Författararkiv: Author

Standard

Publicerat av

Publicerat den

10 augusti 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

2 kommentarer

Ordning och reda – Säljes per timme

Djävelskap! Det händer alltid när jag har haft gott om tid på morgonen. Så trots gott om tid i morse  fram till avresan är jag så dags ändå lite sen. I helgen hade jag glömt tändningen på bilen. Så nu startar inte fanskapet, jag rusar ur kopplar startkablar till bil nr 2 och tappar ett par minuter. Ändå lite nöjd att jag faktiskt löste det under två minuter. Jag hann med tåget. Yes.

En timme senare står jag framför dörren till kontoret. Jag har glömt stoppa på mig nyckeln till kontoret. Kvällen innan har kollegan via SMS försäkrat sig om att jag är på kontoret på morgonen, eftersom han har glömt sina nycklar på landet. Första riktiga dagen efter semestern, skitmycket att göra och det börjar så uselt. Kramp.

JAg sätter mig på cafét och väntar på kollegan. Café Bronos har gott kaffe men ingen större ordning på lokalerna. En gång saknades det ”propphållare”, ni vet den där hylsan till de gamla porslinspropparna. Det såg inte så himla bra ut när hälften av hålen i elcentralen var öppen för små servitrisfingrar att göra sig illa på. Vi tog med en hög med såna hylsor till eftermiddagskaffet och fick en evigt tacksam caféägare och gratis kaffe just den gången. Idag var det vredet på WC dörren som inte funkade, det satt bara en rund tapp i mitten. Man kunde med starka nypor vrida runt den och låsa, så det gjorde jag. Efter jag utfört ärendet så tvättade jag mina händer, det saknades handduk så jag torkade mig hjälpligt på brallorna i vanlig ordning. Mina starka nypor räckte inte till att låsa upp dörren, inte nu när jag fuktat mina händer. En skamsen bankning på dörren och glada leenden hos personal och övriga gäster. Kul. Verkligen. Jättekul.

Till allt elände så hade min telefon fått sig en ovälkommen dusch när jag städade ur poolen i helgen. Det stod inte helt tydligt i telefoninstruktionsboken men jag kan själv så här i efterhand hålla med om att det var dumt att ta meden handdator ner i en bassäng med en högtryckstvätt hängande på axeln. Shit happens. Så min HTC ligger nu för döden, livsuppehållande åtgärder har avslutats och jag kan varken ringa eller kolla mail när jag sitter utelåst från kontoret och inlåst på toaletten. Skit. Skit. Skit.

Därefter förflöt ett flertal timmar utan en enda dumhet från min sida. På plus igen.

När jag kommer hem och kliver av tåget så startar inte bilhel-tet, den har inte fått laddning tillräckligt på färden till stationen. Jag hoppar in i en taxi, åker till sambons jobb och tar hennes bil och är bara en kvart sen till dagis. Yes. När jag svänger in hemma med två trötta barn i bilen så skriker jag rätt ut – NEJ, JAG JU FAN INGEN NYCKEL! Åttaåringen bara tittar på mig och säger – Och jag är jättehungrig. Jag överväger att vända bilen, åka enochenhalv mil till sambons jobb, igen, och hämta nyckeln. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag ändå klev ur bilen och kände på dörren. Min allra käraste sambo hade uppenbarligen koll på läget och hade lämnat huset olåst. Love.

Jag säljer mig själv som projektledare i byggbranschen – ordning och reda, noggrann planering och smarta lösningar, korrekt administration och ekonomitänkande, total kontroll och skarpt tänkande – och det funkar ganska bra faktiskt. Ironiskt då att jag privat levererar klantigheter tillräckligt för att roa alla i bekantskapskretsen om och om igen. Tjena schizofreni, imorgon är en ny dag.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

10 augusti 2009

Publicerat i

Anledningar att jobba i byggbranschen

Kommentarer

Lämna en kommentar

Letter of intent – Discoplanering

Vi vuxna tror ju vi är så himla avancerade när vi håller på med våra viktiga jobbpapper och kontrakt och sånt. Barnen bevisar om och om igen att vi sysslar med saker på lågstadienivå.

När dottern planerade disco härhemma tillsammans med kompisarna nyligen så skrev hon ett program för kvällen, sen har att alla tre signerat och därmed avtalat om hur schemat skall läggas. På vuxendagiset så kallar vi det för Letter of Intent och är ofta märkvärdigt nöjda när det författats och skrivits under.

Samma dag, en kort stund senare. Barnen sprang i flock ut på altanen när någonting dånade flög förbi. Åttaåringen hade två kompisar hemma och de hävdade att det var en satellit som flög förbi. Femåringen som sa att det var två ”krigsflygplan” hamnade i numerärt underläge. Jag som inte sett farkosterna, men väl hört dem, kunde konstatera att det var ett sällsynt besök av jaktplan på ganska låg höjd.

Jag sa att Ludde minsann hade rätt, men stortjejerna stod på sig och hävdade att det var en satellit. Jag försökte förklara vad en satellit är och skillnaden med ett flygplan, men en av dotterns kompisar gav sig inte, hon sa att hon hade bevis! Va? Jodå, hon kom in med en lapp där det stod: – Jag har rette.

Så vad säger man, hon lägger ju fram skriftliga bevis. Eller det kanske inte riktigt är ett bevis men ett dokument som hävdar att hon har rätt och jag har fel, utan att egentligen ha något underlag för det. Hur många juridiska dokument och förhalningsförsök, låt vara lite mer välformulerade och utförliga, har gjorts i större sammanhang med samma klena underlag?

Standard

Publicerat av

Publicerat den

03 augusti 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

2 kommentarer

Semester 2009 (R.I.P)

Sync medger härmed officiellt att semestern är avslutad. Åtminstone för några av oss. Vi påbörjar nu en försiktig anpassning till verkligheten på kontoret, detta sker ungefär som inskolning på dagis, några timmar åt gången de första dagarna. Gradvis allt mer.

Hemma hos mig har vi varit väldigt lediga och bockat av nästan allt på listan. Vi har accepterat vår plats här mitt i livet, mitt i medelklassen, mitt i sommaren. Det slutliga beviset för detta, efter att ha lånat på huset för att gå på Liseberg och Skara Sommarland, fick vi när vi parkerade V70´n utanför det blågula varuhuset. Vi åkte dit med svepskälet att vi behövde en ny toaborste och lite servetter. 3 000 kr senare gick vi köttbulletrinda därifrån lastade med lampor, kuddar och annat som kan vara bra att ha. Skit samma – Det är ändå snart glömt. Jag är nästan helt säker på att det vi kommer ihåg från denna sommaren är första fisken på femåringens metspö, nyplockade hallon och blåbär på frukostgröten, femåringen som lärde sig cykla och det fantastiska junivädret.

Sommaren har annars inte varit speciellt digital. Byggbloggarna verkar helt ha gått i i dvala. ByggBlasket har i och för sig skakat liv i macho/jämlikhet/mobbing-debatten, annars är det tyst.

Sync Blog har nästan helt vilat en månad nu. Det får bli en mjukstart denna veckan. Preliminär agenda:

  1. Rekryteringen. Vi måste få ordning på detta, men det skall erkännas – Det går trögt!
  2. 31 rekommendationer. Vi tog i hastigt mod på oss att motivera senaste chalmersrapporten. En rysare.
  3. ROT-avdraget. Vi kan se att många F-skattare är omotiverat rädda för detta, fördelarna måste fram i ljuset.
  4. Byggahus.se. En guldgruva för en byggnörd, den skall utvinnas. Varsamt.
  5. Andra saker. Ibland känns det som bloggen roterar runt sin egen axel, samma frågor but different.

Så det blir några nya inlägg ganska snart, hoppas jag. Möjligen kommer en del annat emellan också, det skall byggas bostäder och verkstäder, protokoll skall skrivas och besiktningar göras. Det blir en fin höst, tror jag. Hoppas det.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

22 juli 2009

Publicerat i

Privatkunder i byggbranschen

Kommentarer

1 kommentar

byggahus.se – mitt semesternöje

Jag läser bloggar och nyheter via min RSS-läsare. Det är ett enkelt sätt att bevaka flödet av inlägg och artiklar och det blir lätt ett småsjukt beroende att hålla koll. Just nu är det för övrigt ingen vidare fart på byggbloggare och branschtidningar, det verkar vara stiltje på det mesta.

En oväntad effekt i min RSS är flödet från Byggahus.se. Jag tänkte bara bevaka deras redaktionsblogg men istället kommer alla nya inlägg på deras forum. Det kan bli hundra stycken om dagen, det är allt mellan golv och tak och lite om tomten. Juridiska problem blandas med oro för bankräntor och problemet med tryckimpregnerat trä i planteringslådor.

Jag som projektledare och f.d. byggentreprenör läser vartenda inlägg, och det känns som jag tjuvkikar rakt in i folkhemmet. Ibland följer jag tråden med svar, följdfrågor och synpunkter. Det är ett väl känt faktum att Sverige till stor del befolkas av gördetsjälvare, här får man det i koncentrat.

Det är verkligen stort och smått, ibland komplicerat, ibland väldigt enkelt. Det kan vara lite gulligt, som när någon skall ge sig på ett projekt att stapla några stenar till en mur eller när man diskuterar vilken skruvdragare som är bäst att köpa (Rusta vs Jula). Men ibland också mer skrämmande, som när frågorna handlar om hur man gör elektriska installationer. Det faktum att man frågar om detta i ett konsumentforum borde omedelbart diskvalificera en från all vidare koppleriverksamhet när det gäller el, det är farliga grejor.

Exempel på fråga:
Hej, jag ska dra fram ny el till en spis i sommarstugan och behöver lite hjälp på traven.
Spisen är en gammal pjäs med 400V elementspänning och en effekt på ca 9000W. Hur grov kabel ska dras och vilka säkringar ska användas? Är det 2,5mm och 16A som gäller?
Spisen har perilexkontakt med tre piggar plus jordstift, då är det tre faser och jord som skall dras fram, utan nolla, om jag har förstått det hela rätt?

Jag följde tråden och han fick lite olika svar (rätt eller fel vet jag inte, jag kan inget om el). En näsvis person förslog att han skulle anlita en elektriker, den personen blev tillrättavisad att en seniormedlem som menade att alla ”vet vad som gäller med föreskrifterna men man måste få fråga utan att få kommentarer som den här”. Jag tycker det är helt ok att fråga men att det är genomkorkat och livsfarligt att utföra handlingen med informationen man fått från okända kontakter på ett konsumentforum som grund.

Redaktionen på byggahus.se har klistrat in regler överst på sidan för vad man får göra utan behörighet och påminner om brandfaran, man visar med statistik hur många som dör per år på grund av elolyckor. Och visst, en brand kan förvisso vara ödesdiger, dyrbar och känslomässigt raserande, men det jag fasar för är att mina barn skall dö för att någon klåpare kopplat fel och hela spisen blivit strömförande.

Frånsett den eventuella livsfaran så är foruminläggen från byggahus.se min bästa semesterunderhållning. Soliga hälsningar från byggnörd med RSS-beroende.

Uppdatering:

Detta idoga forskningsarbete resulterade i serie inlägg som började med detta. Sen fortsatte det av bara farten.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

21 juli 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

1 kommentar

Idag, inte imorgon, idag

Jag hade för länge sen en skojig skämtteckning med en arg gubbe som skriker. Den har jag skickat genom faxen* många gånger till leverantörer och andra. Oftast när jag ringt och beställt något som jag ville ha direkt. Som en skämtsam ursäkt för att jag är sent ute, igen.

Den arga gubben skriker:

– JAG VILL INTE HA DEN IMORGON!!!
HADE JAG VELAT HA DEN IMORGON HADE JAG BESTÄLLT DEN IMORGON!

Jo, är det inte så då? Att vi väntar med att bestämma oss, skjuter upp beställningen eller (hemska tanke) planerar närmsta dagarna lite för dåligt. Vi lämnar inte någon tid för leverantörerna att jobba med sin planering och logistik och sina egna inköp. Visst kan ett bygge råka ut för oförutsedda saker, det kan hända en del konstigheter. Det är helt olika karaktär på ombyggnad och nybyggnad. Jaja, det är det. Men ändå.

Jag reagerade på ett uttryck jag hörde en gång i ett TV-inslag, en man pratade om att de hade en ”händelsestyrd” verksamhet (jag tror att han var rektor på en skola?). Händelsestyrd? Jaha.

En akutmottagning på ett sjukhus är händelsestyrd, det tycker jag verkar ganska klart. Räddningstjänsten – japp, det är händelsestyrd verksamhet. Att driva skolverksamhet är knappast händelsestyrt i den jämförelsen kanske.

Återstår då att analysera ett normalt bygge – är det händelsestyrt? Nähä, varför ringer vi i så fall och beställer våra skruvar och spikar för sent, varje dag, hela tiden?

*Förklaring för yngre människor – fax var som mail fast på en telefon med papper i liksom. Typ.
Standard

Publicerat av

Publicerat den

15 juli 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

3 kommentarer

SAAB-chefen och ”balkongstriden”

Sommar, sol och nyhetstorka, då hittar man kul saker i media. Läste ett tips på Bloggfrossa som är på samma tema, lokala nyheter med tveksamt nyhetsvärde kan man säga.   E24 är en sådan lokalblaska på nätet, tror jag. Där kan man läsa att en ganska hög chef på SAAB ägnar fritiden åt styrelsearbete i bostadsrättsföreningen hemmavid. Det går sådär. Den 13 juli så står det om en ”balkongstrid” som pågår, antagonisten är en känd skådespelerska som inte vill framträda med namn. (Läs hela artikeln).

Hemma hos SAAB-chefen handlar det om ganska nybildad förening där några lägenhetsinnehavare valt att förbli hyresgäster. När det skulle köpas balkonger så blev naturligtvis problem. Hyresgäster betalar inte kostnader rätt av, utan det kommer på hyran under en lång tid. Grannarna, de nyblivna bostadsrättsägarna, däremot får slanta ut hundratusen egna pengar.

Det är ingen idealisk situation när en eller några boende blir hyresgäster till sina grannar, som i sin tur blir hyresvärd och fastighetsägare. Det måste inte bli ett problem men det kräver ett visst tänkande från styrelsen och inte så lite ödmjukhet. Det är nog lätt att önska hyresgästen till ett varmare ställe, så att föreningen kan få sälja lägenheten, casha in och minska föreningslånen eller bättra på kassan istället.

Jag tror man kan lista ut ungefär hur snacket har gått i huset och hur förhandlingen med hyregästerna har låtit. Men att bygga balkonger utan balkongdörrar och sen låta balkongerna stå använda måste vara en misslyckad förhandling som slutat med en löjlig princip. SAAB-chefen borde kunna bättre.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

14 juli 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

Lämna en kommentar

Wallenstam

Läste i tidningen på nätet (var annars?) en ganska intressant intervju med Hans Wallenstam. Bl a om utländska investerare i Sverige.

”– Många av dem kommer att få stora problem. De har köpt kommersiella fastigheter och hyreshus i små orter. Deras köp av fastigheter är bara en excelkalkyl. Men det är så mycket mer jobb med hyreshus.” Hans Wallenstam, E24, 2009-07-13, hela artikeln.

Jag tycker det var att bra uttryck – köpet är en excelkalkyl – det beskriver klockrent hur ett tyskt fondbolag investerar i fastigheter. Man räknar på valutaskillnader och räntor, vakansgrad och hyresnivå. Men man har nog ingen riktig koll hur hyresgästen mår. Wallenstam vill vara ”nära” kunden och ha den kollen. Det klarar de nog bättre än tyska fonden, gissar jag. Det stämmer bra med min uppfattning om en medveten och närvarande fastighetsägare.

Jag har själv försökt att lösa projekt, uppgifter och kriser med ett enda magiskt exceldokument. Det spelar ingen roll hur mycket jobb jag lägger ner, hur många sidor jag har, hur snyggt kolumnerna är uppställd, hur bra ihopkopplat allting är. När verkligheten knackar på då kommer det med känslor och irrationella beslut, oförutsedda händelser och dåligt väder. Tyvärr eller lyckligtvis (välj själv) så kan inte livet få plats i en excelfil på datorn.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

08 juli 2009

Publicerat i

Byggbranschens hantering av pengar (och människor)

Kommentarer

3 kommentarer

Företagare – ROT-avdraget är bra för dig

Sync ömmar för de små företagarna, F-skattarna, skuttarna. Vi känner många, jobbar med de flesta av dem, sorterar bort några ibland och nya kommer till. Vi brukar säga att vår största tillgång är telefonen. I telefonen har vi drygt tusen kontakter, jag vågar påstå att vi har en komplett uppsättning hantverkare ett par knapptryck bort.

Så vi gillar våra småföretagare. I vår bransch är det nästan alltid män. Män som ibland beter sig som pojkar, ibland som nästan vuxna, ganska sällan är de så vidare bra på själva företagandet. Att bli egenföretagare i byggbranschen är nog ganska sällan ett planerat karriärsteg, snarare en slump och en axelryckning. Utan att ha gjort en djupare research så kan jag avslöja att merparten av de här pojkarna satt längst bak i skolan och inte gärna ägnade rasterna och fritiden åt att plugga lite extra. Snarare så var det nog ett hormonstint fokus på tjejer, mopedtrimning och rökrutan.

Så om människor i allmänhet skjuter upp saker till sista stund, så toppar F-skattaren det lätt med att jobba som en tok, pruta med sig själv för att han själv tyckte det tog lång tid, skicka sina räkningar alldeles för sent och sluta svara i telefon när det sista lilla blir för jobbigt. Det är dessa pojkar som nu skall administrera ROT-avdraget. Hehe.

Problemet för våra kära kompisar som hellre väljer någon lättare form av tortyr än administrerar sina jobb är att om deras kunder skall kunna nyttja ROT-avdraget så måste det skötas rätt. Livet är hårt och orättvist – jag vet – men ibland måste man besegra monstren och tala snällt med sina spöken. Just ROT-avdraget är inget att vara rädd för.

Det skrivs en del på byggbloggar om ROT-avdraget, bl a annat här rot-avdrag.se där man kan läsa väldigt mycket om nackdelarna och riskerna men ganska lite om möjligheterna och fördelarna. Trygghetsvakten är mer resonerande men är lite inne på samma spår att det blir ett stort bekymmer för företagaren. Byggahus.se har konsumentperspektivet, det är bra. Byggahus-bloggen heter nästan likadant men är mer torrt informativt, lite som en uppslagsbok. Sync tar sitt ansvar och gör en svensk sommarsoppa på alltihop.

Jag skall vara helt tydlig – Sync tycker att ROT-avdraget är en kanonmöjlighet till sysselsättning. Det är dessutom ett ganska bra alternativ till svartjobb för bägge parter, åtminstone rent matematiskt. Potentialen i det är enorm, siffrorna blir gigantiska om man multiplicerar de som äger en del i en bostad med 50 000 kr. Låt vara att alla inte kan dra av hela beloppet och några kanske använder avdraget till annat som fönsterputsning och gräsklippning. Det blir ändå en väldigt stor hög med pengar.

När vi samlade våra närmsta så försökte vi plantera budskapet att det är kunden som har nyttan av ROT- avdraget, så  det är helt ok att ställa lite motkrav. Du kan begära en ersättning för extra administration och du kan faktiskt få pengarna fortare än du är van vid. Det hänger på din egen hantering, inget annat. Så vi avslutar dagens predikan med ett urklipp från vår info-kväll:

”Tips från coachen – Om ROT-avdrag skall tillämpas

  1. Skriv avtal inkl ROT-klausul, denna finns på www.bygg.org och det kommer snart att finnas fler branschanpassade på nätet.
  2. Begär kundens utdrag från Skatteverket på vad kunden har kvar att nyttja.
  3. Kräv vänligt men bestämt omgående betalning på kundens del av fakturan och skicka sen in blanketten till Skatteverket
    (och skriv rätt på fakturan…)”
Standard

Publicerat av

Publicerat den

06 juli 2009

Publicerat i

Arbetsmiljö och trivsel

Kommentarer

Lämna en kommentar

Genialt

Jag trodde jag mentalt var i framkant på bygglogistik och de problem som byggbranschen har med transporter och lyft. Artikeln i Byggvärlden den 1 juli gjorde gott slut på den villfarelsen. Tänk att gamla beprövade lösningar ständigt poppar upp som nytänkande, det tycker jag är roligt.

Nu skall jag fan köpa ett luftskepp! Jag vill ha ett eget. Nu.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

02 juli 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

8 kommentarer

Det är samma mamma

Jag tar risken. Jag lämnar tillfälligt byggbranschens glädjeämnen och problem och blir personlig. Bara på grund av Bloggvärldsbloggens uppmaning att skriva om mamma.

Egentligen har brorsan Anjo redan skrivit så vackert om vår mamma som det går, men det var jag som körde bilen han åkte i på två hjul i kurvorna. Chockad och rädd efter att ha fått ett telefonsamtal – ”din mamma är på Sahlgrenska, hon är riktigt dålig” – så hade jag på en liten stund dumpat (bokstavligen) tvååringen hos sin moster, hämtat brorsan och utan sans tokkört tvärs genom staden.

När min lillebror skriver om hur taskigt han mådde då, så smärtar det mig. Jag borde ju haft koll på det men jag var för upptagen med att bygga upp en alldeles egen hög med skit att skjuta framför mig i livet. I min egen lilla värld var jobbet drogen. När vår farmor gick bort, några år innan mammas stroke, reagerade jag knappt på beskedet i telefon men jag grät hejdlöst på begravningen. Först då fattade jag att jag sumpat massor av chanser att besöka henne. Min farmor, min pappas mamma.

Min mamma har åtta barn. Hon jobbade fortfarande när jag var liten men var hemmamamma med oss all the way. Efter ett kortare avbrott i yrkeslivet på kanske tjugo år så startade hon en slags flyktinghjälp på hemmaplan. Hon och några till hjälpte människor som hamnat i Sverige, några av dem mot sin vilja, några utan sin familj. Det är ingen tvekan om vem planterat det fröet i mig – att alla skall ha mat, fem eller hundra gäster, vi svänger ihop något och serverar med glädje på toppen, det räcker till alla. Både bildligt och bokstavligt.

När min mamma fyllde femtio så fick hon ett av de finaste kalasen jag varit på. Det var en överraskning, hon visste inget och blev lurad in i en mörk och tyst sal i Härlanda Kyrka. Där väntade 150 människor. Släkt, gamla vänner, nya vänner. Allihop var där. Farsan hade skrivit en sång och den mest musikaliske brodern hade arrangerat sin manskör i ett mäktigt framförande. Jag grät.

För bara något år sedan så var det dop, min mamma får ju barnbarn ganska frekvent numera. Då kom det en kvinna till dopkaffet, jag kände inte igen henne men uppenbarligen hade vi träffats. Hon berättade att hon kommit ensam med sin dotter från ett land i Östeuropa. Min mamma hade räddat hennes liv, sa hon, nu var hon min mor evigt tacksam för detta. Jag grät inte då, men det gör jag nu. Att rädda liv är meriterande på min skala. Det har min mamma gjort.

Det är samma mamma. Hela tiden.