Byggbranschen på Youtube? #2

Den här bloggen har på oklara grunder tagit beslut om att utreda hur byggbranschen beter sig på Youtube. Ingen har egentligen bett om det och spännvidden är ändå så stor att det knappast kan bli särskilt heltäckande eller relevant. (Som om det vore bloggens intention, ha!)

However, en mix av ösregn under halva midsommarhelgen och dåligt omdöme gör att jag fortsätter. Inlägget Byggbranschen på Youtube? #1 avhandlade ju några varianter där stora aktörer använder kortfilmer, mer eller mindre framgångsrikt. Här fortsätter vi med småföretagens viralförsök.

För några år sen jobbade en av mina kompisar med att sälja reklamfilmer. En TV-inspelning där min tjötige försäljarkompis intervjuade en småförtagare, det en slag reklamfilm med tveksam kvalité  i det flesta fallen, tror jag. Typ så här:

Kent Adolfsson är ca 100 år gammal, en cool man med erfarenhet från 50-talet och framåt, på den typen av företag är internet fortfarande en nymodighet. Jag gissar att han betalade några tusen för den filmen utan alltför stora förväntningar. Jag hade de som entreprenör på ett projekt nyligen  och tolkade hans kollegas sneda leende som att filmen inte hade lett till merförsäljning (möjligen lite tråkningar internt 🙂 )

Sen måste det finnas mängder med filmer, tagna med smartphone rakt ur verkligheten på en byggarbetsplats. Ibland är det bra på något konstigt vis. Inga krav på budskap, nytta och kvalitet. Möjligen också ganska internt och inte avsett för de stora massorna.

Eller också är det det. Den här kom som länk i en kommentar till förra inlägget. En mix mellan reklamfilm och internt skoj för egna fotoalbumet.

Lite för långt kanske, men ändå – Lite Dogmainspirerat med skakig handkamera och konstigt ljus, lite drag av tidigt italienskt 1900-tal eller stumfilm (?) i musiksättningen. Och 512 visningar! Riktigt bra.

– – – – –

Själv har jag outat både mina kollegor och barn i tid och otid här i flera Youtubeklipp. Dessutom har vi redovisat en funktionskontroll IRL på de viset som annars hade varit ett rätt tråkigt egenkontrolldokument:

😉

– – – – –

Spännvidden är verkligen enorm. Det stora fastighetsbolaget, det stora byggmaterialföretaget och den pyttelilla byggfirman har helt olika behov och syften, förstås, och helt olika resurser. Reklamfilmer med tveksam kvalitet/nytta, instruktionsfilmer som kompletterar/ersätter traditionella dokument, vardagsfilmer för internt nöje/förnedring.

Det kan blir bättre, åtminstone de två förstnämnda.

Byggbranschen på Youtube? #1

Ja, förlåt mig om sarkasmerna levereras i storpack, men det är inte bra – byggbranschens trackrecord på Youtube. Så här långt iaf.

Först.

Det händer ju en del i den virtuella delen ändå, det som kallas sociala medier är minst sagt påtagligt. Den här bloggens har ju blygsamt kommenterat branschens twitterbarndom för ett tag sen. Min uppfattning om nyttan har förändrat sig sen dess och nu följer jag mindre av bolagens officiella kanaler och mer de intressanta, riktiga människorna som relaterar till byggverksamhet i olika skepnader.

Och – jag gillar ju inte att håna riktiga människor. Kollar Youtube istället. Frånsett en vänskapligt bredsida mot kompisarna på Bygglogistik så har inte branschens filmproduktioner fått någon uppmärksamhet här på bloggen. Inte förrän nu dårå.

Den internetguru som Sync lyssnat på de senaste åren säger att Youtube is the place to be, det är där det händer. Han säger att det är den näst största sökmotorn, efter Google förstås. Gissningsvis har alla marknadsavdelningar i konungariket fått samma information. Alltså startar man en Youtubekanal i företagets namn och börjar spela in kortfilmer om allt möjligt. Man kan undra till vilken nytta. Antalet visningar enligt Youtubes räknare pekar på ett intresse från internetanvändarna som är omvänt proportionellt mot avståndet till solen (alltså ganska litet).

Nu räknas ju inte de klick som sker på andra sighter där filmerna bäddats in. Så de bostadsbolag som är konsumentorienterade och har sin exponering på Facebook har kanske lite fler visningar i alla fall. De filmer som är av mer intern karaktär och som har sin största publik i intranet på ett stort företag kanske inte heller får så bra statistik officiellt. Några filmer ligger säkert inbäddade på hemsidor där besökarna är många fler.

Så antalet visningar på Youtube är inget bra mått på framgång, Youtube är i så fall bara en bra parkeringsplats för filmer.

Så då får man ju fundera på vad man vill med filmerna, vem man vill nå, vad man vill förmedla och vilken nytta de skall bidra till – målet. Det finns förmodligen ganska många marknadsmänniskor som hjälper till att komplicera den frågeställningen. Sen skickar en del av dem uppenbarligen vidare företagsledningen till en gemytlig filminspelning. Jag överlåter åt den breda opinionen att bedöma om HSBs film nedan har gått genom de stegen.

Den har 14 visningar på Youtube och då har jag klickat på den två gånger, så det är inte där den tjänar sitt syfte. Jag kan inte googla fram den nån annanstans så det är oklart var den hör hemma, kanske testade man bara, kanske är den tänkt att bli en viral i hela Almedalen kommande veckor, vad vet jag? Budskapet är ju någon slags opinonsbildning ändå, om än lite lamt om jag får tycka.
(OBS – jag ser ju nästan aldrig på TV så det här kan ju vara ett klavertramp av mig, kanske har HSB köpt dyrbar reklamtid i TV4 och visat den där? Nej, hoppas inte det)

Lite orättvist som jämförelse kanske men jag tror att de företag i byggbranschen som kommer ha (redan har) bästa nyttan av illustrativa kortfilmer är den utförande delen.

Isover är ett företag som kränger byggvaror, främst isolering, till proffs och konsument. På deras Youtubekanal kan man hitta det här.

Det är alltså en film som skulle kunna betitlas Grundläggning för Dummies. Alltså skitlämpligt för mig och många andra som är inblandade i praktisk byggproduktion. Det är ju min mission lite grann att försöka döda omständliga, onödiga dokument och krama ur det väsentliga och sen göra det illustrativt och användbart. Det här är ett utmärkt exempel på det.

Ingen kan dessutom ha missat att det är vanligt att krångliga/bristfälliga/dåliga ritningar/beskrivningar/instruktioner skall förklaras för människor som inte läser och skriver svenska så bra och som hellre nickar och låtsas förstå hellre än de frågar en gång till. Än svårare blir det när personen har ett annat modersmål, inte kan engelska och är van vid en mycket mer hierarkisk befälsordning.

Så jag tycker Isover är helt rätt ute. Möjligen är det konstigt att man på sin Youtubesida inte länkar tillbaka till hemsidan där kompletterande information finns, den som söker och hittar filmen på Youtube borde ledas vidare dit.

Jag kollar vidare, det finns ju mer. Kanske rentav utanför ankdammen Sverige 🙂

– – – – –

När man ändå hade ansträngt sig

En dag när jag hämtade min åttaåring på fritids lite för tidigt så kom kom jag dit precis innan de skulle käka frukt.
Sonen uttryckte viss besvikelse: ”Meh, nu har jag ju tvättat händerna helt i onödan”.

Livet är hårt.

– – – – –

Ibland kan det kännas lite orättvist också. Livet. 

Som när man ansträngt lite extra och det förväntade inte blir av för att annat kommer i vägen. Lite så känns det för mig denna veckan. Jag står här med mina tvättade händer. Jag hade gjort plats i kalender och anmält mig till en workshop på Röda Sten, något helt annorlunda än det jag gör till vardags.

Röda Sten förbereder sommarens höjdpunkt THE COMMON ROOF: Göteborgs kollektiva hus med en workshop som siktar högt:

”…konstens och den sociala arkitekturens potential att hitta hållbara och demokratiska lösningar för människor att leva tillsammans.”

Typ annat än stram projektekonomi, strikta byggregler, stela byråkrater, ovanligt mycket möglig gips och en märkligt nog händelsestyrd almanacka.
Typ helt andra människor än dem jag normalt gnuggar mig mot.
Typ dålig tajming med allt annat som absolut måste ske just dessa dagarna.

– – – – –

Så livet är orättvist!

Mögel

Jag menar stå på en byggställning i grupp med ett gäng MVM och blänga på möglig gips …

Workshop

…eller fundera på futuriskt kollektivboende?

Ösregn

Dokumentera vattenpölar på en parkeringsplats i ösregn halvsju på morgonen …

Workshop 1

… eller slöjda till modeller helt fritt från konsekvens?

– – – – –

Nåväl en bal på slottet? (katedralen i detta fallet)
Den kan vara trist och tråkig och.. och.. alldeles alldeles underbar!

– – – –

Skönhetens tillflyktsort?

Ja, mycket skall man få höra innan man får hörapparat. (sen kan det ju möjligen bli lite mer ändå)

Sync besökte CMB Chalmers idag för en lite för dyr lunch sett till själva maten. Det kompenserades dock av sällskapet (träffade på några arkitekter jag ser för sällan och en projektledare som var besiktningsman 1994 när jag var platschef och byggde kontor åt Göteborgs Hamn – long time och allt det där 😉 ) och ämnet förstås. Det handlade ju om byggbranschen och arkitektens roll i densamma. Jag brinner lite extra för just det att prata om den roll och påverkan var och en av oss har i den stora bilden.

Denna gången var det arkitekturprofesser Claes Caldenby som pratade om sitt imponerande, trägna arbete under många år.  Han berättade om hur arkitektens roll förändrades i slutet på 60-talet och början på 70-talet. Detta är påtagligt i Sverige men märkligt inte lika tydligt i motsvarande länder i Europa.

Jag har så många sarkasmer i ämnet att det kan bli en bok så jag besparar oss alla detta och kör en helt annan vinkel. Det var en bild Caldenby la upp på duken som jag fastnade för, och ett uttryck på bilden – Skönhetens tillflyktsort?

Va, wtf? Diametralt motsatt till Produktionsanpassad projektering ligger Skönhetens tillflyktsort. Autonom och med maximal konstnärlig frihet, då blir det bra arkitektur. Eller?
Slutsats – om ingenjörer/ekonomer (dvs projektledare) får bestämma så blir det dåligt, typ.

Från vänster till höger – Autonomi där arkitekten bestämmer själv, heternomi där någon annan bestämmer över arkitekten.
Nerifrån och upp – Minustecken (dåligt) till plustecken (bra).
längst upp till vänster så har alltså A sin Happy Place.

Caldenby avslutade med med samma bild, nu med ett tillägg att den proffsiga arkitekten håller sig i mitten  och även med en ganska storslagen fråga som krydda.

Bild CMB

Det där molnet i mitten – ”Professionalism” – känns ju perfekt i mellanmjölkens land, men kanske lite fegt? Det kan väl bli väldigt bra även om arkitekten rättar in sig i en ”svensk” struktur och skapar något i gott samarbete med byggherre och byggmästare? Längs upp i högra krysset, tack. Stenhårt med sträckt vrist.

– – – – –

Men så var det frågan om frågan.

– Hur får vi det kollektiva självförtroendet i byggbranschen att växa?

Ja, herregud, här gick det snabbt från arkitektens roll i branschen till hela alltet på en gång. Caldenby och moderatorn lämnade ca 20 sekunder för fri diskussion.
Självförtroende – Hur skall det gå till?

– – – – –

Jag behöver nog fundera mer på det där. Återkommer.

– – – – –

SMS:a över skiten bara!

Det var i slutet på nittonhundratalet någon gång. Det gick en radiojingel som faktiskt gjorde reklam för att man skulle skicka SMS. Då var det ett för de flesta helt nytt sätt att kommunicera. (Valfri Iphoneuppfostrad unge född detta årtusendet säger: ööööh? Serri? Sjukt!)

I alla fall. Killen i reklamen ringde till en firma och beställde ett lass grus, han bad dem SMS:a över det. Kundmottagaren var naturligtvis lätt tveksam till detta. Då skrek killen:

– SMS:a ÖVER SKITEN BARA, JÄVLA BAKÅTSTRÄVARE! Ta ur fetvadden ur öronen så skall jag berätta för dig vad som har hänt sedan Finska Vinterkriget! SMS:a skiten säger jag!

Det var förmodligen en lyckad reklamsatsning. Jag och många andra har de senaste femton åren skickat ett flertal SMS.

—–

Byggbranschen anklagas ju ibland för att vara lite seg men vi tar våra små myrsteg, till exempel så har de flesta byggföretag redan idag en hemsida och på det medelstora byggbolaget där jag en gång jobbade så har den siste gamlingen krupit till korset och packat upp sin dator (Han kan nu ta emot mail – *plats för applåder’*).

Nej, det där var orättvist. Jag tror tvärtom att de flesta som jobbar i byggbranschen är ganska snabba på att plocka upp det som känns nyttigt, lull-lull och skrytteknik  får inte plats i en byggbyssja. Faktiskt så hade vi på mitt första bygge 1989 på NCC en dator (kors i taket). Det var ganska ovanligt, den saknade i och för sig Windows och platschefen körde prognosarbetet i ett program som firmans egen dataknodd byggt ihop. Primitivt på alla sätt.

Själv är jag en spritpennekille och gillar att rita analogt på väggarna, men tycker samtidigt det är fantastiskt att NCC (och kanske en del andra) använder Google Sketch till att göra levande och åskådliga APD-planer. Utvecklingen av metoder för att hantera BIM i även utförandeledet pågår och är höginstressant. att sitta på kontor rita digitalt är inga konstigheter men överföringen till hammare och spik är inte självklar. Möjligheten att tagga allt (varenda regel) med en kod kommer  påverka logistiktänket och öka spårbarheten. Exemplen på utveckling i rätt riktning är många.

Kommunikation med boende är ofta en omfattande arbetsuppgift och något som vi traditionellt skött dåligt. Sync hade projektledningen i ett bostadsrättsprojekt där vi från start kommunicerade med de boende via sluten en facebookgrupp. Det var ett test som blev riktigt bra. Så snart en köpare skrivit på kontraktet bjöds hen in till gruppen, där fanns stadgar och dokument som rörde brf:en, där kommunicerade vi löpande information om bygget, det underlättade för oss i projektet helt klart. Bonus blev att de boende lärde känna varann direkt. De gemensamma grillfesterna startade mycket tidigare än brukligt i den föreningen, lån av socker/sprit/dammsugare gick snabbare.

– – – – –

Kanske är besiktningen den sista bastionen att falla? Jag har tjuvkikat på appen Ispect hos Björn Selling på Besiktningsman.se och anar ljuset i tunneln. Björn tror den revolutionera byggbranschen. Den som lever får se. Den kommer definitivt sätta press på dem som fortfarande går runt och pratar i en bandspelare, skickar hem ljudet till kontoret där en sekreterare sitter och skriver ut för att sen skicka tillbaka till besiktningsmannen som godkänner och skickar vidare. Den tiden är snart förbi. Några besiktningsmän för krokiga blyertsanteckningar i ett kollegieblock som sen skannas i på kvällen och skickas till entreprenören som dagen  efter sätter den i händerna på en snickare (den riktiga utskriften kommer inom ett par veckor), snickaren som får gissa sig till vad som står på lappen. De besiktningsmännen får svårt att försvara sina timmar. 

Nej, Besiktningsman.se har redan styrt upp hur en besiktning skall gå till och hur en besiktningsman skall agera, metodiken är viktig. Nästa steg är att i Ispect malla noteringar av fel, göra det tydligt/korrekt/systematiskt och sen maila utlåtandet omgående. Som bonus noteras i Ispect ansvar för respektive fel, det kommer underlätta än mer för entreprenören.

Som bonusbonus kommer det då också att växa fram en statistik som kommer göra vissa av oss ganska generade å byggbranschens vägnar och några kanske rent av lite illamående överlag. Det är fler än jag som kan ta kritik på ett bra sätt. Så länge den inte är befogad vill säga, välgrundad och befogad kritik vill ingen ha.

Det kan bli bra, den som lever får se. 🙂

– – – – –

OBS – man kan inte leverera grus via SMS, det har aldrig gått. Vi kör det fortfarande på en lastbil och kommer fortsätta göra så tills luftskepp blir ett rimligt alternativ. Däremot kan man beställa gruset via sms, mail, telefon eller brevduva om så vill. Chauffören i lastbilen använder helt säkert en GPS för att hitta fram till nya adresser, hans lastbil har datorer för färdskrivare, den väger förmodligen gruset också, troligtvis får han sina uppdrag på en liten skärm i hytten. Så utvecklingen går framåt även där.
(Dock kan det vara så att han fortfarande käkar en kaloribomb med vitt bröd med ägg, bacon och stekt potatis till frukost, röker, har keps och trätofflor, är lite tjock och lyssnar på dansbandsmusik – man kan inte få allt)

– – – –

Syncs bidrag till Stockholmskravallerna?

OBS – detta är tidsinställt och releasetiden är vald med omsorg. Kl 13 idag står jag och pratar inför ett gäng besiktningsmän på ett kontor i centrala Stockholm.

Att i övrigt fullt friska besiktningsmän utsätts för det här är märkligt och för lite nervöst. Att som småkonsult komma från landsorten och ha synpunkter på vad huvudstadens besiktningsmän har för sig – ja, det är …….. intressant, det känns lite som ett försök att bota  ……..(plats för valfri fobi)

Att en, som det verkar, frisk chef på det företaget tycker det är värt att satsa dyrbar interntid för hela firman på att jag håller låda och lajvbloggar är ju som en bal på slottet, det kan vara trist och tråkigt, eller…..eller helt underbart.

Upplägget är enkelt. När motståndaren är kunnig, många fler men också lite lagom stinn efter cateringlunchen så satsar jag nog på attack. Jag har gjort en mini-enkät i mitt nätverk och frågat – Behövs besiktningen? Finns alternativ? Vad kan besiktningen tillföra för nytta till hela byggprocessen.

Jag skall prata i 60-90 minuter. Inräknat en socialiserande mjukstart på ca 12 minuter så tror jag att jag har några tveksamt imponerade åhörare redan efter tjugo minuter. Det beror lite på hur hårt man skruvar resultatet från min lilla mini-enkät 🙂

Det sannolikt behövas ca 70 minuter sen för att släta över, bli kompisar, be om ursäkt och kanske, kanske att jag får stanna ändå  tills ölkranen öppnar kl 17.00.

– – – –

Och Stockholm – Jag beklagar att det finns idioter i IFK-klacken som provocerade till bråk, slängde bengaler och hade sig efter cupfinalen. Däremot beklagar jag inte att IFK Göteborg vann. Att mina barn har årets Blåvitttröjor på sig i min PP-presentation är enbart för att det är så gulligt 😉

– – – – –

Livet är orättvist

Livet är orättvist. Speciellt för besiktningsmän. Typ för mig.

Nu gör jag inte besiktningar så ofta att jag borde kalla mig besiktningsman men jag tänkte nog ägna mer tid åt det med tiden när den värsta valpigheten gått ur min allt mindre gängliga kropp. För det är lite så jag ser det, eller kanske såg det förr i tiden. En besiktningsman är, eller var om man tänker efter, en äldre man men pondus byggd på lång erfarenhet, läsglasögon och en dåligt fungerande bandspelare där han pratar in fel och brister.

Förlåt, förresten  – ”fel och brister” har vi slutat kalla det, en brist är också ett fel , så nu kallar vi det bara för ”fel”. Aldrig fel att vara korrekt i besiktningssammanhang.

Kanske har jag generaliserat lite grann här, men uppdragen som besiktningsman fick man nog ibland efter lång och trogen tjänst de sista ljuva åren innan man kunde casha ut pensionsförsäkringarna och chilla på heltid i huset på Spanska västkusten. Så är det inte nu. Under mina tjugofem år i branschen har besiktningsmännen blivit allt yngre, nu är en del av dem lika gamla som jag, några av dem dessutom kvinnor.

Det ställs stora krav på en besiktningsman numera. Det där att klaga på svikt i ett parkettgolv eller påpeka dålig spackling när en vägg står i elakt motljus – det räcker inte längre. Att ägna längre tid åt kaffe och nybakt än granskning av egenkontroll funkar inte. Granskning av dokumentation och formalia är en jättesak som växer exponentiellt.

– – – – –

Nu har branschaktörerna i symbios gjort en skrift som beskriver nästan allt runt besiktningar, med inriktning på småhus. Jag vet inte vad jag skall tycka om det egentligen.

Besmannaboken

Å ena sidan vill jag ju gärna behålla myten om en åldrande byggkonsult som lite bekvämt blir besiktningsman och sen slå mynt av det. Själv.

Å andra sidan jobbar jag ju i mitt dagliga värv gärna med  att att förenkla och förbättra kommunikation i byggbranschen, det finns alldeles för många formulär/policys/kvalitetssystemsmanualer och annat skit som inte tillför något värde så min mission är att försöka krama nyttan ur det hela och få alla inblandade och berörda att förstå sin del av ett byggprojekt och hur man påverkar slutresultatet i stort.

Det förstnämnda är ju kört nu, mystiken kring besiktningen är borta när man läst ovanstående skrift, en någorlunda läskunnig lekman kan  fatta det mesta där. Ingen räkmacka innan pensionen för mig alltså. I alla fall inte på villabyggen.
Trösten är väl att man kokat ner ett ganska tungt paket till en skrift som en någorlunda läskunnig lekman faktiskt kan fatta det mesta av, det måste ju i så fall gälla även branschens aktörer så länge de är någorlunda läskunniga. Jag tror vi kan bli bättre allihop – entreprenörer, projektledare, projektörer, besiktningsmän, byggherrar – om vi läser denna ibland.

Glaset är halvfullt 🙂

– – – – –

Varning för grovt språk!

Våren 2011. En beställare, min kollega och några till satte sig ner för ett byggmöte.  Kaffet var på gång fram på bordet och beställaren sa:

– Ni har väl inte ollat mjölken?

Den nämnda hanteringen av mjölk är främmande för mig och sannolikt för de flesta andra också. Min salig farmor hävdade i och för sig att filmjölk hjälpte mot urinvägsinfektion, så i medicinska syften så har kanske någon enstaka man också använt mejerivaror på just det viset, men det känns lite långsökt.

Nej, vår beställare hade ingen anledning att tro någon gjort så. Istället var det en ice-breaker som hette duga. Beställarens satte nivån, på flera sätt. Han manifesterade en manlig höhö-jargong som är på utdöende men som lätt får liv om man bara värmer den lite grann. Dessutom markerade han att han inte alltid litade på entreprenören (som stod för kaffet och mjölken).

Ingen kvinna var närvarande.

– – – – –

Våren 2013 i ett fikarum hos en entreprenör gör sig en av platscheferna vid bordet lite lustig och refererar till en gammal kuf som varje fredag drog sin replik:

– Idag är det fredag. Då är det fitta och jordnötter! (breeeeed götebosk dialekt)

Listigt sätt att återge någon annans skämt, då är det inte lika illa om någon tar illa upp. I byggbyssjan med 100% testosteron går det slämtet säkert hem, med uppmuntrande skratt och grymtningar som belöning.  På kontoret passade det inte lika väl, men ingen protesterade heller. Jag som utböling kände i magen att det var över gränsen men fegade ur i stunden och jag sa inget.

2 kvinnor var närvarande. Oklart vad de tyckte egentligen.

– – – – –

Jag träffar inte på speciellt många kvinnor ute på byggena, det är enstaka arbetsledare och tjänstemän. Inne på kontoren hos byggfirmorna och brukar det finnas några få, ofta är administratörerna just kvinnor. Hos konsulterna är fördelningen bättre, i vissa fall faktiskt helt jämn.

I ett inlägg på byggcheferna.se så kan man läsa att ”andelen kvinnor som arbetar i byggbranschen ungefär 17 procent, i den siffran ingår även administrativa tjänster som exempelvis assistenter”. Japp, ingen överraskning alltså. Balansen blir bättre efterhand enligt prognoserna, i alla fall i utbildningsväsendet. Fler kvinnor väljer att bli tekniska ingenjörer. Det står inget om hur man skall locka fler att vilja bli hantverkare, dock.

Bara ett tipsJag känner inte att jag tillfört så mycket i frågan, för länge sen blev i alla fall lite diskussion i en serie blogginlägg här. Då skrev jag det högtravande:
”Om byggbranschen rycker upp sig en smula, putsar upp sitt sargade anseende, satsar på att skapa arbetsglädje och stimulerande arbetsmiljö så tror jag att det här kommer lösa sig självt med tiden. Kompetenta kvinnor tar plats bredvid kompetenta män och jobbar tillsammans och bygger bra boende för framtida generationer utan att slita mer än nödvändigt på Planeten Jorden.”

En stimulerande arbetsmiljö kan kanske för en del vara att skämt om fitta och jordnötter inte förekommer. En annan sak kan vara att vi hjälper dem som känner sig illa behandlade att inte vända ansvaret för olusten mot sig själva.

– – – – –

Epilog 2013. Den nästan unge mannen som drog det ovan nämnda fredagsskämtet är för övrigt en trevlig prick, han hade nyligen ansvaret för att byta kök på firmans kontor. Som alla förstår är det en grannlaga uppgift, risken att råka ut för tråkningar är mer troligt än allt smör i Småland.

Så slutet gott allting gott när kollegorna en fredag ordnade invigning av mästerverket och den ena av de två kvinnorna i sällskapet till platschefen överräckte ett hjärtligt leende och en påse jordnötter. (Om någon ollat dem först förtäljer inte historien)

🙂

– – – – –