Jag får be att få återkomma, Fredrik

Fredrik på Byggvärlden tycker inte vi skall skälla på kunderna i byggbranschen.

Jag vet inte om vi gör det, kanske. Jag vet däremot att den här bloggen varit lite tjatig om beställarens ansvar och hans/hennes roll i byggprocessen.

Jag hinner inte riktigt utveckla det just nu, om tjugotre minuter skall jag förklara det IRL för en (förhoppningsvis) ny beställare (a.k.a. kund).

—-

Så mycket kan jag dock säga att jag inte håller med Fredrik fullt ut. Beställare – förlåt, kunden! – har ett stort ansvar.

Återkommer i ärendet.

—-

 

Jag kommer förmodligen överleva detta.

Jag är förkyld idag. Det är  en tramsig myt som odlas att män svävar i livsfara så fort de är förkylda. Livsfaran kan nog oftare bero på stor käft, obetänksamhet eller dumhet.

Gårdagens solskenshistoria sitter kvar i minnet. Det var i godisaffären.

Det är sonens favoritaffär bara för att man får smaka, det står utskrivet på hyllkanten. Det tyder ju på att någon klok människa förestår butiken.

Och mycket riktigt – när vi står där och plockar (smakar) så så hör jag ett halvt samtal bakom ryggen, det är mannen bakom kassan som pratar med en kund. De har träffats för länge sen, mannen bakom kassan känner igen den yngre mannen och påminner om tillfället de träffades.

Den yngre skrattar och säger att allt är bra nu, han har barn och så. Sen går han med ett glatt hejdå

—–

När vi skall betala skojar mannen bakom kassan lite med Ludde, han bjuder på en lakritspipa och ett tuggummi också. Sen berättar han för mig om mötet som ägde rum en minut innan.

Killen som nyss handlade hade varit en av några killar som rånade en närbutik. Mannen som stod bakom kassan var ensam i sin butik den gången. Han berättar att killarna hade leksakspistoler och att det knappast skrämde honom efter hans år i kriget mellan Iran och Irak. Han säger att han jagade ikapp och tog en av dem, polisen grep de andra.

Senast de sågs var i tingsrätten för femton år sen. Nu skrattade de ihop och skakade hand. Det kändes nog bra för bägge, men bäst för den unge mannen med barnvagn.

—–

Det här har väl egentligen ingenting alls att göra med byggbranschen? Eller också har det det.

—–

1 % – Den lilla klicken som påverkar så mycket

Intressant.

Den här bloggens första och sannolikt enda omröstning gav ett mäktigt besked. Enprocentarna vet bäst.

Antal personer som läste frågan (minst) 100
Antal personer som svarade på frågan 7
Antal personer som alltså inte förstod att de skulle svara 93
Antal personer som valde alternativ 3 och borde gå om skolan 3
Antal personer som valde alternativ 2 och keep´s on dreamin´ 3
Antal personer som valde alternativ 1 som fattat läget 1

Alltså

1 (!) person av de åtminstone 100 som läste inlägget svarade korrekt.
(OBS i min mening korrekt, fritt för tolkningar)

Skönt att veta.

—–

Hur skall man kunna planera?

Dagens största Sync-garv kom när en rolig kille berättade vad en platschef sagt till honom. Det var när den i det här sammanhanget roliga killen berättade hur han en gång varit mer bister i och kritiserat en platschef för att det inte fanns en vettig produktionstidplan på ett bygge.

Då sa platschefen:

– Det går ju inte. Vi vet ju inte hur det kommer att gå.

Jag vet inte om ni skrattar, men vi gjorde det idag. Sen drog jag min tirad om händelsestyrda verksamheter och annat gammalt blogskoj i ämnet.

Det var ett väldigt bra möte för övrigt. Min möjlighet att rädda världen eller åtminstone byggbranschen och kanske göra lite gott också kom närmare.

—–

Sync 0-100%

Byggvärlden hade för ett tag sen en artikel om svenska chefers värsta missar.

Missarna i siffror:

  • 37 procent undrar om medarbetarna fattar trögt
  • 24 procent favoriserar en medarbetare de gillar.
  • 19 procent har avfärdat idéer utan att reflektera över om de skulle kunna vara bra
  • 12 procent har berättat känsliga saker om medarbetare för andra kollegor
  • 10 procent har varit fulla på en personalfest
  • 9 procent har tänkt att vabbande medarbetare inte visar framfötterna
  • 3 procent har haft sex med en kollega.

—-

Jag tänkte så här.

Jag är  chef och kan tänka mig att svar på den här enkäten också.

  • 0 procent undrar om medarbetarna fattar trögt
    (fast man kan ibland undra om han har hör lite dåligt)
  • 0 procent favoriserar en medarbetare de gillar.
    (likaprincipen, han är lika bra)
  • 100 procent har avfärdat idéer utan att reflektera över om de skulle kunna vara bra
    (förmodligen dagligen)
  • 100 procent har berättat känsliga saker om medarbetare för andra kollegor
    (jag är en riktig skvallerkärring)
  • 110 procent har varit fulla på en personalfest
    (medvetslös)
  • 100 procent har tänkt att vabbande medarbetare inte visar framfötterna
    (VAB har aldrig stört mig, så länge det inte går ut över jobbet)
  • 0 procent har haft sex med en kollega.
    (??? homofobi, kanske. eller dålig fantasi)

—–

Byggidioterna – de finns alltså fler?

Morgonens bloggpromenad gav via Trettioplus ett tips om några bloggar han gillar.

En av dem hette Byggidioterna, den har jag kollat nu. Namnet stämmer bra. Påminner starkt om min omgivning bara några år tillbaka i tiden.

—–

Exempel – här är ett svar i en frågespalt:

”Signaturen Helen Maria Backström: Får jag börja som pryo hos er?

Det beror alldeles på det. Har du den självdisciplin som krävs för att se extremt upptagen ut åtta timmar om dagen utan att faktiskt uträtta något som helst av värde? Hur många måltider orkar du med under en arbetsdag? Hur tålig är du mot understimulans? Släng iväg ett CV så ska vi se över saken.”

—–

Fan vad skönt med en byggblogg som säger sanningen. Rätt upp och ner.

—–