ÄTA – Chips

Fredag. Sambon jobbar sent. Jag och barnen har förhandlat – de får chips och sötsliskiga drycker till middag och fri tillgång till datorn, jag får ligga ensam i badet så länge jag vill. De har ju ändå varit en lite speciell fredag.

Jag och kollegan har gjort ett högst ovanligt drag och blivit hantverkare för en dag. Precis – inget byggkonsultande på en hel dag, nästan. Istället – blåbyxor och smörgås i en låda. Vi är normalt kaxigt högljudda om hur bra vi löser sånt ända tills vi står där och inser att verktygslådan inte är i ordning, det fattas både verktyg och det själklara drivet. Nåja, det tog ett par timmar att få upp ångan, sen bläddrade vi upp väggar och bjälklag. Av sju timmar på plats så kändes det effektivt i ungefär tre. Genomsnittlig i byggbranschen?

Men alltså hemma och färdigjobbad. Fokus ligger på badkaret.

Tidningen Fokus alltså, den ligger på badkarskanten och väntar på mig. Jag gillar den tidningen, den får mig att känna mig vuxen. Inte som kvällstidningarna, det står inget i Fokus om Robinson, inget om Let´sDance/BigBrother/Idol eller vilken reality-skit som nu är aktuell för stunden i TV. Fokus jobbar igenom artiklarna och tar sig tid.

Så i mitt varma bad, med tre arbetarklassöl, en skål med chips och en smutt med rom från någon ö långtbort – då känns det bra med seriös läsning som kontrast till frosseri och lättja.

————–

Fan också, den här bloggveckan började ju stark men det verkar som jobbet börjar gå ut över bloggandet. Jag har ju lovat Viktoria att bevisa varför ÄTA-arbeten är en dålig affär för entreprenören. Jag har lovat mycket. KAnske kommer jag ikapp någon gång.

ÄTA – psykologi och annan bullshit

Orsakerna till att ändrings- och tilläggsarbeten uppstår är varierande. Vi har avhandlat Oförutsett och Programändringar men kanske skall utveckla det lite ändå.  Jag tror skalan går från ren okunskap via dålig projektering, fortsätter förbi naiv optimism och självbedrägeri för att slutligen stanna i politiskt taskspel.

Okunskap
du är helt enkelt inte är tillräckligt duktig för att förutse skeende och risker. Smärtsamt när det händer. För alla.

Dålig projektering, dålig planering
du behärskar det hela men slarvar i det viktiga tidiga skedet, kanske av snålhet, kanske av upplevd tidsbrist. Väldigt vanligt bland oss som skall vara proffs.

Naiv optimism
vilken hemmabyggare som helst tror sig kunna bygga sitt hus egenhändigt på halva tiden av vad en yrkesman kan. Detta kan förväxlas med okunskap men det är inte riktigt samma sak.

Självbedrägeri
du har en stark förnekelsefunktion och det gör det enklare att komma igång genom att mentalt blunda för fakta och din egen känsla. Hänger ofta ihop med underfinansiering och det-löser-sig-sen-mentalitet.

Politik
för att överhuvudtaget få igång projekt så behövs det en optimistisk kalkyl och du lurar helt enkelt din omgivning att det är enklare/billigare än det faktiskt är.

Nu finns det väl grader i helvetet och egentligen är det ju ingen rak skala utan mer som fristående funktioner. Man kan plocka lite här och lite där och blanda sig en riktigt skum grogg på de ingredienserna. Ingenting är enkelt.

”Okunnig naiv person som inte vill slösa energi på att tänka efter före eller fega med marginaler och säkerheter”???

(Låter som beskrivningen på en del framgångsrika entreprenörer)

ÄTA – Oförutsett

Om vi tar shit happens-faktorn ofta kallad oförutsett, så är det mer spännande.
(än Programändringar i alla fall)

Häromsistens kom en ny utredning från Statskontoret som konstaterade att byggbranschen inte blivit så mycket bättre sen 2002. Titeln på utredningen – Sega gubbar – är en ordlek som bygger på den utredning man jämför med – Skärpning gubbar! från 2002.

Jag gillar inte att det anspelar på att de vi kallar gubbarna sölar bort pengarna, det är sen länge väl känt att slöserierna i byggbranschen ligger i andra händer än snickarns och rörmokarns.

Ibland uppstår bekymmer som kan vara oförutsedda. Det kan vara att berget du borrar i för att bygga en tågtunnel är alldeles för dåligt. Det kan vara att det finns asbest i en rörkrök som du inte visste om innan du började jobbet. Jag kan räkna upp tusen olika varianter, men alla har samma sak gemensamt, research och förberedelser (vi kallar det projektering) har missat och det blir problem.

Det som ändå är omöjligt att förutse – olyckor eller att en nyckelperson försvinner eller himlen rasar ner – det kan man inte planera eller projektera bort helt och hållet. Typ som livet självt, du råder inte över allt.

Vi måste alltid avväga hur mycket möda (pengar) vi skall lägga på undersökningar och projektering, det måste stå i proportion till projektet och innehålla en riskbedömning. Om man vill minska risken för oförutsett, så får man lägga mer pengar på projekteringen.

Enkelt i princip, men vem skall avgöra nivån?

– – – – –

Läs här om varför ÄTA överhuvudtaget uppstår.

– – – – –

ÄTA – Programändringar

Först har vi alltså programändringarna, nya kostsamma påhitt från kunden. Det är precis vad det låter. Kunden kommer på att han vill ha en våning till, eller att hon plötsligt bara måste ha ett större garage än ursprungsritningen. Detta yttrar sig ofta i bakvänd ekonomisk slughet – ”det är lika bra när vi ändå håller på”.

Bullshit säger jag, håll er till det som är bestämt, för det ni lägger till blir alltid dyrare än det var tänkt.

Vi byggare är snabba på att prissätta en förändring, men vi är usla på att räkna ut vad det egentligen kostar i följdverkningar på övriga projektet. Rubbningar i tidplan och störning av ett planerat flöde missas ofta i ÄTA-kalkylen.

Arvodet som ofta är på 10-12 % kan se ut som lättförtjänta pengar för entreprenören men det kan vara bedrägligt när domedagen närmar sig (slutbesiktningen alltså).

– – – – –

Läs mer om Oförusett också

– – – – –

ÄTA – varför?

I byggbranschen pratar vi ofta om ÄTA-arbeten. Den som inte hört uttrycket förut undrar med rätta om det står rätt till i hjärnkontoret på oss. Arbetslunch skulle man kunna man tro, men det är så att ÄTA är Ändringar, Tillägg, Avgående. Simple as that.

Det är förändringar av förutsättningar för eller omfattning av det jobb från det man tidigare kommit överens om.

Det finns två sorters ÄTA-arbeten, programändringar och oförutsett. Man också använda helt andra ord och säga att det är nya kostsamma påhitt från kunden (programändringar) och shit happens-faktorn (oförutsett).

Jag tror inte det finns någon tillförlitlig statistik på hur mycket det rör sig om, men en erfaren projektledare som jag lärt mig mycket av sa en gång när vi spikade budget – ”8% på vardera, det får räcka!”.

Ibland kallar vi det för budgetreserv, någon gång kallas det oförutsett. Same same but different. Byggbranschen har ju gjort sig känd för just det här, att det blir lite dyrare än det var tänkt. Om man undantar de stora anläggningsprojekt som måste vara medvetet felräknade för att överhuvudtaget startas upp, så blir det ju i alla fall gärna 15-20 % dyrare. Vad beror det på?

???

Svaret på frågan finns i detta inlägget om ÄTA – Filosofi och annan bullshit 🙂

Övergivna planer – det har vi gott om

Det går inte en vecka utan att Sync är på något skoj, det kan vara kul att jobba också men vi vill inte gärna ta risken att missa något. För några dar sen så lyssnade jag och kollegan på Jan Jörnmark över en längre lunch. Han pratade på Byggcentrum i Göteborg den 22 september om nya boken Övergivna Planer. Tidigare har han bl a gett ut Övergivna platser, del 1 och 2.

Jag träffade Jörnmark för några år sen, det var innan vi skulle börja återställa en övergiven kontorsmiljö som en gång varit bostäder. Hela kvarteret hade varit fabrik och verksamhet som flyttat och kåken stod tom. Jörnmark var en lite småmysig bekantskap, men jag fattade inte då vad han egentligen gjorde. Jag trodde han tog coola bilder till sina coffetable-books.

Hade jag gjort bara lite research så hade jag fått veta att han doktorerat i ekonomisk historia och att han kopplat de övergivna platserna till den ekonomiska utvecklingen (avvecklingen?) som skett i Sverige under åren som gått. Jag blev djupt imponerad när jag faktiskt hörde hans slutsatser och kopplingen till bygglagsstiftningen. Han flinade gott när han påpekade att ganska många känner till hans böcker och tror att det bara handlar om gamla fina platser och nostalgi. Att det vittnar om vanskötsel och stagnerad utveckling missar de flesta.

Tänker lite på en fastighet som Sync besökte där tiden stannade någon gång för förtio år sen.  En handelsträdgård med växthus och byggnader som ger uttrycket eftersatt underhåll en viss tyngd. En fantastisk miljö att gå omkring i ändå, mer som ett museum i och för sig men också ett kvitto på att rosenodling inte lönat sig på några decennier.

Renoveringsobjekt eller eftersatt underhåll

I nya boken Övergivna Planer så visar Jörnmark på bristerna i vår Plan- och Bygglag (PBL) och frågar lite kaxigt om det inte är dags för en haverikommission. Uttrycket kommer egentligen från Inger Holmqvist, som är plandirektör i Stockholm. Hon har också sagt

Det beror på att lagstiftningen är så snårig och svåröverskådlig att inte ens vi som jobbar med den finner den förutsägbar och genomskinlig. Och när besluten inte kan göras begripliga, då har vi ett demokratiskt problem.

Sync tycker det är tänkvärt och intressant att se det hela i ett större sammanhang. Slumpmässig hantering av planärenden och en trög byråkrati, det känner vi igen. Att det i så stor utsträckning påverkar stadsplanering och samhällsutveckling är både skrämmande och fantastiskt.

Sync funderar på andra övergivna planer. Vi i byggbranschen har flera om inte övergivna så i alla fall lite misshandlade eller bortprioriterade.

  • Tidplanen
  • Arbetsmiljöplanen
  • Projektplanen
  • Kontrollplanen
  • Planen på det goda bygget
  • Planen på att-göra-imorgon-istället (hann inte idag)

———–

Griniga majoriteten

Based on a true story.

Gjorde ju ett nummer av bakre majoriteten häromdagen. Idag blir det en variant på det temat. Den griniga majoriteten på bygget består av en person. Han är tveklöst duktig hantverkare, han har en bra blick för sammanhang och en god förmåga att uttrycka sig. Han är dessutom missnöjd i allmänhet och grinig på platschefer och annat korkat folk i synnerhet. Livsfarligt.

Livsfarligt för en byggarbetsplats som behöver fungera. Just den här mannen har en stort inflytande på sin omgivning, yngre killar som hör honom och tar över hans åsikter och tonfall. När ynglingarna gnäller så är det egentligen överste gnällspikens ord som kommer ut i oredigerad form.

Gnällpellen är som den grinige gamle gubben i historien, han som när väckarklockan ringde sa:

– Jaha, så var den här jävla dagen också förstörd.

Det framgår inte varför han är missnöjd. Han har fog för att säga att arbetsplatsen är dåligt organiserad, projekteringen undermålig och framförhållningen genomusel. Men ändå, vad är nytt, liksom? De problemen har han ju levt med länge, och han har varit högljutt grinig lika länge. Om det är bekymmer hemma eller svår barndom som är förklaringen vet vi inte heller, för han är en av dem som skall finnas tillhands mellan sju och fyra men i övrigt hålla sig till sitt.

Det finns ett gäng gubbar på samma bygge som inte är griniga. De kan vara både frustrerade och arga när det strular för mycket, skillnaden är att deras grundinställning är positiv. Varje dag startar med en förhoppning om att det skall bli bra.

Jag tror att om man lyckas omvända gnällspiken, få honom att förstå helheten och ge honom en chans att förbättra åtminstone den del han kan påverka så skulle han kunna vara en enorm tillgång. Det är värt ett försök.

När man sen provat det och konstaterat att det inte funkat så skall han väck från bygget. Helst innan dan är slut.

Bakre majoriteten

Bakre majoriteten i klassen, det var jag och en till. Uttrycket myntades en eftermiddag när några i gymnasieklassen ville jobba in sista rasten och istället sluta dagen en kvart tidigare. Det var något om att hinna med ett tåg. Jag och min kumpan tyckte inte att vi skulle sluta tidigare, vi ville väl spela kort eller kanske möjligtvis bara vara lite besvärliga i största allmänhet.

Läraren försökte väl lite lamt göra en snabbenkät om vad majoriteten ville. Ingen större framgång i demokratiarbetet där dock. Det var då som Anna sa:

– Det spelar ju ingen roll vad vi vill, det är ändå den bakre majoriteten som bestämmer.

Bakre majoriteten! Vi gladde något alldeles väldigt åt detta under en lång tid efter det att uttrycket föddes. Numera åker jag själv med just det tåget och skulle bli skogstokig om någon fjant satt och fånade sig på min bekostnad så jag fick åka en timme senare.

Är det så enkelt att några högröstade okänsliga individer får styra vardagen och vilket tåg majoriteten skall hinna med?

————–

Sjukvården vs byggbranschen – effektivitet

Ganska otippat så sitter jag och funderar på gemensamma nämnare i landets två största sektorer, vården respektive byggsvängen. Det beror naturligtvis på det här inlägget.

Det finns ju ganska ingående forskning om slöserierna i byggbranschen. Det finns en rätt så välgrundad övertygelse att byggbranschen inte alltid är så där värst jävla effektiv heller. Utan att någon som helst fakta bakom påståendet kan jag säga att dessa problem delar vi med vårdsektorn. Som tur är finns det ju saker i byggbranschen som faktiskt fungerar, en del saker funkar till och med riktigt riktigt bra. Så är det i vårdsektorn också. För det påståendet har jag i alla fall rejält på fötterna.

Vården

Vården kan visa sig från sin sämsta sida när man som orolig och utmattad förälder åker in till akuten med sitt förkylda och febersjuka lilla barn och möts av:

– Visst, varsågod och sitt ner. Nej, vi har fingen aning om hur lång väntetid det är.

Kvinnan i luckan är nollställd och föga imponerad av symptomen du just beskrivit. Sen sitter du där i sju timmar medan allting i korridoren går lååångsaaamt. Effektivitet är inte med i sammanhanget, finns den så är den väl dold för oss besökare.

När jag rusade in på samma akutmottagning med samma unge i famnen efter en allergireaktion så var det annorlunda. Då var det inte heller en fånig förkylning utan allvar, svullnad i andningsvägarna. Kvinnan i luckan tryckte på en knapp, dörrar öppnades och personalen bara uppenbarade sig ur tomma intet, doktorn dröjde inte två sekunder. Felsökning, beslut, åtgärd var avklarat på ingen tid alls. Detta dessutom utan stress. Allt gick helt lugnt till. Mycket imponerande.

Byggbranschen

Byggbranschen å andra sidan kan visa sig från sin sämsta sida när man som nybliven ägare till sin drömvilla har fräckheten att försöka få klart det man har betalt för, kanske till och med få det rätt utfört. Vår hantering av fel och brister i nybyggen är en typiskt källa till irritation. Felen är inte ”avsevärda” så som vi ser dem, det blir mer en slags administration som vi gärna skjuter framför oss. Men patienterna (förlåt, husköparna) tycker detta är värre är svinpesten och fortsätter vara onödigt frustrerade.

Goda exempel i byggbranschen? Ähh, jomenvissteresåatte… de finns. Väl?

Sync analys

Byggbranschen och vården har en del gemensamt – t ex det att vi lämnar rätt många kunder i sticket. Kunder/patienter med ganska enkla önskemål och behov som egentligen är lättfixade, men som vi administrerar sönder och gör till en enorm frustrationsgenerator.

Vården vinner nog ändå matchen om bästa effektivitet. Låt vara att det är lite skarpare att rädda livet på människor, och att man har fantastiska resurser när det väl gäller. I byggbranschen är det avgränsade små enklaver som funkar sådär fantastiskt bra att kunderna helt själklart blir nöjda på direkten. Nästan alltid kännetecknas det, tror jag, av korta beslutsvägar, minimal administration och effektivitet både i utförande och i kundkontakt.

———-

Doktorn i Mariannelund

Häromdagen skrev jag om en liknelse som en läkare lite snyggt droppade om hur en rörläggare hade agerat. Byggblasket började i det närmaste gråta för att jag fick en sån klockren kommentar, direkt ifrån verkligheten. Så jag tänkte köra vidare på liknelser med vårdsektorn, inte för att Blasket skall sitta och hemma i Skåne och lipa utan för att det verkar outtömligt när man väl har börjat.

Jag har någon gång på riktigt använt en sån liknelse för att förklara Sync´s roll, alltså vad vi säljer för typ av tjänst. Projektledare, byggkonsult, kalkylator, projektstöd eller lekledare täcker ju inte in det hela riktigt. Trots den medfödda geniala humor som jag besitter som göteborgare så kommer jag noga att undvika skämt om husläkare, nej jag vill mer likna mig vid en allmänläkare. Eller ännu bättre, en sån där doktor som alltid finns i Astrid Lindgrens böcker, en snäll och klok farbror som plockar ärtor ur näsan och skriver ut recept på nybakat vetebröd till den som svalt sin femöring. En doktor som inte är specialist på annat än att se ett sammanhang och kanske kan fixa de mest elementära problemen, men som också vet vart och till vem man skall vända sig med det som är svårare att lösa.

Så är det – vi remitterar vidare till specialister. Ofta behövs det efter en enkel undersökning en mer ingående undersökning när det bara känns sjukt men liksom inte syns på utsidan, då kan det behövas blodprover och röntgen (=radonmätning och thermografering). Ibland behövs ortopeder (=konstruktörer), en annan gång kanske vi får glädja patienten med en rektoskopi (=filma avloppen), har man tur så räcker det med ett stetoskop och några djupa andetag för att höra att lungorna är ok (=obligatorisk ventilationskontroll – OVK).

Hursomhelst. Specialisterna undersöker och rekommenderar en behandling. Dr Sync hjälper patienten att tolka fikonspråket, skingra oron och sen besluta om åtgärderna.

Det måste inte alltid vara specialistutlåtande. Ibland kan det räcka med ett enkelt konstaterande och fortsätta till en enkel åtgärd.

– Jaha Fru Svensson, såret måste fixas men det ser inte så illa ut ändå (=taket läcker runt skorstenen, typ), syster Benny (snickarn) kommer och lägger om det åt er.

Det behöver inte vara svårare än så hos doktorn.

———–

Dr. Sync
(medicus texo aedificium)

———–