Sync älskar takras – kaninerna visar vägen!

Svensk ingenjörskonst (a.k.a. byggbranschen) har ju fått lite kritik i och med att det rasade tak lite för ofta den gångna vintern.

Nu är det dags för upprättelse 🙂

Inte så att Sync uppmuntrar till konstruktionsfel.

Men.

Ett takras kan leda till umgänge mellan raserna, kärlek och nya släktband. Helt enkelt integration på ett nytt, effektivt och underbart sätt.

GP (och DN) skriver om en oväntad följd av takraset i PEABs hall i Nyköping. Byggvärlden skrev om samma takras fast med annan vinkling. Jag tycker kaniners sannolikt ohämmade gangbang var mer spännande 🙂

——-

Jag väljer att se den goda sidan av detta. Förmodligen finns det en eller några väldigt olyckliga flickor eller pojkar som förlorat kaniner också. Det kan vi inte skoja om, alltså måste tak även i fortsättningen hålla för snö.

——

Välkommen till min värld, Berra (vecka 14)

Välkommen till min värld, Berra

Tisdag morgon började kasst, brandskyddskonsulten som jag skulle träffa på en arbetsplats där jag är projektledare hade missat tiden, vi bokade om och jag fick lite annat gjort i stället. En stund senare kom plåtbesiktningsmannen och vi gick runt på taket, käftade lite med en gammal plåtslagare. På vägen träffade jag platschef, arbetsledare ett gäng snickare, rörkrökarn och två elektriker. Dessutom den lille glade smeden som alla tycker så mycket om, han som själv säjer att han är den bäste svetsaren i världen. Han är knappt enosextio lång och kommer förmodligen från Italien eller möjligen Kroatien.

Strax innan lunch träffade jag en fastighetsägare på ett annat projekt. vi skall bygga om intill hans fastighet och vill hyra plats för omklädning och platskontor. Platschefen var med en stund också, vi fortsatte med lunch.

I runda slängar träffade jag kanske trettio byggare den dan och pratade med några till i telefon. Säg att det var minst förtio, kanske femtio, personer som jag hade kontakt med den dan.

——

Onsdag så träffade jag brandskyddskonsulten, vidare till en ett restaurangbygge och möte med byggare och ventilationsgubbar. Rätt många telefonsamtal med ett annat projekt som är i uppstarten. Några telefonsamtal med min bror som elektriker och jobbar på restaurangbygget. Lunch med kollegan och två sköna arkitekter om ett specialprojekt med lite framtidstro och glädje inblandat. På eftermiddagen satt jag på kontoret med vår interna fakturering,  men ringde till byggaren på restaurangen och mailade avtalsförslag med en jurist på HSB och så rullade det på.

Kanske tjugo-tjugofem personer i byggsvängen den dan.

——

Torsdag hade vi internt möte med vår styrelseordförande som också är fastighetskonsult och projektutvecklare, hans tre kompanjoner var inne och sa hej och pratade lite blandat om allt. Sen lunchade vi och träffade en möjlig kund. Han skall bygga lyxiga övernattningslägenheter, hon hade rivare och elektriker hemma hos sig och två gladlynta glasmästare som skulle lämna offert på ett glasgolv. Lite mer internt Syncjobb innan jag träffade en kille som skall vara sakkunnig på bergteknik i projektet som startar nu i dagarna. På plats där träffade jag ett gediget gäng byggare. På vägen hem till dagishämtningen pratade jag med min beställare för nya projektet om ditten, datten och lite annat.

Jag gissar ca tjugo pers inom bygg på torsdagen.

——

Idag fredag. Pratade med platschefen på ett bygge på morgonen, jobbade själv på en kontrollplan och undvek telefon. Träffade sen en entreprenadjurist om ett avtalsmässigt ganska knepigt projekt som förhoppningsvis kommer igång. Fortsatte efter lunch med kontrollplan innan jag gick till restaurangbygget. Restaurangen skall öppna på tisdag, så det var fullt kaos, massor av folk och slutspelsstämning. Byggare och kockar i ljuv förening.

Säg att jag pratat med ca femton byggare idag.

——

Vecka 14 på Sync. Snickare, ingenjörer, elektriker, platschefer, bergtekniker, fastighetsägare, murare, entreprenadjuristen. Minst hundra personer som jobbar profesionellt inom bygg- och fastighetsbranschen. I min telefonbok så har jag över sexhudra kontakter, det stora flertalet är i byggbranschen. Faktiskt så tror jag att flertalet av dem som läser det här är byggare eller i branschen på något sätt.

I ditt resonemang, Berra, så är ett försvinnande fåtal av mäniskorna i byggbranschen seriösa och hederliga, resten är skräp. Så mina kompisar, arbetskamrater, kunder och kollegor är alltså enligt dig skurkar.

Jag undrar lite vad som ger dig rätten att bestämma det.

——

Byggbranschen undersöks på Sync Blog

Idag är det fredag.

Idag kan bli en bra dag, en del tyder på det.

Bland annat annat det här…



——

Är det min roll? Bakvägen?

——

Det är bara min goda uppfostran som hindrar mig från att spinna vidare på det temat…

——

Jag har tröttnat på fuskbyggare

Jag vet inte om det är jag som är lätt uttråkad.

Fuskbyggarna på TV4 känns numera ofräscht och som en seg upprepning. De jag umgås med på dagarna (byggare, arkitekter och konsulter) säger ungefär samma sak. Nästan alla väntar på att Timell/Ekdal skall ge sig på ett större byggbolag så det blir lite match. Att trycka till halvkriminella klantskallar som agerar i liten skala är för enkelt i längden.

Jag har bloggat om eländet tidigare här, här och här. Denna gången skiter jag lite grann i det. Som tur är så är Robert på Archicon tålig nog att se på alla avsnitten och pigg nog att skriva om dem också.

Robert avslutar snyggt med ett klockrent citat från byggaren i gårdagens avsnitt

”Jag har personligen inget med badrummet att göra förutom att jag har gjort jobbet”.

——

Jag kunde inte sagt det värre själv… 🙂

Mats på Byggbloggarna undrade om kundens ansvar

Ja, Mats ställde ett par frågor rätt ut i luften för ett tag sen, den första frågan svarade jag på här. Ovisst om svaret blev tillfyllest, men skam den som ger sig. Jag ger mig på nr 2.

Andra frågan var så här:

”I vilket läge övergår det att bli kundens ansvar att se till så att den som är satt att utföra ett uppdrag vet vad det går ut på och hur det skall göras?”

Frågan är befogad. Men lite fel ställd. Kunden har inte ansvaret för det.

Men. Det är bra jävla nära.

——

Byggherrens (=kundens!) ansvar är omfattande enligt Plan- och Bygglagen, samma sak när det gäller Arbetsmiljölagen.

Har kunden dessutom ambitionen att någorlunda värna om kollektivavtal, kanske till och med att betala skatt och kasta rivningsmassorna i rätt container – ja då har vår käre kund en del att tänka på.

Omtanke om Planeten Jorden kräver en del aktiva beslut, släpar man omkring på dåligt samvete för sociala orättvisor så skall det fixas på något sätt. Puh!

Är det till allt elände så att kunden dessutom tillhör dem (oss) som har en begränsad ekonomi så måste kunden vårda sin plånbok också.

Så – Har kunden ett ansvar? Japp, nu är solklart. Ansvar.

——

Så här är det alltså, Mats.

Lagar och regler. Planeten Jorden. Anständighet. Plånboken.

I valfri turordning så är detta faktorer som gör en beställare/byggherre/kund delaktig och ansvarig.

Med vänlig hälsning
Sync, leg. byggfilosof

——

Rekryteringen funkar inte tror jag

Sonens karriärval blir allt snävare. Skådespelare går bort efter en usel fejkning av benbrott/skavsår/skrapsår en knappt dygn efter själva olyckan.

——

Han kunde inte gå hem själv igår kväll. Märkligt, eftersom han jagat runt som en galning hemma hos grannen och dansat som en vilde till Youtubeklippen på Tv´n.

Posttraumatiskt benbrott alltså. Skadan återuppstod i morse efter att varit helt läkt en kort stund. Det var med största svårighet och med vilja av … (?) som han under tvång kämpade sig upp för trappan för att väcka sin mamma.

Hon var ganska vaken så dags som han var framme vid hennes säng. Hans väg dit kantades att en alltmer irriterad far och hans egens inte så värst övertygande nära-döden-show, hoppandes på ett ben med svåra smärtor. Uppenbart mentalt pryglad och missförstådd. Stackars barn.

Det blev frukost til slut i alla fall. Två tallrikar yogurt senare så var skadan läkt. Igen.

——

Möjligen kan han bli författare som sin farbror, han mailade till Anjo igår:

”kneplo kn du koma hemtil ås”

en bra början kanske.

——

Det som ligger närmast tillhands just nu är legobyggare. Han bygger lego. Hus, bilar, flygplan, allt. Vi köper ibland, andra köper oftare, han själv köper när han har stålar. Färdiga små byggsatser som skall bli en polisstation, en helikopter eller något annat förutbestämt.

Han bygger alltid första vändan enligt instruktionen, leker med det en stund, sen hottar han dem, bygger om och ändrar. Ständigt.

——

Hans framtid som byggare är alltså hotad.

  1. Han har svårt för att fixa trovärdigt skådespeleri, men fortsätter ändå försöka.
  2. Skrivsvårigheter. Han är ju just nu fem år gammal och saknar i och för sig all grundskoleutbildning, men ändå.
  3. Han bygger lite som han vill, skiter i beskrivningar och välprojekterade ritningar.

Eeh? Vänta nu lite. Han är ju klockren. Byggare 🙂 trots allt.

(Fortfarande kanske man skall säga, i Syncs serie om rekrytering har han ju avslöjat sig här tidigare)

——

Producenter och publik till Fuskbyggarna kan vara lugna, Berra kan behålla sin uppfattning och allt fortsätter vara som vanligt.

Påskinläggning

Jag gjorde ett gott försök att förklara nyttan med myndighetskontroll tyckte jag, man Mats på Byggbloggarna fattade ändå inte riktigt.

Nu ger jag upp

Han har ju redan fått sin vilja i genom vad gäller bilprovningen.

God ny påsk. 😉

Mats på Byggbloggarna undrar saker

Han gör så ibland. En gång undrade han om vi inte skulle bli lite mer militäriska i byggbranschen. Jag fick tänka en lång stund innan jag fick till ett svar den gången.

Han undrade ett par saker igen häromdagen.

Två svåra frågor som kräver långa svar. Vi får ta en åt gången.

”Sen när är det bättre att låta någon annan att ansvara för att upptäcka mina egna tillkortakommanden?”

Frågan är befogad. Ibland låter det ju som att att allt jävelskap som sker i byggbranschen beror på att myndigheternas kontroll är för dålig, och att egenkontrollen inte fungerar.

——

Mats tar själv upp Bilprovningen som exempel. Det är bra. Jag tycker Bilprovningen funkar skitbra, det är en smidig, snabb och trovärdig kontroll. Man har viss respekt för den, den kostar ganska lite och gör stor nytta. Att privatisera den sker sannolikt av ideologiska skäl, knappast för att göra den bättre. Det tror inte jag.

Vi tänker oss att Mats har en bil, det är troligt att han har det. Då är han också ansvarig för den när han åker omkring på vägarna, bromsar och avgasrening och säkerhetsbälten skall vara i ordning. Om Mats är som folk är mest så håller han bra koll på sin bil. Men vi vet inte det. Han kan vara en stollig slarver som tycker han har mycket att göra och för lite pengar och gärna skjuter upp det där verkstadsbesöket en vecka eller månad till. Han kan vara en sån som åker omkring med en trafikfarlig bil.

En årlig kontrollbesiktning fråntar inte Mats ansvaret att hålla ordning på sin bil. Ansvaret har han kvar ändå. Det lärde han sig när han tog sitt körkort och fick svettas sig igenom en uppkörning hos Trafiksäkerhetsverket någonstans.

Han har dessutom ansvar för att köra sin bil på ett korrekt sätt, inte köra berusad dagen efter Byggtjänsts personalfest, hålla hastigheten, stanna vid rött, undvika att köra på små barn och gamla tanter och annat löst folk. För att påminna vår käre Mats om detta så står det en och annan polis utefter vägarna och kollar just detta.

——

Ja, jag känner ju tyvärr inte Mats Hultgren personligen, men jag är ändå jävligt glad att Trafiksäkerhetsverket kollade honom innan han fick sitt körkort Jag tycker det är bra att polisen har span på honom ibland och att bilprovningen kollar att hans rishög till andrabil faktiskt kan bromsa vid skolans övergångsställe.

Att samme Mats genom egenkontroll skulle få sitt körkort, alltid hålla hastigheten och alltid rulla omkring i en bra bil – det är tveksamt.

——

Ta inte illa upp, Mats. Det är inte så att jag inte litar på dig. Jag tror bara att du som så många andra av oss behöver en spark i röva och någon som håller koll på det vi gör. Detta gäller då även husbyggande och annat i vår bransch.

Observera. Det befriar oss inte från ansvar, inte någon gång.

—–

Skitdag

Dagen började ganska bra på Sync.

Lämnade barn, åkte tåg, fikade med kollegan, fick ett bra samtal med en bra samarbetspartner. Han ställde en fråga:

– Hur gör man för att introducera utländska byggföretag i Sverige på ett bra sätt?

Skönt! Äntligen! Det har vi planer för men visste inte hur det skulle gå till. Kanske kan de idéerna landa nu och bli till uppdrag och pengar i kassaskrinet. Zloty. Kanske rubel. Helt ok.

Inte för att jag har någon helst lust att göda den där centerkillen som härjade i byggbranschen för ett tag sen, men jag välkomnar ändå ambitionen att/om seriösa byggföretag från andra länder vill konkurrera på våra villkor.

——

Åt en soppa till lunch – Fransk bondvariant – som kanske var väl lite väl sölig. Mötet efter lunch var bra med en seriös och duktig (och dyr) entreprenör. Jag blev alltmer påtagligt illamående, fick ett ras, och lämnade av tidigare än tänkt.

——

På tåget hem läste jag det här inlägget av Mats Byggtjänst. (Klok kille när han vill)

Två bra frågor.

  • ”Sen när är det bättre att låta någon annan att ansvara för att upptäcka mina egna tillkortakommanden?
  • I vilket läge övergår det att bli kundens ansvar att se till så att den som är satt att utföra ett uppdrag vet vad det går ut på och hur det skall göras?

Naturligtvis har jag svaret på det, Mats, men saknar just nu kraften att formulera det på mitt eget vis. Ber att få återkomma.

——

Hämtade på skolan. Åkte till dagmamman, fick infon att vår femåring är typ den ende som inte fått magsjukan än. Tackar, tackar.

Så, kvällen har gått i ett töcken, på soffan, på dass, i duschen, tillbaka på soffan, osv, …

Man blir lite öm i rektum  efter några vändor och ganska ynklig. Morgondagens möten ställs in eller blir via telefon. Skit

——

Sorgligt och ofattbart

Denna veckan har inte varit bra för byggbranschen, trots byggmässa i Stockholm och allt. Tre hemska olyckor med dödlig utgång på byggen i Sverige.

Ett av de första blogginlägg som jag skrev var i december 2008, det handlade om en olycka på en arbetsplats där jag jobbade som yngling för snart 20 år sen. Killen blev 18 år. Allt det rullar upp i minnet varje gång jag läser om en ny olycka.

Rubrikerna far förbi så snabbt, dödsfallet blir snart bara statistik summerat per år och inget mer med det. Så är det för oss som lever på lite avstånd.

Men för de här killarnas familjer, kompisar och närmsta omgivning så förändrar sig livet för alltid. Det syns inte i statistiken.

——

Jag minns krampen och tystnaden som la sig sig över bygget, jag minns en oändligt sorglig begravning, jag minns känslan. Jag vill inte känna den igen.

Calle skriver också, Mats med.