Etikettarkiv: Privatkunder i byggbranschen

Standard

Publicerat av

Publicerat den

04 mars 2010

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

Lämna en kommentar

Byggfusk+inkompetens+ekobrott=underhållning

Vi har ingen TV hemma, det är ett  aktivt vi har gjort val för att kunna äta middag utan att kolla schemat för Bollibompa och  Melodifestivalen. Just igår saknade jag för ovanlighetens skull TV´n, jag kände mig lite utanför faktiskt när Fredrik på Byggvärlden livetwittrade om TV4´s sändningar.

Nåväl det finns annat som är roligare – om man bäddar får man ligga.

Jag kollade på datorn nu idag, skummade lite i alla fall. Intressant.

——-

Byggfusk + inkompetens + ekonomisk brottslighet = underhållning.

Det är en oslagbar kombination. Lägger man till privatkunder som blåögt betalat en massa pengar för sitt drömprojekt och blivit grundligt besvikna och helt förståeligt knäckta men som till slut räddas av en svensk Total Makeover a´la Timell så har man TV4´s nya giv – Fuskbyggarna.

Effektivt och underhållande.

Det bekräftar det vi vet, bedrövligt och skrämmande men tyvärr inget nytt. Jag har sett det själv. Jag skrev en gång här om en familj som på sätt och vis hamnat i samma sits.

——-

Efter att Timell fixat biffen och låtit familjen få se mästerverket ackompanjerat av smetiga stråkar (en tår i öget var allt) så var det paneldebatt i Kvällsöppet. Tyvärr finns inte den på TV4Play, utan bara på någon betalsida som jag inte gärna sponsrar. Så det missar jag.

Men jag kan konstatera via andras uppgifter att Jens Hoffman på Dipart och chefen på Sandå Måleri reprensenterade den goda sidan av byggbranschen. Bägge två har ju ganska framgångsrikt och högljutt tagit ställning och tydligt markerat en värdegrund för sina företag. Det känns bra tycker jag.

Det var tydligen lite snack om Rut och Rot också. Viktig diskussion men det känns lite off-topic i sammanhanget när man har den gråtande köparen kvar i minnet.

——-

Calle skriver från sin vinkel

Fredrik morrar lite

Mer om allt detta hos Byggblasket

(men han slant nog på tangenterna när han skrev: ”Sync t ex har ofta en sakligare och mer seriös framtoning…” eller ?)

——

Uppdatering:

Robert på Archicon gör en analys han med

Marlene på privatkunders favoritforum Byggahus.se har också skrivit.
Kolla gärna den kloka kommentaren:

”Fascinerande att det varken nämndes någonting om:
KA
Byggfelsförsäkring
Färdigställandeskydd
Entreprenörens försäkringar
etc.”

——

Hm, inga småsaker som utelämnades…

Standard

Publicerat av

Publicerat den

18 februari 2010

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

Lämna en kommentar

Detta är allvarligt, Berra

Det här har väl egentligen inte så mycket med Berra att göra, men nu har jag ju börjat så jag får väl fortsätta.

Ja i alla fall.

Konversation tog plats en morgon för ett tag sen när jag körde barnen till skola och dagis. Jag satt naturligtvis med headsetet i örat och några superviktiga telefonsamtal på gång. Man är ju projektledare för allt i världen.

——-

Åttaåring: Du pratar ju alltid i telefon när vi åker bil! Vi får ju aldrig lyssna på musik.
Jag: Ja, det är ju mitt jobb.
Åttaåring: Då tycker jag du skall byta jobb!

——

Kanske det.

Hon har en förmåga att träffa hårt på mina ömma punkter, min åttaåring, hon säger sånt som snörper ihop hjärtat på mig och det där dåliga pappasamvetet blir smärtsamt påtagligt.

Denna veckan är det sportlov här och jag som lever i min egen lilla bubbla fattade inte ens att det var så innan nämnda åttaåringen lite lätt sorgset frågade om inte jag skulle vara ledig något alls när det var lov. På jobbet är det mycket, visst, men inte mer än att jag kunde ha bokat ett par dar ledigt och åkt till badhuset eller skidbacken eller godisfabriken eller muséet eller vad det nu kan vara som lockar barnen för stunden.

Undrar om det räcker med att byta jobb för att bli mer närvarande pappa och medveten om omgivningen?

——

Undrar vad en byggare måste göra för att Berra skall få förtroende för byggbranschen igen?

Färdigt?

Rätt?

Standard

Publicerat av

Publicerat den

15 februari 2010

Publicerat i

Privatkunder i byggbranschen

Kommentarer

10 kommentarer

Detta är elektrikerns fel, Berra

Läser i GP om hantverkare som dragits till reklamationsnämnden av sina kunder. Inget skoj alls.

Det är påtagligt många fall där parterna har olika uppfattning om vad som sagts innan jobbet utfördes. Märkligt. Men det är i och för sig väl känt att dåligt minne ofta drabbar människor just när pengar skall byta ägare.

Det verkar inte riktigt som man bråkar om vad som blivit utför utan mer om att det blev dyrare än det var sagt. Enligt kunden då alltså. Hantverkaren verkar ju tycka att han aldrig lovat ett fast pris, eller att det möjligen blivit så mycket mer än vad han tänkt sig.

——-

Jag kan se det framför mig, ungefär som det brukar gå till. Kunden är glad ock tacksam att en hantverkare tagit sig tid att komma och titta. Hantverkaren är i vanlig ordning en trovärdig och lätt charmig kille som är lätt att snacka med. Man går runt och pratar om det som måste göras, lite om det som borde göras men mest om det man vill göra och faktiskt skulle kunna hitta på om man hade råd. Sen när man skiljs åt så har man av någon anledning inte  uppfattat det hela riktigt på samma sätt. Igen.

——-

Kunden har tolkningsföreträde när det gäller muntliga avtal. Så därför tycker jag det är enkelt – hantverkaren skall se till att ha ett skrivet avtal.

——-

GP har en bra sammanställning från Konsument Göteborg i denna  artikeln.

Jag tror jag skall göra om den så den blir en instruktion för hantverkaren istället. Det verkar behövas.
(Kampen går vidare:) )

——

Detta är del 13 av typ skitmånga i serien tillägnad Berra. Klicka för att läsa från början.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

09 februari 2010

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

Lämna en kommentar

Detta är ett byggprojekt, Berra (som inte blev av)

Förlåt, men jag har börjat något utan ha koll på vad det skall bli. Det började så här.

Del 7 (av 100?)

——

Det var länge sen. Typ 1998.

Jag hade en byggfirma och jobbade mycket med fukt- och mögelskador. Vi fick en del jobb via Statens Småhusskadenämnd som ganska generöst hjälpte husägare som utan egen förskyllan råkat få den typen av bekymmer. Fukt och mögel alltså.

Det gick till så att en av Småhusskadenämnden utsedd konsult gjorde en förfrågan till minst tre byggare. Vi räknade på jobbet, lämnade anbud och bidraget till husägaren bestämdes av lägsta anbudet. Oftast så köpte också husägaren det billigaste, lägsta priset.

Just i det här fallet så var det det en villa i Onsala, en bit utanför Göteborg i ett område med relativ hög status och dyra kåkar. Jag fick förfrågan på posten, läste igenom, räknade lite och ringde till husägaren för att bestämma tid för en titt på platsen. För så går det till – vi kollar på plats innan vi lämnar pris.

Just då var jag upptagen med ett jobb på Orust, vilket är typ åt precis andra hållet. Det var kanske femton mil emellan Onsala och platsen vi var på och jobbade så det var inte helt självklart att sticka ifrån och titta på plats.

Anbudet skall vara inne en måndag. Jag ringer husägaren på onsdagen innan – Hallå, hej, tjena och hur är läget – vi pratar lite om vad som skall göras och när jag kan komma dit. Han är tveksam om det är nödvändigt att titta på plats. Jag försäkrar att det faktiskt är ett krav och en skyldighet vi har. Jag föreslår fredag kväll eftersom jag vet att jag släpper av mina gubbar tidigt den dan och att jag gärna kan åka en extra omväg fredag eftermiddag på en tio-tolv mil innan jag själv får sträcka ut mig på soffan (=egenföretagare).

Men se det gick inte – fredagskvällen hade husägaren vikit för fredagssyslor i familjen.

Ok – lördag/söndag då? – jag kunde ju tänka mig en utflykt under helgen för all del. Nej, det gick inte heller. Det skulle bli lite pinsamt om grannarna fick se vad som var på gång, det ville han inte. (han sa det faktiskt så).

Istället frågade han om jag inte kunde komma torsdag kväll – tyvärr, sa jag, då spelar jag innebandy. Ridå.

Det blev inte mycket mer sagt, vi skulle höras igen men dörren var stängd.

Nästa dag ringer konsulten som håller i upphandlingen och berättar att husägaren har ringt till honom och skällt. För att jag inte hade tid att komma dit och att min innebandyträning var viktigare än hans hus.

——

Jag lämnade aldrig något anbud till den kunden och jag tror att han inte fick något från de andra entreprenörerna heller. Jag blev rejält grinig på hans attityd, att han så totalt missade att tänka på vad som funkade för mig, att han inte hade vett på att anstränga sig mer för att få ett bra anbud av mig.

Jag surnade och drog öronen åt mig. Det blev inget jobb hos honom. Han hade straffat ut sig i mina ögon.

——

Jag vet att det ligger på bägge parter att förstå varandras förutsättningar. Jag tyckte själv att jag gjorde mitt bästa här, men det räckte inte. Kanske hade detta blivit ett kanonjobb med en jättenöjd kund om vi bara fått träffas och prata en stund. Kan ske kunden satt och surade precis som jag och fick vatten på sin kvarn – att byggare är opålitliga och dumma. Kanske. Kanske inte. Ingen vet.

(Tänk om det var Berra!)

——

Standard

Publicerat av

Publicerat den

08 februari 2010

Publicerat i

Privatkunder i byggbranschen

Kommentarer

1 kommentar

Detta är tyvärr också byggbranschen, Berra (du har rätt)

Håhåjaja – del 4 (av ungefär hundra…)

——

Erik skriver på byggbloggarna om Berra och Berras vänner. Tråkigt men sant.

Sync har ju gjort en djupdykning i det här med att jobba för privatkunder.

Kan kanske vara skäl att lyfta fram det igen.

Och igen.

Och igen.

Och igen.

Och igen.

—-

Puh! Det är jobbigt att vara så redig…

——

Standard

Publicerat av

Publicerat den

08 februari 2010

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

8 kommentarer

Detta är ett byggprojekt, Berra (av många)

Förlåt, men jag har börjat något utan ha koll på vad det skall bli. Det började så här.

Del 3 (av 100?)

——

Prolog.

En bekant till Sync köpte en villa i höstas. Sync fick ett uppdrag att rodda en ombyggnad. Det var inflyttning för en vecka sen.  Jag tänkte Berra kunde få en glimt in bakom kulisserna.

Uppdraget var att blåsa ur en villa och göra nytt på två månader. Inte renovera egentligen för huset var inte på något sätt dåligt, tvärtom. Ett kvalitetshus från 1974 som det i princip inte ändrats på någon gång. Det var helt enkelt en Total Makeover från sjuttiotalet till 2010.

Tidplanen var egentligen mot bättre vetande. Det var ganska omfattande aktiviteter och många inblandade som skulle samsas på en begränsad yta och på väldigt kort tid. Vi hade ungefär sex veckor förberedelse innan byggstart och mitt budskap till kunden var övertydligt
– Visst, två månader är ok, men då skall allt vara bestämt när vi börjar och inget velande på vägen!

Allt var bestämt när vi började på plats. I stort sett. En del val av badrumsutrustning återstod, det störde inte framfarten och klämdes fram när det verkligen behövdes.

——

Byggstart den första december.

Vi visste att vi kunde stöta på överraskningar när vi rev ut det gamla, det kan finnas asbest och annat otrevligt i vilket hus som helst från den tiden. Lyckligt nog var det inte så.

Däremot uppstod ett annat fel som kunde blivit överjävligt besvärligt. Riningen stämde inte. Skorsten var mycket större än arkitekten hade på ritning, och köksfirman hade ritat på det underlaget, beställt och producerat ett kök som inte fick plats. Den typen av fel som kan sänka ett projekt och kosta hundratusentals kronor. Märkligt nog gick det att helt ändra planlösning med samma köksuppställning och faktiskt få en lika bra eller bättre lösning. Det var inget annat än tur. För Sync, arkitekten och köksleverantören. Och för kunden med.

Sammantaget en ganska liten dos av oförutsett.

——

Så sista veckan i januari, då. Ett crescendo grandissimo.

En ganska massiv insats. När jag och kollegan var ute en sväng och tittade på plats så fanns det nio byggbilar på villagatan. Kanske så var det tolv man som jobbade samtidigt i huset och dessutom ett par städare som börjat förbereda sin del.

Köksmontören fick vinterkräksjukan. Det blev närapå hårda ord men han löste det med en kollega som täckte upp. Allt i ordning i sista stund.

Badrumskillen gick upp i rök. Duschdörren saknades. Han jagades fram idag och fick sorgset avslöja att han skilt sig i måndags. Hemmet splittat i två delar, barnen fördelade . Han fick ta hand om tjejerna. Duschdörren saknades fortfarande. Svårt att skälla i det läget.

Ventkillens var magsjuk och borta måndag till onsdag, sen dog hans svärfar på torsdagen. Fläktarna kom inte igång och en av mina bästa vänner sjönk ihop och grät på bygget.

Målarna – stackarna – var av bästa märke. Effektiva, duktiga och befogat griniga av att behöva dela 120 m2 med samtliga yrkesgrupper samtidigt som de skall lämna bästa finish efter sig.

Elektrikern som alltid utan undantag måste vara sist på plats hade en än mer otacksam uppgift. Det blev efter midnatt sista dagen och då hanns ändå inte allt med. Det gick några dagar till innan fläktarna snurrade och värmen fick full effekt.

På grund av sena beslut och velig beställning (Sync?) så skulle Glasmästarn montera ett stort glasparti sista dagen, samtidigt som alla gjorde sin slutfinish. Städarna var redan på plats. Så fredag morgon – samtidigt som slutstädning pågår! – så river vi upp ett stort hål i ytterväggen mitt i smällkalla vintern. Det kändes sådär men blev väldigt bra!

——

Nåväl. Dags för eftertanke.

Om detta inte dryper alltför mycket av självgodhet och  skryt så hoppas och tror jag att detta är ett gott exempel på att det kan gå bra också. Vi har klarat av detta utan hårda ord, inga hot om tingsrätt, alla inblandade talar fortfarande med varandra och kommer fortsätta träffas i nya projekt.

Att det dessutom passerade fyra månader av livet under tiden för alla visade sig med ett förlorat körkort, en ledsam skilsmässa och en bortgången älskad svärfar. Det ger lite perspektiv på väsentligheterna.

Kunden ändrade sig nästan inget alls under byggets gång, blev lite besviken på några saker, blev väldigt nöjd med mycket annat och kommer ringa samma gubbar igen. Och igen. Och igen.

Tror jag.

Vi har ju inte gått igenom ekonomin än 🙂

Standard

Publicerat av

Publicerat den

06 februari 2010

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

Lämna en kommentar

Detta är byggbranschen, Berra

Jag är förmodligen minst lika skyldig som någon annan när det gäller att slarvigt använda ordet byggbranschen som något samlingsnamn för alla som jobbar och allt som sker i bygg- och fastighetssektorn i Sverige. Förlåt.

Men jag är i gott sällskap.

Emellanåt så blir det riktigt irriterat också när någon ger byggbranschen en känga och utan åtskillnad ger alla i branschen i samma egenskap det kan till exempel vara att vi är lata kaffedrickare/rökare eller ohederliga Y-barn.

Samtidigt finns det en inställning att byggbranschens kunder är idioter eller åtminstone okunniga och besvärliga, ibland till och med ohederliga som värsta skurkar.

Här ligger det gamla oförätter och pyr, hämnd som väntar på att utkrävas och i vanlig ordning en god portion fördomar som bygger på okunskap och trångsynthet.

Hur reder man ut det här?

——

Jo, jag tänkte så här.

Vi är ca 450 000 människor som jobbar med bygg- och fastighetssektorn. Vi levererar på något sätt till våra kunder.

Traditionellt så kallar vi kunden för beställare, men jag väljer att konsekvent se den som brukar (använder) våra byggnadsverk som kunden. Kunderna är alltså det de drygt nio miljoner människor som bor i, jobbar i eller på annat sätt använder byggnader, daghem, skolor, väggar, broar, bryggor och K-märkta utedass.

Alla deltar på något sätt, nästan alla har sin verklighet och sin uppfattning. Men det går inte för sig att ge en del av branschens aktörer en gemensam egenskap med sin egen ganska snäva erfarenhet. Inte jag och inte någon annan.

——

Detta är del 1 (av ca 100) i serien Detta är…., Berra.

OBS att rubriken inte är till för at göra narr av Berra, tvärtom. Jag uppskattar hans kommentarer och att han faktiskt orkar fortsätta. Missnöjda kunder är förgörande för vilken verksamhet som helst och vi byggare behöver hjälp att förstå hur det upplevs från andra sidan bordet. Keep on rockin´Berra 😉

(och ja – detta är ytterligare en grej jag lovar göra förutom att ta hand om rekryteringen av unga till byggbranschen, motivera Chalmers 32 rekommendationer, bevisa att ÄTA-arbeten är olönsamma för entreprenörer samt några världsproblem till som jag förträngt just för stunden)
Standard

Publicerat av

Publicerat den

02 februari 2010

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

40 kommentarer

Sonny, Conny och Ronny

En man som kommenterar här emellanåt, Berra, har en ganska tydlig uppfattning om byggarnas nivå på hederlighet. Han för just nu för en lång diskussion med en annan kommentator, Olle. Olle försöker stoiskt med ett mer sakligt resonemang baserat på fakta och som kanske inte riktigt skiktar in människor i fållor på det viset.

Jag har avfärdat Berra förut, jag tycker den inställningen han har är närmast rasistisk. Att så svepande tycka illa om  människor på grund av att de har ett visst yrke är lika illa som att tycka illa om svarta för att de är svarta eller muslimer för att de är muslimer. Nu har Berra sina ljusa stunder också och han har goda grunder att vara besviken på en del byggare, men knappast på 450 000 människor i hela byggbranschen.

Det kommer tyvärr en del såna kommentarer, jag såg det på Newsmill och hos Jonas P. Det är ungefär samma tema – byggbranschen befolkas av Y-barn.

Den som satt längst bak i skolan, var allmänt störig, åkte för fort på en trimmad moped och hette Sonny är per definition ohederlig och blev med tiden sannolikt byggare. Förmodligen med med egen firma. Hans kompisar Conny och Ronny blev säkert också byggubbar om de nu klarade sig från ungdomsvårdskolan utan att bli konstruktör, arkitekt eller något annat ohederligt yrke i byggsvängen.

——

Berra tycker att man skall ta upp ämnena moral och etik under utbildningen. Jaså? Jaha.

Jag är uppvuxen i en kristen familj med många syskon, jag har gått i söndagsskolan och får mig en ganska rejäl dos moral och etik. Vi snackar plenty.

Jag blev alltså byggare (=ohederlig rufflare) ändå.

(Förlåt mig mamma! Kanske kan omskola mig till läkare?)

Förklara det, Berra. Förklara hur jag blev ohederlig utan trimmad moppe och med bra betyg i skolan.
Och menar du att några timmars moralsnack på bygglinjen skulle ha ens en mikroskopisk effekt på byggbranschens problem med trovärdighet?

——

Jag tycker så här – att den typen av svepande åsikter om byggbranschen som Berra med flera slangar ut i riklig mängd bara skymmer sakfrågorna och leder till inget annat än tjat och gnat.

Jag tycker så här – att den typen av svepande åsikter om byggbranschen som Jonas P lanserar utan att kunna bli mer precis är lika illa som någonsin Berras rasism och att Jonas P gör sina billiga poäng politiskt med en helt annan agenda än att faktiskt förbättra byggbranschen.

Jag önskar mig att det kom lite mer konkreta exempel och förslag till förändring än allt jävla bullshit som far omkring.

Vi behöver hjälp. På riktigt.

Blygsamt
Eder tillgivne Sync

(Sonny, Conny och Ronny driver för övrigt an bilverkstad. På riktigt:) )

——

UPPDTAERING nr 1:

Aftonbladet har en debattartikel skriven av Jonas Pettersson. Tyvärr inget nytt under solen, liten mer storslagna ord med många referenser till statistik. Skit samma. Men kolla i kommentarerna, där är de – de som har fördomar om Sonny, Conny och Ronny.

UPPDTAERING nr 2:

 Detta fick en spin off lite senare

– – – – –

 

 

Standard

Publicerat av

Publicerat den

28 januari 2010

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

1 kommentar

Nu har Sync ett trettiofemårsperspektiv

Jodå. Så är det.

Byggbloggarkungen no. 1. Lennart på Byggbloggarna har fått en framträdande plats i riksmedia i ett för byggbranschen viktigt ämne, Rotavdraget.

Så Aftonbladet ringde honom. Han tror själv det beror på att han bloggar.

Jag tror det beror på att de vill ha en vederhäftig och trovärdig person som gör sig bra på bild. Så helt naturligt har Aftonbladet grundligt researchat byggbloggarna, diskat både Sync och Blasket, sen hittade de Lennart. Jackpot! 🙂

Det var bra för nu fick jag veta att han är 75 år ung.

Det betyder att jag har trettiofem år på mig att komma ikapp. Det blir tufft men det skall gå. Petar i en högre växel bara.

Sync  = byggbloggkung 2045?
Standard

Publicerat av

Publicerat den

05 december 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

Lämna en kommentar

Sync Matchmaking

Gjorde just min morgonrunda på bloggrullen. Mona hävdar att maken är hopplös på byggandet.  Fan vet, killen kan inte ha det så lätt. Men han verkar faktiskt vara en klassisk starter som får sina byggarbehov tillfredsställda genom att ställa till oreda med en kofot och ett glatt humör. Själva färdigställandet och finishen är det inte så noga med liksom. Det har Sync sett på många ställen. Hemma till exempel.

Nej, jag skall jaga tag på Spik-Harry och be honom flytta in hos Mona. De kommer trivas bra ihop, bygget blir klart och Mona får köpa allt nytt i smyckeskrinet när han är borta.

Nu är jag snart ett geni på riktigt 😉