Idag är det måndag

Ja, egentligen är det väl inget mer med det.

—–

Förutom att det drar ihop sig i Syncs möjligen lite ogenomtänkta* friggebodsprojekt. På lördag är det invigning och vi har galant lovat att vi bygger två bodar till dess. Smart.

Vi har fått skisser och ritningar från ett par arkitektkontor, glädjande nog helt olika stil och tanke. Sen våldgästar vi fräckt en kompis som numera jobbar på brädgård. Vi har fri tillgång till material, lokaler och truckar. Det geniala i det i upplägget tar jag på mig helt och hållet, inga problem. Tidplanen och bemanningen av frivilligarbetare önskar jag att jag kunde skylla på någon annan. Men tyvärr.

Kollegan bygger en friggebod, det kan ingen se. En innovativ och rolig konstruktion.

En ex-syncare chefar för den andra boden. En traditionellt modern lösning som kommer att bli riktig fräck.

Visst är jag lite skadad av uppväxt och tidigare karriär, jag trivs till exempel väldigt bra i en gammal byggbyssja med att äta medhavd matlåda och sen kanelbullar till kaffet. Att man blir inbjuden till dragspelsstämma är ju bra bonus 🙂

——

På lördag alltså – invigning. återkommer om detta.

*ogenomtänkt är det enbart ifråga om vår tro på att vi själva skall kunna jobba fler timmar än dygnet normalt innehåller. Inget annat.

——

Jämo, räkna med ett samtal

Jo, min åttaåring skall in i byggbranschen. Hon får bära oket av vårt dåliga samvete i jämställdsarbetet. Det gör hon förmodligen, motvilligt i och för sig, men men men det är pappas flicka.

Idag på väg till skolan kom vi in på det spåret – könsroller. Lite i alla fall.

Saken var den att hon i morse berättade att hon hjälpt sin yngre bror att skriva ett brev.  Brevet var till broderns bästis Gustav.

– Jaha, sa jag, så du är hans sekreterare kan man såga då?

– Vadå? Vad är sekreterare? undrar hon

Jag försöker mig på en förklaring.

– Det är en tjej, eller jag menar oftast en tjej, som jobbar på kontor och hjälper till att skriva brev och sånt.

Här kände jag att det var lite klent med förklaringen.

– Jo, där jag jobbade på mellanstora firman så fanns det en tjej, hon var var jättegullig. Alla gubbarna som jobbade där skrev bara lite slarvigt själva och sen fick hon fixa allt så det blev snyggt. Och så kokade hon kaffe också.

– Va, va lata de gubbarna var! (en gnutta upprörd åttaåring)

– Jo, så var det väl, sa jag

– Då var ju hon som en piga! (lite mer upprörd åttaåring)

——

Ja, så gammal är jag att jag jobbat på en byggfirma där chefen la en bunt papper på receptionsdisken och bad unga fröken att kopiera dem. Att kopieringsmaskinen stod precis jämte och hade ett fint sorteringsfack och en lysande grön knapp, det hjälpte inte.

Jag minns en gång jag satt i fikarummet och hörde när högste chefen stötte på sin kompanjon i korridoren och glatt berättade att fått ett sånt där bankomatkort ”Det kommer ju pengar ur ett hål i väggen!” . Jag är inte helt säker på att det var någon ironi medvetet inblandad i det där samtalet och det säger något om vilken tidsålder vi pratar om här.

——

Så en stund i morse kändes det som att min dotter skulle växa upp och göra processen kort med sega gubbar. Då är jag pensionär hoppas jag:)

Mer sånt här på Sync Blog

På Haiti har man också problem, tänk på det

Jag är byggnörd och sitter och läser varenda artikel om takras runt om i landet. En människa har omkommit, ett okänt antal kreatur också. 800 kaniner kan ha förolyckats vid Kanin-SM. I övrigt verkar det inte varit så mycket skador. Tur eller skicklighet?

Materiellt har stora värden  gått till spillo. Det kommer kosta många runda miljoner att återställa rasade byggnader och det som skadats i dem, båtar, bilar, parfymflaskor och annat som är viktigt här i världen. I Sverige alltså.

När jag läser om ett takras på Tjörn som kraschat en massa båtar så blir dock perspektivet på eländet lite annorlunda.

——

Bra kanske att bli påmind om digniteten på ens bekymmer här i världen ibland.

Nu kanske inte Hoppets Stjärna har glänst särskilt bra senaste dagarna, jag betvivlar inte Carolas goda avsikter men kan inte låta bli att hånflina åt det korkade i hela spektaklet.

Nej, mina pengar går till Läkare Utan Gränser. Båtägarna och frikyrkorna kan få klara sig själva.

Sonny, Conny och Ronny – The Movie

Det var livat här på bloggen igår kväll. Jag gjorde ett enkelt inlägg om rasismen mot våra Y-barn – Sonny, Conny och Ronny. Berra kommenterade och han har ju en förmåga att få igång folk. Han trampar en precis lagom hårt på tårna och ältar en ganska unken besvikelse mot hela byggbranschen. De som åstadkommit hans bekymmer borde rimligen vara ganska få och knappast vara mall för en hel bransch.

Calle tog diskussionen med Berra igår, liksom en gammal (egentligen ung) kollega till mig, Robert, från tiden på stora konsultbolaget. Tidigare i veckan har Berra gått ett par ronder med Olle på ungefär samma tema.

Det är allvarligt tema men sent igår kväll blev det lite flamsigt – jag sa att det inlägget kommer ut som bok och sen kanske som film. JAg skrev nog att jag till och med dramatiserar lite och får mig själv som hjälte där i det sliskiga Hollywoddslutet. Trams. Förlåt.

——

Men så tänkte jag nu på morgonen. Inte så dumt. Jag följer ju Byggnads på Twitter som en del i forskningsprojektet om Sociala medier i byggbranschen. Där  kom det tweets i mängder häromdagen om Youtube-klipp. Det är kortisar om olika yrken i byggbranschen. Killar med noll mediaträning får en kamera i ansiktet och skall berätta om sitt jobb. Som slutkläm kommer ett par ord om varför de är med i Byggnads och hur bra det är. (Det skulle ju till och med göra en kaxig projektledarjävel nervös! Stackare)

——

Så – trumvirvel – samma vecka som Göteborg Internationella Filmfestival – mera trummvirvel!

I give you – BETONGARBETARE

——-

Tro nu för allt i världen inte att jag raljerar eller hånskrattar. Tvärtom.

Det här är basic. Det är enkelt. Det är naket och äkta (kliché visst). Klicka på Byggnads övriga filmer , det finns några stycken nu. Titta på dem. Den jag länkat till hade tre visningar hittills i morse, jag har sett den två gånger 🙂

Jag misstänker att målgruppen är ungdomar som skall välja gymnasiprogram. Möjligen tråkar man ut en femtonåring ganska snabbt med det här, men va fan – Varför inte försöka.

——

Och Berra kan ju passa på att kolla igenom och känna efter om var och en av det personerna gjort sig förtjänt av sorteras i bland skurkar och banditer.

Sonny, Conny och Ronny

En man som kommenterar här emellanåt, Berra, har en ganska tydlig uppfattning om byggarnas nivå på hederlighet. Han för just nu för en lång diskussion med en annan kommentator, Olle. Olle försöker stoiskt med ett mer sakligt resonemang baserat på fakta och som kanske inte riktigt skiktar in människor i fållor på det viset.

Jag har avfärdat Berra förut, jag tycker den inställningen han har är närmast rasistisk. Att så svepande tycka illa om  människor på grund av att de har ett visst yrke är lika illa som att tycka illa om svarta för att de är svarta eller muslimer för att de är muslimer. Nu har Berra sina ljusa stunder också och han har goda grunder att vara besviken på en del byggare, men knappast på 450 000 människor i hela byggbranschen.

Det kommer tyvärr en del såna kommentarer, jag såg det på Newsmill och hos Jonas P. Det är ungefär samma tema – byggbranschen befolkas av Y-barn.

Den som satt längst bak i skolan, var allmänt störig, åkte för fort på en trimmad moped och hette Sonny är per definition ohederlig och blev med tiden sannolikt byggare. Förmodligen med med egen firma. Hans kompisar Conny och Ronny blev säkert också byggubbar om de nu klarade sig från ungdomsvårdskolan utan att bli konstruktör, arkitekt eller något annat ohederligt yrke i byggsvängen.

——

Berra tycker att man skall ta upp ämnena moral och etik under utbildningen. Jaså? Jaha.

Jag är uppvuxen i en kristen familj med många syskon, jag har gått i söndagsskolan och får mig en ganska rejäl dos moral och etik. Vi snackar plenty.

Jag blev alltså byggare (=ohederlig rufflare) ändå.

(Förlåt mig mamma! Kanske kan omskola mig till läkare?)

Förklara det, Berra. Förklara hur jag blev ohederlig utan trimmad moppe och med bra betyg i skolan.
Och menar du att några timmars moralsnack på bygglinjen skulle ha ens en mikroskopisk effekt på byggbranschens problem med trovärdighet?

——

Jag tycker så här – att den typen av svepande åsikter om byggbranschen som Berra med flera slangar ut i riklig mängd bara skymmer sakfrågorna och leder till inget annat än tjat och gnat.

Jag tycker så här – att den typen av svepande åsikter om byggbranschen som Jonas P lanserar utan att kunna bli mer precis är lika illa som någonsin Berras rasism och att Jonas P gör sina billiga poäng politiskt med en helt annan agenda än att faktiskt förbättra byggbranschen.

Jag önskar mig att det kom lite mer konkreta exempel och förslag till förändring än allt jävla bullshit som far omkring.

Vi behöver hjälp. På riktigt.

Blygsamt
Eder tillgivne Sync

(Sonny, Conny och Ronny driver för övrigt an bilverkstad. På riktigt:) )

——

UPPDTAERING nr 1:

Aftonbladet har en debattartikel skriven av Jonas Pettersson. Tyvärr inget nytt under solen, liten mer storslagna ord med många referenser till statistik. Skit samma. Men kolla i kommentarerna, där är de – de som har fördomar om Sonny, Conny och Ronny.

UPPDTAERING nr 2:

 Detta fick en spin off lite senare

– – – – –

 

 

Byggbranschen goes Newsmill

Fredrik på Byggvärlden har uppenbarligen ambitioner.

Han jagar efter Jonas Petterson, centerpartisten som kastat sig handlöst in i en diskussion om byggbranschens utveckling och framtid. Fighten utspelar sig på Newsmill, denna arena för fria åsikter som verkligen blandar högt med lågt och är en allmän samlingsplats på idiotkommentatorer och haverister dessutom.

Fredrik är i och för sig i gott sällskap. Min Facebook-kompis Leif Waldendorf på Mullbergaskolan hade ju en grandios stund i rampljuset med sin artikel för ett tag sen. Censuren tog bort honom och skymningen sänkte sig över landet igen.

Fredrik har till skillnad från centerpartisten en viss förankring i sina förslag. Faktiskt riktigt bra.

Jonas P han ägnar lång tid åt att förklara begreppet produktivitet. Han använder sig  själv som exempel på hur produktiviteten kan utvecklas med tiden. Han säger sig kunna producera mycket om han får en dator och en timme på sig. Min fråga är om Jonas mått på produktivitet tar hänsyn till kvalitet också. Det han skickar ut från sin dator håller väl inte helt den kvalitet vi i byggbranschen önskar, men väl i nivå med en del av det vi levererar.

Vi producerar en del skit i byggbranschen, det har vi gemensamt med Jonas P, Centerpartiet. Skönt att ha något gemensamt, något att samlas runt.

Slutbesiktningen av år 2008 blev uppskjuten

Yrvaket insåg Sync att premiäråret 2008 var slut, men inte klart för slutbesiktning. Så slutbesiktningen av år 2008 blev uppskjuten på obestämd framtid.

Enligt byggbranschens regler så fick man ju egentligen inte ta år 2009 i bruk innan föregående år blivit godkänt, men det sket vi i, förstås. Vi körde på ändå.

Nu har vi startat projektet 2010 också med friska takter. Men – kors i taket – det verkar som 2009 passerat som godkänt och 2008 hängde med på ett snöre det också. Orderläget ser ljust ut, inga lik i garderoben, vi har helt ok status och bloggen har tvåsiffrig läsarskara. Life is sweet.

——

Detta kändes ju helt underbart ända tills vår nye bloggkompis Fredrik förstörde det med att påminna om nästa ösregn. Tack för det, jag höll så när på att bli optimist igen. Det hade jag inte tänkt bli förrän framåt 2013 ungefär.

Sync har haft ekonomimöte…

…och det finns väl få saker som är roligare än att gå igenom kostnader, konstatera årets resultat, bli förvånad och lite trött och sen optimistiskt spika nästa års budget.
(Jag skulle kunna tänka mig minst ett alternativ som vi helt säkert föredrar – sitta i myshörnan på kontoret och prata om vad vi måste göra och borde göra, sen världsförbättra lite i teorin och ganska frekvent göra avbrott för fika och skvaller).

Nåväl, att vara född på sextiotalet har man ju gemensamt med både Reinfeldt och Anders Borg, jag tolkar det som att jag blivit vuxen och ansvarig för mig själv, alltså måste det bli ordning i leden. Reinfeldt/Borg har ju varandra, måcklisarna, jag får göra bägges jobb själv. Kollegan är mer som den där Schlingmann, en spinndoktor som sitter och planterar tankegångar, intrigerar och påverkar i smyg. I övrigt vet jag inte om vi har så mycket mer gemensamt med moderaterna faktiskt.

Vi har spikat budget, bestämt vissa saker vi skall göra och andra saker som vi skall försöka göra och några saker vi vill göra. Vi har formulerat en antal mål och rankat dem inbördes:

  1. Fakturera en bra summa varje månad
    (kan verka lite självklart, men tro mig, det är det inte alltid)
  2. Hålla egna kostnader på en viss maxnivå varje månad
    (dock lägre än faktureringen, inte heller självklart, konstigt nog)
  3. Utvecklas
    (ej definierat, men vidareutbildning på ett par kurser ligger nära till hands)
  4. Ha roligt och må bra
    (vi är lättroade både jag och kollegan, den delen av målet uppfyller vi lätt)
  5. Göra lite gott i världen
    (samvetet gnager och vi vill göra lite mer än slentrianmässigt autogiro till alla)
  6. En resa om året
    (inte inom räckhåll just för stunden, men resan till Montelavar 2008 är modellen)

——

Montelavar, Portugal 2008

Sync har haft statustest…

…och man kan konstatera att vi ligger i fas med tiden. Någorlunda. I alla fall jag.

Dagens Industri har en artikel om en undersökning av vad folk tycker är viktigt för att få hög status.

Sync vill ju inte missa chansen att kolla av det hela internt, status är viktigt för oss medelålders vita män. Även om nu inte Sync´s uppfattning om vad som bygger status är densamma som listan i DI så funkar det väl som en slags omvärldskontroll ändå. Så jag har gjort en ganska avancerad excelsnurra som alla två på kontoret fått fylla i. Resultatet av min enkät finns härunder. 62 % status. Inte illa för en medelålders lantis ändå.

——

Nördigt? ~98% (funderar på att snygga till den och lägga upp den på bloggen för alla att fylla i)

Sync har haft en konstpaus…

…eller en av oss. Kollegan. Men nu är han på det igen.

Själv är jag ju konsekvent tråkig och formaliserad i mitt tänk och beteende. Budgetfascist, kontrollfreak och ständigt redo att sänka roliga idéer onödiga/dyra/dumma. Allt in the name of projektledning. Sån är jag.

Kollegan däremot har en annan ingång. Med minst en halv fot kvar i konstnärsvärlden och ett oförtröttligt barnasinne så vill han göra lite roligt och fint också. Kollegan är djupt insyltad i arbetet med att knyta konstnärer till byggbranschen och har egen nyckel till huset där konstnärerna håller till. Sån är han.

——

Det finns ju några kommuner i landet och faktiskt några företag som tagit ett principbeslut att 1 % av byggkostnaderna skall gå till konstnärlig utsmyckning. Det är mycket pengar det.

Skeptikern i mig säger: – Håhåjaja, vi får väl se.

Det brukar inte finnas pengar över på slutet, så gäller att konstnären får komma in tidigt i spelet i så fall. Att med hopplöst liten budget hitta på något när bygget är klart och färdigt är en ganska otacksam uppgift.

Däremot tror till och med jag som auktoriserad tråkmåns och glädjedödare att det kan funka bra om man tidigt i processen bestämmer sig att detta är viktigt för projektet och att beställaren är väldigt tydlig med detta. Det behöver inte kosta så mycket heller, 1 % är väldigt mycket om man frågar mig.

Så om vi ger plats för en konstnär med kreativa och roliga idéer i projekteringsskedet, har en lyhörd arkitekt och en engagerad och tydlig beställare, om vi får konstnären att stanna i ramarna för vad som funkar ekonomiskt, då kan det bli riktigt bra.

——

(hittade teckningen i en gammal bok – Barbara Henniger – duktig tjej det)