Jorå, jag har allt lite koll på Byggahus.se fortfarande.
Och, bara för att visa min ödmjukhet tänkt jag dela med mig av ett test för kreti och pleti, ett test på hur mycket man fattar av byggsnacket.
– – – – –
Så, klicka på bilden och svara på 10 frågor. Hur svårt kan det vara?
Jag gjorde det.
– – – – –
Så, Sync är bättre än 58% av läsarna på Byggahus.se! Tjohooo, 😉
– – – – –
Stockholms Byggmästareförening har vänligt nog gjort ett vad vi förr i tiden kallade för bilderband.
(nostalgi – jag minns det som en diabildsprojektor och en rullbandsspelare i ett nedsläckt klassrum i slutet på sjuttiotalet, där en entonig röst långsamt malde något om något, förmodligen Bockstensmannen eller kostcirkeln eller skeppet Vasa, och det hördes ett pling varje gång fröken Berit skulle byta bild – typ 30 år innan Youtube)
Eeh, i alla fall. Det här handlar om byggprocessen i stort, om hur en bostadshus blir till. Den långa vägen.
För det är en lång väg från idé till inflyttning. Det har varit en käpphäst för undertecknad länge, det faktum att vi i branschen använder projekttiden så dåligt. Många säger att de pressade byggtiderna är ett stort problem. Visst, det kan det ju vara, men jag brukar kontra med att det handlar om att planera tiden så det funkar alternativt avstå från projektet. Vi är inte så duktiga på det alltid. Men det är helt klart sjukt att de sista månaderna på ett bygge så ofta skall vara kaos och panik när hela processen lunkar fram i övrigt under många år. Men det är en annan historia 
Tillbaka till bilderbandet *pling*
– – – – –
– – – – –
Ambitiöst beskrivet och, tycker jag, väldigt komplett. Just nu är det populärt att påpeka att man i Tyskland på 2 år hinner med samma process som tar 10 år i Sverige. Oklart om det stämmer.
Kanske de uppgraderat från bilderband till Youtube, administrativt? 🙂
– – – – –
Olika varianter på sökningar om ÄTA är vanliga på denna bloggens statistiksida. Väldigt vanliga, typ 20-30% av alla träffar faktiskt. Uppenbarligen är detta något som man vill veta mer om.
Så – Vad är ÄTA i byggbranschen?
Jo, om man är någorlunda byggjuridiskt bevandrad så vet man att det i början på AB04 och ABT06 finns en sida men Begreppsbestämningar.
Det var ju inte så konstigt. Väl?
– – – – – –
Trots att statistiken totalt sett gått ner betydligt här så tycker Google av någon anledning att Sync Blog är ett bra ställe att börja läsa om ÄTA. Det kan ju bero på att bloggen varit trägen i sin iver att förklara fenomenet, men också att många människor undrar vad det handlar om.
För så är det ju, man googlar när man inte fattar eller inte känner igen ett uttryck. Jag gör det jämt. Uppenbarligen pratar vi som är insatta i bygglingon om det utan att alla som lyssnar vet vad ÄTA är och några av dem håller uppenbarligen masken för att när tillfälle ges tjuvläsa på Sync Blog för att kanske begripa vad byggaren just snackade om.
Det skrämmer mig lite.
Pyttelite. För jag vet ju att de som söker skall finna i det här inlägget, ÄTA – psykologi och annan bullshit. Där finns ju nästan allt man behöver veta om varför ÄTA överhuvudtaget uppstår.
– – – – –
Annars kan man ju fråga IRL också, det skulle förmodligen vara bättre. Byggaren skulle säkert svara att det betyder Ändrings- och TilläggsArbeten.
(i övrigt ganska seriösa entreprenörer har svårt att förstå det där med Avgående arbeten, så det där A-et är inte så utslitet)
– – – – –
Annat som ofta träffar Sync Blog är entreprenadformer, olika varianter på ombyggnad av råvind och en ständig jakt på platschefer. Statistiskt sett alltså.
Tipstack till Nils Östergren som öppnade dörren till Faircompanies där det finns gott om nörd-filmer för byggintresserade
– – – – –
Jorå, nu är man i smöret 🙂
Sync har fått ett ”press-kit” för att tycka något om en nyutgiven bok. (Wouwww säger publiken)
Det är logistikgurun Fredrik Friblick som skrivit den, och han har döpt den till Skippa inte förspelet.
–
–
Boken är utgiven på Xenofilia och är egentligen en samling krönikor man kunde läst i tidningen Byggindustrin under åren 2008-2012 (om man nu inte hade snålat som undertecknad och enbart skummat tidningen på nätet).
– – – – –
Fredrik Friblick omnämndes här på bloggen redan för fyra år sen i ett av mina första inlägg. Han imponerade på mig då genom sitt otvungna sätt att sätta perspektiv på fenomen inom byggbranschen. Det gäller väl fortfarande.
Perioden 2008-2012 sammanfaller helt med den här bloggens levnad och parallellerna är många. Om jag och Friblick skulle diskutera byggbranschen skulle vi antagligen vara löjligt överrens och med det urtråkiga att lyssna på. Två medelålders, lagom tjocka män som fått lite grått i skägget. Han är är 8 dagar yngre än jag, han är från Skåne, jag växte upp i Göteborg. Vi har bägge jobbat i byggbranschen rätt så länge nu.
Jag gillar Friblicks bok för att jag gillar att läsa om byggbranschen. Jag gillar hans sätt att skriva, det är lättsamt, roligt och samtidigt betraktande i sin enkelhet. Problemet med boken är förmodligen att den knappast tillför så mycket till någon annan än oss redan frälsta. Det är trots allt krönikor, korta texter som skrapar lite på ytan och som är avsedda att distrahera en branschkunnig läsare när han eller hon bläddrar mellan tyngre och längre artiklar i Byggindustrin.
Jag skulle önska mig att Friblick nästa gång skrev en bok där han går på djupet, resonerar mer om sammanhang, orsak och verkan. Gärna med goda exempel och något konkret att ta på. Den boken kanske jag inte får gratis, men jag är tillräckligt mycket byggnörd för att köpa den ändå.
– – – – –
Bokens titel kommer för övrigt från en krönika om att man borde ägna mer engagemang åt förberedelserna, förspelet. I en annan krönika handlar det om hur dåligt vi i branschen hanterar projekt när det är klara, eftersnacket. (Möjligen är det en manlig åkomma men det är nog ganska vanligt att man slarvar sig igenom förspelet, presterar halvbra men blir någorlunda nöjd för egen del, sen somnar man – OBS min uppfattning/fördom.)
Vi borde nog försöka hålla oss vakna en stund och se till att alla inblandade blir nöjda.
– – – –
Navelskåderi 2.0
Jag kan inte låta bli att le åt att Friblicks krönikor och Syncbloggens inlägg snuddar vid varandra så ofta. Vi har bägge funderat över uttrycket Samhällsbyggare, vi skriver bägge om erfarenhetsåterföring i olika form, vi reagerade bägge på centerpolitikerns klumpiga inlägg (även om jag missade hela ”näthat”-vinkel), vi saknar båda invandrare och kvinnor på byggena, vi imponeras båda av platschefsrollen.
– – – – –
Ja, Fuskbyggarna var ett favoritämne här på bloggen för ett par år sen. Jag var en smula kristisk mot TV4 och dess produktionsbolag Nordisk Film, det var jag.
Så det här inlägget på Medierna kändes lite som ett kvitto på att jag inte helt tokbloggat mot väderkvarnar.
I Syncbarnens tomteverkstad råder fullaktivitet…
– – – – –
Hoppas nu att det står sig bättre än Årets bygge 2009 🙂
– – – – –
Den 23 augusti 2012.
En stor man. Säkert en å sexti lång.
Idag begravs min vän Kenneth. Världens bästa rörläggare, världens mesta rörläggare. Åtminstone i min lilla värld, där var han ohotad etta på alla jobb. Han dog för ett par veckor sen, oväntat och för tidigt, han var 60 år gammal.
Den som läst mycket här på Sync Blog vet att jag hade en liten byggfirma förr i tiden. Vi var ett gott gäng, det var rätt mycket vilda västern och kanske lite mer socialt än affärsmässigt fokus. Kenneth var en av våra hang arounds redan då, kanske ända sen nittonhundratalet. Han körde servicebil på NVS och hjälpte oss med snart sagt alla våra jobb.
När mitt gäng så småningom skingrades till nya konstellationer fanns Kenneth med lite överallt där med. I takt med att jag började bli mer och mer konsult så träffades vi mer sällan, det kunde gå månader utan anledning att ringa. Ändå kallade han mig för chefen när vi talades vid sist i våras.
Han var inte så mycket mer än tre äpplen hög. Vi hade roligt åt att minsta rörläggarn hade största bilen, en stor merca. Vi sa att det som inte fanns hos grossisten sannolikt låg längst in i Kenneths bil.
Jag tror att Kenneth hade varit egen företagare tidigare men tröttnat på det. Hela den tiden vi kände honom var han kvar på samma ställe, ett stabilt företag som klokt nog lät honom sköta sig själv till stor del. Ständigt anträffbar och vaken för en extra sväng på vägen hem, han gjorde allt. Den oinvigde kanske har svårt att se det, men en servicerörläggare måste ha en enorm spännvidd på sin kunskap. Kenneth hade det. Han hade dessutom en dimension till, den viktigaste – personligheten. Den sociala förmågan, humorn, ödmjukheten.
Det är lätt att dra på med stora ord för en avliden kamrat. Att bli hyllad som hjälte så dags är antagligen lite för sent för de flesta. Jag hoppas och tror att Kenneth redan i jordelivet kände att vi gillade honom. Jag hoppas att jag förmedlar den känslan åt alla de andra som rör sig så nära in på mig. Likt Kenneth så har jag flera guldgubbar som alltid funnits där, som man kanske inte haft så mycket privat relation till men som ändå varit en bästis under lång tid. Lasse Lås, Bengt målarn, Lasse Smed, Lennart på Örns. Den listan kan byggas på om man vill. Jag skall komma ihåg att tala om för dem hur viktiga de är för mig och hur mycket jag tycker om dem medan de fortfarande lever.
– – – – –
Idag begravs vår vän Kenneth, han var en stor man. Jag hoppas han vet att vi tyckte det.
– – – – –
Sync har haft sommarlov. Det behövdes för det har varit en tuff första halva på 2012.
Sommaren 2012 har jag alltså inte knarkat byggahus.se, jag har åkt husbil och bakat med barnen och varit på kollo med alla kusinerna och sett Bruce Springsteen och bara haft det gôtt. Men jag kan ändå inte låta bli att dela med mig av ett inlägg som jag hittade på den sighten, där finns trots allt gränssnittet mellan branschen och privatkunderna.
Den som läst Sync Blog länge och väl vet att jag skrev en massa inlägg om byggahus.se under hösten 2009. Det är tre år sen men lika aktuellt fortfarande. Sighten är ett forum för hemmabyggarna och privatpersonerna som behöver lufta sina relationer med hantverkare.
I några av mina inlägg så var jag faktiskt ganska upprörd över dem som tyckte att det är ok att koppla lite elinstallationer själva, utan utbildning och med sitt ego som främsta tillgång. I ett inlägg från i våras så ställer en person en fråga till forumets expert på el och teknik. Den här killens inlägg innehåller all den självgodhet man kan begära och förstås en nedlåtande attityd mot hantverkare och deras yrkeskunskap. Han har ju ”90 hp högskolefysik med en del ellära”, gu´bevars!
Elexperten, Bengt Loord, svarar helt underbart. Jag klipper in det smaskigaste.
”Nu säger du att du är intelligentare än andra och det är just detta som många känner och gör att de känner sig så duktiga att de kan allt. De flesta blir inte intelligentare bara för att de läst en bok eller gått en enstaka kurs.
Två hörnstenar i Arbetsmiljölagen är att arbetsgivaren ska tillse att medarbetarna har erfoderlig utbildning och dessutom anpassa uppgifterna till individen. Det skulle kunna innebära att arbetsgivaren inte kan sätta en person med alltför stor självtillit på elinstallationsarbeten utan låta honom kratta löv eller liknande, som normalt får anses mindre farligt.
Det som skiljer en duktig elektriker från många andra är att de tänker efter INNAN de gör saker och ting.
I ditt fall hade det nog varit bra om du tänkt igenom ditt inlägg en gång till innan du sände in det. Du hade då upptäckt att risken för att få böter eller fängelse för olaga elinstallationsarbete är försvinnande liten jämfört med risken för att du själv eller andra råkar ut för skada om du gör något misstag.
Var rädd om dig själv och dina anhöriga även om risken att få böter eller fängelse är liten! Det är normalt inte där faran ligger!”
🙂
Läs hela inlägget här.
– – – – – –
Sync Blog apropå lekmän som kopplar elektriska grejor
– – – – – –
Det har varit tyst här på Syncbloggen väldigt länge nu. Vi får se om jag får anledning att blogga om orsaken. Jag har skrivit mängder men det passar sig inte att publicera här.
Den som följer bloggen via RSS eller mail kanske fick ett par lösa skott mot sig nyss. Det var så att jag satt och pillade med de inlägg som stannat som utkast och några av dem gick oavsiktligt iväg ofärdiga.
Det finns mycket att blogga om i byggbranschen, förhoppningsvis kommer vi igång snart igen.
Tjolahopp. Typ
– – – – –
P.S.
Jag blev extra sorgsen igår när jag hörde att mina barn inte får sjunga nationalsången i skolan på avslutningen. Förstå mig rätt nu – jag skiter i nationalsången som sådan, den är mossig. Men likväl är det skamligt att svartskjortorna har stulit den och och gjort alla landets skolchefer ängsliga över att få en rasistdebatt istället för blommor som sommarlovspresent.
Det roligaste som hänt på sistone annars är väl att jag inför den stundande EM-fotbollen fått en blågul One-Piece med SWE tryckt över hela torson. Här kan Sverigedemokraterna få problem. När jag klämt in mina bleka 108 kg i en lite för trång helkroppspyjamas så inser alla att vi behöver invandringen.
Att bevara Sverige svenskt med den bilden på näthinnan blir otänkbart, vi måste blanda upp genpoolen snarast. Funderar på att ha den på mig på skolavslutningen i protest.
It´s hot!
(helkroppsbilder saknas fortfarande och för internets skull kanske det är bra)
Sync Blog 