Jens Hoffman på Dipart har många roliga idéer, här är en till.

Det handlar om hur våra stora beställare kan göra en stor samhällsnytta utan det egentligen kommer kosta något (OBS – min tolkning). Jens har ett förslag på hur man kan handla upp stora entreprenader när miljonprogrammen skall rustas upp inom kort.

Jag gillar speciellt ”ska på platskontoret där ett 20:tal tjänstemän beräknas jobba beredas plats för minst en funktionshandikappad”.

Där har vi lite kvar att göra – att göra byggarbetsplatsen tillgänglig för den med funktionshinder.

—–

Anekdot:

För en massa år sen (1999) var jag inhyrd platschef på ett  bygge i Göteborg. Det var ett bostadshus i centrala stan. Jag har skrivit om det här tidigare, då med en annan vinkel.

Hursom helst.

Det hände sig vid vid den tiden att det ringde säljare till byggets telefon. Jag svarade och en kille ville sälja hopfällbara stegar. Nu var jag inte så sugen på att snacka med telefonförsäljare och var nog lite kort i tonen, men han stod på sig. När han öppnade för att komma ut och visa sina grejor så blev jag lite mer intresserad, jag tyckte det kunde vara ett bra inslag att förlänga en kafferast med gubbarna någon gång och en chans för alla att få se lite nya grejor.

Så jag gav med mig och vi pratade om en tid som kunde passa. När vi gjort upp om tid så frågade säljaren om hur platskontoret låg och om det var svårt att ta sig dit. Inga problem, tyckte jag, det låg ju i en butikslokal i bottenplanet. Bra det, tyckte han.

När den glade säljaren väl var på plats så mötte jag honom ute på gatan och fattade ungefär då vad han menat med sin fråga. Han svingade sig vant ur bilen och ner i sin rullstol, sen baxade han ut sin hopfällbara stege ur bagaget och rullade mot ingången till platskontoret. Kontoret som turligt nog låg i gatunivå med bara en mindre tröskel att övervinna.

När förvåningen släppt och vi fått en demonstration av hans fantastiska stegar så var jag så grymt imponerad av killen. Inte för att han sålde stegar, vi köpte ingen vad jag minns. Det som imponerade var att han inte såg miljön på en byggarbetsplats som ett hinder och att han så självklart förutsatte att det löser sig.

——

Nutid:

Jens Hoffman har en mer storslagen tanke i sitt inlägg än så här men jag fastnar vid det faktum att god tillgänglighet till platskontoret är en framgångsfaktor.  Inte bara tillgänglighet för rullstolar utan också för alla oss andra också.

Jag har ganska färsk erfarenhet av hur ett platskontor inte skall se ut. Flyttkartonger med pärmar från andra byggen skall inte stå i staplar i alla hörn, hyrmaskiner som är trasiga/nyinkomna skall inte ligga på golvet i platskontoret, fikaplasen för arbetsledarna skall inte vara ett mötesbord som är upptaget sju av åtta timmar. Nej nej nej.

Platskontoret skall fungera som navet i en stor maskin. Det är här tidplanen skall slås upp i extra stort format på väggen, det är här man skall kunna samla ett gäng runt ett bord och äta tårta, det här man skall hitta all information om vad som skall byggas, det är här platschefen och arbetsledarna skall finns tillgängliga men ändå ha möjligheten att stänga in sig och jobba i lugn och ro.

Platskontoret är en viktig plats. Glöm inte det.

——