Jag brukar ju ibland skoja, raljera eller ironisera här på bloggen om relationer och brist på kommunikation mellan privatpersoner och byggare.
Men det går inte om det här. Marlene på http://www.Byggahus.se blev hotad av en byggfirma som förekommit i hennes forum på hemsidan. Det är som TV4´s Fuskbyggare, fast värre.
Fy fan vad läskigt.
Läser en artikel i Byggvärlden skriven av juristen Peter Dagerfeldt.
”I konsumententreprenader ställs det stora krav på tydlighet hos entreprenören. Det är komplext att bygga, men det är få konsumenter som förstår det.”
”Många konsumenter är också för snåla för att ta hjälp av en konsult för att handla upp och styra sitt bygge.”
Som sagt.
Med vänlig hälsning
Sync
Jag är lite grinig och besviken. Jag vill åka till Nordbygg och gå omkring och titta på byggmaterial och på nyuppfunna självklarheter och träffa massa folk och prata om hur man bygger bra/bättre/bäst.
Jag vill gå omkring och äta jordnötter och plocka åt mig reklambroschyrer i en tygpåse med logga från något extra miljövänligt byggbolag. Jag vill komma in backstage i montern hos leverantörerna som har starköl och hårdvaror.
Jag ville hänga på byggkompisen som hade bokat tåget och övernattning och lockade med en ”traditionell fylleresa”.
Men det blir inte så. Jobb, dagishämtningar och lite verklighet stoppar det nöjet.
——
Observera att det finns en dos ironi i inledningen på inlägget, både byggkompisen och jag har ganska höga ambitioner om världsförbättring och bättre byggande inom kort. Byggblasket raljerade lite om mässan, men jag tycker den är viktig och möjligen kan den göra nytta också. Om branschen skall förändras så räcker det inte med att alla tycker att det skall bli bättre, det krävs lite samarbete och kontaktnät också.
Det hade varit skoj att se Mats Hultgren live och läxa upp honom, han slarvar med bloggen och har förmodligen ganska lama ursäkter för det. Kanske övriga Byggbloggare på Byggtjänst hade varit där, vem vet. Kändisar alltså. Jag är ju lite blyg så där så jag kanske hade bangat, men jag kunde ju kollat på avstånd i alla fall. 🙂
——
Det jag mest av allt kommer sakna är besöket i Byggvärldens monter och torsdagens Loungekväll.
Dels för att Niklas Andersson skall bli årets Byggchef, jag känner inte Niklas men träffar hans brorsa dagligen just nu när vi handlar upp entreprenad och pratar om några andra jobb. Men också för att det ryktesvis skall servera Viagra istället för jordnötter i skålarna i montern.
Det är ett helt nytt grepp av Fredrik Karlsson på Byggvärlden. Lite udda med tanke på könsfördelning. Överflöd av Viagra och 99% män i ett trångt bås ger mig helt andra associationer än den normalt homofoba byggbranschen annars ger.
Men som sagt jag missar det. Också. Skit.
——
Jo, min åttaåring skall in i byggbranschen. Hon får bära oket av vårt dåliga samvete i jämställdsarbetet. Det gör hon förmodligen, motvilligt i och för sig, men men men det är pappas flicka.
Idag på väg till skolan kom vi in på det spåret – könsroller. Lite i alla fall.
Saken var den att hon i morse berättade att hon hjälpt sin yngre bror att skriva ett brev. Brevet var till broderns bästis Gustav.
– Jaha, sa jag, så du är hans sekreterare kan man såga då?
– Vadå? Vad är sekreterare? undrar hon
Jag försöker mig på en förklaring.
– Det är en tjej, eller jag menar oftast en tjej, som jobbar på kontor och hjälper till att skriva brev och sånt.
Här kände jag att det var lite klent med förklaringen.
– Jo, där jag jobbade på mellanstora firman så fanns det en tjej, hon var var jättegullig. Alla gubbarna som jobbade där skrev bara lite slarvigt själva och sen fick hon fixa allt så det blev snyggt. Och så kokade hon kaffe också.
– Va, va lata de gubbarna var! (en gnutta upprörd åttaåring)
– Jo, så var det väl, sa jag
– Då var ju hon som en piga! (lite mer upprörd åttaåring)
——
Ja, så gammal är jag att jag jobbat på en byggfirma där chefen la en bunt papper på receptionsdisken och bad unga fröken att kopiera dem. Att kopieringsmaskinen stod precis jämte och hade ett fint sorteringsfack och en lysande grön knapp, det hjälpte inte.
Jag minns en gång jag satt i fikarummet och hörde när högste chefen stötte på sin kompanjon i korridoren och glatt berättade att fått ett sånt där bankomatkort ”Det kommer ju pengar ur ett hål i väggen!” . Jag är inte helt säker på att det var någon ironi medvetet inblandad i det där samtalet och det säger något om vilken tidsålder vi pratar om här.
——
Så en stund i morse kändes det som att min dotter skulle växa upp och göra processen kort med sega gubbar. Då är jag pensionär hoppas jag:)
På twitter finns en farbror som säger sånt man själv skulle vilja kläcka i rätt ögonblick.
——
(är det en ny bekantskap så rulla neråt och läs mer, han är underbar)
Nu jävlar är det allvar här på Synckontoret.
Vi har ju tidigare försökt reda ut kaffeproblemen i byggbranschen. Och vad är tacken för det?
Jo. Ett slag i ansiktet, en lapp på kaffemaskinen som förkunnar en sanslös höjning, en spik i den mentala byggbranschkistan här på bloggen. Det är vad det är.
Jag är just nu djupt besviken på kapitalismen, girigheten och konsumtionssamhället.
——
Skulle detta sprida sig till hela byggbranschen kan det blir stora problem. Jag röstar för en haverikommission som kör igenom allt på en gång. PBL, takrasen, energislöseriet, Berra, Timell och – naturligtvis med prio 1 – det totalt skenande kaffekostnaderna.
Barbro Hellman på Hyregästföreningen bloggar. Idag om en artikel på DN Debatt och om hennes syn på oss gubbar i byggbranschen. Ingen nyhet kanske.
Artikeln däremot. Det är Per-Erik Petersson tekn dr, teknisk direktör och vice vd SP Sveriges tekniska forskningsinstitut, som gör ett inlägg om byggbranschen. Det är inte nådigt, först om takrasen…
”Debatten har i stor utsträckning fokuserat på det nuvarande tillsynssystemet som släppt igenom så många undermåligt dimensionerade byggnader. Systemet, som infördes på 1990-talet, bygger till stor del på egenkontroll. Det är byggherren, det vill säga den som låter bygga huset, som har det fulla ansvaret för att normerna följs och att byggnadens kvalitet säkerställs. Uppenbarligen har systemet inte fungerat för de rasade taken och därför måste tillsynens upplägg utvärderas och troligen också ändras.”
Japp.
”Ett annat exempel är att det dominerande fasadsystemet för bostadshus, enskiktstätade putsade fasader, nyligen dömts ut som helt otillförlitligt vad avser fukt- och mögelsäkerhet. Tiotusentals villor har under flera år byggts med denna teknik. Det dröjde flera år efter det att forskningsinstitutet SP började rapportera om skador innan byggbranschen förstod att fasaderna inte håller måttet. Misstaget beräknas förorsaka kostnader i miljardklassen, som drabbar byggare, förvaltare och boende.”
Shit.
”Inte sällan hörs uttalanden om att byggsektorn är en mogen och genomforskad bransch där man besitter all den kunskap som behövs. Problemet, menar man, är att den kunskap som finns inte når ut till användarna. Jag anser att detta är en myt som det är dags att sticka hål på! Hus, broar och andra byggnadsverk är komplicerade systemkonstruktioner som utvecklas till att bli tekniskt alltmer avancerade. Kraven på energieffektivitet, miljöanpassning, teknikinnehåll, innemiljö ökar liksom behovet av effektivare produktionsprocesser och kostnadseffektiv förvaltning och underhåll. Behovet av att utveckla ny kunskap ökar hela tiden.”
Oj!
”Ansvaret för att det ska hända något ligger till stor del på branschen själv, på förvaltarna, men de offentliga aktörerna och forskningsfinansiärerna måste också bidra. Slutligen ligger ett stort ansvar på politikerna och på regeringen”
Oups”
”En modern, kunskapsbaserad och framåtriktad byggsektor är en angelägenhet för alla i Sverige. Alla har en relation till och är beroende av väl fungerande och säkra byggnader och till ett bra och miljöriktigt boende. Sverige kan också genom kompetenshöjande satsningar ta tätpositionen i Europa och därmed skapa en ny framgångsrik exportsektor inom ett energieffektivt, miljövänligt och framtidsinriktat samhällsbyggande”
eeh, vänta lite nu.
——
Nu blev det många stora ord på en gång. Jag håller med hela vägen ner. Jag ställer upp på problemställningen och har gärna visioner om det miljöriktiga byggandet och den vackra omtanken om Planeten Jorden. Men någon någonstans måste också hjälpa mig att tala om hur kostnaderna samtidigt skall sänkas 20-30%.
Det kanske är läge att fundera på VAD vi bygger och inte bara HUR vi bygger?
——-
igår var det också annat…
igår för precis ett år sen fyllde jag jämnt, inte lika viktigt denna gången kanske men det sved lite ändå när jag fick upp en enkät på skärmen där första frågan var: Ålder?
Det känns så där att ha passerat mittlinjen även i statistiken.
Världen är liten sägs det när man råkar på någon man har träffat förut fast i ett helt annat sammanhang.
Så byggvärlden är väl ännu mindre då. Här rör vi oss ju inom en ännu snävare krets. Så känns det i alla fall när jag läser i tidningen Byggvärlden om Johan Hansen. En oväntat lång, genomarbetad och bra artikel – nästan Fokus-klass :), tack för det – om den sargade ägaren till Ittur, Trivselhus, Rörvik och en del andra företag.
Jag träffade honom en gång. Förmodligen 2000, kanske 2001. Har inte hundra koll på det faktiskt. Då hade jag den lilla byggfirman och omsatte ett par miljoner, han hade Trivselhus, några sågverk och lite annat i koncernen. Omsatte väl en miljard eller två. Han var typ tusen gånger större med andra ord. Jag minns att vi storögt imponerades av hans pondus och effektivitet.
Kompisen var med också, han hade precis som jag en liten byggfirma med ett par anställda. Anledningen att vi satt där med Hansen var att Trivselhus behövde entreprenörer som kunde bygga deras hus och vi ville ju ha jobb.
Tanken var väl att vi skulle ta ett större grepp och bygga ganska många hus, få lite upprepningseffekt och möjligen tjäna pengar. Det gick så där. Kompisen drog sig ur och min firma gjorde en enda villa. Vi fick ett antal timmar tilldelade, omsatt i pengar var det kanske trehundra tusen eller så. Det blev vår ekonomiskt sämsta entreprenad någonsin. Uselt.
Kunderna var ett yngre par som fått tomten av en släkting, ingen bebis i magen vad jag minns men i övrigt var de enligt mallen för förstagångshusköpare. 1½-plans hus, övervåningen skulle de inreda själva. Garaget skulle byggas svart av en kompis, inget konstigt alls.
——
Det var som sagt vårt första och sista hus. Husmonteringen var en parodi, det borde tagit två dar, det tog fyra dygn och det regnade oupphörligt. De färdiga väggelementen stod i fem cm djupt vatten på betongplattan. Krankostnaderna övertrasserades med ett par hundra procent och vi var lindrigt nöjda när taket väl var på och kalkylen spräckt åt alla håll. Dessutom med en blöt kåk.
Nåväl. Vi hade ju fuktskador som specialitet, så torkning av väggar det kunde vi. Vi lossade all invändig gips, plockade ur isoleringen och körde avfuktning av väggarna, bit för bit.
Jag har gott samvete för det vi lämnade efter oss. Vi fick jobba många gratistimmar där, lärpengar eller syndapengar, fan vet och det är skitsamma nu. Trivselhus sköt till det material som behövde bytas, men inte en krona extra för merarbetet vi haft.
Sammanfattning – Livet är hårt och vi skulle inte bygga fler villor.
——
nä nu jävlar
Byggvärlden rapporterar om Timells nästa program.
Denna gången är det ingen tvekan – det är byggarens fel.
Förmodligen, det kan ju vara så att Berra, förlåt Kunden, har lämnat fram ritningen uppåner och hävdat att han vet bäst. Då blev det väl som det blev. 🙂
Sync Blog 