Etikettarkiv: omtanke

Standard

Publicerat av

Publicerat den

29 december 2009

Publicerat i

Arbetsmiljö och trivsel

Kommentarer

1 kommentar

Sync´s kommunikationsproblem år 2009

Vissa har lite svårt med språket.

Min telefon till exempel. Min telefon är sådär ultramodern, det är inte en Iphone men bra nära, det är en Android. Google och gmail funkar fint som fan, snabbt och lätt. Man kan ta kort och spela in film, den har vattenpass och ficklampa, man kan lyssna på musik och faktiskt också ringa en kompis om det behövs. Men fantastiska telefonen har sina brister, den kan inte svenska så bra.

Även om den lär sig snabbt så blir det en del fel också. När man skriver in text så liksom gissar den vad det skall bli, den visar upp alternativ och det lyser grönt på det som min telefon tror mest på. Och ibland hittar den rätt, men ibland tror den sig veta bättre än jag och byter ut till ett annat ord som jag inte tänkt mig riktigt. Ibland känner den inte till ordet alls och då lyser det grinigt orange. Det är precis som att den blir sur och tycker att jaja – have it your way, sucker. Om jag trycker på den orangea markeringen så blir telefonen glad igen, den säger saved och sen kan den det ordet liksom. Lätt som en plätt, det är så den lär sig. Duktig idiot måste man säga.

Är som jag lite för snabb kan det bli fel. Exempel – jag skickade detta till en god vän som jobbat alltför hårt hela hösten, levererat duktigt till slut och gjort sig förtjänt av en åtminstone småskalig kollaps.

Jag: hur gick det?

Han: Det gick bra! jag ringer senare

Jag: Bra, drick vin och ta hand om den föraktade familjen. prio nr 1 nu

——-

Snyggt, jävligt snyggt. Min telfon hjälpte till att rätta mitt ”försakade” till ”föraktade”. Jag tror det är sådana missar som orsakar världskrig.

Som tu var såg jag felet själv först, så jag hann skriva och rädda situationen

Jag: Försakade familjen. Försakade. inte föraktade. Jåvla stavnongprokram. Kan bli heltokigt…

——-

(som god representant för praktiskt taget hela byggbranschen kan jag säga att det inte helt är någon annans fel. Inte alltid)
Standard

Publicerat av

Publicerat den

23 december 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

2 kommentarer

Skam den som ger sig

Skam och vanära la sig som en våt filt över den här bloggen för ett tag sen. Det stolta pepparkaksslottet som rasade blev en pinsam följetong. Man får nog minst åka till Hammarby Sjöstad eller något annat bygghaveri för att hitta motsvarande fiasko.

Men.

Skam den som ger sig – det gör inte min åttaåring i alla fall. Hon beställde ny deg, nu från annan leverantör. Jag blev entledigad från alla uppdrag utom själva limningen som ju är lite farligt och varmt. Lillebror fick däremot vara med som vanligt. Syndabocken var alltså utsedd.

Bagarn och hennes brorsa.

Hon kör på frihand dessutom, ingen mätande eller trams med ritningar och planering

Noggranna instruktioner – två kortväggar, två långväggar…

…taket skulle vara löst så man kan titta in. Jag fick efter visst motstånd projektera och utföra en förstärkning av takkonstruktionen. På nåder.

Sådärja. Amandas första egna hus.

Med avtagbart tak. Inflyttning skedde direkt. En familj av tomtar, två stora, två små, en docka. Sååå gulligt.

——–

(om den här kåken står sig mer än tre dar så kommer jag för minst ett år vara sämsta pepparkaksbyggaren i det här huset, vet inte vilket som skulle vara  värst – ett nytt ras eller jumboplatsen)
Standard

Publicerat av

Publicerat den

20 december 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

4 kommentarer

Sync – inside edition (navelskådning)

Den här bloggen är just yrvaket medveten att den föddes för ett år sen och lite till. Det var ju avsikten att den skulle handla om byggbranschen. Frågan är om det gick så bra? Undra vem som egentligen läser här?

Några har ju gett sig tillkänna – Blasket, Viktoria, Glasmästarn, Mats, Olle, Berra. Jag tror nog att farsan, brorsan och min alltför avlägsne vän nere i Sölvesborg läser ganska frevent. Några beställare och en del andra i närmaste omgivningen verkar också hålla koll här.

Men vem sladdar in här helt oplanerat? Är denna bloggen det stöd som byggbranschen behöver?
Sökorden som leder till denna bloggen, fritt valt en vecka i december

———

billiga vinterkängor
kontrollplan
köttbullar på nötfärs
bebis
pepparkaksslott ritning
utvecklingsstörd
entreprenadformer
hönan eller ägget
årets sämsta bygge
snyk felicka
trivsel arbetsplats
min stora leksakskatalog se
hur utvecklingsstörd är du
nötfärs köttbullar
vad är skillnaden på utförandeentreåenad
rolig historia ledarskap
årets arkitekt 2009
dålig sync
pepparkaksslott ritningar
pepparkakshjärta
kickback avtal
uefa cupen 1982 blåvitt
glad bebis

———-

Analys på det, tack.

———-

(på årsstatistiken är det kontrollplan som etta med 134 träffar, bebis som femma med 34 träffar – varför då? finns det bebisar i byggbranschen?)
Standard

Publicerat av

Publicerat den

19 december 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

10 kommentarer

Förlåt mig, Torbjörn Nilsson – Jag trodde inte det skulle gå så illa

Det här är inte relaterat till byggbranschen överhuvudtaget.

Saken är den att vi i Familjen AB skaffade ett gratisnöje när vi fick fyra små gulliga kaniner. Tji fick vi. Eller jag.

Nu är det så att det är fyra killar. Killar som likt kaniner är över måttan pilska mest hela tiden. De är så pass pilska att kilkompisarna får känna av det. Faktiskt så är de värsta myterna om duschrummen i fängelserna relativt beskedliga jämfört med vad som pågått.

Detta försökte kanin mamman motverka med en lätt snöpning på de två styggaste i kaninburen.
Det kostade 1 600 kr! Gratisnöje my ass!

———

Nåväl pengar är en förbrukningsvara, vad värre är den ena numera snittade kaninhannen är min. Jag hade naturligtvis döpt den till det vackraste och mest självklara namnet. Som en hyllning liksom. Torbjörn Nilsson.

Trodde inte det skulle gå så illa att Torbjörn skulle få släppa till kulorna direkt. Förlåt mig, Torbjörn.

——–

(och sicken jävla tur att den inte hette Zlatan – han hade inte tagit det lika beskedligt)
Standard

Publicerat av

Publicerat den

12 december 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

12 kommentarer

Årets bygge 2009 – årets fiasko grandissimo

Tänk att ett i teorin så enkelt projekt gå så fel.

Tänk hur enkelt det var att hitta på kul idéer, projektera och bygga.

Tänk hur självklart det att att det var entreprenörens fel när taket rasade.

Tänk hur förvånade alla blev när huset började falla isär och syndabocken måste sökas bland de skummisar som rör sig i skuggorna av varje projekt.

———

Nu är det i alla fall rivet, sanerat och lagt på hög.

Orsak och ansvar är inte utrett men det finns mycket som tyder på att den undersökningen aldrig kommer att bli rätt utförd. Min insats som projektledare, kvalitetsansvarig, konstruktör, bagare och numera BAS P/U gör det hela en smula generande. Byggblasket antog i sitt slentrianmässigt (?) slarviga könsrollstänkande att Fru Sync var ansvarig för inköp av byggmaterialet. Tyvärr – inte ens det kan jag skylla på någon annan.

———

Vi kan räkna in en allvarligt skadad pepparkaksgubbe, i övrigt inga personskador. Däremot har projektledningens trovärdighet och hushållets julstämning kraftigt fått sig en käftsmäll som svider. Jag får förmodligen kompensera med högre gran, vitare snö och godare godis. Precis som i byggbranschen.

De inblandade figurerna (prinsessan och väktarna) är ju i och för sig tillverkade av samma usla material som slottet, så visst har de en tveksam fysisk status just nu och mår kanske inte så bra heller. Projektet kommer få svara för rehabilitering. 10 minuter i 200 grader. Går det så går det. Det är så det går till i byggbranschen.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

09 december 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

1 kommentar

Årets bygge 2009 råkade ut arbetplatsolycka direkt

Ett dygn efter invigningen av Året Bygge 2009 hände det. Taket rasade in.

När jag kom hem, sent som så ofta när barnen hade somnat, så låg där en lapp på bänken:

Verkar allvarligt.

Oups, det var allvarligt.

Takskivorna hade rasat in. Det skedde när Ingen var i  närheten. Oberoende källor säger att det hördes ett beskedligt brak när arkitekten, entreprenören och deras gemensamma morsa satt och åt middag.

Ingen skadades. (rätt åt honom, den jäveln, så mycket oreda som han ställer till med)

Som projektledare, kvalitetsansvarig, Bas U/P och allmän viktigpetter så startade jag omedelbart en utredning. Entreprenören hade tydligen fått en del ÅTA-arbeten, som utförts tidigare på dagen. Han vidgår att han ”kanske tryckte lite hårt” när han monterade geléhallon på taknocken. Möjligen hade konstruktionen försvagats i det skedet för att rasa när Ingen var på plats.

Jag kommer gå till botten med det här. Ännu en byggskandal, suck.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

08 december 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

1 kommentar

Årets bygge 2009 utsett

Redan vid rivningen av förra årets vinnare slogs det fast att 2009 krävdes något mer, något annat, något bättre. Typ ett slott.

Vi körde en sedvanlig arkitekttävling med parallella uppdrag – granskade alla två förslagen och klumpade ihop det i sedvanlig svenska dagisdemokrati så att alla deltagarna skulle vara nöjda.

Vinnarens bidrag:

Ett flådigt upplägg med lite färg och ett coolt namn på snedden. Akitekten skickade med ytterligare  material faktiskt:

Såja, lite hästar och lull kom med också. Nåväl, byggaren fick rita om för att tolka om han förstått intentionerna rätt:

Godkänt. Arkitekten och hennes bror körde igång direkt med provsmakning av garnityret.

Prefablösningen kändes självklar och enkel.

Taklösningen blev lite bekymmersam och tornen i hörnen på slottet blev ingen bra konstruktion och ändrades i all hast. Arkitekten grymtade men accepterade tyst. Mer problem blev det att bygget och arkitekten jobbat med olika skala på ritningar, prinsessan som skulle stå i ett fönster och släppa ut sitt hår nerför fasaden – ja, hon var liksom för stor.

Hon fick plats i uppe i det nyss omprojekterade tornet. Helt ok med arkitekten.

Sen kom målarna och blåste över hela bygget med säker hand.

Så där ja. Där står det. Årets bygge – Pepparkaksslott 2009.
(det enda hus som blivit färdigt på fastigheten, i år med:)

——–

Det står omringat av arkitektens morsas badsalt, så om ni kommer på julgransplundring i januari så kan det hända att pepparkaksslottet smakar lite kinky… 🙂

——–

UPPDATERING:

När detta inlägg skrevs så rådde julstämning, glädje och pepparkakslycka. Det gick fort över. Klicka vidare på nästa inlägg, och nästa, och nästa…

Standard

Publicerat av

Publicerat den

06 december 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld, Planeten Jorden

Kommentarer

1 kommentar

Möjligheter med vindslägenheter

Läste på Byggnadsvårdsbloggen om risker med vindslägenheter.

Suck.

Kerstin Westerlund Bjurström är ordförande Samfundet S:t Erik. Man värnar om Stockholm står det på hemsidan. Det är säkert så. Hon har skrivit en lååång kommentar på Byggnadsvårdsbloggen om vindslägeneter.

I koncentrat så verkar hennes budskap vara att det rent tekniskt är så svårt att bygga på vindar att man skall låta bli, risken är närmast uppenbar att huset kommer få rivas i sin helhet.

Sync håller med helt och hållet. På ett villkor – att vi stoppar allt annat byggande också. För vi i byggbranschen kan inte ens bygga nya hus utan att det läcker in, blir kondensproblem och annat jävelskap. Förbjud tilläggsisolering och exteriöra förändringar på samtliga byggnader direkt. Nej, vi får helt enkelt knõ ihop oss i de hus som finns och hoppas på att dessa kåkar håller in i evigheten.

Bostadsbrist, energislukande hus och en stadsplanering som bygger på bilberoende? Skit i det. Barack Obama kommer ju föresten till Köpenhamn nu i dagarna och fixar miljön och visst är mysigt med tre generationer i samma hyrestrea.

——

Jag tror att Kerstin Westerlund Bjurström´s avsikt är att bevara fina bebyggda miljöer. Lustigt nog så har vi i så fall ett gemensamt intresse där. Sen tror våra åsikter och sätt att bevara skiljer sig åt. Lite.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

05 december 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

Lämna en kommentar

Sync Matchmaking

Gjorde just min morgonrunda på bloggrullen. Mona hävdar att maken är hopplös på byggandet.  Fan vet, killen kan inte ha det så lätt. Men han verkar faktiskt vara en klassisk starter som får sina byggarbehov tillfredsställda genom att ställa till oreda med en kofot och ett glatt humör. Själva färdigställandet och finishen är det inte så noga med liksom. Det har Sync sett på många ställen. Hemma till exempel.

Nej, jag skall jaga tag på Spik-Harry och be honom flytta in hos Mona. De kommer trivas bra ihop, bygget blir klart och Mona får köpa allt nytt i smyckeskrinet när han är borta.

Nu är jag snart ett geni på riktigt 😉

Standard

Publicerat av

Publicerat den

05 december 2009

Publicerat i

Människor

Kommentarer

Lämna en kommentar

Spik-Harry – en ärlig skojare

Det finns en del miljöer kvar som påminner om ett gammalt leverne. Jag fick en bok i present om ett område i Stockholm som skulle rivas, det var gamla verkstäder och skjul med obskyra verksamheter och allmänt skumrask. En kåkstad mitt i det svenska medelklassgettot. Där blandades lyckligt hippieflumande utanförmänniskor med dem som inte helt självvalt stod bredvid samhället, det var istället missbruk och sjukdom som stängde dem ute, inte alls lika romantiskt och vackert.

Nåväl. I Göteborg vill vi ju inte vara sämre. Vi har några sådana områden kvar, men de blir mindre och färre efterhand. Egentligen kanske det inte är så mycket att romantisera om, det är risiga kåkar och verksamheter som borde gått ur tiden för länge sen. Ringön är ett sånt litet miniområde med allsköns bråte blandad med ganska modern bizniz. Om tjugo år är det borta. Jag kommer sakna människorna som finns där.

——

Där på Ringön längst in på bakgata vid en stökig brygga bodde världens snällaste mobilkranförare. Han bodde på en pråm. Jag lärde känna honom 1992 och han körde kran för oss många gånger efter det. Någonstans runt 2003 var jag av en tillfällighet ute på Ringön och visste att ett par av mina snickare hjälpte kranis med hans pråm, så jag åkte ner och hälsade på. Då hade han bott där med sambon i femton år och började så smått få ordning på badrummet och en antydan till sovrum. Innan dess hade man löst mer spartanskt.

Det krävs ett stabilt förhållande och en tålig kvinna för att sånt skall funka 🙂

——

En annan skön lirare har en husbåt, eller snarare han har ett hus på ett skrov. Det är en villa i lagom storlek byggd på en stor flytbrygga. Säkerligen är det stans finaste svartbygge. Den här mannen driver en liten verkstad som rent logiskt inte borde gå runt, men han fixar det ändå. Hans kontaktnät och hans sätt att tänka och jobba är – annorlunda.

Han är singel dessutom, en redig karl i femtioårsåldern. När han fått napp på Palace* fram på småtimmarna så bjuder han damerna på en vådlig resa i motorbåt över Göta Älv och en sängfösare i sitt guppande hus vid en kaj på Ringön. Sånt måste man älska.

*lokal krog för äldre och desperata

——

Men. Det är ju Spik-Harry som är huvudperson i detta inlägget. Han kom från ingenstans och knackade på när det tidigare nämnda svartbygget var i sin linda. Han sa att det såg ut som han behövdes, han skakade hand med den tidigare nämnda kvinnokarlen och började jobba. Det skrevs inga anställningsavtal eller så, om ni fattar, det löste sig på annat sätt. Harry bosatte sig på plats och jobbade för mat och husrum.

Vi hade i ett projekt en liten verksamhet för renovering av fönster och dörrar i anslutningen till detta och kollegan som är en social jävel med tycke för udda existenser blev naturligtvis kompis med Harry. Harry fixade alla kollegans småmaskiner, han skruvade isär, lagade och smorde. Harry fixade allt.

Att någon 2007 knackar på och erbjuder sina tjänster för mat och husrum är ganska fantastiskt. Det känns så Astrid Lindgren på något sätt. Att han dessutom jobbade som en tok, riktigt bra och effektivt, förstärkte ju känslan av det här är för bra.

Yes, mycket riktigt. En morgon när mannen i huset på bryggan kom till sin verkstad var alla av värde borta. Även Harry var borta. Man kan tänka sig en viss ångest med tanke på vad som försiggått och hur bra det går ihop med försäkringsbolag och polisanmälningar och sånt. Men hursomhelst, han lyckades hitta några personuppgifter på Harry och polisanmälde ändå stölden. Då fick han veta att Harry var efterlyst.

Harry hade haft lite bekymmer. En tidigare kompanjon hade gett sig på Harry rent fysiskt, Harry hade kontrat med att skjuta den forne kompisen med en spikpistol!

Så, vi vet inte varför, men Harry hade lämnat min kollegas dyra maskiner i en snygg rad på bänken, sen hade han förmodligen dragit i sig något starkt, lastat allt annat i en liten båt och långsamt glidit bort i natten. Om jag minns rätt så hittades grejorna ganska snart, men Harry var väck. Förmodligen hade han en ny anställning. Samma villkor, samma Harry.