Kategoriarkiv: Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Standard

Publicerat av

Publicerat den

04 maj 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

1 kommentar

Mer byggbloggning på gång

Veckans Affärer har fått en ny bloggare aktiv i byggbranschen. Krusbeth Kristensson är VD i ett projektledarföretag och tydligen en av landets mäktigaste kvinnor. Start idag.

Vi får hoppas hon vågar ta ut svängarna lite och köra hårt med de konservativa bromklossar och mentala blockeringar som hindrar byggbranschen från att vara kul, sexig och attraktiv för unga rekyter. Hon kanske kan ta grabbarna i örat när de fortsätter bygga lösvirke i ösregn, vem vet?

Vi får se, läs själv, det kan bli bra:)

Standard

Publicerat av

Publicerat den

03 maj 2009

Publicerat i

Människor

Kommentarer

Lämna en kommentar

Den blinde, den elake och den dumme – i en och samma person

Varning för lång text. Men det är ju långhelg, så va fan.

Som inhyrd platschef skulle jag bygga ett hus mitt i centrala Göteborg 1999. Projektledaren var en något åldrad man med en ännu äldre inställning till saker och ting. Han fick alla protokoll förstorade till A3, sen läste han dem med hjälp av förstoringsglas.

Det var en delad entreprenad och en markfirma hade pålat och gjutit pålplintar och skyddsbetong, snyggt och prydligt. När arbetsledaren Kenny kommer med ett pålningsprotokoll, inmätta koordinater och avvikelser, så säger gubbdj-ln (flåt, projektledaren): ”Man ju inte se om pålarna står rätt. Jag vill se att de hamnar under väggarna.” Kenny försökte förklara att han pålat enligt den ritning som projektledarens konstruktör upprättat, och fått avvikelser och korrigeringar godkända av densamme. Det slutade med att Kennys gubbar fick bila fram plintarna så att den nästan blinde gubben kunde se att de fanns. Han kunde ju omöjligt avgöra om de stod i närheten av någon bärande vägg, men det tror jag inte han själv begrep.

Lite senare påtalade jag att intilliggande stengrunder inkräktade på den konstruktion vi skulle bygga, och jag ville veta hur vårt jobb skulle utföras (utförandeentreprenad AB92, ljuva tider!). Projektledaren hade anställt en ung tjej som kontrollant, hon var helt ny ute på bygge men skärpt och duktig. Jag jagade henne för att få besked om inkräktandet. Hon återkom och frågade vad vi behövde för besked. Enkelt, sa jag, en ny ritning som tar hänsyn till problemet. Hon återkom igen, denna gång i lågmält förtroende, med en fråga om hur man kunde lösa problemet. Jag föreslog en inmätning och ett mail till konstruktören, sen kan han fixa resten. Enkelt. Ring den killen ni anlitat förut, han fixar inmätningen på några timmar, sa jag.
Detta sved förmodligen i skinnet på den gamle projektledaren, det var ju inte roligt att gå till beställaren med extratimmar på projektering, den hade varit dyr nog ändå. Så kontrollanten ringer till mig: ”L… (gubben) vill att ni sätter upp profiler och snören, så kan vi loda fram måtten.”

Kanske är den stunden den dråpligaste av allt jag upplevt på ett bygge. I novemberdis, 5 meter under gatunivån i ett lerhål, i 15 sekundmeter så skulle det blinda fanskapet stående på en trappstege själv loda ner linjen på stenblocken! Och märka ut samma linje med sprejfärg? Träffsäkerhet inom ±0,5 m, kanske. Samma gubbdj-l som underkänt Kennys pålprokoll, alltså. Kenny och jag tittade på varandra, tittade på skospetsarna, vi tittade upp i himlen och ner i marken. Hade någon av oss flinat det minsta, hade vi skrattat hela vägen till skiljenämnden.

Den här mannen som varit projektledare i närmare hundra år borde ju legat på medelhavsö och njutit av solen, tycker jag. Han var ett gott exempel på när tekniken sprungit ikapp och förbi, han låg 20 år efter. Han använde sin position till att cementera sina gamla  tankebanor och kväsa dem som försökte tänka annorlunda. Han sparade inga pengar till projektet heller.

Egentligen borde berättelsen vara slut här, men…

Dagen efter så kommer en ritning på posten till bygget och med kopia även till projektledaren. Den var från mätfirman som projektledaren anlitat tidigare. Denna gång hade jag anlitat samma kille för att sätta ut linjerna på profilerna. Vi hade passat på att mäta in några stenar när instrumentet ändå stod uppställt, så den kostnad som gubben tänkt sig spara gick ju åt ändå. Stenblocken var nu snyggt inritade med exakta mått på hur mycket de inkräktade på tänkt konstruktion.

Digital seger:)

Standard

Publicerat av

Publicerat den

30 april 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

Lämna en kommentar

Kriscentrum på våran gata

Mrs Li har en bild på sin blogg idag, jag anar att man avser att driva med oss män. Igen. Som medelålders vit man i byggbranschen så kan man lite känslig för sånt här, men som tur är så finns hjälpen nära. Här är en bild på dörrklockan till grannen på gatan.

kronhusgatan-2f

Tror faktiskt vi har skapat ett kris-kluster på gatan, coolt.

(Undra bara vad Kast är – kan det vara en pessimist som inte kan stava?)

Standard

Publicerat av

Publicerat den

29 april 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

1 kommentar

Ny på jobbet? Är det så det känns?

Jag promenerar varje dag till och från tåget genom Göteborgs centralaste köpcentrum Femman. På grund av en efterhängsen arbetsskada så är jag ofta på väg till kontoret kvart över sex på morgonen, ofta helt i onödan för alla som jobbar på kontor vet att det inte rör på sig där förrän efter niotiden. Jag kanske blir riktig konsult med åldern, vad vet jag.

Nollfemtrettio låser vakterna upp Femman, de första som kliver in i värmen har inget bättre alternativ, inget hem och ingen säng. Strax efter dem så alltså jag. Skillnaden är att jag har ett hem och en säng och ett jobb, dessutom passerar jag Femman så fort jag kan. Jag är alltid på väg mot jobbet eller hemmet.

Eftersom som jag kombinerar tidiga morgonvanor med en genetiskt betingad vana att hänga kvar på jobbet ganska sent och blir effektiv först frampå kvällen så passerar jag också Femman sent på kvällen ganska ofta. Är det fortfarande butikstid och kommers så är det tjockt med folk, och man ser egentligen ingen, men när butikerna stängt då är det lugnare. I trappan vid gångtunneln sitter i och för sig ett gäng emo-kids. Svartmålade i ansiktet och med clownkläder. Om deras image skall vara att de är deppiga och coola så misslyckas de plenty, de är ju lättroade som en dagisklass på Liseberg. Ledsamt nog så sitter där tyvärr också samma bleka människor där som var först in i Femman på morgonen.

För någon eller några månader sen så satt det en kille där som jag inte sett förut. Han var inte sliten men såg djupt olycklig ut, han hade en sportbag på bänken jämte sig. Det var tydligt att han inte var van i rollen som hemlös, han var skamsen och ovan. Lite som vi andra är när vi kommer till ett nytt jobb där vi inte känner någon, där vi inte vet hur det funkar och självförtroendet sviktar.

Jag har sett honom flera gånger sen dess. Hade det varit läge för ordvitsar kunde man sagt att han blivit mer varm i kläderna nu, men det funkar inte. Han ser mer frusen ut, men skammen verkar ha gått över, han hur nu samma uppgivna blick som de övriga i hans läge. Han har kvar samma sportväska, men nu är den uppfläkt och skiten, hans kläder är sunkigare och häromdagen såg jag att han hade en plastpåse på foten när han trampade av sig skon. Snart är lika självklart i sin roll som Faktumsäljaren utanför klädbutiken.

Varför denna gråtmilda text med gamla nyheter? Jo, jag jobbar bland annat med att bygga bostäder. Öh, eller jobbade med att bygga bostäder kanske jag får säga, för det är stopp i maskineriet och det är frustrerande. Riktigt så naiv är jag inte att jag tror att jag kan fixa bostadslöshet och missbruksproblem på direkten, men kopplingen finns där. Om jag får bygga nya bostäder som någon köper då rullar det pengar runt i systemet, skatteunderlaget ökar och en bostad någon annanstans blir ledig i flyttkedjan. Men byggmarknaden funkar inte, industrin har krampkänning, samhällets gemensamma resurser stryps och istället så får jag se nykomlingarna i Femman som tar sina första staplande steg i hemlöshet och uppgivenhet. 

Trevlig valborg.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

29 april 2009

Publicerat i

Planeten Jorden

Kommentarer

Lämna en kommentar

Konsumera mindre kök – laga riktig mat istället

En arkitekt sa något klokt (!) för ett tag sen: – Vi kan sluta prata om teknisk livslängd på vissa saker, t ex kök. Nu konsumerar vi kök istället. Det är inte slitage som avgör när köket skall bytas, det är mode och trender.

Och det stämmer ju naturligtvis. Den villaägare som inte bygger ett kök i vardagsrummet, med slaktarbänk och dubbelugn är en snåljåp och tråkmåns. En ensam diskbänk räcker väl knappast (minst två) och köksblandaren skall helst ha inbyggd kolsyrepatron så man får Ramlösa direkt ur kranen. Rostfritt är sannolikt det mest korkade material man kan tänka sig i kombination med kladdiga barnhänder, men – skit i det.

– Pappas drömfabrik, sa annan arkitekt att det köket har kallats. Träffande.

På ett bygge jag hade så sålde köksfirman in ett kylskåp till en kund, det kostade hyfsat mer än min bil. Jag frågade förundrat: – Vad är det som så speciellt med det kylskåpet? Blir maten extra god, eller nåt?

Kökssäljaren svara. – Nej, men det har väldigt fräck belysning!

Så om du anser att det är viktigt att den där skrumpna ostbiten, mjölkpaketen och morötterna skall belysas på ett attraktivt sätt, och det ligger en femtitusenlapp och skräpar hemma, så finns det kylskåpet för dig. Det här blir lagom ironi när man konstaterar att ett svenskt hushåll ägnar en kvart om dagen åt matlagning, snart tar det mer tid att sopsortera emballaget från all hämtmat som köps hem. Jag själv älskar matlagning, framförallt på helger och stora kalas när kompisar och familj kommer och äter. Vårt kök är dimensionerat för stora kalas och flera kan jobba där samtidigt, men kylskåpet kostade femtusen och håller maten kall. (Hade det legat stålar hemma i överflöd så hade jag gjort roligare saker än köpt kylskåp.)

Vi har en del i-landsproblem att fundera över här på Planeten Jorden, avdelning Sverige. Att det är dyrt att bygga nya bostäder beror delvis på vad vi själva bedömmer som viktigt, t ex vilken belysning vi vill ha i kylskåpet.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

26 april 2009

Publicerat i

Människor

Kommentarer

Lämna en kommentar

Lägenhet ledig i centrala Göteborg

Jag känner en fastighetsägare som har en lägenhet ledig i centrala Göteborg. Nu får vi nog säga att han hade en ledig, det har nog löst sig nu, det brukar lösa sig fort och glädja någon. En bra nyhet normalt sett, men inte så kul egentligen. Det låg en sorglig historia bakom.

Den förre hyresgästen var 87 år, han dog hemma, saknad av ingen. Han låg några veckor innan lukten avslöjade vad som hänt. Det visade sig att hans enda arvinge är en dotter som han inte träffat på över femtio år.

Vad döljer sig bakom en sådan historia? Vilken oförätt eller tillfällighet har fått dem att inte fira femtio jular ihop? Eller åtminstone träffas och fika. En ledig lägenhet är en bra nyhet för det mesta, men denna gången tycker jag det bara var sorgligt.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

25 april 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

Lämna en kommentar

”Att leverera en enrummare där det fattas en vägg och två dörrar? Lite över gränsen, va?”

(Citat från en före detta kollega)

Vi byggde exklusiva bostadsrätter i ett gammalt hus, och vi hade en leverantör(?), upphandlad direkt av beställaren, som skulle ordna all inredning, kök och badrum. I lägenheten ifråga skulle byggas en skiljevägg med två inbyggda skjutdörrar av glas. Konstigt nog kom aldrig de exklusiva dörrarna från Italien, och väggen stod där halvbyggd långt efter inflyttning. En ändlös rad av bortförklaringar, undanglidningar och lögner följde från vår leverantör. Damen som köpt lägenheten och flyttat in, klagade försynt men betalade snällt. Hon fick vänta några månader på en dräglig boendemiljö.

Som platschef, och jourhavande medmänniska, var jag upprörd, och fick till slut lov av beställaren att beställa dörrarna på annat håll. ”Ojdå, vi kan inte fixa det förrän nästa vecka” sa den lokala inredningsfirman. So what, vi hade väntat i månader.

Så enkelt det kan vara, och så svårt det kan bli.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

24 april 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

2 kommentarer

Byggbloggarna på Svensk Byggtjänst

Jag har tjuvkikat, det var förmodligen inte meningen men man känner sig som värsta hackern ändå. på min statistiksida fanns en länk som ledde bakvägen in. Mats på Bygglobloggen har skaffat sig en ny fin hemsida och bjudit in kompisarna att delta. Det kan bli bra, speciellt om det kommer in lite nytt folk med gedigna kunskaper, stor erfarenhet och samtidigt beredda att säga de obekväma sanningar som krävs.

Jag hoppas att det blir en framgång med många besökare, jag hoppas att det blir lite debatt om vad som egentligen är viktigt, jag hoppas att det blir bra.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

22 april 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

Lämna en kommentar

En sorglig historia om fukt och mögel

Detta hände sig för många år sen nu.

1998 var jag med och gjorde en besiktning i en villa utanför Göteborg. Besiktningsmannen hade fått sitt uppdrag av Statens Småhusskadenämnd, jag var med för att borra hål och mäta fukt. När vi kom dit så var det först den sociala delen med kaffe och prat om hur fint området var och om närhet till skola och daghem.  Mannen i hushållet kändes forcerad och frun verkade klar att bryta ihop närsomhelst. Förklaringen till det kom efter en stund.

Paret hade köpt huset när priserna var som dyrast 1991. Man hade hoppat över den dyra (?!) överlåtelsebesiktningen som då kostade 4 000 kr. Man hade sen haft 800 000 kr i lån med rörlig ränta när Riksbanken höjde repo till 500 %. De bekymren var dock små jämfört med vad som uppdagats efter inflytning och det som sedan följde.

En tid efter inflyttning upptäcktes fuktproblem, i ett tidigt skede ofta ett luktproblem. När man undersökte saken visade det sig att tidigare ägare hade dolt problem på olika sätt. Om jag minns rätt så var det ägare i två led dessutom. Anticimex hade på uppdrag av en tidigare ägare gjort en åtgärdsplan för skador, men den sattes aldrig i verket. Som lök på laxen anlitade paret en mögelhundtjänst som gjorde sig rejält med pengar på undersökningar och juridisk hjälp utan nytta för sin kund, detta kostade paret mycket onödiga pengar.

Vi mätte och konstaterade att 100 m2 inredd källare var dyngblöt och måste rivas ut. Det visade sig att någon klantskalle hade grävt ut en kryprumsgrund, lagt ut reglar direkt på backen, spacklat och målat fint och toppat detta med en platsbyggd bar i brittisk kolonialstil. Komplett med biljardbord och bruna träpaneler på väggarna. Åtgärderna för ny dränering och att återställa till oinredd källare var ca 300 000 kr, det var alltså kostnaden för att bli av med 100 fina kvadratmeter. Vi offererade men kunden hörde inte av sig. Något år senare återkom husägaren till mig och bad om ett pris på att byta ut även golvbjälklaget, samt att återställa källaren med sovrum, bar, biljardrum. Kostnad minst 800 000 kr. Jag skickade ett mail till honom med kalkylen och en fråga om det verkligen var rätt. Har ni funderat över att riva och bygga nytt? Man kunde köpa ett huspaket för halvmiljonen då.

Jag vet inte hur det gick sen, men den mannen kommer sannolikt ägna resten av livet åt att ångra att han inte köpte en besiktning för 4 000 kr, besiktningsmannens utlåtande och i förlängningen hans försäkring och ansvar kunde räddat familjens privatekonomi de närmast tjugo åren.

Vi som bygger borde nog också fundera på vad vi kan ställa till med, vi har enskiktsfasader och andra dumheter aktuellt just nu, ett felaktigt utfört passivhus kan bli en mardröm om några år. Jag tror inte vi alltid är medvetna om hur slarv i byggprocessen kan skada människor långt senare. Hårt och skoningslöst.

– – – – –

Standard

Publicerat av

Publicerat den

21 april 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

1 kommentar

I slutet på månaden är det fattigt i byggbranschen

Hemma hos oss är det ebb i kassan i god tid innan lönen kommer (Familjen AB har ett likviditetsproblem eller snarare cashflowstörning). Som tur är så hjälper försäkringskassan till med ett litet bidrag den 20 varje månad, så barnen inte skall gå hungriga mer än max en vecka. Detta scenario delar vi med många medelklassfamiljer med god inkomst och dålig budgetstyrning.

Sync envisas ju med att babbla om MåsteBordeVillSkullekunna, en slag definition av nödvändigheten av det du köper i ett projekt. Samma sak gäller i mataffären. En veckohandling direkt efter lön är inget att skoja om, konsumtionssamhället får sig en injektion och både ICA och Anders Borg får klirr på kontot. Goda ostar, ett par DVD-filmer och nya skor till barnen (och till pappa) blandas i kundvagnen med 4 säckar grillkol för 100 kr och en storpack tvättmedel. Några goda köttbitar och påfyllning i konservförrådet hinner man med, och toppar det med några roliga ekologiska såser från den asiatiska hyllan. Tänk att man kan proppa i 3 000 spänn i en kundvagn, på bara 45 minuter. Det finns gott om sakker man vill ha och skulle kunna köpa (och det gör man ju).

Sista dagarna innan lön, när barnbidraget gått åt till blodpudding och till att tanka bilarna, då är handlingen på ICA inte lika rolig. Behovet av mat på bordet och mjölk i kaffet är detsamma, men grönmögelost och soltorkade tomater köps inte de dagarna. Falukorv med 44% vatten blir då ett alternativ igen och billigaste köttfärsen känns dyr i förhållande till färdiga köttbullar. Här får man överväga vad som verkligen måste köpas, BordeVillSkullekunna är nu helt borta i värderingen.

Det är inte svårt att göra jämförelsen med byggbranschen. För bara ett år sen var det fullt blås, projekten stod på kö och det var bara resursbrist som höll tillbaka. Nu står samma projekt startklara och resurserna (arbetskraften i alla fall) finns tillgängliga men det saknas pengar. Bankerna är livrädda för vad som skall hända imorgon, fastighetsägare och projektutvecklare vet att de måste klara sig till nästa lön (högkonjunktur) och har en helt annan inställning nu. Det är slutet på månaden i hela branschen, och nästa löneutbetalning känns inte inom räckhåll.