Sonny, Conny och Ronny

En man som kommenterar här emellanåt, Berra, har en ganska tydlig uppfattning om byggarnas nivå på hederlighet. Han för just nu för en lång diskussion med en annan kommentator, Olle. Olle försöker stoiskt med ett mer sakligt resonemang baserat på fakta och som kanske inte riktigt skiktar in människor i fållor på det viset.

Jag har avfärdat Berra förut, jag tycker den inställningen han har är närmast rasistisk. Att så svepande tycka illa om  människor på grund av att de har ett visst yrke är lika illa som att tycka illa om svarta för att de är svarta eller muslimer för att de är muslimer. Nu har Berra sina ljusa stunder också och han har goda grunder att vara besviken på en del byggare, men knappast på 450 000 människor i hela byggbranschen.

Det kommer tyvärr en del såna kommentarer, jag såg det på Newsmill och hos Jonas P. Det är ungefär samma tema – byggbranschen befolkas av Y-barn.

Den som satt längst bak i skolan, var allmänt störig, åkte för fort på en trimmad moped och hette Sonny är per definition ohederlig och blev med tiden sannolikt byggare. Förmodligen med med egen firma. Hans kompisar Conny och Ronny blev säkert också byggubbar om de nu klarade sig från ungdomsvårdskolan utan att bli konstruktör, arkitekt eller något annat ohederligt yrke i byggsvängen.

——

Berra tycker att man skall ta upp ämnena moral och etik under utbildningen. Jaså? Jaha.

Jag är uppvuxen i en kristen familj med många syskon, jag har gått i söndagsskolan och får mig en ganska rejäl dos moral och etik. Vi snackar plenty.

Jag blev alltså byggare (=ohederlig rufflare) ändå.

(Förlåt mig mamma! Kanske kan omskola mig till läkare?)

Förklara det, Berra. Förklara hur jag blev ohederlig utan trimmad moppe och med bra betyg i skolan.
Och menar du att några timmars moralsnack på bygglinjen skulle ha ens en mikroskopisk effekt på byggbranschens problem med trovärdighet?

——

Jag tycker så här – att den typen av svepande åsikter om byggbranschen som Berra med flera slangar ut i riklig mängd bara skymmer sakfrågorna och leder till inget annat än tjat och gnat.

Jag tycker så här – att den typen av svepande åsikter om byggbranschen som Jonas P lanserar utan att kunna bli mer precis är lika illa som någonsin Berras rasism och att Jonas P gör sina billiga poäng politiskt med en helt annan agenda än att faktiskt förbättra byggbranschen.

Jag önskar mig att det kom lite mer konkreta exempel och förslag till förändring än allt jävla bullshit som far omkring.

Vi behöver hjälp. På riktigt.

Blygsamt
Eder tillgivne Sync

(Sonny, Conny och Ronny driver för övrigt an bilverkstad. På riktigt:) )

——

UPPDTAERING nr 1:

Aftonbladet har en debattartikel skriven av Jonas Pettersson. Tyvärr inget nytt under solen, liten mer storslagna ord med många referenser till statistik. Skit samma. Men kolla i kommentarerna, där är de – de som har fördomar om Sonny, Conny och Ronny.

UPPDTAERING nr 2:

 Detta fick en spin off lite senare

– – – – –

 

 

Willkommen! Welcome! Bienvenue! Mile widziany! Bienvenido!

Den där centerkillen som vill öka vår produktivitet genom att släppa in utländska företag, har han löst några problem än?

Nej, knappast. Jag tror inte en sekund på att utländska företag kommer hit och jobbar mer effektivt och strukturerat. Jag har inte helt koll på byggbranschen i våra grannländer runtomkring men misstänker att hög produktivitet och standardisering inte är kännetecknande för dem. Heller. Så varför skulle de komma hit och plötsligt bli så bra?

De måste hålla sig till samma lagar och regler som vi. Arbetsmiljölagen gäller alla, det gör PBL också. Jag vet inte om Centern vill att det samtidigt blir en rejäl lönedumpning också. Det skulle ju i alla fall underlätta för de utländska företagen och förändra vardagen för ganska många hundratusen byggubbar, det är helt klart. Men hur det skulle öka produktivitet och standardisering har jag inte en susning om och ingen annan heller, tror jag.

Mest sannolikt är väl ändå att de kommer hit och pressar priser på traditionellt sätt. Troligen genom att krama mer ur manskapet, betala lägre löner och snåla på förutsättningarna gubbarna.  (Calle får ta den matchen).

Mer intressant är att utländska företag med förgreningar ute i världen kan plocka in material till rätt priser. Materialbranschen i Sverige känns inte helt ren, det är många led som skall ha sin bit av kakan och procentpåslagen är många på vägen. Det kanske utländska byggare är mer angelägna att ändra på.

Jag frågar mig ibland varför de inte redan är här i större utsträckning. Gränserna öppnades ju för ganska länge sen, åtminstone för våra EU-grannar. Kan det vara så att det inte är så attraktivt att jobba i Sverige?

Kanske är det så att de stora franska byggjättarna en återkommande punkt på styrelsemötena – Skall vi etablera i Suède? – men att analysen alltid stannar på samma punkt. Inte lönsamt. Non profitable.

——

Så frågan kanske är:
Är vi säkra på att de verkligen vill komma hit?
Är vi säkra på att de vill och kan lösa våra problem?

——–

WTF.

Jag tycker det värt ett försök
– Willkommen! Welcome! Bienvenue! Mile widziany! Bienvenido!

(om inte annat så kan man få in lite mer god mat och lite roligt utbyte med andra än Sonny, Conny och Ronny)

——

UPPDATERING:

Hans Tilly Newsmillar på samma tema som Sync Blog har haft senaste dagarna.

Och Byggblasket vill inte vara sämre.

Byggbranschen goes Newsmill

Fredrik på Byggvärlden har uppenbarligen ambitioner.

Han jagar efter Jonas Petterson, centerpartisten som kastat sig handlöst in i en diskussion om byggbranschens utveckling och framtid. Fighten utspelar sig på Newsmill, denna arena för fria åsikter som verkligen blandar högt med lågt och är en allmän samlingsplats på idiotkommentatorer och haverister dessutom.

Fredrik är i och för sig i gott sällskap. Min Facebook-kompis Leif Waldendorf på Mullbergaskolan hade ju en grandios stund i rampljuset med sin artikel för ett tag sen. Censuren tog bort honom och skymningen sänkte sig över landet igen.

Fredrik har till skillnad från centerpartisten en viss förankring i sina förslag. Faktiskt riktigt bra.

Jonas P han ägnar lång tid åt att förklara begreppet produktivitet. Han använder sig  själv som exempel på hur produktiviteten kan utvecklas med tiden. Han säger sig kunna producera mycket om han får en dator och en timme på sig. Min fråga är om Jonas mått på produktivitet tar hänsyn till kvalitet också. Det han skickar ut från sin dator håller väl inte helt den kvalitet vi i byggbranschen önskar, men väl i nivå med en del av det vi levererar.

Vi producerar en del skit i byggbranschen, det har vi gemensamt med Jonas P, Centerpartiet. Skönt att ha något gemensamt, något att samlas runt.

”Det finns några som har det oförtjänt bra – Ni”

Så sa en entreprenadjurist ganska nyligen när vi satt och pratade lite så där lagom avslappnat och gott.

Det var juristen, arkitekten och jag, projektledaren. Det han sa var att vi som jobbar på villkoren i ABK 96 har en oförtjänt bra position när det någon gång skiter sig. Tack för det.

——

Idag kan man läsa på Byggvärlden:

”En konstruktör och ett företag fälls för dödsraset vid Kista Galleria. Nu finns en oro bland ingenjörer.
– De blir oroliga att de som konstruktörer ska bli ansvariga om de ritar fel, säger , säger Jens Jacobsson, chefsjurist på Sveriges Ingenjörer.”

——

Oroliga för att behöva ansvara för sina fel?!

Shit. Jobbigt. Skitjobbigt.

Åttaåringens logik

– Varför kommer du hem när du inte jobbat färdigt?

ehh?

Frågan kommer från dottern när jag sätter mig i ner direkt efter middan på fredag kväll med datorn i knät och säger att jag måste skriva lite.

Berättigad fråga – Varför åkte jag hem utan att ha jobbat färdigt?

Frågan rymmer lite mer om man lyssnar noga.

Varför jobba när jag kommit hem?
Varför inte jobba klart på jobbet istället, latmask?
Kan du inte ågna dig åt oss lite istället?
Vi vill ha datorn, du får göra något annat.

——

Det är inte lätt att vara medelålders vit heterosexuell man med ganska god inkomst, ha två glada barn, ha ett långt lyckligt förhållande med deras mor, bli serverad kaffe och whiskey på maten av just den kvinnan med löften om mer. Det är inte lätt. Det är jättelätt. Ändå klarar jag det bara lite halvbra sådär.

Förtydligande!

Som alla bloggare så lägger jag mycket tid på bloggen och lite mer på en kvasivetenskaplig analys av statistiksidan. Naturligtvis.

Där kan man få en del konstigt. Sökningar som dessutom lett till Sync Blog av någon anledning.

Exempel:

”när kan man ta betalt för projektering”

——–

Svaret är naturligtvis – ALLTID.

Knepet är att tala om det innan man utför den, varför den är nödvändig och avgörande för din beställares resultat. En del entreprenörer gör ofta mycket gratisprojektering som lätt blir en börda sena kvällar när barnen är nattade. Jag har i princip inget emot att någon jobbar gratis så länge han/hon gillar det och resultatet blir bra. Men blir det fel, dåligt eller fördyrande, då har man lurat sin beställare, sig själv och förmodligen också sina barn. i värsta fall har kanske också luddat till det ansvarsmässigt.

Så om det varit otydligt tidigare så ändrar vi på det nu. Projektering kostar pengar, skicka faktura nu!

Kan Sync göra lite gott i världen?

Jo, Sync har ju som bekant satt upp en del mål. Eller gjort en önskelista om man så vill. På plats nr fem så står det:

5. Göra lite gott i världen

Först på femte plats kommer samvetsfrågor upp alltså. Efter nöjeskontot och dyra kurser utan större värde än ett diplom på kontorsväggen. Ädelt? Sådär. Men samvetet gnager och vi vill göra lite mer än slentrianmässigt autogiro till alla som ber om en femtiolapp. För det har vi gemensamt, kollegan och jag, vi säger ja.

Sist så var det Läkare Utan Gränser som fick ett par nya bidragsgivare. Flickan som hade stoppat oss på gatan blev så exalterad av det att det nästan blev kramkalas mitt i alltihop. Hon sa att får fråga några hundra förbipasserande innan någon faktiskt skriver på den där lappen.

Så det åker pengar till lite av varje från våra hemmakonton, det är inga stora summor och egentligen helt utan engagemang av oss själva. Det rullar på och det dövar samvetet lite. Jag gissar att många gör just så.

Men.

Några engagerar sig, en del gör mer ändå och någon enstaka släpper sitt liv för stunden och bygger en skola i Ghana. Typ som den här tjejen. Jag träffar på hennes föräldrar genom jobbet emellanåt och fascineras grundligt av historien om hur en svensk tjej, drygt tjugo år, åker till Ghana som volontär, ser behoven och börjar bygga.

Hon bygger en skola, åker hem och samlar pengar, åker ner igen, fixar en brunn, åker hem och samlar pengar, åker ner igen, ordnar med läkarundersökning av barnen, åker hem och samlar pengar, åker ner igen.

Emelie Kanter har producerat mer världsförbättring på ett år än vad vi Syncare kan räkna in på pluskontot de senast fyra decennierna. Vi måste alltså göra mer. Funderar på hur.

Slutbesiktningen av år 2008 blev uppskjuten

Yrvaket insåg Sync att premiäråret 2008 var slut, men inte klart för slutbesiktning. Så slutbesiktningen av år 2008 blev uppskjuten på obestämd framtid.

Enligt byggbranschens regler så fick man ju egentligen inte ta år 2009 i bruk innan föregående år blivit godkänt, men det sket vi i, förstås. Vi körde på ändå.

Nu har vi startat projektet 2010 också med friska takter. Men – kors i taket – det verkar som 2009 passerat som godkänt och 2008 hängde med på ett snöre det också. Orderläget ser ljust ut, inga lik i garderoben, vi har helt ok status och bloggen har tvåsiffrig läsarskara. Life is sweet.

——

Detta kändes ju helt underbart ända tills vår nye bloggkompis Fredrik förstörde det med att påminna om nästa ösregn. Tack för det, jag höll så när på att bli optimist igen. Det hade jag inte tänkt bli förrän framåt 2013 ungefär.

Sync har haft ekonomimöte…

…och det finns väl få saker som är roligare än att gå igenom kostnader, konstatera årets resultat, bli förvånad och lite trött och sen optimistiskt spika nästa års budget.
(Jag skulle kunna tänka mig minst ett alternativ som vi helt säkert föredrar – sitta i myshörnan på kontoret och prata om vad vi måste göra och borde göra, sen världsförbättra lite i teorin och ganska frekvent göra avbrott för fika och skvaller).

Nåväl, att vara född på sextiotalet har man ju gemensamt med både Reinfeldt och Anders Borg, jag tolkar det som att jag blivit vuxen och ansvarig för mig själv, alltså måste det bli ordning i leden. Reinfeldt/Borg har ju varandra, måcklisarna, jag får göra bägges jobb själv. Kollegan är mer som den där Schlingmann, en spinndoktor som sitter och planterar tankegångar, intrigerar och påverkar i smyg. I övrigt vet jag inte om vi har så mycket mer gemensamt med moderaterna faktiskt.

Vi har spikat budget, bestämt vissa saker vi skall göra och andra saker som vi skall försöka göra och några saker vi vill göra. Vi har formulerat en antal mål och rankat dem inbördes:

  1. Fakturera en bra summa varje månad
    (kan verka lite självklart, men tro mig, det är det inte alltid)
  2. Hålla egna kostnader på en viss maxnivå varje månad
    (dock lägre än faktureringen, inte heller självklart, konstigt nog)
  3. Utvecklas
    (ej definierat, men vidareutbildning på ett par kurser ligger nära till hands)
  4. Ha roligt och må bra
    (vi är lättroade både jag och kollegan, den delen av målet uppfyller vi lätt)
  5. Göra lite gott i världen
    (samvetet gnager och vi vill göra lite mer än slentrianmässigt autogiro till alla)
  6. En resa om året
    (inte inom räckhåll just för stunden, men resan till Montelavar 2008 är modellen)

——

Montelavar, Portugal 2008

Sync har haft statustest…

…och man kan konstatera att vi ligger i fas med tiden. Någorlunda. I alla fall jag.

Dagens Industri har en artikel om en undersökning av vad folk tycker är viktigt för att få hög status.

Sync vill ju inte missa chansen att kolla av det hela internt, status är viktigt för oss medelålders vita män. Även om nu inte Sync´s uppfattning om vad som bygger status är densamma som listan i DI så funkar det väl som en slags omvärldskontroll ändå. Så jag har gjort en ganska avancerad excelsnurra som alla två på kontoret fått fylla i. Resultatet av min enkät finns härunder. 62 % status. Inte illa för en medelålders lantis ändå.

——

Nördigt? ~98% (funderar på att snygga till den och lägga upp den på bloggen för alla att fylla i)