Kill your darlings (men skona barnen)

Detta är based on a true story, det utspelade sig sommaren 2013 vid en badsjö, min två barn var huvudpersoner, övriga närvarande hade som vanligt biroller.

Prinsessan och Prinsen badar. Prinsen loskar på prinsessan och får tillsägelse från följet att låta bli.
Han lätt uppbragt: Men hon är ju med på det!
Vi: Du får inte ändå.
Prinsessan inställsamt: Men jag ÄR med på det.
Vi: Ni får inte spotta på varandra, det är äckligt.
Prinsessan besviket: Men jag hade ju samlat ju!
– – – – –

sync-diagram-mastebordevillskullekunnaJag förstår känslan. Man har precis harklat sig, grundligt, hämtat slem längst bort i bihålorna och djupt ner bland gomseglen, sen fått ihop en skön loska. Att i det läget bli avbruten kan ju inte vara kul. Snopet.

Rätt så ofta får jag ta den rollen i byggprojekten – att dräpa älsklingar, kväsa roliga idéer och avstyra till synes charmiga små upptåg av kreativitet.
Inte sällan använder jag mig då av min lilla bild på MåsteBordeVillSkullekunna-diagrammet (antingen Filosofiskt, Ekonomiskt eller Helt enkelt)

Oftast i mitt jobb handlar det om pengar ellerom lagar och regler. Mer sällan om uppfostran och hyfs.

Snorloskor kostar förvisso inte så mycket men går bort ändå. Så gammelmodig är jag.

– – – – –

Så hur opassande det än kan vara att använda uttrycket Kill your darlings i berättelser om sina barn så vill jag ju dem inget ont. Aldrig. Men de får nog trots allt lära sig att man inte spottar på varandra.

Annonser

Sommar, sommar, sommar

Jag tänkte börja jobba denna veckan. Gjorde ett par tafatta försök, ringde lite, kollade på några byggen som var igång. Började på en kalkyl men slutade igen. Hm, tänkte sen en gång till att det ändå är rätt gott att vara ledig om kan kan.  Fasadrenovering, markarbeten på en skolgård, arbetsmiljöplaner och sånt? Visst det är ju kul, men…

… jag gillar Spanien…

Spanien

…och mat…

Mat

… och svensk sommar med kusinkollo, altanhäng, badsjöar och familjen i en morgontrött hög på sängen fastän klockan är halv tolv mitt på dan.

– – – – –

Tack Stockholm

Ja. Det är inte så ofta vi säger så här i västkustidyllen. Men tack Stockholm, tack Stockholms Stadsbyggnadskontor och tack Anki Kaplan. (det är inte säkert att just hon skall ha cred här men hon är ju i alla fall chef där och av aktiviteten på Twitter att döma är hon vad man förr i tiden nog skulle kalla för ”frisk fläkt”)

Det handlar om vindsvåningar, eller snarare inredning av råvindar. Uppenbarligen ett kärt ämne av många skäl. Det näst mest lästa inlägget på denna bloggen handlar om det – ”Bygga vindslägenheter, sälja råvind eller inte göra något alls?” – vilket tyder på att många brfstyrelsemedlemmar dricker rött, lyssnar på Bo Kasper och googlar ”råvind” på kvällarna. (OBS – det kan vara mina fördomar – det skulle ju lika gärna kunna vara Veronicca Maggio som rullar på Spoity-streamen)

Ämnet är intressant för att många behöver bostad, i innerstan där många vill bo finns det tomma råvindar, råvindar som kan man bygga till tämligen unika, udda, charmiga krypin med extra hög vill-ha-faktor. Det kan också uttryckas i efterfrågan vilket ställt mot tillgång kan omsättas i affärer. Den som äger en råvind sitter på ett värde och en möjlighet.

Old news.

Problemställning?

Den utomordentligt fina gruppen Yimby har en Göteborgssektion. Där ligger en krönika – ”Vindsvåningar till Göteborg – snabbare förtätning av staden” – som handlar om detta. Lite med synvinkeln att man borde komma igång, i syfte att förtäta staden och skapa bostäder åt behövande. För att verkligen få fart på det så har man startat en Facebook-grupp. Den kommer möjligen inte föra saken framåt men man ringar i alla fall en del av problemen/möjligheterna.

Göteborgs Kommun har ett dokument som jag inte vet om det gäller längre, det är sju år gammalt – ”Riktlinjer för vindsinredning av flerbostadshus” – ett ganska osexigt dokument som hjälper lite grann men inte så mycket. Vi kan enligt det dokumentet få bygga lägenheter på vinden i landshövdingehus utan att installera hiss, det är ju bra. (Vindslägenheter i landshövdingehus har, vad jag vet, hittills visat sig näst intill hopplösa att räkna hem ekonomiskt)

Så, Stockholm.

Vindar_Stockholm

Tack, Stockholm, för – ”Vägledning Vindinredning” – den hjälper ganska mycket mer. Det är utförligt om takkupor och terrasser, rätt så konkret om hissar och tillgänglighet, lite mer översiktligt om brand- och ljudkraven. Men ändå, bra. Nu kommer jag förmodligen inte flytta till Stockholm enkom för detta, men man skall aldrig säga aldrig 🙂

Det mest lästa inlägget på Sync Blog?

Det är det som heter – ”ÄTA – varför?” – och det leder vidare till  ”ÄTA – psykologi och annan bullshit” – vilket möjligen är viktigare än mäklarfloskler som ”högt i tak” och ”utsikt över taklandskapet” eller ”teppanyaki-häll”. ÄTA är alltså i det här sammanhanget pengar, kostnader som”kommer till”, kostnader som man ”missat” i sin budget, som känns ganska sura normalt sett när man väl alltför sent blir varse dem. Det handlar om pengar.

En vindsombyggnad är långt mycket mer är teknisk utformning av konstruktioner, anpassning till arkitektoniska värden och frågan om hissen skall gå ända upp eller inte. Det handlar om pengar, möjliga vinster, risk för förluster och hur dessa skall fördelas. Det handlar dessutom i bostadsrättssammanhanget rätt mycket om interna relationer i huset där bytet från stort vindsförråd till ett mycket mindre källarförråd kan få en boende på andra våningen att lacka ur fullständigt. Det kan vara en ändlös bygglovsprocess med många arkitektfakturor utan att en enda spik slås i. Det är en stökig byggtid i ett halvår eller år med skrikiga gubbar som inte fattar att du jobbat natten och vill sova. Det är emellanåt griniga, ogina grannar som klagar på minskad utsikt och ökad insyn och som gör allt för att stoppa ditt projekt.

Det är ingen parkpromenad. Mer långdistans i kuperad terräng, i regn och blåst. Har du riktigt otur eller är dåligt förberedd så har publiken gått hem innan du går i mål, applåderna uteblir. Regnet fortsätter.

Livet är hårt.
(Alternativet är sannolikt värre.)

– – – – –

Missförstå inte det här nu – jag tycker man skall bygga om vindar. Det är mitt levebröd.

– – – – –

Byggbranschen på Youtube? #3

Detta är nr 3 i en möjligen ändlös rad av inlägg om byggbranschen på Youtube. Det första och det andra handlade ju mest hur företag hanterar kortfilmer som kanal för ….. (fyll i själv, analysen viktar)

För min del står det klart som korvspad, efter timmar av forskning på området, att de filmer som är bäst är de som tagits IRL, rakt ur verkligheten och som visar den enorma talang och bredd som finns bland människorna i byggbranschen.

Ladies and gentlemen – I give you:

Kanalen Sveriges Roligaste Byggare roddas av maskinuthyraren Cramo, just verkar det vara lite lågfart men jag tror man bara vilar sig lite. Möjligheterna i det är är gigantiska, det finns mycket konstigare saker än en riverdance-improviserande rivare. Kompisens fråga – ”Har du ringt läkarn, eller?” – det är så klockrent 🙂

En till?

Det här är möjligen livsfarligt och lite jobbigt för kompisen men ”jag sitter fast på jobbet” är en så vansinnigt rolig kommentar 🙂

– – – – –

Byggbranschen på Youtube? #2

Den här bloggen har på oklara grunder tagit beslut om att utreda hur byggbranschen beter sig på Youtube. Ingen har egentligen bett om det och spännvidden är ändå så stor att det knappast kan bli särskilt heltäckande eller relevant. (Som om det vore bloggens intention, ha!)

However, en mix av ösregn under halva midsommarhelgen och dåligt omdöme gör att jag fortsätter. Inlägget Byggbranschen på Youtube? #1 avhandlade ju några varianter där stora aktörer använder kortfilmer, mer eller mindre framgångsrikt. Här fortsätter vi med småföretagens viralförsök.

För några år sen jobbade en av mina kompisar med att sälja reklamfilmer. En TV-inspelning där min tjötige försäljarkompis intervjuade en småförtagare, det en slag reklamfilm med tveksam kvalité  i det flesta fallen, tror jag. Typ så här:

Kent Adolfsson är ca 100 år gammal, en cool man med erfarenhet från 50-talet och framåt, på den typen av företag är internet fortfarande en nymodighet. Jag gissar att han betalade några tusen för den filmen utan alltför stora förväntningar. Jag hade de som entreprenör på ett projekt nyligen  och tolkade hans kollegas sneda leende som att filmen inte hade lett till merförsäljning (möjligen lite tråkningar internt 🙂 )

Sen måste det finnas mängder med filmer, tagna med smartphone rakt ur verkligheten på en byggarbetsplats. Ibland är det bra på något konstigt vis. Inga krav på budskap, nytta och kvalitet. Möjligen också ganska internt och inte avsett för de stora massorna.

Eller också är det det. Den här kom som länk i en kommentar till förra inlägget. En mix mellan reklamfilm och internt skoj för egna fotoalbumet.

Lite för långt kanske, men ändå – Lite Dogmainspirerat med skakig handkamera och konstigt ljus, lite drag av tidigt italienskt 1900-tal eller stumfilm (?) i musiksättningen. Och 512 visningar! Riktigt bra.

– – – – –

Själv har jag outat både mina kollegor och barn i tid och otid här i flera Youtubeklipp. Dessutom har vi redovisat en funktionskontroll IRL på de viset som annars hade varit ett rätt tråkigt egenkontrolldokument:

😉

– – – – –

Spännvidden är verkligen enorm. Det stora fastighetsbolaget, det stora byggmaterialföretaget och den pyttelilla byggfirman har helt olika behov och syften, förstås, och helt olika resurser. Reklamfilmer med tveksam kvalitet/nytta, instruktionsfilmer som kompletterar/ersätter traditionella dokument, vardagsfilmer för internt nöje/förnedring.

Det kan blir bättre, åtminstone de två förstnämnda.

Byggbranschen på Youtube? #1

Ja, förlåt mig om sarkasmerna levereras i storpack, men det är inte bra – byggbranschens trackrecord på Youtube. Så här långt iaf.

Först.

Det händer ju en del i den virtuella delen ändå, det som kallas sociala medier är minst sagt påtagligt. Den här bloggens har ju blygsamt kommenterat branschens twitterbarndom för ett tag sen. Min uppfattning om nyttan har förändrat sig sen dess och nu följer jag mindre av bolagens officiella kanaler och mer de intressanta, riktiga människorna som relaterar till byggverksamhet i olika skepnader.

Och – jag gillar ju inte att håna riktiga människor. Kollar Youtube istället. Frånsett en vänskapligt bredsida mot kompisarna på Bygglogistik så har inte branschens filmproduktioner fått någon uppmärksamhet här på bloggen. Inte förrän nu dårå.

Den internetguru som Sync lyssnat på de senaste åren säger att Youtube is the place to be, det är där det händer. Han säger att det är den näst största sökmotorn, efter Google förstås. Gissningsvis har alla marknadsavdelningar i konungariket fått samma information. Alltså startar man en Youtubekanal i företagets namn och börjar spela in kortfilmer om allt möjligt. Man kan undra till vilken nytta. Antalet visningar enligt Youtubes räknare pekar på ett intresse från internetanvändarna som är omvänt proportionellt mot avståndet till solen (alltså ganska litet).

Nu räknas ju inte de klick som sker på andra sighter där filmerna bäddats in. Så de bostadsbolag som är konsumentorienterade och har sin exponering på Facebook har kanske lite fler visningar i alla fall. De filmer som är av mer intern karaktär och som har sin största publik i intranet på ett stort företag kanske inte heller får så bra statistik officiellt. Några filmer ligger säkert inbäddade på hemsidor där besökarna är många fler.

Så antalet visningar på Youtube är inget bra mått på framgång, Youtube är i så fall bara en bra parkeringsplats för filmer.

Så då får man ju fundera på vad man vill med filmerna, vem man vill nå, vad man vill förmedla och vilken nytta de skall bidra till – målet. Det finns förmodligen ganska många marknadsmänniskor som hjälper till att komplicera den frågeställningen. Sen skickar en del av dem uppenbarligen vidare företagsledningen till en gemytlig filminspelning. Jag överlåter åt den breda opinionen att bedöma om HSBs film nedan har gått genom de stegen.

Den har 14 visningar på Youtube och då har jag klickat på den två gånger, så det är inte där den tjänar sitt syfte. Jag kan inte googla fram den nån annanstans så det är oklart var den hör hemma, kanske testade man bara, kanske är den tänkt att bli en viral i hela Almedalen kommande veckor, vad vet jag? Budskapet är ju någon slags opinonsbildning ändå, om än lite lamt om jag får tycka.
(OBS – jag ser ju nästan aldrig på TV så det här kan ju vara ett klavertramp av mig, kanske har HSB köpt dyrbar reklamtid i TV4 och visat den där? Nej, hoppas inte det)

Lite orättvist som jämförelse kanske men jag tror att de företag i byggbranschen som kommer ha (redan har) bästa nyttan av illustrativa kortfilmer är den utförande delen.

Isover är ett företag som kränger byggvaror, främst isolering, till proffs och konsument. På deras Youtubekanal kan man hitta det här.

Det är alltså en film som skulle kunna betitlas Grundläggning för Dummies. Alltså skitlämpligt för mig och många andra som är inblandade i praktisk byggproduktion. Det är ju min mission lite grann att försöka döda omständliga, onödiga dokument och krama ur det väsentliga och sen göra det illustrativt och användbart. Det här är ett utmärkt exempel på det.

Ingen kan dessutom ha missat att det är vanligt att krångliga/bristfälliga/dåliga ritningar/beskrivningar/instruktioner skall förklaras för människor som inte läser och skriver svenska så bra och som hellre nickar och låtsas förstå hellre än de frågar en gång till. Än svårare blir det när personen har ett annat modersmål, inte kan engelska och är van vid en mycket mer hierarkisk befälsordning.

Så jag tycker Isover är helt rätt ute. Möjligen är det konstigt att man på sin Youtubesida inte länkar tillbaka till hemsidan där kompletterande information finns, den som söker och hittar filmen på Youtube borde ledas vidare dit.

Jag kollar vidare, det finns ju mer. Kanske rentav utanför ankdammen Sverige 🙂

– – – – –

När man ändå hade ansträngt sig

En dag när jag hämtade min åttaåring på fritids lite för tidigt så kom kom jag dit precis innan de skulle käka frukt.
Sonen uttryckte viss besvikelse: ”Meh, nu har jag ju tvättat händerna helt i onödan”.

Livet är hårt.

– – – – –

Ibland kan det kännas lite orättvist också. Livet. 

Som när man ansträngt lite extra och det förväntade inte blir av för att annat kommer i vägen. Lite så känns det för mig denna veckan. Jag står här med mina tvättade händer. Jag hade gjort plats i kalender och anmält mig till en workshop på Röda Sten, något helt annorlunda än det jag gör till vardags.

Röda Sten förbereder sommarens höjdpunkt THE COMMON ROOF: Göteborgs kollektiva hus med en workshop som siktar högt:

”…konstens och den sociala arkitekturens potential att hitta hållbara och demokratiska lösningar för människor att leva tillsammans.”

Typ annat än stram projektekonomi, strikta byggregler, stela byråkrater, ovanligt mycket möglig gips och en märkligt nog händelsestyrd almanacka.
Typ helt andra människor än dem jag normalt gnuggar mig mot.
Typ dålig tajming med allt annat som absolut måste ske just dessa dagarna.

– – – – –

Så livet är orättvist!

Mögel

Jag menar stå på en byggställning i grupp med ett gäng MVM och blänga på möglig gips …

Workshop

…eller fundera på futuriskt kollektivboende?

Ösregn

Dokumentera vattenpölar på en parkeringsplats i ösregn halvsju på morgonen …

Workshop 1

… eller slöjda till modeller helt fritt från konsekvens?

– – – – –

Nåväl en bal på slottet? (katedralen i detta fallet)
Den kan vara trist och tråkig och.. och.. alldeles alldeles underbar!

– – – –