Etikettarkiv: miljö

Standard

Publicerat av

Publicerat den

15 februari 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

2 kommentarer

Filmen Bygget – en sorglustig historia

 

Den bästa filmen i världshistorien är nog Pulp Fiction, tror jag. Fantastiska skådespelare och en lysande story. Men bäst är berättandet. Det hoppar fram och tillbaka på tidsaxeln, man får ha koll för att fatta i vilken ordning saker och ting egentligen skett. – Genialt, Tarantino!

Vi i byggbranschen är normalt sett halvdana skådespelare, men att röra till en tidplan – det kan vi. Att göra saker i fel ordning är nästintill inbyggt i systemet. Att göra fel saker i ordning funkar däremot bra för oss, ibland. Kanske är det läge för en Bygget-film?

Det skulle gå att göra en springa-i-dörrar-fars. Vem som sagt vad till vem i vilket läge, och vad han egentligen menade, men som missförstods, avsiktligt eller inte, kan bli en intressant röra till slut. Dålig kommunikation kostar branschen sisådär 23 miljarder om året.

En film måste ha visst driv. Hade man spelat upp ett byggprojekt i en biograf så hade de flesta somnat redan under detaljplaneprocessen. De som orkar hålla sig vakna till byggstart har förmodligen diagnos för någon slags bokstavssjukdom.

Filmen skulle förmodligen bli barntillåten, det lär inte bli något sex. Det gängas inte så mycket på byggena, könsfördelningen och vårt heteronormativa beteende sätter oftast stopp för sex på jobbet. HBT-vinkeln blir svår, öppet homosexuella byggkillar saknas fortfarande. Övriga verkar lösa sexlivet på fritiden. Märkligt nog ligger ändå hantverkare i topp på någon sexigast-lista. Om vi kör en scen från en byggbysscha kl 15.45 när gubbarna klär om och vaskar av sig, släpper väder och sprider sina fördomar om det andra könet, då halkar nog hantverkaren ner från den förstaplatsen.

Våld blir också en bristvara. Förr i tiden så hände det på gärna på takstolskalset att någon fulltankad grovis skulle spöa verkar´n (arbetsledaren). Nuförtiden är det mer kramigt på något sätt, vi blir lika fulla fast mindre aggressiva. Vet inte varför, men det är väl bra. Dock inget som drar folk till biograferna.

Kanske kan man få till en snyftare, om man hittar nån stackars byggare som råkat illa ut. Det kan bli svårt för vi har det alldeles för bra jämfört med de flesta i samhället. Vi har höga löner och lagom tungt jobb, vad Byggnads än säger om det.

Återstår att göra en komedi. Den skånske rörläggar´n kunde blivit stjärna, och det många goa gubbar på ett bygge. Frågan är om det håller inför publik, humorn är oftast vänligt elak och slagfärdig, men gränsar ibland till det smaklösa. Det kan bli genant i offentligheten (När det blir sådär äppelkäckt som i Roomservice på TV, då orkar man bara fem minuter, så håller inte heller)

Det var ingen bra idé att göra film om ett bygge. Jag släpper det nu.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

13 februari 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

4 kommentarer

Leksakskataloger för barn men också för fastighetsägare

Mina barn är som ungar är mest. Kommer det en leksakskatalog (det gör det!) så läser de den. Om och om igen. De vill ha allting i den, och önskelistan blir lång som ett kassakvitto på ICA.

Innehållet i sån katalog känner de flesta till. Kvalitén på leksakerna i katalogen är usel, det vet alla vuxna, men barnen tycker det ser helfräckt ut. Det är plastiga och färgglada grejor, oftast med batterier i sig. Enligt min forskning är intresset för att köpa såna leksaker betydligt större än intresset att leka med samma leksaker, som då är ganska kortlivat. Faktiskt så kan tiden som leksaken används bli kortare än pappas och mammas slit för att dra in pengar till att köpa föremålet i fråga.

Märkligt nog så visar min forskning en helt annan sak. Om sonen vill ha ett garage så uppskattar han det mer om vi byggt det tillsammans av en skokartong. En sax, en vass kniv och en spritpenna behövs, och en skokartong förstås. Livslängden och lektiden på garaget överstiger alla köpta parkeringshus och bilbanor.

Jag har sett säljmaterial för stora befintliga fastigheter. Det är inte helt olikt en leksakskatalog. Det finns fina färgbilder, och smickrande data, egenskaper som hyresintäkter, andelen höginkomsttagare i närområdet och goda framtidsutsikter. Orkar man läsa hela vägen igenom så kommer också lite tekniska data och andra tråkiga grejor på slutet.

Gäller det ett hus som inte är byggt ännu, så är materialet mer visionärt och mindre tråkigt ändå, kan man säga.

Fastighetsägare (beställare) prioriterar ungefär så här:

1.      Pengar – räntor, direktavkastning, vakansgrad och andra ekonomisiffror.
Pengar rakt av är det i vilket fall.

2.      Miljösamvete och image – ökar de flesta beställares krav på vad de köper.

3.      CSR-program – fina deklarationer där man särskilt tänker på företagets sociala (mänskliga) ansvar.

4.      Några beställare har faktiskt den fingertoppskänslan att de kommer ut på bygget med vetebröd till gubbarna som bygger på deras hus. Det tycker jag är bra.

Sällan kan en beställare ta sig tiden att grotta ner sig i alla detaljer och aspekter i ett projekt, men kanske skall han ägna en stund åt att fundera de verkliga kvaliteterna. Jag tror inte det görs i tillräcklig omfattning. Om en beställare nöjer sig med att läsa i leksakskatalogen, så får han (för det är oftast en han) lägsta möjliga kvalité till högsta möjliga pris. Plastigt och färgglatt.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

11 februari 2009

Publicerat i

LEAN

Kommentarer

Lämna en kommentar

LEAN plastfolie – ända in i stenmuren

Jag körde ett LEAN-upplägg med ungarna idag. Målsättningen var att maximera glädjen i pulkabacken fast utan pulka. Den hade pajat. Som rutinerad byggare vet man ju att åldersbeständig plastfolie är det halaste som finns (Undantaget några byggskojare möjligen).

Teamet bestod av en fyraåring och en sjuåring och en trettioniokommanioåring, en stund senare fick vi in en extern sjuåring också. Ungarna fick starta produkttesterna själva medans jag fixade viktig föda, energiintag får inte slarvas med. De fick en bit platsfolie och gick skeptiska mot backen. 20 minuter senare kom rosiga kinder och breda leenden tillbaka till nystekta hamburgare. Sjuåringen frågade sin far:

– Kan inte du följa med ut sen och åka på plasten? Man blir ju varm i hjärtat. Barnen vill att jag skall ha roligt. Inte. Nu hojtar hon:

– Ludde, pappas skall åka med, han är ju jättetung. Det kommer gå skitfort! Så var det, min roll var att lägga 94 kg dökött till nya åkattraktionen. Helt ok ändå.

Men för att få det till ett LEAN-projekt måste utveckling ske, och brister elimineras. I detta fallet var det att man får ont i röva när man åker över grästuvorna under den tunna snön. Eftersom som vi på ägorna praktiserar LEAN Trädgårdskötsel Light så hade vi lämpligt nog en gummibåt som låg under studsmattan. Ni fattar.

Tre ungar i en gummibåt som står på en väldigt hal byggplast. Oj vad det gick undan. Ända in i stenmuren. Tur att deras mamma jobbade kvällen.

Plasten kostar väl en femma per kvadrat, så en tia blir nog. Båten hade vi så att säga avskriven. Målet maximalt skoj (=att krocka med stenmuren) uppnått med liten insats och nytt grepp.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

10 februari 2009

Publicerat i

Planeten Jorden

Kommentarer

Lämna en kommentar

Solen lyser även på litet svartbygge (och grannen)

I gårdagens GP står det om en familj som byggt solfångare på garagetaket, och som nu tvingas ta ner densamma. Familjen har handlat i god tro, men råkat illa ut, man trodde att solfångaren inte var bygglovspliktig. En anonym person har tjallat till Stadsbyggnadskontoret (SBK), och SBK kräver nu att solfångaren tas bort. Puh.

Jag har varit inne på det förut , det blir lite skevt när miljötänkandet skall vägas mot stela byggregler och griniga grannar. Tjänstemännen på SBK gör säkert formellt rätt, men jag tycker våra politiker måste ge nya direktiv till SBK. Direktiv som är tydliga att miljöåtgärder prioriteras.

Tyvärr kan vi inte prioritera bort den griniga grannen, men han/hon kanske kan fundera lite på Planeten Jorden eller om livet och andra viktiga saker. Som Nalle Puh:

”Om man tänker efter en stund kan det hända att man kommer fram till ett mycket viktigt beslut.”

Standard

Publicerat av

Publicerat den

06 februari 2009

Publicerat i

Byggbranschens hantering av pengar (och människor)

Kommentarer

Lämna en kommentar

”Övertid? – Jag river den nu”

När jag jobbade på stora byggbolaget så jobbade vi ibland över. Så är det, ibland får man för mycket att göra. En kollega på avdelningen jobbade mycket över under en period, de körde dygnet runt på en arbetsplats. Obekväm arbetstid och en del övertid. Han hittade en blankett att fylla i som kunde skickas med löneredovisningen, den var sällan använd.

Detta gjordes inte ostraffat. Arbetschefen AC ringde till kollegan och frågade vad det här pappret gällde, han hade inte sett ett sånt förut. Kollegan förklarade att han ville ha betalt för OB och övertid. ”Jag river den nu”, var AC’s lösning på problemet. Kollegan kunde glömma OB och övertidsersättning, åtminstone i lönekuvertet.

För så var det, vi fick lösa reglering av övertiden själva. Arbetsledare och platschefer tog inte ut övertidsersättning. Antingen med kompledigt eller med att ta ut grejor från någon leverantör. På den tiden hade järnhandlarn ett bredare sortiment, cyklar och båtmotorer gick lite oftare om man säger så. Jag vet inte hur lång preskriptionstid det är på denna typ av bedrägeri men min sambos cykel var betalning för några av mina timmar någon sen kväll 1991.

Stora byggbolaget sparade några kronor, kostnaderna doldes i den stora mängden fakturor på bygget och vi tog ut det vi tyckte var skäligt. Sannolikt var några mer försiktiga än andra. Ingen skada skedd, typ, lite mindre pengar till statskassan bara. Jag vet inte hur det funkar 2009, men jag har mina aningar.

Jag tycker var och en får ha sin skattemoral, det är inte min poäng. Däremot att arbetsledare och platschefer inte erkändes bättre, att man fick dölja sin övertid, att man inte fick vara korrekt ens om man ville. Det är märkligt och tänkvärt, nu när byggbolagen slår sig för bröstet om kampanjar ID06 som ett sätt att slå ut svartarbetet.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

04 februari 2009

Publicerat i

Arbetsmiljö och trivsel

Kommentarer

1 kommentar

Var i hela världen…?

Sync har haft många idéer som inte genomförts. Det är förmodligen bra i vissa fall, men en av dem borde sjösatts när den föddes. Vi hade en stor arbetsplats och tänkte att vi skulle ha en världskarta på väggen i matsalen så att alla som jobbade på bygget kunde få markera var de kom ifrån.

Vi hade på det projektet fått en del nålar i Polen, en på Irland, en i Australien. Några nålar hade suttit i Kroatien och runt det området. Jag tror vi hade fått några i Sydamerika också. Vi hade naturligtvis haft ett bra gäng nålar i Göteborg och en märkligt stor mängd i Hällingsjö. En nål hade stolt stått där ensam i Skåne.

Vad hade vi nu haft för nytta av det här? Jag tror att det gett en skön känsla till dem som har sitt ursprung långt bort. Om man inte kan språket och prata med kompisarna på bygget, så kan man ju alltid peka på kartan. Och vi hade fått en tankeställare om spridningen på jordklotet om så bara bland oss 100 personer.

Sync’s baktankar är dessutom genomskinliga, vi hade naturligtvis krävt att få smaka på en god soppa från allas respektive hemtrakt. 

Standard

Publicerat av

Publicerat den

03 februari 2009

Publicerat i

Arbetsmiljö och trivsel

Kommentarer

4 kommentarer

Koka soppa på en spik

På ett projekt Sync ledde hade vi en tävling i soppkokning. Det gick till så att alla entreprenörer och konsulter som ville fick koka soppa till övriga på bygget. Man fick lägga max 800 kr, då skulle det räcka till soppa, bröd, smör och ost.

Målarfirman gjorde en fantastiskt god linssoppa, de slog dessutom budget med marginal, under 10 kr/portion. Den ene murarns fisksoppa vann, lite över budget, mycket god. Den andra murarn överskred budget med 400 %, frångick kravet på soppa. Han grillade femtio skivor fläskkarré, hade gjort poatissallad och köpt två lock riktig öl. Grillfest på taket dagen innan midsommar. Han blev diskad men uppskattad, kan man säga.

Vi kallade det tävling men var en enkel och billig aktivitet som blev mycket uppskattad på bygget. När någon skall koka soppa en fredagsförmiddag i lunch rummet blir det plötsligt en annan miljö i rummet. Det luktar gott och alla är nyfikna på vad det skall bli. Tråkningar och ifrågasättande hör till spelet. Belöningen kommer när 40 pers slickar tallrikarna, frågar efter mer och erkänner att de aldrig kunde tänka sig att du kunde laga något så gott.

Enkelt och gott.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

02 februari 2009

Publicerat i

Människor

Kommentarer

Lämna en kommentar

Hur gammal var gubben?

2004 hade jag egen firma och jobbade som inlånad platschef på om ombyggnad i Göteborg. Ett gammalt hus som varit kontor skulle återställas till bostäder. I butiksplanet låg en fin lokal som så småningom skulle bli restaurang, den hade tidigare varit apotek. Apoteket stängde mitten sjuttiotalet, jag tror det var 1974.

En dag mitt på bygget så klev det in en liten, liten gubbe. Han gick runt i den blivande restaurangen och kikade. Jag hade platskontoret intill så jag såg honom gå omkring. Jag gick fram och frågade vem han söket. Det visade sig att han för länge sen jobbat på apoteket. Vi pratade en stund och han berättade att han jobbat på apoteket i 35 år.

På detta projektet hade antikvarien i vanlig ordning gjort en djupdykning i arkiven, husets historia var dokumenterad så långt det gick. CSI Miami hade knappast kunnat hitta mer information. Det fanns bland annat en del fotografier från apoteksverksamheten som pågått länge i huset. Apotekspersonal från början av seklet som poserade bland glasburkar och karaffer. Nu hade jag en man framför mig som jobbat där, och hur gammal var han? Om han jobbat i 35 år, apoteket stängde 1974, så måste han börjat där ungefär i samband med andra världskrigets utbrott. 65 år senare så står han och jag och pratar och jag, snabbtänkt som få, tar inte reda på telefonnummer, jag tar inte reda på hans namn.

Så om du, gamle man, mot förmodan surfar runt och läser Sync Blog nu så kan du väl höra av dig. Jag vill höra din historia, ordentligt.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

23 januari 2009

Publicerat i

LEAN, Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

1 kommentar

LEAN Dialog

Nu har man käkat gratis igen. Boverket driver ett projekt som heter ByggaBodialogen och de bjuder på gratis utbildning, det syftar till att utbilda oss att bli ByggaBo-utbildare i respektive företag. Skinkfralla och kaffe till frukost, stabil husmanskost till lunch och på eftermiddagskaffet få man en bakelsebuffé. Ungefär 3 000 kalorier mer än man gör av med på en dag, alltså väldigt likt vanlig kursverksamhet så långt. Men det skiljer sig från vanlig korvstoppningskurs. Allting sker i dialogform, och dialog blir det. Det blir som ett knytkalas där alla bidrar med sin verklighet och sin uppfattning. Sync gillar knytkalas.

Tanken är att det gedigna utbildningsmaterialet skall sprida kunskaper om bättre sätt att bygga. Eftersom det finns många exempel på sämre sätt att bygga finns det mycket att prata om. Där sitter arkitekter och förvaltare, entreprenörer och projektledare. Alla med sin vinkel på byggandet och boendet. IVL och SP har uppdraget att hålla i utbildningarna, och det märks att det pågått ett tag. Schemat flyter och det finns massor med tid för dialogen. Det blev dessutom ren bonus att en deltagare hade bott i Lindås som ju alltid poppar upp som exempel när passivhus och lågenergihus kommer på tal. Det saknas annars, just perspektivet från den boende.

Påfallande ofta blir min slutsats att mycket kan lösas med bättre kommunikation. Förvaltarna har t ex stora bekymmer med att hålla ett bra klimat vissa dagar på året. I augusti när daggpunkten stiger, det är kalla nätter och varmt på dagarna. Då orkar inte systemen med att hålla 21 grader ±1 grad. Inför hotet att bli betalningsansvarig för att hyresgästens personal går hem, så bygger man dyrare och mer komplicerade system. Jag tror att man om man är tydlig och pedagogisk så kan människor acceptera en hel del. Om hyresgästen däremot upplever att man inte kan påverka och inte får någon information, då slår man bakut.

En annan sak som är påtaglig är att vi anstränger oss alldeles ofantligt mycket för att lösa vissa problem, som t ex tätskikt i badrum. Det kommer ny teknik och nya regler hela tiden. Försäkringsbolagen är måttligt roade och redan nu betalar man ut 5 miljarder om året i skador pga felaktiga vatteninstallationer. Men om ett stort bekymmer är att bygga våtrumsvägg som yttervägg, så kanske man skall sluta med det då? Om det inte finns ett bra alternativ för att tätskikta en gipsvägg, skall vi bygga på det viset då?  

Hur kommer de nya reglerna i BBR om fuktsäkerhetsprojektering att funka? Slutar det verkligen att regna på byggena om det skrivs in i beskrivningen? Förmodligen inte – platschefens dilemma kvarstår så länge man bygger trähus under bar himmel på norra halvklotet.

Jag blir mer och mer övertygad om att enklare konstruktioner med färre komponenter är vägen att gå. Det tillsammans med information och utbildning till dem som använder det vi bygger, så dessa människor vet vad de köper/hyr/brukar.

Översatt till bilar. Jag tycker vi bygger våra hus som  SUV:ar, helt i onödan. Om alla vet att de åker en billig men miljövänlig bil, då är det ok om inte stereon har surround och subwoffer. Man klarar sig utan fyrhjulsdrift och terrängegenskaper. Det är ok med bara 90 hästkrafter, bara man vet orsaken. 

Standard

Publicerat av

Publicerat den

20 januari 2009

Publicerat i

LEAN, Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

4 kommentarer

LEAN Projektering

Vi fortsätter som utlovat på ämnet LEAN.

Jag har genomlidit projekterings- och byggmöten på fem timmar, med en dagordning på 14 sidor, och med dyra konsulter och trötta entreprenörer runt bordet. Ofta brukar plågan förstärkas av dåliga möteslokaler, uselt kaffe och torrt kaffebröd. Detta har hänt för många gånger. No more. Våga vägra onödiga möten!

Projektering 2008 – Det som varit
Vid ett normalt projekteringsuppdrag har man möten varannan vecka. Där stämmer man av tidplan, gemensamma tekniska frågor, omfattning, mm. Min erfarenhet är att väldigt lite görs emellan dessa möten, åtminstone i början av projekteringstiden. Vi läser protokollet en stund innan mötet, gör några pliktskyldiga pennstreck eller telefonsamtal. Sen sitter vi i samma grupp som två veckor innan, och rapar upp fråga efter fråga som inte behandlats av ena eller andra orsaken, igen! I slutet tokjobbar alla tre veckor innan det är dags att leverera handlingar.
Om projekteringstiden är 8 månader, så är antagligen 5 månader onödiga.

Projektering 2009 – Det som kan bli
En liten tight konsultgrupp, med handplockade personer (inte företag, personer!). Gärna fler parallella projekt som kan vävas samman. Tätare möten, men mer av arbetskaraktär, inte att stämma av protokoll och dricka kaffe.
Konsultgruppen samlas på morgonen, startar med ett stå-möte framför tavlan, konstaterar vad som behöver göras, vem som skall svara för vilket. Mötet löses upp men alla stannar i lokalerna och börjar jobba med sitt. Nytt stå-möte innan lunch, 15 min framför tavlan. Gemensam lunch och mer enskilt arbete. Sista stå-mötet för dagen innan hemgång, 15 minuter framför tavla. Det är inte givet att man måste låsa sig till bara ett projekt under dagen, den egna tiden skall disponeras på bästa sätt. Det kan funka och är värt att pröva.

LEAN Production och LEAN Construction är välanvända begrepp idag, flera byggföretag bekänner sig öppet till denna tro. LEAN Design har börjat användas bl a av Bjerking som benämning på projektering i konceptet. Sync jobbar gärna med bostadsbyggande och vill lägga till LEAN Living. Den boendes sätt att bo och leva påverkar byggnadens belastning på miljön under hela livscykeln. Vi behöver lära människor mer om själva boendet. Vi återkommer till det en annan dag.