Låtsas-gubbe 3 – Han hänger på en krok

Sync sorterar just nu ut liken i garderoben och det lustiga filurerna som inte fanns men ändå spelade någon slags roll. Läs serien från början.

På en rörfirma för länge sen så fanns det gubbe. Eller egentligen – en i högsta grad fiktiv gubbe. Firmans glada delägare hade spikat upp ett par brallor, stålexdojor, en tröja och en keps på väggen. Sen hade man ritat öga öga näsa mun – och vips – så hade man fått den som behövdes. Fattar ni?

Jo, för på skylten jämte stod det:

”Kära kunder, denne gubben kan ni få direkt, de andra på firman kan dröja lite.”

Jaha.

Där stod jag som ett fån – avslöjad – kund som jag var. Alla de gånger jag ringt och jagat gubbar som måste komma genast, mitt bygge var ju vikigast, och inte kunde väl jag ha planerat det så mycket bättre heller, nej, som offer för omständigheter och all världens jävla otur så måste jag väl för h-e stå först i kön till direktservice på en VVS-firman? Eller?

Jag har väl snuddat vid det där ämnet förut, det att många av oss förutsätter att alla andra har lediga resurser i beredskap och en vilja att släppa allt för att lösa just vårt problem. Skall det funka så får det faktiskt hänga en gubbe på en krok. En på varje firma. Minst.

———

Det här var för ungefär femton år sen men jag fattade budskapet typ nu.
Tack för det, Rörteam Hansson & Melin (R.I.P.)

Låtsas-gubbar 2 – Dr Bluff

Näste man som skojat friskt på låtsas. Läs serien från början.

Han dök upp från ingenstans, trevlig svensk man av äldre årsmodell. Enligt egen uppgift var hans största problem att hans båt (skepp?) inte kom in i gästhamnen, den var 90 meter lång och fick stanna utanför Älvsborgsbron. Han behövde i alla fall ett schysst boende för sina tvillingsöner som skulle börja på Chalmers. Vi hade just fått ledigt en lägenhet på 370 m2 för syndigt många miljoner skulle passa som hand i handske.

Mäklarn gjorde sig till och inkvarterade honom på bästa hotellet, den stora båten var ju bara på väg men inte framme än. Arkitekten och jag, som var projektledare, gjorde dyra timmar för anpassningar och justeringar. Allting klaffade perfekt. Men bara nästan.

Just det. Det var för bra för att vara riktigt ok. Vi gick omkring och undrade hur en svensk stenrik miljardär kunde poppa upp helt okänd för oss. Gissningarna blev krystade. Mäklarna började ana oråd, projektägaren som är en luttrad man sov allt sämre. Arkitekten som är seglingsintresserad hade frågat köparen i allmänna ordalag om sånt som seglare snackar om. Gubben hade då blandat ihop Tall Ships Race med Americas Cup. Lite svårt att tro att han höll på med kappsegling på elitnivå då, som han själv sagt sig göra.

Sen – som i reklamen – plötsligt hände det. Flax. Projektägaren är på en rätt fancy restaurang med bekanta och – se på fan – där sitter köparen vid bordet jämte och dinerar i sin ensamhet. De språkas och säger på återseende på måndag. Då skulle miljonerna och lägenheten byta ägare.

Senare på kvällen kommer en servitris diskret till min vän, projektägaren, och frågar försynt om han känner mannen som suttit vid bordet bredvid. Han hade tyvärr missat att betala notan innan han lämnade stället!

—–

Betänk läget – köparen var en (förmodat) mycket betydelsefull kund, han hade kostats på en hel del under några veckor, han skulle betala en ansenlig summa pengar ett par dar senare och projektägaren hade naturligtvis hade redan fjärilar i magen. Vad väljer man i det läget?

  1. Betalar hans påkostade nota, som han ”glömt” betala själv och låtsas som ingenting när man träffas på banken?
  2. Inser att man just lärt känna Dr Bluff?

—–

Det går bra att gissa nu!

Låtsas-gubbar 1 – Fejk-professorn

Först ut i Sync´s serie om låtsas-gubbar på riktigt är en klassiker i våra kretsar. Fejk-professorn.

Professorn jobbade på Handelshögskolan och hade köpt den dyraste lägenheten i ett projekt där jag halkat in som platschef. Han hade ju jobbet runt hörnet så han var ofta på bygget.  Trevlig som fan. Aldrig sura miner. Han beställde en öppen spis, blev inte nöjd, vi slog ner den och byggde en ny, han var inte riktigt hundra nöjd, vi slog ner och byggde en ny. Kostnaden på en halv miljon svalde han enkelt. Han var en drömkund, trevlig och belevad, han accepterade alltid kostnaderna efter sparsam diskussion.

Vid ett tillfälle så satt vi och gick igenom den blivande belysningen och andra elfrågor. När det blev tal om inbrottslarmså sa arbetsledaren för elentreprenörn att de minsann inte jobbade med Falks och sådana firmor som lurar in kunderna i långa avtal med dyra månadsavgifter. Då klippte professorn till med att han varit VD för Falks i två år. Elektrikern blev ganska så spak då.

När bygget var klart och han skulle flytta in så försvann han. Han var tvungen att dra till USA ett par veckor, visst inga bekymmer. Men tiden gick och det började kännas i magen på projektägarna, någonting var fel. Mäklarn började kolla igenom sina papper. Professorn hade aldrig betalt handpenningen, det strulade med något, men mannen var ju trovärdig, välbeställd och professor. Ha!

Han försvann från jordens yta. Projektägaren tog en UC på honom. Lysande!  Betalningsanmärkningarna fyllde tre A4-sidor! Han hade alldeles säkert V.I.P-kort hos Kronofogden också. Inkomsterna var mer blygsamma, milt utryckt.

Mannen var en bedragare. Det märkliga var att det var helt utan egen nytta, han hade ju inte tjänat en krona på detta, bara iscensatt en happening och fått vara ompysslad kund i ett exklusivt byggprojekt ett litet tag.

Han hade inte pengar nog att ens ärligt åka spårvagn, faktiskt.

——-

Nej, och han var inte professor heller. Tack för att du frågade 🙂

Låtsas-Leif, du är unik (men du är inte den ende)

Rektor Leif WaldendorfMullbergaskolan finns inte på riktigt. Påhittad. Men hans finns ändå, han fyllde år i fredags, jag är kompis med honom på Facebook. Är man med på Facebook så finns man. Väl?

Hursom. Han är inte den förste låtsasgubbe jag råkat ut- för. I byggbranschen har vi fler fiktiva karaktärer än nödvändigt. Vi vet att de inte alltid finns, men ändå existerar. Typ. Till exempel så har Byggblasket har med ljus och lykta sökt efter en av dem – Någon Annan.

Någon Annan? Ja, den jäveln skulle man få tag i, han har mycket på sin Todo-lista, den killen. Han skall städa bygget, skrubba det sketna dasset, ställa in mjölken efter fikarasten. Han skall dessutom lösa besiktningsanmärkningar och göra slutkunden nöjd när alla andra på bygget dragit iväg på nya äventyr. Herr Annan! om du läser detta – hör genast av dig till Sync´s huvudkontor! (Mail går bra).
(OBS – Sync Blog är jämställd och Annan är inte könsbestämd än, men all vår forskning hittills tyder på att vederbörande är en man.)

——–

Jag har börjat kategorisera personer som inte finns men existerar ändå. Listan är inte färdig, men den finns …

  1. Hitte-på-gubbar
  2. Borde-finnas-gubbar
  3. Sol-och-vårare

Leffe på Mulberga är ju klockren på kat.1, Mr Annan kvalar in i kat.2. Sync kan möjligen snart börja skratta åt några av dem i kat.3 som vi råkat på. Dr Bluff som figurerade i ett projekt för några år sen, och naturligtvis fejk-professorn som köpte lägenhet utan en krona på banken. Det finns nog flera om vi skrapar lite på ytan.

Sync lanserar serien ”Låtsas-gubbar på riktigt”. Vi är byggare så vi tar det okronologiskt och helt utan styrsel. Start imorgon.

——-

Vet inte varför – men jag kom just att tänka på en rolig lapp jag såg en gång på en dörr någonstans.
”Morgondagen inställd p.g.a. bristande intresse”
Sitter den lappen uppe imorgon, då blir det ju inget förstås.

När blir det lika skoj på riktigt?

Jag är ju en naiv drömmare som gärna lever i ett parallellt universum lite så där lagom laidback och skönt, på flykt undan otäckheter och trilskande kaffemaskiner. I den riktiga verkligheten är ju lite svårare att få in i samma feelgoodflow.

Mullbergaskolan finns fast inte riktigt på riktigt, bara på låtsas men den finns på nätet. Jag läser, skrattar och imponeras. Häromdagen gjorde rektor Wallenfors ett inlägg på Newsmill. Det är en seriös debatt-sight. Det var stor humor. Fejk-rektorn fick in ett så underbart inlägg om Revolutionen mot Evolutionen. Redaktören på Newsmill måste tyckt det varit bra att få in en sån tok-skalle, det skulle ju ge mycket trafik. Tji fick han/hon.

Inlägget plockades bort, rektorn skrek om censur på sin blogg, Newsmill skämdes. Att ingen på Newsmill reagerade när den där A. Anka gjorde samma sak för ett par veckor sen är knepigt? Konstigt, det måste ju varit något liknande.

Sync finns på riktigt i alla fall. Också. Jag lovar.

Sync finns på riktigt (jag med)

Ge oss din kaffemaskin, hjälp oss vidare här

Sync forskar ju i ämnet byggkaffe eller snarare
”Kaffe i byggbranschen, nu och genom tiderna”.
Detta sker i vår ständiga strävan att förstå varför byggbranschen fungerar som den gör, eller varför den inte fungerar som den borde, eller hur den kunde fungera om den ville.

Igår så lättade vi lite på forskningsresultaten här på bloggen. Det blev liv i kommentarsbåset minsann. Och den eviga frågan kom som på posten

– ” Vem fan bryr sig e g e n t l i g e n om skillnaden på Caffe latte och Café a lauit?”

Jag är ledsen Olle, men jag vet inte. Jag jobbar på det, men är inte där än.

En sak är säker – Dåligt kaffe, chefer som snålar med bönorna eller idiotmaskiner som framkallar stressrelaterat raseri är saker som startar krig, väcker liv i gamla hundraåriga släktfejder och som tvingar ut människor på stan för att betala mer pengar till snobbcaféet för en liten sketen espresso än en stor stark på kinakrogen runt hörnet.

Nu för tiden är det ju inte helt ovanligt med kaffemaskiner som ser ut som en modern kombo av kondomautomat och flygplanscockpit. Man måste gå en kurs för att lära sig hur man får ut sin svarta kopp. Utan socker. Utan mjölk. Är man ny eller besökare så står man där som ett ynkligt fån, viftar lite osäkert med pekfingret, neurologisk hårddiskkrasch närmar sig, allt svartnar omkring en, hela omvärlden känns som den skall implodera och risken att bli kontorets åtlöje och driftkuku gör det svårt att andas. Bara för att man efter alla val måste trycka på Start längts ner. Som om det vore så jävla självklart.

Jag tror fanimej det är lättare att landa en jumbojet än att få en lagom stark dos koffein med en gnutta mjölk i. Piloterna trycker säkert på – LANDA – och så löser det sig. Hur svårt kan det vara? Och varför måste man välja mellan Kaffe och Kaffe Nymalet? Varför finns det överhuvudtaget annat än nymalet om maskinen ändå maler kaffet? Vem väljer vanligt Kaffe? – Nej tack, inte nymalet för mig, nej då.

——-

Förlåt, men jag behövde få ut det där.

——-

Nu till dagens önskan. Sync Blog läses ju av tusentals människor över hela värden. Du är en av dem. Nu vädjar vi till dig – skicka in din kaffemaskin!

Maila en bild och en förklaring varför den är bra/dålig/underbar/usel, skryt gärna om hur dyrt pulver ni använder och hur små koppar ni har, spy på din chef och griniga kollega. Du är helt anonym så lögner är helt jävla ok. Maila Sync Blog!

——-

Bästa bidraget vinner en chokladbit.

Min nya bygg-idol – Folke

Sveriges genom tiderna bästa byggbloggare – so far

Namn?

Folke Birgersson men kallas för ”träis” av eleverna.

Ålder?
42

Uppgift på skolan?
Träslöjdslärare

Hur länge har du jobbat på Mullberga?
6,5 år

Det bästa med Mullberga?
Eleverna, och den nya svarvmaskinen

Bästa TV-program?
Äntligen hemma, fast barnen och ibland även föräldrarna får en felaktig bild av vad yrket handlar om då den där Martin Timell fuskar så jävla mycket hela tiden.

Favorit-maträtt?
Isterband med stuvad potatis, serverat med kapris och rödbetor. Till detta en väl kyld starköl av märket spendrups och en liten snaps, helst Beska droppar.

Senaste inköpta CD-skiva?
Säkert något med Paul Mccartney, eller de andra Beatlarna.

Bästa byggbloggen!

Jag har ju en gediget kristen uppfostran, är projektledare inom byggsvängen, har varit byggentreprenör , läser gärna bloggar och uppskattar en viss form av humor. Mullbergaskolan är en blogg för mig, den är klockren i sin form. Jag är djupt imponerad av persongalleriet, träffsäkerheten och produktiviteten.

Dessutom utvecklas bloggen hela tiden. Häromdagen fick rektor Waldemark fick in en debattartikel på Newsmill och idag kom peaken när slöjdläraren startade sin byggskola.

Man blir ödmjuk inför riktiga proffs.

Kom tillbaka Berra! Allt är förlåtet…

…eller nåt. Nästan allt. Vet inte riktigt.

Det var ju så här. En kommentator härjade på ett oförskämt sätt hos Byggblasket. Jag gjorde mig en smula lustig när jag försökte bemöta hans resonemang här på Syncbloggen. Han blev återkommande gäst här med en emellanåt ganska låg nivå på dumheterna men också med en viss insikt och sans ändå, han lovade faktiskt att återkomma. Jag bad honom göra så, fast bara om han hade konstruktiva förslag.

Vi behöver det i byggbranschen. Konstruktiva förslag. Ingen säger emot.

Så häromdagen i debattartikel i Expressen/GT så gjorde Gudrun Schyman och Barbro Engman (Hyresgästföreningen) ett debattinlägg av gammal skåpmat. Man hänvisade till utredning och undersökningar som talar om att byggbranschen fungerar ganska så uselt. Å fan säger alla förvånat. Not.

——

Så precis nu så tänkte jag så här – Vad är det som skiljer Berra och de bägge damerna åt? Berra med sina fördomsfulla slutsatser och inskränkta påståenden och Schyman/Engmans ganska lama men välformulerade plankning av kända fakta. Inte mycket. Schyman/Engman är inte otrevliga i och för sig, det var ju Berra ibland.

Det de har gemensamt är att det saknas konstruktiva förslag, goda idéer och positiva infall. Där är Berra är i gott sällskap.

——

Jag gillar Gudrun Schyman. Jag gillar inte allt hon säger och tycker, men det är en karismatisk och imponerande person. Jag gillar hyresgästföreningen också. Det behövs en tydlig förhandlingspart för fastighetsägarna, och det behövs en röst för hyresgästerna som inte hörs var och en för sig. Men deras gemensamma inlägg blir i det här fallet ungefär lika mycket värt som om jag hade skrivit ett inlägg om att jag bara tycker man borde minska på administrationskostnaderna i EU, att man borde ha mer lön kvar i slutet på månaden eller att SMHI skulle förutse lite mindre regn (generellt sett).

Så kom igen – det går att göra bättre.

Skärpning ni också, kärringar!

I dagens Expressen så finns en debattartikel om byggbranschen. Det är ju bra. Barbro Engman och Gudrun Schyman har upptäckt att det funkar lite dåligt i branschen, det slösas och slarvas.

Så är det. Det borde inte vara så, men det är det.’

Jag har stört mig här tidigare på hur man rubricerat detta, Skärpning Gubbar, jag tycker det antyder att gubbarna på bygget ställer till problemen och det är fel. För den rent korrekta benämningen på den samling hantverkare du har på bygget är gubbarna. Arkitekter, konstruktörer, entreprenadingenjörer, ekonomer och annat löst folk räknas alltså inte in i här.

Engman och Schyman har gjort researchen väl och har koll på Chalmers rapport om slöserierna. Men det framgår inte så tydligt att det är på ritbordet och konsultkontoren som de stora dyra felen börjar. Vår planprocess som drar ut flera år och stoppar många goda projekt är en gigantisk broms för snabbare bostadsbyggande. Så långt innan det är ett fysiskt bygge ute i verkligheten så har man slarvat bort många sköna miljarder.

I jobbet innan det blir bygge så sölas det bort tid och pengar, man gör korkade tekniska lösningar och tar tveksamma genvägar, man ägnar ibland oändligt mycket tid åt själva byråkratin utan att bry sig om själva målet. I den fasen är det sannolikt en större andel kvinnor (förlåt, kärringar) som deltar än i övrig byggverksamhet.

På byggena är vi fortfarande 100%  gubbar

(tyvärr också nästan 100% män, men man kan inte få allt på en gång, Gudrun:)).