Cellplast kan innebära psykisk ohälsa för konsulter (senare ikväll)

Jag kan meddela att mina barns mor sitter hos frissan och myser i godan ro. Inte kan väl hon veta att hennes barn just börjat pyssla med frigolit (mer korrekt – cellplast)  i vardagsrummet. De sågar och krafsar, formar och bygger.

Sync har ju tidigare uppmuntrat ungarna till att prova på byggbranschen och byggbranschen att uppmuntra glinen till att bygga saker.

Cellplastfigurer? Sååå gulligt. Kommer mamma bli glad?

Vet inte riktigt faktiskt, normalt sett gillar hon pyssel. Kanske inte denna gången.

—–

(det enda problemet är väl som jag ser det den statiska elektricitet som gör att de ca tusen miljoner små vita kulor som just nu sprids i huset inte går att få bort)

—–

Rekrytering i lönndom

Min dotter har ju här väldigt tydligt markerat att hon inte vill jobba i byggbranschen när hon blir stor. Trots de uppenbart nyttiga egenskaper hon besitter. Hon är ekonomiskt smart, både ärlig och slug och kan förhandla på ett listigt sätt. Hon har ett visst patos, gillar att strukturera och hon kan göra en tidplan. Med andra ord – en byggprojektledare.

Men hon vill alltså inte. Ännu.

Nu har jag kanske hittat en genväg ändå. Reflexvästar med firmatryck verkar vara poppis. Så jag liksom smyger in in lite känsla av att pappas jobb är lite bra ändå. Kanske, kanske.

Sync – Bebisbloggen

Alla som bloggar vet att statistiken är bekräftelse de luxe. Det och kommentatorer som bidrar med lite egna infall.

Jag knarkar statistik ibland, ibland har jag mindre koll. Man får naturligtvis antalet besökare, antalet klick och varifrån klicken kommer. Men också sökord som lett någon till bloggen.

Dagens ord på sökordslistan – Konsumenttjänstlagen.

Den var ny för min del, tror jag. Hedrande att just vi på Sync får vara den som guidar människor i på det området 🙂

Annars topplistan of all time ganska så logisk

Ganska, alltså.

ja, om man bortser från ”vinterkängor” som verkar vara eftertraktat. Min rubrik Vinterkängor för 129 kr har förmodligen lockat till sig många klick. Sannolikt med besvikelse som resultat hos klickaren.

Det mest märkliga måste ändå sökträffen ”bebis”. Hur kan man hamna på denna bloggen på sökningen ”bebis”? Jo, den här bilden i det här inlägget.

Blåvit bebis

—–

Kan det vara så enkelt att det är så ruskigt många sökningar på ordet bebis att det är fler som klickar fel på Sync Blog än vad det är sökningar på ordet ”entreprenadformer” som är typ ungefär exakt vad det handlar om häromkring?

—–

Pappa, det här skall vi bygga i år

Att jag misslyckats med något hindrar ju inte mig från att köra på igen. Speciellt inte när beställaren är stöttande/glömsk och lika tokigt naiv som jag själv.

Förra året gick såg det riktigt bra ut med pepparkaksbygget, godkänd slutbesiktning och allt.

Sen blev det blev värre och värre och värre.

—–

Med andra ord så var det förvånande och glädjande att dottern idag kom med en ny ritning med ett ännu finare slott.

– Pappa, det här pepparkaksslottet skall vi bygga i år 🙂

—–

Ok, skall räkna på det, sa jag då.

—–

Fruktsam samordning i byggbranschen

Det är ju julbord på gång här på Sync. Sist det begav sig hade vi 110 personer på knytkalas och har internt kallats ”vårt största samordningsprojekt någonsin”.

Denna gången tänkte vi dra gränsen vid 200 glada vänner/kollegor/konkurrenter + ett par jurister (kan vara bra att ha trots allt, i rimlig mängd).

—–

Just idag är minnet av kalaset extra roligt. Det har nämligen resulterat i avkastning.

Det var så att jag återfick kontakten med en kär vän och tillika gammal kollega från stora byggbolaget hösten 2008. När julbordet kom på tal så bjöd jag honom och tipsade om att en tjej han uppvaktat femton år tidigare satt hemma, nybliven singel och i närheten.

Han fick henne till date på festen. Det klickade inte mellan dem.

Men.

På festen var också en annan kär vän och tillika gammal kollega från stora byggbolaget. Mellan honom och vår förre kollegas date klickade det. Eller – det var mer som när man kopplar en tryckluftsslang till spikpistolen – perfekt passning och bara att köra.
(att döma av hennes nöjda SMS till min sambo dagen efter kalaset 🙂 )

Sen gick det undan. De flyttade ihop, blev ett par på Facebook, sålde huset och köpte ett annat. Tydligen har de roat sig kungligt dessutom för igår föddes deras dotter. Frukten av vårt julbord 2008.
Hurra, hurra, hurra , hurra!!! 🙂

—–

Se där nyttan av samordning.
Den 9 dec gör vi det igen.
(Motto – Bebis 2012.)

—–

ambiVALens

Idag är det det 19 september och vi skall välja vilka vi i Sverige skall som projektledare närmaste tiden. Jag som har tusen åsikter om byggbranschen och kan babbla ganska trovärdigt om nästan vad som helst känner mig ändå märkligt långt från att ha en klar uppfattning om vad jag tycker. Svårt val alltså.

Men välja något skall jag. Det finns knappt en blogg någonstans som inte uppmanar en att lyfta på röven och masa sig till vallokalen. Jag vill ju inte vara sämre. Så jag snor den bästa motiveringen av Frderik Backman:

”Det här är ingen politisk blogg, jag tror att ni och jag är hyggligt överens om det.

Men idag kanske man ändå ska säga något kort om det faktum att det här landet en mulen söndag i september har lagt makten över sin framtid i händerna på dig och mig. Vi kan ju tycka att det är rätt omdömeslöst att ge oss den sortens inflytande över huvud taget (du var förmodligen full igår, och jag är ju inte riktigt klok) men nu är vi trots allt här, och borde nog ändå försöka göra det bästa av situationen. För att vi kan. Och för att vi, i grund och botten, vill vara rätt hyggliga människor.”

Typ så.

”Idag har du chansen att gå och rösta i ett val där det finns parlamentariska krafter som försöker övertyga dig om att människor som är födda i Teheran, och deras barn, inte har samma rätt att bo i det här landet som jag.

Idag har du chansen att berätta vad du tycker om det”

Och så också.

——

För övrigt så är jag på god väg att bestämma mig. Jag använder uteslutningsmetoden, funderar på vilka jag inte tror fixar själva ledarskapet och projektstyrningen. Krasst.

Detta är inte helt utan ambivalens. Det blir olika utfall beroende på vilka kriterier jag använder.

Jag kommer ihåg att Bloggfrossa någon gång beskrev sig som en person med svår beslutsångest som mest grundläggande karaktärsdrag. Just idag vet jag hur det känns.

—–

Sync säljer ordning och reda, …

… är strukturfaschist,  organisationskonsult och allmänt jobbig att ha att göra med.
—-
Bara just därför skulle man väl kunna förväntas sig att jag en lördagsmorgon kan samla tre barn,  fixa tandborstning,  påklädning,  ha likadana skor på bägge fötterna och en plånbok så vi kan betala inträde till evenemanget när vi nu kört sex mil och står här på utomhuskalaset i ôsregn utan ytterkläder.
Jag känner att jag ibland kan bättre. Lite bättre.

image

Tidplanen sprack i lördags 10.05

Det har varit mycket fokus på platschefer i byggmedia det sista, även på denna bloggen. Tänkte variera det lite idag. Vi får inte glömma bort projektledarna.

Den som läst här länge eller i alla fall läst många inlägg och kanske för länge sen läst att vi på Sync bedriver en plantskola för framtida projektledare. Vi har startat på dagisnivå och jobbar oss uppåt.

En ung dam är speciellt påpassad och har trots sina protester sin framtida yrkesbana säkert utstakad så som jag ser det. Den banan går via några trötta år i gymnasiet och sen några vilda år som arbetsledare och platschef för att ganska snart sitta vid änden av konferensbordet och rodda byggmöten med självklarhet och  finess.

Hon kan egentligen redan det mesta. Möjligen kommer hon hoppa över arbetsledare/platschef, men jag skall i alla fall försöka få henne att gå klart skolan. (mutor borde funka – pengar alltså)

Bevis för ovanstående:

  1. En lördagsfrukost för en tid sen när vi satt och pratade om vad vi skulle göra. Idéer bollades och önskningar framställdes  så jag sa att vi måste bestämma vad vi måste göra innan vi bestämmer vad vi skall göra för roligt. Då säger hon med sarkastiskt ton:
    – Ja ja ja, måstebordevillskullekunna!
  2. När vi skulle bygga pepparkakshus hemma så var det hon som stod för den stabilaste insatsen.
  3. Den gången vi åkte bil och hon manövrerade ut mig mig förhandlingen om gräddbullarna.
  4. I lördags när barnens mamma jobbade så skulle vi passa på att komma iväg tidigt till stan och handla lite.
    – Bra, sa jag kvällen innan, imorgon skall vi sitta i bilen kl 10.00!
    Kl 10.00 var ungarna klara och på plats, kl 10.05 satte jag mig bakom ratten och och fick kommentaren från baksätet:
    – Fem över tio? Där sprack tidplanen!

🙂

——

Hon är dessutom ekonomisk, girig och född säljare  – alltså kan hon sannolikt gå vidare från projektledarjobbet och bli typ vad som helst.

Det är skönt att hon fortfarande ibland bara är nio år, målad i ansiktet och älskar KamratPosten mer än något annat.

Flickan och kråkan – i verkligheten

Jo, på riktigt.

En flicka som sprang (nästan) för livet. Fast det var inte en skadskjuten kråka i famn utan en burk målarfärg märkligt nog. Och flickan är arbetsledare på en byggarbetsplats. All övrig symbolik funkar fint.
(Sug på den – Mikael Wiehe!)

——

Saken var den att den unga arbetsledaren sprang från bygget i Annedal till en färgaffär vid Järntorget för att köpa en burk färg, sen sprang hon tillbaka. På vägen tillbaka hamnade hon lite vilse, ty hon är inte från stan. Hennes plan var att måla en hissgrop och det var bråttom.

Hon sprang i arbetskläder och skyddsskor (jajamän – stålhätta och spiktrampskydd!). Hon sprang ungefär enonhalv kilometer, köpte en burk färg, sen sprang hon enonhalv kilometer tillbaka igen.

Orsaken till språngmarschen var att en hissbesiktning var bestämd till kl 14 den dan och hissfirman påtalade en stund innan att hissgropen minsann inte var målad vilket var ett krav för godkännande. Man hade på bygget ansträngt sig rätt så hårt så dags för att få igång hissen. Det var angeläget, på gränsen till akut, att få den i drift. Så därför lubbade hon iväg en trekvart innan besiktningen för att hämta färg.

Jag tycker det ganska fokuserat och imponerande.

Den unga arbetsledaren är välutbildad, energisk, initiativrik och ambitiös. Hon verkar också vara en hyfsad medeldistansare. Hon är dessutom helt ny i branschen, gjort sina första månader på ett bygge och kan omöjligt värdera vad som viktigt i stunden.
(Hade det varit jag hade jag väl på sin höjd lyft luren och högröstat beställt en budbil och skrämt upp en målare att avsluta sin semester för att måla gropen:) )

——

Anekdot:

1989 var jag ung arbetsledare på stora byggbolaget, nyss utkommen från skolan och med ca noll koll på hur saker och ting funkar i byggbranschen. Jag hade tur och fick jobba med den bästa platschef jag vet. Han lärde mig helt ovärderliga saker, t ex den gången som jag åkte buss till jobbet, bakis efter en torsdagskväll på krogen med mina nya kollegor.

Att köra bil var inte tänkbart så jag åkte kommunalt från den allra yttersta förorten i öster till Sisjöns industriområde i väster. Jag hade nog varit hemma max ett par timmar innan jag i ottan klev på första bussen, sen skumpade jag åksjuk genom stan under mer än enonhalv timme. Väl på bygget sa min platschef bara:
-Det fattar du väl att taxi ingår?!

Nu vet jag det.

—–

Epilog:

Den unga nyss provanställda arbetsledaren blev fastanställd ganska snabbt, strax efter löpningen. Oklart om det hade något samband. Byggföretaget insåg att det var vanskligt med en provanställning, hon kunde ju få för sig att försvinna till annat.

Det komiska tvisten på det är att hon försov sig för första gången dagen efter det beskedet.
(Hon tog taxi till jobbet…)

🙂

——