Olycksstatistik och orsaker till död

GT/Expressen hade en ledare signerad Liv Landell den 19 augusti om byggbranschen olyckor och hur en byggnadsarbetares liv värderas. Det är en befogad frågeställning. Jämförelsen med om det skulle kola lika många journalister eller lärare i arbetsmiljörelaterade olyckor är intressant.

Statistiken på döda i byggbranschen har hanterats här på bloggen förrut och jag är inte helt klar över om olyckorna faktiskt ökar. Det kan man annars lätt få för sig när man läser de svartaste rubrikerna. Fast det är egentligen skit samma, en död per månad är en familjetragedi för mycket. Varje månad.

Man kan undra varför det är som det är. Igår refererade jag till en annan artikel i GT/Expressen. I den fanns en del matnyttigt som jag kan skriva under på. Bland annat att Arbetsmiljöverket har tvingats minska sina inspektioner på grund av minskade resurser. Det är synd för det det är definitivt en sak som fått mig att skärpa mig under åren som platschef. Besöken av arbetsmiljöinspektören har i princip alltid lett till en uppryckning.

Problemet med arbetsmiljön och säkerhetstänkandet på  de arbetsplatser där arbetskraften inte heter Johansson, Lundström och Andersson, det påtalas också i artikeln. Det finns många byggnadsarbetare och alltfler företag som tagit färjan över Östersjön till Sverige. Man har ibland med sig en arbetsmiljökultur som i vissa stycken är helt apart från den vi önskar uppnå. Det är ett problem som på vissa håll  förstärks av skumrask som ibland tangerar människohandel.

 

Men det är också en fråga om attityder bland svenska pojkar, män och en och annan kvinna. ”Grabbigheten, stressen och de korta byggtiderna påverkar säkerheten”, sägs det i Expressentexten. Jag håller nästan helt med. Kort byggtid funkar alldeles utmärkt om man planerat bra och har ordning på sin arbetsplats och sitt projekt. Stress genereras när det inte fungerar.

Jag tror att AV´s uppsökande verksamhet är viktig och att den borde förstärkas. Facket har en fortsatt viktig roll, jag tycker man skall hålla isär prat om löneformer och koncentrera sig på arbetsmiljön. Företagen måste jobba ännu mer med arbetsmiljön, för mig är det en självklar faktor för att få en långsiktig lönsamhet i byggföretag.

Sen är det förstås så att våra kära byggherrar har ett tungt ansvar även här. Byggherren kan ställa krav på entreprenören, även när det gäller arbetsmiljön för byggnadsarbetare, även om det råkar vara polacker, även om gubbarna konstant går med en cigg i mungipan och envist dissar hörselkåpor och skyddsglasögon. Förändringen kommer uppifrån och går nedåt.

—–

(GT/Expressens ledare)

Ackordssystemet tar inte livet av folk

Ackordssystemet tar inte livet av folk, knappast räddar det någon heller. Inte från att skadas på en byggarbetsplats.

—–

Expressen hade i fredags den 19 augusti en bra artikel och olyckorna i byggbranschen. Flera kloka människor intervjuas. Verkligheten blir grymt påtaglig av av att en nyligen förolyckad ung man och hans anhöriga får plats i artikeln. Han dog när trapphuset rasade i Stockholm i maj 2011. Han blev 26 år.

En som citeras i artikeln är Hans Tilly, Byggnads ordförande.

”Hans Tilly medger att byggvärlden är grabbig, trots att mycket blivit bättre jämfört med för 20 år sedan.

– Men våra medlemmar känner sig inte pressade av varandra att göra saker som kan ge ökad risk för olyckor. De framhåller i stället att stressen och slarvet som orsak.
– Och ett arbetslag som arbetar på ackord är väldigt starkt. Det finns inte en platschef som säger nej om basen exempelvis kräver hjälpmedel att lyfta. Arbetslagen håller ordning på grejerna och det betyder ökad lönsamhet och säkerhet, säger Hans Tilly.”

Va?

Fick han med just in ackordslönesystemet som en faktor som förbättrar arbetsmiljön?
Jag gissar att jag kan samla in rätt många objektiva och insatta personer som tycker precis tvärtom.

—–

Jag tycker så här.

Fackföreningsrörelsen i Sverige är viktig, den omtalade svenska modellen har gynnat alla vad jag kan se. Vi kan till stor del tacka facket för den trots allt goda arbetsmiljö som finns. Man behöver inte titta så långt bortom landets gränser för att se skillnaden. Sen kan man tycka vad man vill om lönenivån för byggnadasarbetare i förhållande till andra yrkesgrupper men det är ett faktum att Byggnads varit framgångsrika på den fronten, och det är självklart i medlemmarnas intresse. Jag tycker det är bra att man kan tjäna pengar i byggbranschen.

Sen tycker jag så här också.

Ackordslöner har inte minskat dödsfallen i byggbranschen, ackordslöner har knappast förbättrat arbetsmiljön i allmänhet och ackordslön skulle inte räddat Chrisse, 26 år, från att klämmas ihjäl när trapphuset rasade.

—–

(Artikeln i GT/Expressen + Byggvärlden om olyckan med Chrisse)

PoÄng (seriöst trams om viktiga saker)

Ackordslönesystemet i byggbranschen är en för närvarande helt iskall fråga. Undrar varför. Det finns mycket att fundera över .

—–

Jag är verksam i och deläger ett par olika företag. Hemma driver jag med min sambo en verksamhet som tidigare på bloggen kallats Familjen AB. De anställda i Familjen AB, även kallade Barnen, har förhandlat fram ett poängsystem som i utbyte mot hushållsnära tjänster ger dem en del extra favörer. Vi testade systemet under semestern.

Först vill jag påpeka – jag är ingen tyrann, vi har en lägsta nivå här hemma. Stupstocken kallas det i byggbranschen.

I systemet utbyttes  poäng mot prestationer, poäng som kunde omsättas på olika sätt. Poängskalan var förmodligen lite för snabbt framarbetad och borde justerats. Enhetstiderna stämde dåligt överens, vissa jobb blev väldigt bra betalda medans andra jobb helt enkelt inte blev utförda när de anställda inte såg sin personliga vinst i det.

Jag vet, göra rent kryddburkar är ett udda jobb. Men vi hade ett gäng stående på ett dumt ställe, de blev mer och mer ingrodda med stekflott med tiden och ingen ansvarig har tagit tag i det på länge. Tioåringen såg denna svaghet direkt, hon gjorde rent burkarna och cashade hem fett, som man säger.

Denna tioåring har tidigare figurerat här på bloggen som en kallhamrad kapitalist, en listig tjej som räknar ut sitt bästa utfall och inte backar för att utnyttja svagheterna i ledarskapet. Det var ingen överraskning att just hon skulle lusläsa underlaget och hitta kryphålen.

Dottern samlade poäng och planerade sina köp noga. Sonen gjorde hjälpligt en tur till brevlådan eller slängde en soppåse, sen brännde han rubbet på en datatimme direkt. Hon har alltid varit krass, han är mer drömmande och lever för dagen.

På raderna för Tvätt och städ hittade hon lättförtjänta poäng i att hänga tvätt på tork, sen att vika ihop densamma och lägga in i hyllorna. Förvisso ett jobb som varit en smula eftersatt de senaste åren här, vi har ärligt talat mer rafsat runt i högen för rena kläder och skippat vikandet/ordningen.

Belöningarna då?

Ja, tanken var att det skall vara lätt att tjäna ihop till en någorlunda dräglig tillvaro och en möjlighet att få det lilla extra med en rimligt bra prestation. De här barnen har en viss erfarenhet att att hjälpa till, de har också en viss erfarenhet av att äta godis. Betydligt mer av att äta godis och fredagsmys än av diskmaskinsjobb dock.

—–

Utfallet? Ja, det gick väl så där.
Sjuårige sonen var inte så pigg på jobbandet, han körde hundvalpstaktiken (=ledsna ögon och huvudet på sned) och fick på så sätt avtalsvidrigt mer datatid än han tjänat ihop. Dottern utnyttjade skamlöst svagheterna i systemet och ligger nu på ett besvärande högt poängantal, än så länge oreglerat och förhandlingarna lär bli tuffa. Utvärderingen i övrigt är inte helt klar än, men det lutar åt att det inte heller blev så påtagligt mycket bättre ordning i vare sig köket ellet tvättstugan. (Oräknat kryddhyllan som skiner av perfektion)

Så vad har det här att göra med ackordsystemet som används som lönemodell i byggbranschen undrar ni nu?
Typ, allt.

Återkommer om detta.

—–

Jobba, jobba, jobba

Den här veckan känns lite grann som en bortamatch mot Trelleborg – onödig, regnig och oavgjord. Så här långt i alla fall.

I söndags var jag smått taggad av av köra igång igen efter en månads ledigt. Visst. Måndagens offensiva outande på bloggen var helt ärligt. Men nu tar det emot.  Asså, va fan. Gå upp på morgonen? Gå och lägga sig på kvällen? Sjukt tråkigt att anpassa sig till det.

Det vägs upp av att träffa sköna människor och se byggen som rör sig. Det är på pluskontot. Plus att vi snart sjösätter en ny verksamhet under eget namn och att nya uppdrag ligger på lut. Och så förstås i morgon …

Thåström är em av min ungdoms hjältar. Köpte Ebbas vinyl Kärlek och Uppror i mellanstadiet, sen har vi haft ett ”fritt” förhållande, jag och Pimme. Några konserter, första gången 1983 (?) i Alingsåsparken av alla ställen(!). Imorgon ses vi igen i Slottskogen.

(Prince är också bra. Och Robyn)

På´t igen

Jag gjorde comeback på arenan idag. Rakt in i hetluften. Insåg att allting rullat på utan mig.

Ok?

Det är inte helt oangenämt att vistas på bygge igen. Semestern var underbar, Kolmården och Gröna Lund och sånt är skoj men det var precis lagom nu. Ett bygge med grävmaskiner, kranar och gubbar som inte märkt att man varit ledig, det känns gott.

Och så får man ju bryggkaffe i pappmugg, leka kontor och umgås med lika tjocka medelålders män igen, det känns ju också lite bra.

Lite nytt att ta tag i också. Fick ett telefonsamtal precis innan semestern som gladde mig. Det var 2001 som ringde och ville ha tillbaka en projektledare. Ett projekt som avslutades lite snopet är på plan igen. 10 år senare så beställaren hör beställaren av sig och vill köra vidare som inget hade hänt 🙂

På tal om tjocka medelåldersmän så kastar jag spjut i radhus när JM´s arbetsledare får illustrera gubbmagen. Så nu är det dags igen för personalminskning på Sync.

Nu jävlar.

Den här bloggen behöver lite ledigt

Den här bloggen behöver lite ledigt ibland.  Precis som jag. Vi har i och för sig lite svårt att erkänna det bägge två, lite dålig självinsikt.

Jag vet inte hur bloggen hade tänkt egentligen, men jag hade tänkt tokbluffa min omgivning och säga att jag skulle vara ledig fem veckor, sen jobba i lönndom den första veckan jobba avstannade och städa av lite dåliga samveten och andra sega långliggare på ToDo-listan. Nu är jag en erkänt usel bluffare och kalendern kommande vecka är inte det minsta hemlig.

Bloggen däremot liksom bara slutade den 23 juni, sen dess intet nytt, inget meddelande om när den återkommer. Starkt men lite snopet.

När jag dessutom fick glatt mail kl 21.40 i torsdags kväll att en beställare ville att vi skulle åka till xxx (oväntad plats) och titta på ett bestånd av xxx lägenheter som han vill köpa, att vi gärna fick göra det de närmsta veckorna, ja då var ju den avstannade taktiken rätt körd. Märkligt ändå hur hungrigt man hugger på ett nytt uppdrag och att det varje gång är lika spännande.

Så vecka 27 är en arbetsvecka åtminstone fram till torsdag, om jag är duktig/effektiv/fokuserad så är det ledigt på fredag. Sen fyra veckor ledigt med familjen.

Bloggen kommer sannolikt stå still den med. De ämnen som annars kan bli aktuella är grillrecept, djurparksbesök, dåligt väder, bra väder, orimligt många gulliga-barn-bilder och allmänt fyllepladder. Det är ju den huvudsakliga födan på Facebook så det är inget de bloggen skall spä på eller konkurrera med.

Alltså – stängt tills annat meddelas.

—–

Med hopp om återseende i augusti önskar bloggredaktionen glad sommar

Fokus på noll

Noll döda i byggbranschen. Det är visionen. Gärna noll skadade också.

Tidningen Fokus har en artikel som inspirerar till den tanken. Det handlar om landets trafiksäkerhetschef Claes Tingvall som är pappa till nollvisionen. Riktigt bra läsning om en imponerande person.

Han får ett SMS för varje dödsolycka som händer. Hans gäng utredar allt, varje gång.

– Vi ser varje olycka som en kedja. En sak leder alltid till en annan och så vidare, fram till just den sekund där två bilar kolliderar eller någon kör mot ett träd. Vi försöker hitta en punkt i den kedjan som kan brytas.

Poliser frågas ut, bärgningspersonal intervjuas, vägar ska mätas och vittnen ska vittna.

De har ett uttryck för det i Borlänge: de möblerar om i olyckan. Vad hade kunnat vara annorlunda?

—–

Jag vet inte hur väl byggbranschen följer upp olyckorna som händer. Vissa av dem blir uppmärksammande och fortsätter upp i rättegångar och syns i media. Andra stannar synbarligen som en kort notis, som den polske killen som fick sin borrigg över sig och klämdes ihjäl.

Byggbranschen kanske behöver en CSI-avdelning som direkt efter en allvarlig olycka undersöker och utreder? Inte för att i första hand utkräva hämnd och utse en syndabock, utan för att en liknande olycka aldrig skall hända igen. Då måste de också få makt att besluta om tvingande åtgärder och ta beslut som kostar pengar. Tingvall fick bygga massor med rondeller och sätta upp vajerräcken. Funkar det i byggbranschen så röstar jag för fler rondeller på byggena. Direkt.

—–

Claes Tingvall har en nollvision men vet att det aldrig blir nollkommanoll.

Han säger:

– Noll kommer vi aldrig till, men det är inte svårt att komma nära. Det är inte ens särskilt dyrt. Det enda som krävs är tid och att komma runt vissa vanföreställningar.

—–

Läs hel artikeln.

Vi säger en sak och gör en annan

Jag tycker det är trist när bloggare inleder med att ursäkta sig att de inte uppdaterar sig tillräckligt. Vi släpper det.  Man har ju krav på sig och så, visst, men det kan man faktiskt hålla för sig själv. Tycker jag.

Nej, annars? Jorå.

Det är mycket om arbetsmiljö nu. Byggvärlden kör hårt. BI likaså. Till och med så har åklagare Sven-Erik Alhem uttalat sig. Man kräver nollvision. Svårt att säga emot. Varför skulle någon göra det efter tre dödsolyckor bara i maj 2011?

Jag tillhör ju annars dem som brukar kontra när jag tycker det blir för negativt i media om byggbranschen. Jag försöker vända på kuttingen och visa att vi är ganska bra, att vi menar väl men misslyckas med en del saker. Det synsättet funkar dåligt när det gäller döda kamrater, eller för den sakens skulle risken att någon mer dör.

För ett litet tag sen så satt jag med två chefer på ett mellanstort bolag och pratade ledningssystem och hur man skall jobba i framtiden. Det vi återkom till hela tiden var att man har bra system, man vet hur det borde göras och man har avsikten att vara precis så duktig som man egentligen kan vara. I teorin. Ändå gör man inte så. Eller rättare sagt vi, för det gäller många av oss. Vi säger en sak och gör en annan.

Dyrbara kvalitetssystem och dyrbara företagspolicys blir ju helt meningslösa om de inte används. Arbetsmiljöplanen gör bara nytta som pappersåtervinning om den inte används på rätt sätt. Ett meningslöst dokument. Vi säger en sak och gör en annan.

Den tysta minut som utlystes häromveckan och säkert också respekterades på många håll kan tjäna som exempel. Jag hittade ett inlägg från en kille på JM som beskrev hur arbetsledningen ryckte på axlarna åt ett riskfyllt jobb samma dag som högste chefen uppmanade alla till en tyst minut. Vi säger en sak och gör en annan.

—–

Artiklar i Byggvärlden med begränsad livslängd och blogginlägg som försvinner i rymden kommer inte förändra, möjligen påverka pyttelite. Gott så, men det räcker ju inte.

Det som behövs är att vi tar det på allvar, att vi gör arbetsberedningar som alltid inkluderar riskanalyser, att vi alla följer de regler vi själva satt upp.

Typ så. Vi kan bättre.

—–

Byggbodar, ett favoritämne för Sync!

Rotpartnern har gjort inlägg om byggbodar, energi och beställarnas möjlighet att påverka. Intressant

Energitänket är för min del relativt nytt, men samtidigt skrämmande i sin enkelhet att vi gör åt så mycket energi i onödan. På en promenad från vårt projekt i Gårda till city i GBG så passerar jag följande bodetableringar. Det plus en joker från ett projekt i Frölunda. Tänk vilken besparing för Planeten Jorden det kan bli bara på dem.

Jag har en annan infallsvinkel på detta också. Det är att vi har chans att skapa bra förutsättningar på byggena redan när vi planerar etablering av bodar och platskontor. Jag kan säga att det många gånger är avgörande för hur det fungerar i övrigt på arbetsplatsen. Man sätter nivån på hela projektet vad gäller arbetsmiljö, rutiner, ordning och reda.

Ett väl fungerande platskontor är en plats med bra plats att jobba enskilt, hålla möten, stå runt ett ritningsbord, fika (platschefer och arbetsledare är också människor) och en mötesplats för alla i projektet där information utbytes på ett vettigt sätt. Ett dåligt fungerande platskontor är ungefär tvärtom.

När det gäller manskapet är min favoritvariant den där man har en stormatsal där samtliga på bygget sitter, ordentliga möjligheter att förvara och värma mat, gärna en diskmaskin. När det är större ombyggnadsprojekt så kan vi ibland få till detta inne i huset istället för i byggbodar, om man har tur så finns lokaler i intilliggande kåkar.

Platskontoret och matplatsen hör ihop, de skall vara nära emellan. Lite gosigt så där.

Alla byggen är lite olika, förutsättningarna varierar. Men det är alltid lika viktigt att planera etableringen i tidigt skede. Fredriks tankar om att vi som är projektledare kan påverka energiåtgång är helt rätt, men vi kan och skall (Bas-P) se till att det finns bra arbetsmiljö för såväl snickare som murare och annat löst folk (a.k.a. arbetsledare och platschefer).

Planering och förberedelser alltså. Snart så skall vi prova det inom övriga delar av byggandet. Kan bli banbrytande 🙂

—–

Rotpartnerns inlägg finns här.

—–