Det känns så där…

…lagom gott att åka till jobbet.

Sommarkänslan hann precis infinna sig, semesterlunken skulle kunnat startat. Avspänt och skönt, fint väder och bad i sjön.

Hembakt, picknickkorg, kaffe och åka badflotte. Sen fisk och potatis till middag.

För första gången på länge så ägnade jag en söndagseftermiddag åt annat än att tänka på kommanade vecka.

Det var igår det.

—–

Nu är det kommande vecka.

Mail om nedfallande byggmaterial från en arbetsplats, telefon om en styck avloppsstam som inte hittas på måndagsmorgon, halvångest över ej skickat besiktningsprotokoll.

Allt är som vanligt alltså. 🙂

——

Annonser

Sync konferens 2010

Lördag morgon bordade hela Sync tåget till Skåne. Årets sommarkonferens skulle bli av strax utanför Lund hos en kär vän och trogen kund. En småföretagare i byggbranschen, en sån som lever och andas i blåbyxor, jobbar för mycket och  träffar familjen för lite.  Typ 1 A.

Möjligen avviker han lite från mallen eftersom han köper en del tjänster från Sync. Vi skriver hans avtal, lägger upp projekt, gör arbetsmiljöplan, granskar kalkyler och ifrågasätter i största allmänhet. Det är dyra timmar men vi vet att det gör nytta. När man började ett nytt projekt häromveckan så sa kvalitetsansvarige att det var det bästa underlag han sett. Veckan efter började det ringa nya kunder som den kvalitetsansvarige tipsat. Han hade tipsat om en duktig byggare med ordning på pappren!

Poäng till Sync och vår kund 🙂

——

Vi klev av tåget i Lund och knödde in oss i framsätet på en skåpbil. Tre lagom tjocka män som trivs tillsammans, då går det bra 🙂

Helgens värd är en gammal god vän till kollegan. Faktiskt så god att han har ett av kollegans alster hemma i köket. Ibland glömmer jag bort att kollegan i ett tidigare liv också var möbelsnickare.

Kurslitteraturen låg framlagd. Så där – klart – nu är allt avdragsgillt.

Vår värd är för all del byggare nu för tiden, men egentligen smed. En riktig smed som har en smedja och det var den  som skulle bli vår konferenslokal.

I en riktig smedja brinner en eldhärd där järnet glödgas innan smeden snabbt lägger det under stånghammaren och formar det till något vackert.

I smedjan bjöds vi till lunch. Frittata och lufttorkad skinka. Tapenade och ett fantastiskt bröd. Öl. Några öl till.

På det – ost och en torr sherry. Fint skall det va!

——

På konferenser är det viktigt att ha en fysisk aktivitet emellanåt också, så vi tog en promenad. 2 timmars lunch, 15 minuters långsam promenad på en landsväg i Skåne, sen var det dags att laga middag.

Vad lagar man i smedja? Paella, naturligtvis. Varför göra det enkelt för sig? Nej, paella med kyckling, räckor, kräftor, bläckfisk, saffran och ris. Kokt i långpanna med vitt vin över glöden i smedjan. Eftersom inte skorstenen funkade så bra så låg röken så där mysigt tät strax över huvudhöjd. Kallt och regnigt ute, varmt inne.

Så här vacker blir en skånsk smedjepaella när den är klar.

Sen – dags för dessert.

Sanslöst mycket mat, till lunch och middag. Ändå lyckas vi – fyra man (värden somnat!) – att nästan sluka den här också.

Så här dags hade han alltså däckat, vår käre värd. Vid sin härd.

—–

Jag är ödmjukt tacksam för att få umgås med så fina människor. Vår kund och hans anställda är det bästa sällskap man kan tänka sig, en smedja är den bästa tänkbara miljö jag kan komma på att konferera i en regnig kall dag i juni.

Visst blev det alkohol och överflöd av mat, precis som vilken jobbresa som helst, tro inget annat. Men vi var fyra medelålders vita män och en lika vit men betydligt yngre man, alla byggnördar med egen syn på byggande och branschen. Det blev att bra snack som kunde sänts live på bloggen.

Vad vi pratade om? Privatkunder, MåsteBordeVill, arkitekter som borde tuktas och alldeles för stora hus. Som vanligt.

——

Effektiviseramera

Hemma hos oss har vi egentligen ganska få bekymmer, det mesta är väldigt bra. Vi är friska, vi har jobb och barnen somnar lyckligt på kvällen.

Men allt är inte sockersött och gulligt.

Problemet är tyvärr mer än bara av logistisk art. Man kan säga att det är i utförandefasen av vissa delar av hushållets göromål som det strular lite.

Tvätten är en sån grej. Förutsättningarna är mycket goda rent infrastrukturellt. Utrustningen är toppmodern. Vi har ett väldigt praktiskt tvättnedkast där vi stoppar in smutstvätt. Tvätten landar i tvättkorgen i tvättstugan.

Sen händer typ ingenting. 😦

Till slut blir vi tvugna att gå ner i tvättstugan och manuellt lägga tvätten i tvättmaskinen. Som om inte det vore nog så blir tvätten sen liggande i väntan på förflyttning till torktumlare eller tvättstreck.

Om tvätten faktiskt passerat tvättmaskin och torkning återstår det jobbet som i princip aldrig blir utfört – vikning av tvätt!

——

När jag ser videon nedan så inser jag att det kanske inte är så jobbigt, det kanske inte finns någon anledning att depa. Vi är helt enkelt inte rätt utbildade för tvätten ännu. Hemma hos oss.

——

I andra delar av världen är man kanske mer effektiv, förmodligen lite mer arbetsam och helt säkert lite mindre lat.

Så det gäller såväl i byggbranschen som i vår tvättstuga hemma att man kan skaffa sig alla de hjälpmedel som finns för en rationell bygglogistik/tvätt men att det skiter sig om man inte samtidigt är välutbildad, målmedveten och jobbar på rätt sätt.

——

Länken såg jag hos Energiskt blandat.

Idag är det måndag

Ja, egentligen är det väl inget mer med det.

—–

Förutom att det drar ihop sig i Syncs möjligen lite ogenomtänkta* friggebodsprojekt. På lördag är det invigning och vi har galant lovat att vi bygger två bodar till dess. Smart.

Vi har fått skisser och ritningar från ett par arkitektkontor, glädjande nog helt olika stil och tanke. Sen våldgästar vi fräckt en kompis som numera jobbar på brädgård. Vi har fri tillgång till material, lokaler och truckar. Det geniala i det i upplägget tar jag på mig helt och hållet, inga problem. Tidplanen och bemanningen av frivilligarbetare önskar jag att jag kunde skylla på någon annan. Men tyvärr.

Kollegan bygger en friggebod, det kan ingen se. En innovativ och rolig konstruktion.

En ex-syncare chefar för den andra boden. En traditionellt modern lösning som kommer att bli riktig fräck.

Visst är jag lite skadad av uppväxt och tidigare karriär, jag trivs till exempel väldigt bra i en gammal byggbyssja med att äta medhavd matlåda och sen kanelbullar till kaffet. Att man blir inbjuden till dragspelsstämma är ju bra bonus 🙂

——

På lördag alltså – invigning. återkommer om detta.

*ogenomtänkt är det enbart ifråga om vår tro på att vi själva skall kunna jobba fler timmar än dygnet normalt innehåller. Inget annat.

——

Jämo, räkna med ett samtal

Jo, min åttaåring skall in i byggbranschen. Hon får bära oket av vårt dåliga samvete i jämställdsarbetet. Det gör hon förmodligen, motvilligt i och för sig, men men men det är pappas flicka.

Idag på väg till skolan kom vi in på det spåret – könsroller. Lite i alla fall.

Saken var den att hon i morse berättade att hon hjälpt sin yngre bror att skriva ett brev.  Brevet var till broderns bästis Gustav.

– Jaha, sa jag, så du är hans sekreterare kan man såga då?

– Vadå? Vad är sekreterare? undrar hon

Jag försöker mig på en förklaring.

– Det är en tjej, eller jag menar oftast en tjej, som jobbar på kontor och hjälper till att skriva brev och sånt.

Här kände jag att det var lite klent med förklaringen.

– Jo, där jag jobbade på mellanstora firman så fanns det en tjej, hon var var jättegullig. Alla gubbarna som jobbade där skrev bara lite slarvigt själva och sen fick hon fixa allt så det blev snyggt. Och så kokade hon kaffe också.

– Va, va lata de gubbarna var! (en gnutta upprörd åttaåring)

– Jo, så var det väl, sa jag

– Då var ju hon som en piga! (lite mer upprörd åttaåring)

——

Ja, så gammal är jag att jag jobbat på en byggfirma där chefen la en bunt papper på receptionsdisken och bad unga fröken att kopiera dem. Att kopieringsmaskinen stod precis jämte och hade ett fint sorteringsfack och en lysande grön knapp, det hjälpte inte.

Jag minns en gång jag satt i fikarummet och hörde när högste chefen stötte på sin kompanjon i korridoren och glatt berättade att fått ett sånt där bankomatkort ”Det kommer ju pengar ur ett hål i väggen!” . Jag är inte helt säker på att det var någon ironi medvetet inblandad i det där samtalet och det säger något om vilken tidsålder vi pratar om här.

——

Så en stund i morse kändes det som att min dotter skulle växa upp och göra processen kort med sega gubbar. Då är jag pensionär hoppas jag:)

Mer sånt här på Sync Blog

På Haiti har man också problem, tänk på det

Jag är byggnörd och sitter och läser varenda artikel om takras runt om i landet. En människa har omkommit, ett okänt antal kreatur också. 800 kaniner kan ha förolyckats vid Kanin-SM. I övrigt verkar det inte varit så mycket skador. Tur eller skicklighet?

Materiellt har stora värden  gått till spillo. Det kommer kosta många runda miljoner att återställa rasade byggnader och det som skadats i dem, båtar, bilar, parfymflaskor och annat som är viktigt här i världen. I Sverige alltså.

När jag läser om ett takras på Tjörn som kraschat en massa båtar så blir dock perspektivet på eländet lite annorlunda.

——

Bra kanske att bli påmind om digniteten på ens bekymmer här i världen ibland.

Nu kanske inte Hoppets Stjärna har glänst särskilt bra senaste dagarna, jag betvivlar inte Carolas goda avsikter men kan inte låta bli att hånflina åt det korkade i hela spektaklet.

Nej, mina pengar går till Läkare Utan Gränser. Båtägarna och frikyrkorna kan få klara sig själva.

Sonny, Conny och Ronny – The Movie

Det var livat här på bloggen igår kväll. Jag gjorde ett enkelt inlägg om rasismen mot våra Y-barn – Sonny, Conny och Ronny. Berra kommenterade och han har ju en förmåga att få igång folk. Han trampar en precis lagom hårt på tårna och ältar en ganska unken besvikelse mot hela byggbranschen. De som åstadkommit hans bekymmer borde rimligen vara ganska få och knappast vara mall för en hel bransch.

Calle tog diskussionen med Berra igår, liksom en gammal (egentligen ung) kollega till mig, Robert, från tiden på stora konsultbolaget. Tidigare i veckan har Berra gått ett par ronder med Olle på ungefär samma tema.

Det är allvarligt tema men sent igår kväll blev det lite flamsigt – jag sa att det inlägget kommer ut som bok och sen kanske som film. JAg skrev nog att jag till och med dramatiserar lite och får mig själv som hjälte där i det sliskiga Hollywoddslutet. Trams. Förlåt.

——

Men så tänkte jag nu på morgonen. Inte så dumt. Jag följer ju Byggnads på Twitter som en del i forskningsprojektet om Sociala medier i byggbranschen. Där  kom det tweets i mängder häromdagen om Youtube-klipp. Det är kortisar om olika yrken i byggbranschen. Killar med noll mediaträning får en kamera i ansiktet och skall berätta om sitt jobb. Som slutkläm kommer ett par ord om varför de är med i Byggnads och hur bra det är. (Det skulle ju till och med göra en kaxig projektledarjävel nervös! Stackare)

——

Så – trumvirvel – samma vecka som Göteborg Internationella Filmfestival – mera trummvirvel!

I give you – BETONGARBETARE

——-

Tro nu för allt i världen inte att jag raljerar eller hånskrattar. Tvärtom.

Det här är basic. Det är enkelt. Det är naket och äkta (kliché visst). Klicka på Byggnads övriga filmer , det finns några stycken nu. Titta på dem. Den jag länkat till hade tre visningar hittills i morse, jag har sett den två gånger 🙂

Jag misstänker att målgruppen är ungdomar som skall välja gymnasiprogram. Möjligen tråkar man ut en femtonåring ganska snabbt med det här, men va fan – Varför inte försöka.

——

Och Berra kan ju passa på att kolla igenom och känna efter om var och en av det personerna gjort sig förtjänt av sorteras i bland skurkar och banditer.