det ju i och för sig lite skumt ändå i exemplen som Janne Josefsson drog upp. Diffen mellan folk de boende hade uppfattat och vad byggarna debiterat var ju lite mer än vad som går att förklara med låga ramavtal.

——

Jag har ändå svårt att se de kommunala tjänstemännen som skurkar i sammanhanget. Snarare då det kommunala upphandlingsbolaget som så gärna skriver avtal som i praktiken inte fungerar.

Att skylla på LOU (Lagen om offentlig upphandling) är tveksamt. Är det verkligen så illa att man inte kan teckna ramavtal som funkar?

——

Nästa vecka då smäller det – Janne lovade – och jag tror min informers har rätt. Tyvärr.

——

Det var inte Sync som sa det (denna gången)

Läser en artikel i Byggvärlden skriven av juristen Peter Dagerfeldt.

”I konsumententreprenader ställs det stora krav på tydlighet hos entreprenören. Det är komplext att bygga, men det är få konsumenter som förstår det.”

”Många konsumenter är också för snåla för att ta hjälp av en konsult för att handla upp och styra sitt bygge.”

Som sagt.

Med vänlig hälsning
Sync

Vad handlar Sync Blog om?

Jag ställde en fråga till mig själv i morse när jag skrev förra inlägget om pris och kostnad.

”Vet inte om det var så bra svar på Fredriks fundering om ihopblandning, men det här kanske är vad Sync Blog handlar om i grunden?

Ska fundera på det en stund”

——

Nu har jag funderat.

Svaret är – trumvirvel – IHOPBLANDNING!

Nu skall jag fundera en stund på vad jag menar med det.

——

(Det tar nog minst ett par dar…)

Pris och kostnad – eeh?

Fredrik på Byggvärlden tycker att vi blandar ihop pris och kostnad. Kanske det.

”Jag tycker att mina bloggkolleger rör ihop pris och kostnad. Branschen bör effektiviseras. Det är en sak. Men jag tror inte detta är avgörande för priset på nyproducerade bostäder. det priset sätts på en marknad efter vad kunden är villig att betala.”

Jag är med på det.

Egentligen kvittar det lika vad slutkunden betalar för det vi bygger, vårt jobb kostar ju vad det kostar och alla är överens om att det är för dyrt dessutom. Så vi skall sänka kostnaderna, bli effektivare och bygga bättre. Ingen säger emot det. Väl?

——

Jag hoppas inte jag blandar ihop pris och kostnad, men för mig hör de ihop. Åtminstone om man räknar in beställaren som en del av byggbranschen.

I en högst normal projektbudget så finns både intäkter och kostnader upptagna. Den hyra en hyresgäst kan betala eller det pris en bostadsrättsinnehavare orkar slanta upp är grunden för om det överhuvudtaget blir ett projekt. Det sista två åren har tyvärr diffen mellan pris och kostnad (=vinsten) varit så blygsam att många projekt stannat på skrivbordet.

Kanske viktigt att notera att det inte är produktionskostnaderna allena som ställt till det. Bankernas krav på säkerhet och projektägarnas osäkerhet på om det finns köpare är nog mer avgörande.

——

Den kostnad som nämns ovan är nästan alltid = produktionskostnad.

Alltså projektering + entreprenadsumma + ÄTA = kostnad.

Det är här vi skall spara. Chalmers siffror på 35% slöseri är en morot, helt klart. Svensk Byggtjänst gjorde en utredning som visade att vi tappar runt 23 miljarder kronor om året på dålig kommunikation, det triggar ju Sync om inte annat. 🙂

——

Vet inte om det var så bra svar på Fredriks fundering om ihopblandning, men det här kanske är vad Sync Blog handlar om i grunden?

Ska fundera på det en stund.

Detta är elektrikerns fel, Berra

Läser i GP om hantverkare som dragits till reklamationsnämnden av sina kunder. Inget skoj alls.

Det är påtagligt många fall där parterna har olika uppfattning om vad som sagts innan jobbet utfördes. Märkligt. Men det är i och för sig väl känt att dåligt minne ofta drabbar människor just när pengar skall byta ägare.

Det verkar inte riktigt som man bråkar om vad som blivit utför utan mer om att det blev dyrare än det var sagt. Enligt kunden då alltså. Hantverkaren verkar ju tycka att han aldrig lovat ett fast pris, eller att det möjligen blivit så mycket mer än vad han tänkt sig.

——-

Jag kan se det framför mig, ungefär som det brukar gå till. Kunden är glad ock tacksam att en hantverkare tagit sig tid att komma och titta. Hantverkaren är i vanlig ordning en trovärdig och lätt charmig kille som är lätt att snacka med. Man går runt och pratar om det som måste göras, lite om det som borde göras men mest om det man vill göra och faktiskt skulle kunna hitta på om man hade råd. Sen när man skiljs åt så har man av någon anledning inte  uppfattat det hela riktigt på samma sätt. Igen.

——-

Kunden har tolkningsföreträde när det gäller muntliga avtal. Så därför tycker jag det är enkelt – hantverkaren skall se till att ha ett skrivet avtal.

——-

GP har en bra sammanställning från Konsument Göteborg i denna  artikeln.

Jag tror jag skall göra om den så den blir en instruktion för hantverkaren istället. Det verkar behövas.
(Kampen går vidare:) )

——

Detta är del 13 av typ skitmånga i serien tillägnad Berra. Klicka för att läsa från början.

Detta är tyvärr också byggbranschen, Berra (du har rätt)

Håhåjaja – del 4 (av ungefär hundra…)

——

Erik skriver på byggbloggarna om Berra och Berras vänner. Tråkigt men sant.

Sync har ju gjort en djupdykning i det här med att jobba för privatkunder.

Kan kanske vara skäl att lyfta fram det igen.

Och igen.

Och igen.

Och igen.

Och igen.

—-

Puh! Det är jobbigt att vara så redig…

——