Fastighetsägarens ansvar

En styck lätt störd byggnörd satte sig på tåget häromkvällen. Inget konstigt med det.

——

Nu är det så att jag trots det skenbara yttre av ordning och reda kan vara lätt disträ och tankspridd på andra sätt. Den gång jag precis satt mig på tåget, pratade med kollegan i telefon och efter en stund skriker rakt ut – Helvete! – när jag kommer på att jag faktiskt hade bilen med mig till stan. Då fick jag snällt åka med en halvtimme, vänta en halvtimme och åka en halvtimme tillbaka. Sen på det köra hem en timme och landa hemma klockan tio på kvällen.

Det gladde flertalet av min närmaste. (Kul för er!)

——

Så, häromkvällen var det bra jävla nära igen. Jag ringde hem på den näst sista gnuttan batteri och meddelade åttaåringen att jag kommer med bussen kl 20.45 och ville bli hämtad. På sista milliwattimmen (?) av batteriet ringer hon tillbaka, glatt skrattandes, och frågar varför jag vill bil hämtad, jag har ju en bil vid stationen. Just det ja. Glömde det. Vi har ju två bilar igen efter en månad av tråcklande med bara en fungerande bil. Så med bara lite mindre flyt kunde jag blivit stående ute i kylan utan batteri och med en sambo som trodde att jag kunde ta mig hem själv. My lucky day.

För att kompensera detta beteende och direkt bestraffa mig själv så läste jag denna boken på vägen hem (Sync måste vara en de bästa kunderna på Byggtänst räknat per capita). Bra bok hursomhelst. Spännande. En lång radda lagar och regler att följa för fastighetsägare (stackare!).

Så i genomsnitt känner jag mig åtminstone lagom ordningsam. Tankspridd men ambitiös. Disträ men läskunnig. Byggnörd.

Sync goes miljövänligt på riktigt

En av oss här på Sync åker kollektivt, duktigt och ofta, lite bil till stationen bara.

Den andre av oss bor i innerstan och måste därmed åka bil kors och tvärs. Nu gör han nog inte det på ett tag. Han och farbror polisen hade inte samma uppfattning om färgen på ett trafikljus i dag, och för att understryka sin ståndpunkt så behöll mannen i uniform kollegans körkort. I gryningstimma på väg till ett litet byggprojekt så bar det sig så illa. Håhåjaja.

Jag väljer att se det positivt. En bil mindre på gatorna, en majorna-bo mer på spårvagnen och (möjligen) en Synccykel mer på cykelbanan.

Alla sätt att minska bilkörandet är bra, utom de dåliga
(rödljuskörning är lite mittemellan tror jag)

Kommentarer?

Jobbet på riktiga Sync går ut över Syncbloggen. Inte bra.

Byggblasket däremot – han hinner kommentera överallt hela tiden. Undrar hur han hinner med allt.

Klippte ut en bild på Byggbloggarna som kanske ger förklaringen…



😉

(så snart jag kommer på något vettigt trams så återkommer jag)

Förtydligande!

Som alla bloggare så lägger jag mycket tid på bloggen och lite mer på en kvasivetenskaplig analys av statistiksidan. Naturligtvis.

Där kan man få en del konstigt. Sökningar som dessutom lett till Sync Blog av någon anledning.

Exempel:

”när kan man ta betalt för projektering”

——–

Svaret är naturligtvis – ALLTID.

Knepet är att tala om det innan man utför den, varför den är nödvändig och avgörande för din beställares resultat. En del entreprenörer gör ofta mycket gratisprojektering som lätt blir en börda sena kvällar när barnen är nattade. Jag har i princip inget emot att någon jobbar gratis så länge han/hon gillar det och resultatet blir bra. Men blir det fel, dåligt eller fördyrande, då har man lurat sin beställare, sig själv och förmodligen också sina barn. i värsta fall har kanske också luddat till det ansvarsmässigt.

Så om det varit otydligt tidigare så ändrar vi på det nu. Projektering kostar pengar, skicka faktura nu!

Lite gott i Syncvärlden…

…blir det ibland. Det går inte nöd på alla i byggbranschen uppenbarligen.

Belgiska Konfektbutiken ligger ganska nära vårt kontor. Där kan man om man vill köpa sig en ”espresso och pralin”. Då får man en utförlig beskrivning av godsaken på engelskt bruten svenska och riktigt bra kaffe dessutom. Lägg till känslan av ett bra lunchmöte i nytt projekt, några minusgrader utanför fönstret och ett par förbipasserande skönheter att lite blygt kolla in.

Så skall det se ut en fredag, när veckan gått i stort sett bra och väskan med helgarbetet  strax skall packas.

Trevlig helg då 🙂

Kan Sync göra lite gott i världen?

Jo, Sync har ju som bekant satt upp en del mål. Eller gjort en önskelista om man så vill. På plats nr fem så står det:

5. Göra lite gott i världen

Först på femte plats kommer samvetsfrågor upp alltså. Efter nöjeskontot och dyra kurser utan större värde än ett diplom på kontorsväggen. Ädelt? Sådär. Men samvetet gnager och vi vill göra lite mer än slentrianmässigt autogiro till alla som ber om en femtiolapp. För det har vi gemensamt, kollegan och jag, vi säger ja.

Sist så var det Läkare Utan Gränser som fick ett par nya bidragsgivare. Flickan som hade stoppat oss på gatan blev så exalterad av det att det nästan blev kramkalas mitt i alltihop. Hon sa att får fråga några hundra förbipasserande innan någon faktiskt skriver på den där lappen.

Så det åker pengar till lite av varje från våra hemmakonton, det är inga stora summor och egentligen helt utan engagemang av oss själva. Det rullar på och det dövar samvetet lite. Jag gissar att många gör just så.

Men.

Några engagerar sig, en del gör mer ändå och någon enstaka släpper sitt liv för stunden och bygger en skola i Ghana. Typ som den här tjejen. Jag träffar på hennes föräldrar genom jobbet emellanåt och fascineras grundligt av historien om hur en svensk tjej, drygt tjugo år, åker till Ghana som volontär, ser behoven och börjar bygga.

Hon bygger en skola, åker hem och samlar pengar, åker ner igen, fixar en brunn, åker hem och samlar pengar, åker ner igen, ordnar med läkarundersökning av barnen, åker hem och samlar pengar, åker ner igen.

Emelie Kanter har producerat mer världsförbättring på ett år än vad vi Syncare kan räkna in på pluskontot de senast fyra decennierna. Vi måste alltså göra mer. Funderar på hur.

Slutbesiktningen av år 2008 blev uppskjuten

Yrvaket insåg Sync att premiäråret 2008 var slut, men inte klart för slutbesiktning. Så slutbesiktningen av år 2008 blev uppskjuten på obestämd framtid.

Enligt byggbranschens regler så fick man ju egentligen inte ta år 2009 i bruk innan föregående år blivit godkänt, men det sket vi i, förstås. Vi körde på ändå.

Nu har vi startat projektet 2010 också med friska takter. Men – kors i taket – det verkar som 2009 passerat som godkänt och 2008 hängde med på ett snöre det också. Orderläget ser ljust ut, inga lik i garderoben, vi har helt ok status och bloggen har tvåsiffrig läsarskara. Life is sweet.

——

Detta kändes ju helt underbart ända tills vår nye bloggkompis Fredrik förstörde det med att påminna om nästa ösregn. Tack för det, jag höll så när på att bli optimist igen. Det hade jag inte tänkt bli förrän framåt 2013 ungefär.

Sync har haft ekonomimöte…

…och det finns väl få saker som är roligare än att gå igenom kostnader, konstatera årets resultat, bli förvånad och lite trött och sen optimistiskt spika nästa års budget.
(Jag skulle kunna tänka mig minst ett alternativ som vi helt säkert föredrar – sitta i myshörnan på kontoret och prata om vad vi måste göra och borde göra, sen världsförbättra lite i teorin och ganska frekvent göra avbrott för fika och skvaller).

Nåväl, att vara född på sextiotalet har man ju gemensamt med både Reinfeldt och Anders Borg, jag tolkar det som att jag blivit vuxen och ansvarig för mig själv, alltså måste det bli ordning i leden. Reinfeldt/Borg har ju varandra, måcklisarna, jag får göra bägges jobb själv. Kollegan är mer som den där Schlingmann, en spinndoktor som sitter och planterar tankegångar, intrigerar och påverkar i smyg. I övrigt vet jag inte om vi har så mycket mer gemensamt med moderaterna faktiskt.

Vi har spikat budget, bestämt vissa saker vi skall göra och andra saker som vi skall försöka göra och några saker vi vill göra. Vi har formulerat en antal mål och rankat dem inbördes:

  1. Fakturera en bra summa varje månad
    (kan verka lite självklart, men tro mig, det är det inte alltid)
  2. Hålla egna kostnader på en viss maxnivå varje månad
    (dock lägre än faktureringen, inte heller självklart, konstigt nog)
  3. Utvecklas
    (ej definierat, men vidareutbildning på ett par kurser ligger nära till hands)
  4. Ha roligt och må bra
    (vi är lättroade både jag och kollegan, den delen av målet uppfyller vi lätt)
  5. Göra lite gott i världen
    (samvetet gnager och vi vill göra lite mer än slentrianmässigt autogiro till alla)
  6. En resa om året
    (inte inom räckhåll just för stunden, men resan till Montelavar 2008 är modellen)

——

Montelavar, Portugal 2008

Sync har haft statustest…

…och man kan konstatera att vi ligger i fas med tiden. Någorlunda. I alla fall jag.

Dagens Industri har en artikel om en undersökning av vad folk tycker är viktigt för att få hög status.

Sync vill ju inte missa chansen att kolla av det hela internt, status är viktigt för oss medelålders vita män. Även om nu inte Sync´s uppfattning om vad som bygger status är densamma som listan i DI så funkar det väl som en slags omvärldskontroll ändå. Så jag har gjort en ganska avancerad excelsnurra som alla två på kontoret fått fylla i. Resultatet av min enkät finns härunder. 62 % status. Inte illa för en medelålders lantis ändå.

——

Nördigt? ~98% (funderar på att snygga till den och lägga upp den på bloggen för alla att fylla i)

Sync har haft det tufft…

…precis som alla andra. Vi startade våren 2008. Då vi mentalt kvar på toppen av högkonjunkturen. Egentligen stod hela byggbranschen på ett sluttande plan och inför en oundviklig nedgång. Vi visste det, men lurade oss själva ändå att allt skulle fortsätta som förut.

Vi hade köpt nya datorer, cyklar och väldigt fina cykelhjälmar. Vi hade gjort en hemsida och långa listor på projekt som skulle starta bara vi hade tid. Det var mjukstart och invärtes myspys i några månader först, men så småningom hade vi nog tänkt jobba för fullt och dessutom ta betalt för det.

Då kändes det väl ungefär så här:

Nu finns det ingen anledning att gnälla eller tycka synd om sig själv. Vi fick in en del jobb, anpassade oss till nya förutsättningar, vi gick ner i vikt och jobbade på. Från hösten 2008 som betecknades som ”koma” av en fastighetsägare så började det röra på sig lite lätt under början på 2009. Slutet av 2009 var ett crescendo som heter duga. Då var det hårdkörning, långa dagar och det syntes i faktureringen.

Nu är det 2010. Sync har det väl förspänt. Som för nästan alla så är det kort framförhållning men det som ligger på lut är riktigt spännande. Det enda som egentligen krävs för ett fullskaligt världsherravälde är att vi får bort de här orden ur alla förstudier och projektplaner:

  • Kanske
  • Eventuellt
  • Sannolikt
  • Förhoppningsvis
  • Förmodligen
  • Preliminärt
  • Förutsatt

——-

Tecknare – Jean-Maurice Bosc