Doktorn i Mariannelund

Häromdagen skrev jag om en liknelse som en läkare lite snyggt droppade om hur en rörläggare hade agerat. Byggblasket började i det närmaste gråta för att jag fick en sån klockren kommentar, direkt ifrån verkligheten. Så jag tänkte köra vidare på liknelser med vårdsektorn, inte för att Blasket skall sitta och hemma i Skåne och lipa utan för att det verkar outtömligt när man väl har börjat.

Jag har någon gång på riktigt använt en sån liknelse för att förklara Sync´s roll, alltså vad vi säljer för typ av tjänst. Projektledare, byggkonsult, kalkylator, projektstöd eller lekledare täcker ju inte in det hela riktigt. Trots den medfödda geniala humor som jag besitter som göteborgare så kommer jag noga att undvika skämt om husläkare, nej jag vill mer likna mig vid en allmänläkare. Eller ännu bättre, en sån där doktor som alltid finns i Astrid Lindgrens böcker, en snäll och klok farbror som plockar ärtor ur näsan och skriver ut recept på nybakat vetebröd till den som svalt sin femöring. En doktor som inte är specialist på annat än att se ett sammanhang och kanske kan fixa de mest elementära problemen, men som också vet vart och till vem man skall vända sig med det som är svårare att lösa.

Så är det – vi remitterar vidare till specialister. Ofta behövs det efter en enkel undersökning en mer ingående undersökning när det bara känns sjukt men liksom inte syns på utsidan, då kan det behövas blodprover och röntgen (=radonmätning och thermografering). Ibland behövs ortopeder (=konstruktörer), en annan gång kanske vi får glädja patienten med en rektoskopi (=filma avloppen), har man tur så räcker det med ett stetoskop och några djupa andetag för att höra att lungorna är ok (=obligatorisk ventilationskontroll – OVK).

Hursomhelst. Specialisterna undersöker och rekommenderar en behandling. Dr Sync hjälper patienten att tolka fikonspråket, skingra oron och sen besluta om åtgärderna.

Det måste inte alltid vara specialistutlåtande. Ibland kan det räcka med ett enkelt konstaterande och fortsätta till en enkel åtgärd.

– Jaha Fru Svensson, såret måste fixas men det ser inte så illa ut ändå (=taket läcker runt skorstenen, typ), syster Benny (snickarn) kommer och lägger om det åt er.

Det behöver inte vara svårare än så hos doktorn.

———–

Dr. Sync
(medicus texo aedificium)

———–

En dag på stranden

Egentligen är rubriken här ovan bara ett sätt att försöka få fler träffar, googlingar på Thomas Ledins klassiker måste dra in en del trafik ändå. Den rätt rubriken borde ”Ännu en dag på byggkonsultjobbet” men det verkar inte sökas så mycket på sånt. Undrar varför.

Skit samma. Jag och kollegan tog med familjerna på utflykt till den där ön som vi skall jobba på lite snart. En septemberdag som är mer fantastisk än sommaren, varmt och friskt, klarblå himmel och nästan vindstilla. Då är västkusten helt ok. Riktigt riktigt jätte-ok.

Buffé

Vi träffades med lunchkorgar och dukade upp en buffé på en uppdragen eka, ICA´s mjölkfria kanelbullar fick tina i solen och Serranoskinkan fick svettas lite. Bulgursallad, brieost och grillad kyckling. Bröd bakt med kärlek och omtanke av bagarn i Majorna, tidigt i gryningen.

Lunch på en klippa

Både jag och kollegan har normalt lite svårt att övertala våra respektive att åka med och titta på jobb. Denna gången gick det bra eftersom båda trodde att den andra redan sagt ja. Möjligen var det också picknicken med lite rödtjut som lockade. När de fick sätta sig här, tio meter från havskanten, i sydvästläge, under ett barrträd och en vildapel i en väderbiten utemöbel och fortsätta på vinflaskan så ville de inget annat än stanna kvar. Länge.

Under en vildapel, lite vin och mycket sol

Barnen fiskade krabbor.

Krabbfiske

Barnen hade krabb-race på klippan.

Krabbrace

Barnen hittade en megastor sjöstjärna.

Sjöstjärna

Åttaåring klär sig som en megastor countrystjärna. Passande för en tjej som skall bli projektledare i en jämställd byggbranch om sisådär femton år eller så.

Contrystjärna

Och just det ja – jag och kollegan fick jobbat effektivt säkert en timme, en lite bättre planlösning skissad ihop med kunden och med hjälp tre koppar kaffe och lite bullar. En helt vanlig dag på byggkonsultjobbet med andra ord. Jag är nöjd.

Bygga brygga – inget för oss landkrabbor

Lennart på Byggbloggarna skrev häromdagen om en brygga han skall fixa till. Underhållsbehov efter 30 år i skärgården. Jag är avundsjuk, 29,5 år längre än jag behövde vänta.

Nåväl. Det var 1998. Jag hade en liten byggfirma. Firman hade en stor kund. Kunden hade ett sommarställe. Sommarstället hade en egen fin liten vik i västerläge. I viken fanns ett båthus och en ganska trasig brygga av trä. Båthuset fick sig en renovering värdig en Rolls Royce, förmodligen smula mer än vad vi fick lov till. Sen var det bryggan.

De sorgliga resterna av den gamla bryggan tog säkert minst en kvart att plocka bort och lägga på lägerelden. Sen ”återställde” vi de 5 meter brygga som kanske funnits med 22 meter ny bred brygga. Rak och fin var den också. Och ganska dyr. Vi pålade med stålrör och ansträngde oss, den kostade väl sisådär 150 000 pix.

Sen hade vår beställare en riktigt fin sommar med gäster och fester och bad.

Våren efter så pratar jag och beställaren om allt möjligt som vi brukar när han så där gott tankspridd säger att – du föresten, bryggan har ju gått helt åt helvete. Jag tror naturligtvis det är en bluff men han framhärdar. Det kan väl inte vara sant?

Jodå. När vi åker dit och kollar så ligger hela skiten som ett plockepin, våra klena (?) stålrör och tryckimpregnerat trä i en stor förvriden röra. Isen har gjort processen kort med vår konstruktion och meddelandet från havet var tydligt

– Landkrabbor skall inte bygga bryggor.

Underbart, nej. Jävlaskitfan, ja.

Vi fick vänta ettochetthalt år på den skojarn som åker runt och slår ner järnvägsräls. När han varit där i en dag så fanns det i och för sig en gedigen stålstomme, men också en ännu mer gedigen faktura. Den bryggan står å andra sidan kvar än idag, tror jag. Jag fick väl ingen direkt kritik för fiaskot men min tid som bryggbyggare var över för den gången, i den viken, för den beställaren, på den firman.

—-

En annan som byggt brygga är Joel, förmodligen med bättre framgång.

—-

Varför en hög bro? Det verkar dumt

GP skriver den 12 sept om att det skall byggas en ny bro som ersätter Göta älvbron. Klart 2017. Så nu är det stress.

OK.

Det verkar ju inte råda någon tvekan om att Göta älvbron behöver bytas. Det känns lite skönt för jag och kollegan promenerar under den ibland och det skakar och låter som skiten skall rasa ganska snart. Så illa är det väl inte, men 2020 är det kört. När man sen har bestämt att 2030 så stängs slussarna i Trollhättan, ja då kommer det ju ändå inga större båtar åkande frrån Vänern längre. Så varför inte ta ett steg mot riktig storstad och bygga lågbroar?

En hög (halvhög dårå, jag vet, men ändå 10 meter) bro kräver massor med plats för brofäste och påfartsramper. En serie lågbroar blir en förlängning av stadens gator som knyter ihop Hisingen med centrum. Då kan vi kanske uppnå det vi pratar om – att få norra älvstraden att kännas som centrala stan.

lågbroar i Paris

Yimby har ett bra inlägg om detta. Sync håller med. Med Yimby alltså. Denna gången.

(bilden är snodd därifrån, staden på bilden har dock inget i övrigt med saken att göra).

Sommarkänsla och solsken den 11 september – Då ser Ludde Jultomten

I det ganska dystra caféet i en förbutik i den lokala ICA-butiken sitter en man. Han är ganska gammal, tjock och har yviga gester och långt skägg.

Då säger Ludvig, 5 år: Mamma, titta! Tomten!

En bråkdels sekund tycker kanske mamman att det är pinsamt att prata högt om någon, men ungar är som de är. Den gamle mannen tar inte illa upp. Tvärtom, han skrattar så magen hoppar och alla tycker det är roligt. Ingen tänkte på att tiden går fort, väldigt fort.

Tomte

3 månader, 13 dagar. Sen är det på riktigt

(Det här hade inget som helst att göra med byggbranschen, jämställdhet, stadsplanering eller annat den här bloggen egentligen avhandlar. Som tur är det finns det ett liv utanför den lilla bubblan som bloggen normalt rullar omkring i)

Förbjud bilar och köp tysta spårvagnar

Eller kanske inte, men man undrar ju lite hur det skall gå till. GP skriver den 10 sept om hur Göteborgs skall öka kollektivåkandet och minska bilberoendet. Fan va bra. K2020 har ju funnits ett tag men ändå fick man ihop det till en nyhet. Eller om det är Miljörapport för 2008 som är grejen. Framgår inte riktigt. Bl a kan man läsa:

”… bilresorna inom, till och från Göteborg uppskattas ha ökat med cirka 350 procent fram till 2008. När det gäller kollektivtrafiken stiger kurvan bara svagt.”
Kommunens Miljörapport för 2008

”- Får vi västlänken är vi på bra väg. Sedan krävs ytterligare finansiering, satsningarna ryms inte inom de vanliga ramarna. En annan viktig faktor för att målet ska nås är att alla myndigheter, nämnder och företag börjar dra åt samma håll för att underlätta kollektivt resande och för att styra människor dit.”
Bo Aronsson, planeringschef på Göteborgsregionen

Ok.

Sync var ju på seminarium igår på Byggcentrum. Det handlade om ROT-jobb. Johan Niklasson från Poseidon visade på lyckade projekt i Kaverös med påbyggnad av bostadshus och – häpp – riktigt roliga påbyggnader av P-hus som tidigare varit föremål för rivningsplaner och som bidragit till otäck närmiljö för boende omkring dem. Nu kan man gå femton meter från en uppsnyggad spårvagnshållplats in till hissen och åka rätt upp i penthouse-lyan. Allmänyttan har en oförtjänt tråkstämpel, med andra ord.

Kaverös 2

Sync gillar förtäting, det finns fler som jobbar för det. Det innebär att man bygger fler bostäder inne i stan och där det redan finns allmänna kommunikationer. Vi jobbar ju lite ibland med ett projekt som fått lite uppmärksamhet för att man kanske kan bygga bostäder utan att bygga p-platser, att helt enkelt byta p-normen mot något annat. Egentligen är det lite koko alltihop för vi kan inte uppfinna cityboende utan bil. Det finns mängder med folk som lever så idag och har gjort det i alla tider. Att ha bil tillhör inte mänskliga rättigheter och måste heller inte vara nödvändigt. I GP´s artikel framgår det för övrigt att tre av fyra Torslandafamiljer har bil, när bara en av fyra familjer i Älvsborg. För den som inte känner till Göteborg så ligger Torslanda väldigt fint men långt bort från det mesta 🙂

Sync analysavdelning tycker:

Om målen skall nås så måste vi använda befintliga kommunikationer i mycket större grad. Vi måste alltså bygga nya bostäder där det redan finns kollektivtrafik. Att vänta på Västlänken i femton-tjugo år är knappast speciellt handlingskraftigt, säkert bra när det blir klart men det är lång väg dit. Viktigast ändå är att skapa möjlighet att leva och bo utan bil, att övertyga människor om att den egna bilen inte är livsnödvändig utan en ganska jobbig kostnad. Jag tror inte man behöver skriva mijöproblemet på näsan på folk längre, men det är väl inte ett helt dåligt argument heller.

Boverket ber om ursäkt…

… för att Freddy Reinfeldt och gänget fick informationen redan igår medans Sync fick den först idag. Vi snackar om senaste nytt – BETSI. Ok för denna gången, men gör inte om det, Joakim!

Skämt åsido. Joakim Thunborg från Boverket hade med sig en rykande färsk rapport idag till Byggcentrum. Det var ROT-info där hela dagen, minsann. Roligt värre alltså och bloggstoff för ett par dagar i alla fall. Vi börjar med förste talare.

Skriften från Boverket heter ”Hur mår våra hus”, den är så ny så att Boverket fortfarande inte fått till en pdf på att ladda hem från hemsidan. Så egentligen har jag inte läst den, bara fått lite skum från ytan.

Boverket har gjort en gedigen undersökning med enkäter och besiktningar, tusentals hus och ännu fler bostäder. Resultatet är sammanställt i rapportern, följt av förslag till åtgärder i form av förslag nya mål (krav?). Jag la inte riktigt alla siffrorna på minnet men fukt och mögel, radon, buller och några andra små problem beräknas kosta 230-330 miljarder att fixa till. Detta är då utöver det 100 miljarder som vi årligen lägger på underhåll. Tjolahopp.

Jag tror bestämt det åkte med lite synpunkter också på hur illa det fungerar med tillsynen på våra byggen, efterlevnaden i systemet med kvalitetsansvarig enl PBL och OVK´n är ju konstaterat usel. Men också energideklarationerna verkar ju vara ett slag i luften som bara göder en gäng dyra konsulter.

Det jag reagerade för var att man vill att alla byggnader år 2020 skall hålla nybyggnadsstandard vad gäller ljudklassning. En nätt liten summa beräknad till 30-50 miljarder. Motivering är att människor har ont av buller. Sync säger – Det kan vara så, några har helt säkert det jobbigt. Men att byta en miljon fönster, tilläggsisolera rätt många fasader och lägga om många många parkettgolv? Det kommer kosta multum, väcka ramaskri och ifrågasättas. Byggnadsantikvarier kommer stå på barrikaderna och kasta återvunna tegelstenar på hänsynslösa ljudkonsulter när gamla fina hus förvanskas. Sync är tveksam.

Jag satt jämte Joakim på lunchen och vi snackade om mer saker. Han (och antagligen hela Boverket) tycker att Boverket har bra byggregler. Om vi bara följer dem så får vi inte så mycket problem med dåliga enskiktsfasader och annat dumt. Jag håller med. Teoretisk är det rätt, genomarbetat och rimligt.

Men nu det funkar ju inte så ute i världen. Om jag var chef över Planeten Jorden så fick det inte regna innan man fick tak på bygget. Fick jag bestämma bara över Sverige så var ju all bygglogistik oerhört välplanerad och snål, varje bygge hade en rimlig tidplan som följdes till punkt och pricka, alla som jobbade i byggprojekt kände ansvar, delaktighet och arbetsglädje. Men det blir liksom inte så. Kanske någon gång, men allt som oftast inte.

Så förlåt en naiv byggfilosof. Vi kan ha hur bra byggregler som helst och vara teoretiskt världsbäst på planering och ha planetens bästa kontrollapparat men om inte man ute på byggena känner i hjärtat för det man gör, då blir det inte så mycket bättre.

Som en revisor sa om min bokföring – skit in blir skit ut, man måste göra rätt från början.

Det är inte jämställdhet vi strävar efter…

…det är är att bli bättre och ha roligare. Jämställdhet kan vi få på köpet.

Senaste veckans serie av ganska oplanerade och möjligen lite svajiga inlägg om jämställdhet, jämlikhet och andra konstigheter behöver rundas av. Viktoria gav mig godkänt i sin kommentar på förra inlägget så det känns helt ok att sluta här.

Sammanfattningsvis – alla människor bär omkring på egenskaper och färdigheter som är användbara och nyttiga i olika sammanhang. Byggbranschen i Sverige sysselsätter ca 450 000 personer. Under de närmaste åren skall en ganska stor del bytas ut, vi behöver massor med folk. Då vore det ju alldeles fullständigt urkorkat att bara anställa svenska vita män. Då missar vi ju 60% av utbudet.

Det räcker inte med att spexa till några broschyrer och en hemsida för gymnasiekidsen. Visst är det bra med riktad information till tjejer i den åldern, men risken är att byggbranschen är typ astråååkigt så dags i livet. Den typen av insatser kanske lockar några men inte så många fler än förut.

Jag tror det måste starta på dagis och uppåt ungefär. Långsiktig strategi. Studiebesök på byggen, sponsrad träslöjd, arkitekttävlingar föt tolvåringar, vad vet jag? Jag tror vi skall lära av McDonalds och Disney, vi måste mata in det i huvudet på barnen – Bygga hus är roligt!  Fatta läget, unge! Så är det bara. Alla får ballonger.

Vi hade ju en kommentator här, Berra, som ganska oförskämt tyckte att byggare var ohederliga för att det var just de killarna som inte kunde sköta sig i skolan. Förutom ohederligheten så hade han en poäng, många som har svårt för det teoretiska jobbar bättre praktiskt och har en plats i byggbranschen. Förr så hade vi traditionella lärlingar, så varför inte fortsätta med det? Det är ingen dålig uppfostran för en femtonåring att få lära sig etik, moral och fula ord i en byggbyssja. Orkar man inte med skolbänken så måste man inte sitta där och lida. Väl?

Sen vilar det tungt på beställarna att göra projekten roligare. Det är fortfarande för långt från styrelserummet ut till gubbarna på arbetsplatsen. Man måste veta vad man bygger, varför det skall se ut som det gör, vem som skall använda det. Det blir så fantastiskt mycket lättare att utföra ett till synes onödigt moment om man begriper bakgrunden och sammanhanget. Det handlar om delaktighet, ansvar och motivation. Det är ett pedagogiskt uppdrag i Nobelpris-klass. Puh. (Här behöver Sync faktiskt lite hjälp, det blir mycket annars…)

Slutligen – jag skulle önska att de som rekryterar nya anställda skulle bli helt färgblinda och okänsliga för kön och utseende, men det kommer inte att hända. Att ändra det beteendet kommer ta många år ännu. Det kanske blir bra runt 2030 när de dagisbarnen som vi just börjat programmera blir i mogen ålder och själva sitter i den stolen. Kanske.

———–

Uppdatering: Bra länktips från ViktoriaDN´s ledarsida 20 sept.

———–

Det är ju nästan så som jag tänker…

…när Henrik Wallgren skriver om sin tripp till Kvibergs Marknad, han är bara lite bättre på att förklara. Jag har ju svamlat om kvinnor i byggbranschem och jämlikhet(?) ett par dar nu. Eller också inte, jag vet inte riktigt om den röda tråden syns eller ens finns eller om jag är helt ute och cyklar..

Henrik Wallgren är lite favorit här på Syncbloggen, han är ett naturbarn, han är rolig, skriver pjäser och musik. Han är lagom naiv också, tror jag. Han berättar att han följer, först motvilligt, med på spårvagnen tvärs över stan till en förort och en permanent loppmarknad som blivit känd för sin rika förekomst av krimskrams, klenoder och goda korvar i en enda skön röra.  Sen skriver han om Det Nya Sverige som en tillgång. All den kraft och goda mat och energi som finns hos de människor som med eller mot sin vilja flyttat långt hemifrån, ända till Sverige. Lite så tänker jag om kvinnor och andra minoriteter och det faktum att jag tycker vi borde locka fler av dem till vår instängda lilla byggbransch.

Byggblasket skrev om bodrasismen häromdagen, det handlade om hur snacket i byggbodarna blir ganska grovt kränkande men att det ändå accepteras , konstigt nog. Ungefär samma snack gäller med varierande grad av kränkning om kvinnor, bögar och några människotyper till. Den typen av inskränkt beteende beror inte på att det är så många rasistsvin som jobbar på byggen utan på att vi inte släppt in vare sig kvinnor eller invandrare i bodarna. Det är väl egentligen inte ett byggbodsproblem det här, det går säkert att byta ut byggboden mot t ex jaktlaget, bilverkstan, fotbollslaget eller varför inte styrelserummet.

Det är lätt att formulera ett gigantiskt problem med orättvisor, diskriminering och förtryck. Det är lätt att hamna i diskussion om gamla oförätter som skall regleras, hämnd och botgöring som skall utövas. Jag kan förstå varför men tycker att det då blir oöverstigligt att tänka på, jag kanske är lika naiv som Wallgren. Det kanske inte är så svårt? Om vi börjar göra rätt så löser det sig. Väl?

Ah, jag vet inte….

Jaha. Tydligen gav min naiva genusfundering häromdagen om barnens olika sätt att kommunicera svallvågor ända upp till Norrland. Byggblasket har tidigare ju gjort sina försök att piska upp stämningen lite, och det var väl ett machouppror för typ jättelänge sen och som kanske fortfarande pågår (?) – till vilken nytta vet jag inte. Jag har väl själv tidigare snuddat vid genusperspektiv på byggbranschen i något inlägg, men har egentligen ingen färdig åsikt i frågan. Vet faktiskt inte om jag riktigt har koll på själva frågeställningen eller det konkreta problemet. Att definiera skillnad på kompetens och egenskaper, kanske.

Men men. Det hindrar ju att jag skaffar mig en åsikt eller helt enkelt bara babbla på som vanligt. Jag har varit sämre förberedd på många startmöten och slutbesiktningar och överlevt det ändå.

Lite bakgrund först. Jag representerar alltså gruppen MVM (medelålders vita män), uppvuxen i en hederligt kristen åttabarnsfamilj där föräldraskapet säkerligen bidragit till Alf Svenssons långa tid i Stockholm. Jag är sedan 22 år sambo med modern till mina två barn, vi bor i hus och vi har två bilar. Jag jobbar ganska mycket och är relativt välbetald, min sambo jobbar 70% och tjänar betydligt sämre på sitt jobb i offentliga sektorn. Med andra ord är det förmodligen min röst som saknas i en jämställdhetsdebatt. Så därför stannar detta inom byggbranschen. Okey?

Om man läser inlägget om Ludde och kommentarena så vill Victoria få sitt jobb för sin kompetens, inget annat. Det är fullt förståeligt. Men jag tycker också att om hon och en man med lika bra meriter konkurrerar om en anställning eller position så måste man se till de egenskaper respektive person har, eller de egenskaper man tror att de har.

Generellt i byggbranschen så finns det inga kvinnor i produktionsledet, det går knappast att räkna ens i promille. När jag jobbade på stora konsultbolaget så fanns där ganska gott om tjejer, det var betydligt roligare. Förändringen i hantverkarledet under mina tjugo år kan nog räknas till nollkommanoll procent ungefär. Bland ingenjörer och tjänstemän verkar det ju ändå som att det rör på sig lite.

Byggbranschen i stort verkar ju vilja ha större andel kvinnor, jag vet inte om byggbranschen riktigt har tänkt igenom varför den vill det, kanske bara för att vara lite lagom politiskt korrekt? Jag vet att jag gärna vill ha kvinnor omkring mig. Att de är kompetenta är en förutsättning det är ingen skillnad mot andra medarbetare. Jag behöver inte hjälp med kaffekokning eller att vattna blomkrukor, jag förväntar mig inte att bli ompysslad på det viset. Jag vill jobba och umgås med kvinnor för att kvinnor ofta tänker annorlunda och reagerar på andra sätt. Jag tycker vi behöver friktionen och spänningen mellan könen för att få bort likformigheten och den usla nivån på snacket vid kaffebordet. Det går för övrigt bra att byta ut ordet kvinnor mot valfritt folkslag eller kön. Möjligtvis också skåningar. Helt ärligt.

Nej jag är inte nöjd med detta inlägget. Mest ordbajsande.

Om jag säger så här istället då.

Om byggbranschen rycker upp sig en smula, putsar upp sitt sargade anseende, satsar på att skapa arbetsglädje och stimulerande arbetsmiljö så tror jag att det här kommer lösa sig självt med tiden. Kompetenta kvinnor tar plats bredvid kompetenta män och jobbar tillsammans och bygger bra boende för framtida generationer utan att slita mer än nödvändigt på Planeten Jorden.

– – – – –

OBS – det här inlägget blev till en smärre serie, så fortsätt gärna klicka på nästa inlägg 🙂

– – – – –