Etikettarkiv: Fastighetsägare

Standard

Publicerat av

Publicerat den

27 september 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

5 kommentarer

Övergivna planer – det har vi gott om

Det går inte en vecka utan att Sync är på något skoj, det kan vara kul att jobba också men vi vill inte gärna ta risken att missa något. För några dar sen så lyssnade jag och kollegan på Jan Jörnmark över en längre lunch. Han pratade på Byggcentrum i Göteborg den 22 september om nya boken Övergivna Planer. Tidigare har han bl a gett ut Övergivna platser, del 1 och 2.

Jag träffade Jörnmark för några år sen, det var innan vi skulle börja återställa en övergiven kontorsmiljö som en gång varit bostäder. Hela kvarteret hade varit fabrik och verksamhet som flyttat och kåken stod tom. Jörnmark var en lite småmysig bekantskap, men jag fattade inte då vad han egentligen gjorde. Jag trodde han tog coola bilder till sina coffetable-books.

Hade jag gjort bara lite research så hade jag fått veta att han doktorerat i ekonomisk historia och att han kopplat de övergivna platserna till den ekonomiska utvecklingen (avvecklingen?) som skett i Sverige under åren som gått. Jag blev djupt imponerad när jag faktiskt hörde hans slutsatser och kopplingen till bygglagsstiftningen. Han flinade gott när han påpekade att ganska många känner till hans böcker och tror att det bara handlar om gamla fina platser och nostalgi. Att det vittnar om vanskötsel och stagnerad utveckling missar de flesta.

Tänker lite på en fastighet som Sync besökte där tiden stannade någon gång för förtio år sen.  En handelsträdgård med växthus och byggnader som ger uttrycket eftersatt underhåll en viss tyngd. En fantastisk miljö att gå omkring i ändå, mer som ett museum i och för sig men också ett kvitto på att rosenodling inte lönat sig på några decennier.

Renoveringsobjekt eller eftersatt underhåll

I nya boken Övergivna Planer så visar Jörnmark på bristerna i vår Plan- och Bygglag (PBL) och frågar lite kaxigt om det inte är dags för en haverikommission. Uttrycket kommer egentligen från Inger Holmqvist, som är plandirektör i Stockholm. Hon har också sagt

”Det beror på att lagstiftningen är så snårig och svåröverskådlig att inte ens vi som jobbar med den finner den förutsägbar och genomskinlig. Och när besluten inte kan göras begripliga, då har vi ett demokratiskt problem”.

Sync tycker det är tänkvärt och intressant att se det hela i ett större sammanhang. Slumpmässig hantering av planärenden och en trög byråkrati, det känner vi igen. Att det i så stor utsträckning påverkar stadsplanering och samhällsutveckling är både skrämmande och fantastiskt.

Sync funderar på andra övergivna planer. Vi i byggbranschen har flera om inte övergivna så i alla fall lite misshandlade eller bortprioriterade.

  • Tidplanen
  • Arbetsmiljöplanen
  • Projektplanen
  • Kontrollplanen
  • Planen på det goda bygget
  • Planen på att-göra-imorgon-istället (hann inte idag)

———–

Standard

Publicerat av

Publicerat den

18 september 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

5 kommentarer

Patienten dog – jag tror det var rörläggarens fel

Igår var det besiktning på ett balkongjobb. Jag var där som bister representant för en bostadsrättsförening, där var också en besiktningsman en glad entreprenör och en kille från föreningens styrelse.

Alla som gått en byggbesiktning vet att det är en form av luciatåg för vuxna män där besiktningsmannen och entreprenören petar i detaljer och alla andra går runt och pratar om annat. Att besiktiga balkonger är omöjligt ännu mer tradigt, när man sett tre stycken så är det rätt tjatigt sen att mäta säkerhetsavstånd och diskutera mjukfogens bredd och målningens finish. Efter balkong nr fem är vi ganska less.

Så istället pratar jag och styrelsens utsände om den korkade rörläggaren som gjorde bort sig på detta jobbet. Han som väldigt klantigt bonkade upp ett stort hål i gipsen för att göra sitt lilla ingrepp. Så totalt okänslig för finess och god uppfostran så upprepade idioten dessutom denna manöver i flera lägenheter i huset, förmodligen för att vara helt säker på att alla skulle få veta att han jävlar i mig inte tyckte om håltagning. Betong i sandlådan, mjuka paket på julafton, svår mobbing kan i och för sig också varit bidragande orsaker till hans agerande.

Eftersom jag är lic. amatörpsykolog och kan djupanalysera vad som helst på en sekund så sa jag att rörläggaren var ett gott exempel på en viss sorts hantverkare. Tyvärr finns det sådana, de som demonstrativt gör skada om de tvingas göra något de själva inte anser är deras jobb. Dessa killar saknar helt helhetssyn på vad vi i byggbranschen levererar och omtanke om slutkunden.

Styrelsens utsände som är kirurg till professionen säger då:

– Tänk om jag gjorde så på jobbet. Tjohoo, operationen av knät gick kanonbra. Patienten dog visserligen, big deal, men knät funkar.

Ja, tänk.

Sync tänker.

<paus för tänkande>

Sync undrar.

Sync undrar hur många av våra patienter (kunder och projekt) som dör eller i alla fall lider svårt för att ganska många av oss inte kan se helheten och inte ser sin egen roll i ett stort sammanhang?

Standard

Publicerat av

Publicerat den

16 september 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

2 kommentarer

Kvalitetsansvaret är väl gemensamt?

Lennart på Byggbloggarna radar upp exempel på hur egenkontrollen ständigt utförs slumpartat/slarvigt/bedrägligt. Så är det. Jag avundas dem som har fått bra ordning på sitt kvalitetssystem, som har fått att bli ett verktyg som hjälper och förbättrar. Jag har raljerat om det här på bloggen som en skitsak, men det är det inte även om jag säger så ibland.

Lennart har också skrivit om vem som utses, vilken roll han spelar i sammanhanget. Ofta är det självklart att det är projektledaren som blir KA. I riktigt stora eller komplicerade projekt kan det vara en speciellt utvald, kanske till och med oberoende. I mindre projekt har det tidigare ofta varit entreprenören, det är väl slut med det nu, tror jag. I vilket fall så är hans relation till projektet, till beställaren och till entreprenören av viss betydelse. Lindrigt uttryckt alltså.

Så långt håller jag med Lennart.

Den som tar på sig uppdraget att vara kvalitetsansvarig enligt PBL, han tar på sig en hel del. Rent teoretiskt så skulle det kunna vara ett rent skrivbordsuppdrag, man behöver bara häfta ihop egenkontroller från entreprenörer och konsulter, samla in några kråkor i sin fina kontrollplan och sen fylla i ansökan om slutbevis. Klart utan problem. Så enkelt i teorin.

Men.

Det funkar ju inte så. Beroende på sin egen roll i projektet så vistas han på själva brottsplatsen mer eller mindre ofta. Han är mer eller mindre inblandad i den dagliga verksamheten. Han vet med andra ord vad som pågår. Eller inte pågår då kanske om vi pratar egenkontroll.

Som byggledare eller projektledare har man ju det tveksamma nöjet att bevaka budget för projektet men också för sig själv, att söla sin egen tid på kontroll av egenkontroll känns inte alltid bra. Om egenkontrollen dessutom känns som en belastning för gubbarna på bygget så lägger man ett ok till på redan tyngda axlar. Framdriften av bygget och att undvika den värsta paniken varje morgon klockan 06.45 blir överordnat den där pappersexercisen som man ju också skulle göra. Vi tar det sen, helt enkelt.

Jag tror det behövs en beställare med lite stake som inte bara säger att egenkontrollen är ett villkor för att fakturan skall betalas, utan att han också gör allvar av det och att han desutom markerar att han inte sparar in på timmarna för sin KA. Jag tror att det behövs en KA som tar på sig Stålex-dojjor och går ut i början av ett bygge och lär känna folket på platsen, talar om varför han finns och vad han förväntar sig av dem. Han måste skaffa sig förståelse och respekt och naturlig plats i systemet. Det enda som fattas sen i så fall är väl i så fall korrekta handlingar, en rimlig byggtid, någorlunda bra betalt, god soppa och vackert väder för att det skall bli ett alldeles väldigt bra bygge, kvalitativt sett.

Kvalitetsansvaret för vår leverans är gemensamt. Alla har del i det stora bedrägeriet eller den fina kvalitén, vilket av dem som nu blir resultatet.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

15 september 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

5 kommentarer

Hjälp sökes!

Jo, det var ju det här seminariet på Byggcentrum i förra veckan. Det som handlade om ROT-jobbande, lite mer nischat ändå faktiskt, ROT i hyreshus. Lite off-topic för mig alltså som jobbar mycket med brf:er, men vem vet när Sync skall börja jobba i hyreshus?

Boverket öppnade ju dagen, det har vi redan avverkat och Poseidon avslutade, också redovisat här på bloggen. Mittemellan var det Hyresgästföreningen och Fastighetsägareföreningen varsin stund om ungefär samma sak – Hur man lyckas med ett ROT-projekt.

Pedram Kouchakpour från Hyresgästföreningen Göteborg hade naturligtvis inställningen att man skall vända sig till just Hyresgästföreningen först – innan man säger så mycket till sina hyresgäster. Det verkar ju ganska logiskt ändå. Han menade att information i rätt mängd , i rätt kanaler och i rätt tid är avgörande om dina kunder (hyresgästerna) skall bli nöjda med ditt jobb i huset. Å fan, det här verkar bekant, tänker jag då.

Fastighetsägarna Göteborg ställde upp fyra personer och bekräftade egentligen det som Hyresgästföreningen redan sagt. Det är lättare att göra allting rätt från början, informera och förhandla via Fastighetsägarna respektive Hyresgästföreningen. Å fan, det här verkar bekant, tänker jag då.

Göran Kåwert, Rotpartner Sverige AB, chefar på ett företag som livnär sig på just ROT-arbeten, han har erfarenhet från hur många ROT-jobb som helst. Respekt. Han fyllde på med ungefär samma budskap, kanske lite mer produktionstänk också, t ex att du skall tänka igenom vad du behöver göra så att du inte byter VS-stammarna men glömmer att elstigarna är lika dåliga och som sen måste bytas ett par år senare. Men hans budskap var också tydligt. Det vi i sådana här projekt behöver är hjälp utifrån – av pedagoger och kommunikatörer. Å fan, det här verkar bekant, tänker jag då.

Dessutom tryckte han lite på att trivsel och arbetsglädje hos hantverkarna var en väldigt viktig faktor för slutresultatet och nöjda hyresgäster. Nej men – det här verkar väldigt bekant, tänker jag då.

Sync är ju nästintill oskuld i dessa sammanhang (hyreshus), jag blev överraskad av att fastighetsägaren måste ha ett godkännande från varje enskild hyresgäst om en åtgärd skall betraktas som standardhöjning och alltså höja hyran. Så måste det ju självklart vara, jag hade bara inte tänkt på det. Men det innebär också att det regelmässigt verkar vara en vända i hyresnämnden i minst sex månader för att köra över dem som inte vill ha höjd hyra. Göran Kåwert önskade att den regeln försvann eftersom fastighetsägaren ändå till slut får rätt. Jag förstår varför, det måste vara en jobbig väntetid och dyrbar väntetid och precis – det här verkar bekant.

Sync-analysen på det här då?

Byggbranschen (fastighetsägaren och hans konsulter) är bra på att veta när man behöver byta stammar, att räkna ut hur man skall göra och hur mycket man tror det kommer att kosta (entreprenörer) och att  säga hur mycket man måste höja hyran (fastighetsekonomer). Byggbranschen är dålig på att kommunicera till slutkunden vad man skall göra, varför man skall göra det, hur det kommer se ut mnär det är klart, hur lång tid det skall ta och vad det kommer kosta i slutänden.

Inget nytt så långt med andra ord.

Det glädjande är alla på podiet i torsdags verkade så rörande överens om att ett lyckat projekt förutsätter att man satsar på information och kommunikation, att delaktighet och påverkan är avgörande för att man skall få nöjda kunder. Så jag tycker ungefär så här – om alla är överens om det så sätter vi igång att kommunicera det. På riktigt.

Alltså – Hjälp sökes! Pedagoger och kommunikatörer

Standard

Publicerat av

Publicerat den

10 september 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

6 kommentarer

Boverket ber om ursäkt…

… för att Freddy Reinfeldt och gänget fick informationen redan igår medans Sync fick den först idag. Vi snackar om senaste nytt – BETSI. Ok för denna gången, men gör inte om det, Joakim!

Skämt åsido. Joakim Thunborg från Boverket hade med sig en rykande färsk rapport idag till Byggcentrum. Det var ROT-info där hela dagen, minsann. Roligt värre alltså och bloggstoff för ett par dagar i alla fall. Vi börjar med förste talare.

Skriften från Boverket heter ”Hur mår våra hus”, den är så ny så att Boverket fortfarande inte fått till en pdf på att ladda hem från hemsidan. Så egentligen har jag inte läst den, bara fått lite skum från ytan.

Boverket har gjort en gedigen undersökning med enkäter och besiktningar, tusentals hus och ännu fler bostäder. Resultatet är sammanställt i rapportern, följt av förslag till åtgärder i form av förslag nya mål (krav?). Jag la inte riktigt alla siffrorna på minnet men fukt och mögel, radon, buller och några andra små problem beräknas kosta 230-330 miljarder att fixa till. Detta är då utöver det 100 miljarder som vi årligen lägger på underhåll. Tjolahopp.

Jag tror bestämt det åkte med lite synpunkter också på hur illa det fungerar med tillsynen på våra byggen, efterlevnaden i systemet med kvalitetsansvarig enl PBL och OVK´n är ju konstaterat usel. Men också energideklarationerna verkar ju vara ett slag i luften som bara göder en gäng dyra konsulter.

Det jag reagerade för var att man vill att alla byggnader år 2020 skall hålla nybyggnadsstandard vad gäller ljudklassning. En nätt liten summa beräknad till 30-50 miljarder. Motivering är att människor har ont av buller. Sync säger – Det kan vara så, några har helt säkert det jobbigt. Men att byta en miljon fönster, tilläggsisolera rätt många fasader och lägga om många många parkettgolv? Det kommer kosta multum, väcka ramaskri och ifrågasättas. Byggnadsantikvarier kommer stå på barrikaderna och kasta återvunna tegelstenar på hänsynslösa ljudkonsulter när gamla fina hus förvanskas. Sync är tveksam.

Jag satt jämte Joakim på lunchen och vi snackade om mer saker. Han (och antagligen hela Boverket) tycker att Boverket har bra byggregler. Om vi bara följer dem så får vi inte så mycket problem med dåliga enskiktsfasader och annat dumt. Jag håller med. Teoretisk är det rätt, genomarbetat och rimligt.

Men nu det funkar ju inte så ute i världen. Om jag var chef över Planeten Jorden så fick det inte regna innan man fick tak på bygget. Fick jag bestämma bara över Sverige så var ju all bygglogistik oerhört välplanerad och snål, varje bygge hade en rimlig tidplan som följdes till punkt och pricka, alla som jobbade i byggprojekt kände ansvar, delaktighet och arbetsglädje. Men det blir liksom inte så. Kanske någon gång, men allt som oftast inte.

Så förlåt en naiv byggfilosof. Vi kan ha hur bra byggregler som helst och vara teoretiskt världsbäst på planering och ha planetens bästa kontrollapparat men om inte man ute på byggena känner i hjärtat för det man gör, då blir det inte så mycket bättre.

Som en revisor sa om min bokföring – skit in blir skit ut, man måste göra rätt från början.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

08 september 2009

Publicerat i

Anledningar att jobba i byggbranschen

Kommentarer

3 kommentarer

Det är inte jämställdhet vi strävar efter…

…det är är att bli bättre och ha roligare. Jämställdhet kan vi få på köpet.

Senaste veckans serie av ganska oplanerade och möjligen lite svajiga inlägg om jämställdhet, jämlikhet och andra konstigheter behöver rundas av. Viktoria gav mig godkänt i sin kommentar på förra inlägget så det känns helt ok att sluta här.

Sammanfattningsvis – alla människor bär omkring på egenskaper och färdigheter som är användbara och nyttiga i olika sammanhang. Byggbranschen i Sverige sysselsätter ca 450 000 personer. Under de närmaste åren skall en ganska stor del bytas ut, vi behöver massor med folk. Då vore det ju alldeles fullständigt urkorkat att bara anställa svenska vita män. Då missar vi ju 60% av utbudet.

Det räcker inte med att spexa till några broschyrer och en hemsida för gymnasiekidsen. Visst är det bra med riktad information till tjejer i den åldern, men risken är att byggbranschen är typ astråååkigt så dags i livet. Den typen av insatser kanske lockar några men inte så många fler än förut.

Jag tror det måste starta på dagis och uppåt ungefär. Långsiktig strategi. Studiebesök på byggen, sponsrad träslöjd, arkitekttävlingar föt tolvåringar, vad vet jag? Jag tror vi skall lära av McDonalds och Disney, vi måste mata in det i huvudet på barnen – Bygga hus är roligt!  Fatta läget, unge! Så är det bara. Alla får ballonger.

Vi hade ju en kommentator här, Berra, som ganska oförskämt tyckte att byggare var ohederliga för att det var just de killarna som inte kunde sköta sig i skolan. Förutom ohederligheten så hade han en poäng, många som har svårt för det teoretiska jobbar bättre praktiskt och har en plats i byggbranschen. Förr så hade vi traditionella lärlingar, så varför inte fortsätta med det? Det är ingen dålig uppfostran för en femtonåring att få lära sig etik, moral och fula ord i en byggbyssja. Orkar man inte med skolbänken så måste man inte sitta där och lida. Väl?

Sen vilar det tungt på beställarna att göra projekten roligare. Det är fortfarande för långt från styrelserummet ut till gubbarna på arbetsplatsen. Man måste veta vad man bygger, varför det skall se ut som det gör, vem som skall använda det. Det blir så fantastiskt mycket lättare att utföra ett till synes onödigt moment om man begriper bakgrunden och sammanhanget. Det handlar om delaktighet, ansvar och motivation. Det är ett pedagogiskt uppdrag i Nobelpris-klass. Puh. (Här behöver Sync faktiskt lite hjälp, det blir mycket annars…)

Slutligen – jag skulle önska att de som rekryterar nya anställda skulle bli helt färgblinda och okänsliga för kön och utseende, men det kommer inte att hända. Att ändra det beteendet kommer ta många år ännu. Det kanske blir bra runt 2030 när de dagisbarnen som vi just börjat programmera blir i mogen ålder och själva sitter i den stolen. Kanske.

———–

Uppdatering: Bra länktips från Viktoria – DN´s ledarsida 20 sept.

———–

Standard

Publicerat av

Publicerat den

02 september 2009

Publicerat i

Privatkunder i byggbranschen

Kommentarer

1 kommentar

byggahus.se – epilog

Härmed meddelas att Sync inte längre kan bevaka allt som sker forumet på www.byggahus.se . Tyvärr.

Det har varit roligt och givande men nu är det stopp. Jag släppte taget ett par dar och plötsligt har jag 217 olästa inlägg i min Reader.  Så är det, jag hinner inte, annat att göra, måste prioritera, det är mycket nu, kanske en annan gång, det är inte dig det är fel på det är mig.

Så – ner i soptunnan. Slut på privatspaningar häromkring.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

27 augusti 2009

Publicerat i

Privatkunder i byggbranschen

Kommentarer

1 kommentar

Privatkunder – Drömkunder

Jo, egentligen avslutade jag ju privatkund-temat igår men va fan. Fick ett sånt trevligt mail så det är dags för lite skryt. Jag träffar ju sällan privatkunder i egna hus nu för tiden, men ibland så händer det.

I lördags så packade jag in barnen i bilen, hängde cyklarna på dragkroken och åkte till en ö norr om GBG. Vi har hjälpt en boende där med en extra knölig ombyggnad och en ny avloppslösning som även Uddevallas miljötjänstenmän kunde godkänna. Nu börjar grannarna bli nyfikna också.

Så vi var där jag och barnen. Vi pratade om Sync-diagrammet Måste/Borde/Vill/Skullekunna, vi pratade om kostnadspåverkanskurvan och drack kaffe. Vi pratade naturligtvis om det fantastiska ROT-avdraget en god stund. Sen cyklade vi lite på ön, tjingsade på en bekant, drack en kall nera vid bryggan och rullade till slut hem över en lång brygga (bro?).

Lång brygga eller bro?

Hade det bara varit en utflykt så hade det ändå varit en kanondag. Nu kanske jag gjorde nytta också. I måndags fick jag ett mail:

”Hej!

Vill börja med att tacka dig för att du ”tittade till oss” i lördags! Nu känns det på riktigt på ngt sätt!…man har ett ansikte, ett avspänt och trevligt första möte. Dessutom en någorlunda uppfattning om vad ett sådant här projekt kan innebära för oss!”

….

”Vi satt i helgen och försökte gå igenom din cirkel med ”Måste-Borde…”och vi tror vi missade en tårtbit…och det var inte ”shit happens”!! Men vi har ändå försökt skissa lite på vad vi måste, vill, skulle kunna osv.”

–

Mailet forstätter med en sammanställning med mina rubriker Måste, Borde, Skulle Kunna Prydligt uppställda. Under Måste-rubriken står det:

  • ”VA system á la IFÖ Trapper
  • Badrum med plats för Handfat, Toa, Dusch, Bad och Tvättmaskin
  • Sovrum för 2 pers
  • Altan ”baksida” västerut
  • Befintligt hängränne system…känns som att vattnet leds åt fel håll på vissa ställen?!”

Man blir ju nästan gråtmild, så bra.

Så här långt är det här en drömkund. Om nu bara jag och övriga byggare, grävmaskinister och annat löst folk fortsätter på det spåret så kan det bli det perfekta projektet – Drömprojektet.

P.S.

Fick dessutom ett bra tips hur åttaåringen skall få en häst till rimlig peng.

Häst?

Standard

Publicerat av

Publicerat den

22 augusti 2009

Publicerat i

Privatkunder i byggbranschen

Kommentarer

1 kommentar

Privatkunder = Strul?

Björn Skifs spelade huvudrollen i filmen Strul. Jag minns inte riktigt handlingen men helt klart så byggde den filmen på myterna om den fumliga hemmabyggaren och de hårda hantverkarna. Det finns några repliker som jag lagt på minnet, en är när Skifs desperat försöker visa att han minsann kan en del själv och för att förstärka detta svagt klämmer ur sig: – Jodå, jag, öh, hade fyra i slöjd!

En annan replik är när han avslöjar att han har lite dåligt med kosing att betala med. Alla hantverkarna i kaoset stannar unisont i rörelsen, det blir dödstyst på en sekund, och en av dem blir aningen hotfull när han säger: – Ingen deg – inget kneg.

I övrigt är det nog en skitfilm om jag kommer ihåg rätt.

Men det finns en klar polarisering mellan privatkunderna och småbyggarna som Björns Skifs tar fasta på. Privatkunder som inte får tag på bra hantverkare och byggare som helst inte vill jobba hemma hos folk. Vad är det här om egentligen? Bägge sidor är beroende av varandra och Anders Borg har ju dessutom fixat ett sanslöst generöst ROT-avdrag som borde trigga bägge sidor. Det borde ju vara jättebra för alla om byggarna fick mer sysselsättning och folk fick ordning hemma på torpet.

Är det så här?

Myten om att hantverkaren – han som inte ringer tillbaka, inte gör klart, inte gör det så bra – den lever och får ny näring och bekräftelse hela tiden. Det ser man i kommentarerna här på Sync Blog och inte minst på www.byggahus.se

Myten om privatkunden – han som kan själv (men bara nästan), han som är velig och ändrar sig stup i kvarten, han som inte riktigt har råd att göra allt han vill, han som inte begriper att det kostar timmar att bygga hus, han som skall hjälpa till själv för att spara pengar– den myten frodas och blir värre varje gång Ernst eller Timell visar nunan i TV-rutan och renoverar en sommarstuga på 55 minuter inklusive reklampauser och produktplacerade skruvdragare.

Jag begriper inte varför myterna lever kvar. Det är en gigantisk sektor inom en av näringslivets största branscher och utfallet borde vara som vilken normalfördelningskurva som helst. Det är naturligt att några procent ab projekten ballar ur och där kunden blir rejält missnöjd, ungefär lika många som i så fall blir riktigt nöjda. Sen borde det vara en stor mängd kunder som blir ganska marginellt bättre eller sämre tillfredställda än de förväntat.

Men fan vet om normalfördelningskurvan gäller här?

Standard

Publicerat av

Publicerat den

19 augusti 2009

Publicerat i

Privatkunder i byggbranschen

Kommentarer

3 kommentarer

Privatkunder – Ändra inget!

Det verkar närmast ofrånkomligt i ett villabygge att kunden nöjer sig med att köpa ett standardhus direkt ur katalogen och sen avstår från att ändra ett endaste dugg. Det händer inte, det skall alltid byggas något burspråk, förberedas en balkong eller byta plats på WC-stol och tvättställ alldeles för sent i projektet.

En god vän till mig ägde under en period ett par husfabriker där man sålde och byggde hundra hus om året. Han har alltså en viss rutin på att sälja och bygga småhus till privatpersoner. Han kan underhålla en med många dråpliga historier också. Just när det gäller ändringar så har han en riktigt bra. Kunden i historien var en Volvo-chef på ganska hög nivå, en person van att få som han ville och som inte slösade med ödmjukhet i onödan.

Nu var det så att Volvo-chefen ville ha ett burspråk på sitt hus. Min kompis B som var säljare i projektet förklarade att det inte gick. Volvo-gubben blev sur, han stod på sig och argumenterade, han skulle ha sitt burspråk. B var lika fast i sin ståndpunkt, det gick inte. Läget låst och kunden alltmer arg. Han kan inte se hur det vara problem att bygga lite annorlunda väggsektioner bara, peace of cake.

Då säger B att kunden kan få sitt burspråk om han i sin tur fixar en rosa fabriksny Volvo, direkt från bandet i Torslanda. Volvo-mannen tycker det är idiotiskt, undrar hur man kan föreslå en sån sak – det går ju inte förstår du väl! B kontrar med att det borde vara den enklaste saken i världen att byta ut en färgburk just när hans bil kommer förbi målningsroboten, peace of cake.

Det blev inget burspråk, ingen rosa Volvo heller. Det är sällan man får till en sån bra jämförelse som klockrent biter på kunden, ofta krävs det rejält med tålamod och duktigt mycket pedagogik för att förklara vad ändringen kan medföra. Det är inte helt enkelt att visa att en avgående vägg faktisk kan bli till en tilläggskostnad eller att en pytteliten ändring av en detalj kostar flera tusen i administration och projektering men bara fem minuter för snickaren på plats.

Mitt tips till husköparen är att tänka igenom allt innan kontraktet skrivs, pruta in så mycket som möjligt och sen sitta nöjd till inflyttning. Visst är det härligt att vandra runt bafota på sitt bygge som en Ernst Kirchteiger-klon och droppa inredningsidéer och små snygga finesser. Glöm det. Ändringar under bygget gång kostar alltid för mycket, det är en dyr hobby som de flesta borde avstå från.