Detta är byggbranschen, Berra

Jag är förmodligen minst lika skyldig som någon annan när det gäller att slarvigt använda ordet byggbranschen som något samlingsnamn för alla som jobbar och allt som sker i bygg- och fastighetssektorn i Sverige. Förlåt.

Men jag är i gott sällskap.

Emellanåt så blir det riktigt irriterat också när någon ger byggbranschen en känga och utan åtskillnad ger alla i branschen i samma egenskap det kan till exempel vara att vi är lata kaffedrickare/rökare eller ohederliga Y-barn.

Samtidigt finns det en inställning att byggbranschens kunder är idioter eller åtminstone okunniga och besvärliga, ibland till och med ohederliga som värsta skurkar.

Här ligger det gamla oförätter och pyr, hämnd som väntar på att utkrävas och i vanlig ordning en god portion fördomar som bygger på okunskap och trångsynthet.

Hur reder man ut det här?

——

Jo, jag tänkte så här.

Vi är ca 450 000 människor som jobbar med bygg- och fastighetssektorn. Vi levererar på något sätt till våra kunder.

Traditionellt så kallar vi kunden för beställare, men jag väljer att konsekvent se den som brukar (använder) våra byggnadsverk som kunden. Kunderna är alltså det de drygt nio miljoner människor som bor i, jobbar i eller på annat sätt använder byggnader, daghem, skolor, väggar, broar, bryggor och K-märkta utedass.

Alla deltar på något sätt, nästan alla har sin verklighet och sin uppfattning. Men det går inte för sig att ge en del av branschens aktörer en gemensam egenskap med sin egen ganska snäva erfarenhet. Inte jag och inte någon annan.

——

Detta är del 1 (av ca 100) i serien Detta är…., Berra.

OBS att rubriken inte är till för at göra narr av Berra, tvärtom. Jag uppskattar hans kommentarer och att han faktiskt orkar fortsätta. Missnöjda kunder är förgörande för vilken verksamhet som helst och vi byggare behöver hjälp att förstå hur det upplevs från andra sidan bordet. Keep on rockin´Berra 😉

(och ja – detta är ytterligare en grej jag lovar göra förutom att ta hand om rekryteringen av unga till byggbranschen, motivera Chalmers 32 rekommendationer, bevisa att ÄTA-arbeten är olönsamma för entreprenörer samt några världsproblem till som jag förträngt just för stunden)

Sonny, Conny och Ronny

En man som kommenterar här emellanåt, Berra, har en ganska tydlig uppfattning om byggarnas nivå på hederlighet. Han för just nu för en lång diskussion med en annan kommentator, Olle. Olle försöker stoiskt med ett mer sakligt resonemang baserat på fakta och som kanske inte riktigt skiktar in människor i fållor på det viset.

Jag har avfärdat Berra förut, jag tycker den inställningen han har är närmast rasistisk. Att så svepande tycka illa om  människor på grund av att de har ett visst yrke är lika illa som att tycka illa om svarta för att de är svarta eller muslimer för att de är muslimer. Nu har Berra sina ljusa stunder också och han har goda grunder att vara besviken på en del byggare, men knappast på 450 000 människor i hela byggbranschen.

Det kommer tyvärr en del såna kommentarer, jag såg det på Newsmill och hos Jonas P. Det är ungefär samma tema – byggbranschen befolkas av Y-barn.

Den som satt längst bak i skolan, var allmänt störig, åkte för fort på en trimmad moped och hette Sonny är per definition ohederlig och blev med tiden sannolikt byggare. Förmodligen med med egen firma. Hans kompisar Conny och Ronny blev säkert också byggubbar om de nu klarade sig från ungdomsvårdskolan utan att bli konstruktör, arkitekt eller något annat ohederligt yrke i byggsvängen.

——

Berra tycker att man skall ta upp ämnena moral och etik under utbildningen. Jaså? Jaha.

Jag är uppvuxen i en kristen familj med många syskon, jag har gått i söndagsskolan och får mig en ganska rejäl dos moral och etik. Vi snackar plenty.

Jag blev alltså byggare (=ohederlig rufflare) ändå.

(Förlåt mig mamma! Kanske kan omskola mig till läkare?)

Förklara det, Berra. Förklara hur jag blev ohederlig utan trimmad moppe och med bra betyg i skolan.
Och menar du att några timmars moralsnack på bygglinjen skulle ha ens en mikroskopisk effekt på byggbranschens problem med trovärdighet?

——

Jag tycker så här – att den typen av svepande åsikter om byggbranschen som Berra med flera slangar ut i riklig mängd bara skymmer sakfrågorna och leder till inget annat än tjat och gnat.

Jag tycker så här – att den typen av svepande åsikter om byggbranschen som Jonas P lanserar utan att kunna bli mer precis är lika illa som någonsin Berras rasism och att Jonas P gör sina billiga poäng politiskt med en helt annan agenda än att faktiskt förbättra byggbranschen.

Jag önskar mig att det kom lite mer konkreta exempel och förslag till förändring än allt jävla bullshit som far omkring.

Vi behöver hjälp. På riktigt.

Blygsamt
Eder tillgivne Sync

(Sonny, Conny och Ronny driver för övrigt an bilverkstad. På riktigt:) )

——

UPPDTAERING nr 1:

Aftonbladet har en debattartikel skriven av Jonas Pettersson. Tyvärr inget nytt under solen, liten mer storslagna ord med många referenser till statistik. Skit samma. Men kolla i kommentarerna, där är de – de som har fördomar om Sonny, Conny och Ronny.

UPPDTAERING nr 2:

 Detta fick en spin off lite senare

– – – – –

 

 

Tips till Riksrevisionen – Läs Sync Blog

Just det. Den där utredningen man skriver om i Byggvärden att man skall utreda varför byggprojekten blir dyrare på vägen känns ju lite overkill.

För så är det ju, det blir alltid dyrare än man tänkt. Nästan alltid.

Men men. Om riksrevisionen läst här på bloggen för ett tag sen så hade man ju vetat varför det blir dyrare. Det har vi redan utrett och redovisat.

——-

Sådärja. Då har man sparat pengar till statskasssan igen. ;=)

(i övrigt vill Sync ha så lite som möjligt att göra med Riksrevisionen och andra revisionister också, no offense)

Förtydligande!

Som alla bloggare så lägger jag mycket tid på bloggen och lite mer på en kvasivetenskaplig analys av statistiksidan. Naturligtvis.

Där kan man få en del konstigt. Sökningar som dessutom lett till Sync Blog av någon anledning.

Exempel:

”när kan man ta betalt för projektering”

——–

Svaret är naturligtvis – ALLTID.

Knepet är att tala om det innan man utför den, varför den är nödvändig och avgörande för din beställares resultat. En del entreprenörer gör ofta mycket gratisprojektering som lätt blir en börda sena kvällar när barnen är nattade. Jag har i princip inget emot att någon jobbar gratis så länge han/hon gillar det och resultatet blir bra. Men blir det fel, dåligt eller fördyrande, då har man lurat sin beställare, sig själv och förmodligen också sina barn. i värsta fall har kanske också luddat till det ansvarsmässigt.

Så om det varit otydligt tidigare så ändrar vi på det nu. Projektering kostar pengar, skicka faktura nu!

Sync har haft ekonomimöte…

…och det finns väl få saker som är roligare än att gå igenom kostnader, konstatera årets resultat, bli förvånad och lite trött och sen optimistiskt spika nästa års budget.
(Jag skulle kunna tänka mig minst ett alternativ som vi helt säkert föredrar – sitta i myshörnan på kontoret och prata om vad vi måste göra och borde göra, sen världsförbättra lite i teorin och ganska frekvent göra avbrott för fika och skvaller).

Nåväl, att vara född på sextiotalet har man ju gemensamt med både Reinfeldt och Anders Borg, jag tolkar det som att jag blivit vuxen och ansvarig för mig själv, alltså måste det bli ordning i leden. Reinfeldt/Borg har ju varandra, måcklisarna, jag får göra bägges jobb själv. Kollegan är mer som den där Schlingmann, en spinndoktor som sitter och planterar tankegångar, intrigerar och påverkar i smyg. I övrigt vet jag inte om vi har så mycket mer gemensamt med moderaterna faktiskt.

Vi har spikat budget, bestämt vissa saker vi skall göra och andra saker som vi skall försöka göra och några saker vi vill göra. Vi har formulerat en antal mål och rankat dem inbördes:

  1. Fakturera en bra summa varje månad
    (kan verka lite självklart, men tro mig, det är det inte alltid)
  2. Hålla egna kostnader på en viss maxnivå varje månad
    (dock lägre än faktureringen, inte heller självklart, konstigt nog)
  3. Utvecklas
    (ej definierat, men vidareutbildning på ett par kurser ligger nära till hands)
  4. Ha roligt och må bra
    (vi är lättroade både jag och kollegan, den delen av målet uppfyller vi lätt)
  5. Göra lite gott i världen
    (samvetet gnager och vi vill göra lite mer än slentrianmässigt autogiro till alla)
  6. En resa om året
    (inte inom räckhåll just för stunden, men resan till Montelavar 2008 är modellen)

——

Montelavar, Portugal 2008

Sync har haft en konstpaus…

…eller en av oss. Kollegan. Men nu är han på det igen.

Själv är jag ju konsekvent tråkig och formaliserad i mitt tänk och beteende. Budgetfascist, kontrollfreak och ständigt redo att sänka roliga idéer onödiga/dyra/dumma. Allt in the name of projektledning. Sån är jag.

Kollegan däremot har en annan ingång. Med minst en halv fot kvar i konstnärsvärlden och ett oförtröttligt barnasinne så vill han göra lite roligt och fint också. Kollegan är djupt insyltad i arbetet med att knyta konstnärer till byggbranschen och har egen nyckel till huset där konstnärerna håller till. Sån är han.

——

Det finns ju några kommuner i landet och faktiskt några företag som tagit ett principbeslut att 1 % av byggkostnaderna skall gå till konstnärlig utsmyckning. Det är mycket pengar det.

Skeptikern i mig säger: – Håhåjaja, vi får väl se.

Det brukar inte finnas pengar över på slutet, så gäller att konstnären får komma in tidigt i spelet i så fall. Att med hopplöst liten budget hitta på något när bygget är klart och färdigt är en ganska otacksam uppgift.

Däremot tror till och med jag som auktoriserad tråkmåns och glädjedödare att det kan funka bra om man tidigt i processen bestämmer sig att detta är viktigt för projektet och att beställaren är väldigt tydlig med detta. Det behöver inte kosta så mycket heller, 1 % är väldigt mycket om man frågar mig.

Så om vi ger plats för en konstnär med kreativa och roliga idéer i projekteringsskedet, har en lyhörd arkitekt och en engagerad och tydlig beställare, om vi får konstnären att stanna i ramarna för vad som funkar ekonomiskt, då kan det bli riktigt bra.

——

(hittade teckningen i en gammal bok – Barbara Henniger – duktig tjej det)

Sync har haft fystest…

…nästan.

Egentligen är det så att kollegan börjar gny att det blivit lite jobbigt att knyta skorna, magen är liksom i vägen. För att inte tala om att brösten gubbar så där skämmigt när man springer nerför trapporna.  (Egentligen vill han nog mest tillbaka till tiden när han kunde ha sex på annat vis än liggandes på rygg).

Själv har jag lite vanlig nyårsångest och manlig fåfänga när dubbelhakan blir påtaglig på alla fina kort som tagits på familjekalasen.

——-

Så nu är det så här – detta ligger i hyllan flera meter från våra skrivbord

Friskt vågat, hälften vunnet. Nu har vi ett nytt inslag på skrivbordet. Frukt.

Sådärja.

Nu fattas bara att gympafröken beställer det där stora jobbet så har dessutom lovat att träna oss igenom ett årslångt projekt. Vi kommer bli friskare, svettigare och mycket snyggare. Tror fanimej vi blir yngre också, det känns så redan. Litegrann.

Det här blir ett bra år.

Sync har haft konferens…

… och kommit fram till många kloka saker.

  • Teoretisk sett håller vi minst världsklass, så som vi uppfattar saken.
    (Om alla andra bara kunde fatta det också så är tredubbling av arvodet hemma och en årlig sexmånaderssemester inom räckhåll)
  • Moraliskt är vi förhoppningsvis över snittet för MVM (medelålders vita män).
    Här måste bättring ske omedelbart.
  • Självförtroendet är lite för lågt, BMI lite för högt.
    (Det går dock att fixa)

M.a.o. – samma bullshit som vanligt.
Men.
Vi har nu koncernbeslut på att i alla fall inte tänka så här:

——-
Saknar tyvärr källhänvisning till denna, men va fan den är för bra för att inte återges omochomigen

(Fixat – tack till Blasket)

Sync önskar – Grymt god jul

Sync har kört på hårt sista månaderna. På jobbet alltså, bloggen har fått stå tillbaka lite. Konstigt ändå att det varje år är samma känsla – allt måste bli klart innan jul! Ofta helt i onödan.

Som svin vet man ju aldrig riktigt om man kan hoppas på ett liv efter jul, men nu har jag jobbat i mer än tjugo år och hittills har det ju gått bra. Nuförtiden har jag inte några uppdrag hos offentliga beställare. Där kan det annars vara ganska livat så här års. Jag pratade med en entreprenör igår om det. Det är lite sjukt egentligen, det där att man måste göra slut på sin budget innan året är slut.

Om man som kommunal förvaltare av byggnader inte gör åt hela sin budget så har man sparat duktigt. Belöningen kommer i form av sänkt budget nästa år. Tacksamt. Den logiska följden blir att man kör försiktigt fram till november, sen om det finns pengar kvar så kör man på rätt in i julstressen med ett par tveksamt förberedda jobb.

Entreprenörer med extra stort förtroende hos den enskilde tjänstemannen kan till och med få förskottsfakturera och göra jobbet nästa år. En vacker win-win-situation (förmodligen tycker någon tråkig controler att man inte skall låna ut offentliga medel till byggentreprenörer, men men men).

Nåväl, vi löser inte det problemet på den här bloggen. Inte det heller.

———-

Sync önskar istället alla en grymt god jul med en bild på mig själv.
(En bild där min älskade sambo fångar det viktigaste av mig och granen vi bestämt oss för att stjäla)

———-

(Återkommer nog snart med fånigt ordvitsande årskrönika, omöjliga nyårslöften och fler naiva infall från byggbranschens innergård.)

Byggmöte typ 1 – Startmöte

Sync är projektledare i byggbranschen.

I byggbranschen har vi en massa möten, ofta kallat byggmöten av den som inte vet bättre. Så jag gör det också – kallar alla möten för byggmöten. Det är bara i undervisningssyfte. Promise.

I varje projekt i byggbranschen vill man ha ett startmöte. När entreprenaden startar så skall man ha det, det står i AB04/ABT06.

Men det är inte så lätt och självklart som man tror. Ibland händer det att det att någon åker till fel adress, ibland skall det hämtas kaffe ur en långsam apparat, ibland skall någon dra en alldeles för lång och poänglös historia om sin senaste semester. Samla tio konsulter så kostar det mötet tio tusen i timman, då är den första kvartens strul dyr men trevlig. Om inte deltagarna är väl förberedda och införstådda med vad som skall ske på mötet, då har man ju verkligen spenderat sin beställares pengar på sämsta sätt från start.

Så det kan vara varierande bra startmöten. Galenskaparna har visat hur det kan gå till, det är inte byggare i inslaget, men bra jävla nära:

Vi har en del gemensamt med ekonomerna, det är helt klart.

(Budskapet idag – alla skall fatta vad de håller på med. Fattar ni? Förstår ni vad jag säger? Förbered mötet – koka kaffe i tid, var tydlig med adressen, skicka ut en agenda)