Författararkiv: Author

Standard

Publicerat av

Publicerat den

13 mars 2009

Publicerat i

Människor

Kommentarer

Lämna en kommentar

Ibland funkar det trots chefen

Jag hade i egen firma nöjet att bygga allt för en fabrikör i livsmedelsbranschen. Det började med inredning av nya lokaler 1994, sen fortsatte det med allt, högt och lågt, stort och smått.

2004 var det aktuellt med ett mycket större projekt på fabriken och jag kände att jag behövde hjälp. Jag vände mig till en projektledare med rutin och pondus. Han kunde lätt uppfattas som tuff, på gränsen till elak, men jag tror han ställde högsta kraven på sig själv.

Fabrikörn är en säregen person, han hade en ledarstil som kanske beskrivas som lekledare/kompis/lustigkurre – Management by lattjolajban. Lite professorsimage, tankspridd och slarvig men helt genialisk säljare och produktutvecklare. Fabrikörns kompanjon hade ordning och reda som sin uppgift, han var ödmjuk och aldrig särskilt elak chef. På deras kontor var det sällan tråkigt. Tramsande och skojande ingick liksom i grundtemat. Avslappnad stämmning kan man säga.

Min projektledarkollega som väl hade en mer militärisk syn på ledarskap frågade mig om de alltid höll på det viset. Jag svarade att jovisst, men företaget är extremt framgångsrikt och lönsamt, så något måste de göra rätt. Då säger han:

– Jo, men ibland fungerar det trots ledarskapet, inte på grund av.

Kanske är det så. Men jag vill tro att ledarskapet var en del i framgången. Även om det här företaget hade fantastiska produkter och goda marginaler, så sålde varorna sig inte själva. Något måste ledarskapet betytt något för framgången. Den energi och den stämning som fanns i företaget kom helt säkert av chefernas sätt att vara. Jag kan inte tänka mig att företaget blivit ens hälften så framgångsrikt om man praktiserat kadaverdisciplin och nollvision på tramskontot.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

12 mars 2009

Publicerat i

LEAN

Kommentarer

4 kommentarer

LEAN Dans

Jag är en vit heterosexuell man i 40-årsåldern, jag dansar bara om jag är på gränsen till alkoholförgiftning. Skälet är sannolikt en kombination av blygsel, hämningar och viss brist på taktkänsla (rent fysiskt alltså).

Våra byggföretag styrs till stor del av medelålders vita män, man kan nog gissa att det är större dominans av medelålders vita män än genomsnittet i samhället och i andra branscher. Jag kan ha fel där, skall kolla det någon gång.

Våra byggföretag beter sig därför som medelålders vita män gör. De dansar inte om det inte är alldeles utan kontroll. LEAN-tänkandet bygger på en ödmjuk inställning där man vågar erkänna sina misstag (och bli belönad för det) och är modig nog att på skakiga ben lära sig något nytt. Det kräver att du lyssnar på alla inblandade och är snål med gemensamma resurser men generös med dig själv.

Det finns ju ett talesätt att ”allting går som en dans”. Det betyder att allt flyter, inget strular och man känner en glädje och tillfredsställelse. Så ett är dags för byggbranschen att ställa ifrån sig groggen på bardisken, lämna grabbgänget och bjuda upp. Bjud gärna upp en dam för de är för få i byggsvängen, men viktigast är att man leandansar. 

Standard

Publicerat av

Publicerat den

11 mars 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen, Planeten Jorden

Kommentarer

1 kommentar

Ny teknik, igen?

Är det inte otroligt? För en liten tid sen så läste jag om en chef på Veidekke som berättade att han numera övergått till att bara bygga med murade/putsade väggar. Inga enskiktsfasader här inte! Tänk att hus med massiva tegelväggar kan betraktas som en nyhet 2008.

Häromdagen var det en artikel om nya ”stenhus” i betong med cellplastkulor som isolering. Ett prefabsystem utan (!) skarvar, enligt artikeln. Uttorkningen tar ingen tid, så från beställning till inflyttning räknar man tre månader. Det kan bli bra, men man börjar ana oråd. Man kan fråga sig om journalisten gör annat än plankar pressreleaser. Kritiska frågor är på sin plats. (OBS understatement grandissimo)

Jag väljer ändå att vara optimist, snart kommer nog en doktorsavhandling från Skanska, NCC eller JM som säger att lösvirkesbyggen som utsätts för regn kan bli fuktiga. Möjligen kommer man fram till att det även i fortsättningen sannolikt kommer att regna, och att man måste planera in det i sitt byggande. Om vi bara forskar riktigt ordentligt så kommer vi fram till kunskaper som varit självklara i några tusen år.

Så, om gud är god och branschen vågar, så kanske uttorkning av betong och flytspackel blir avgörande för byggtiden på något enstaka projekt. Kanske man lyfter detta från en plågad själ. Jag tänker nu på Platschefens dilemma – ”Vad är viktigast, inflyttningsdatum eller uttorkning?”

Va sa du? Stoltheten över att vara del av byggbranschen?
Hm, på en skala – Svagt till måttligt.

Planeten Jorden behöver mer hjälp än så här.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

10 mars 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

7 kommentarer

Flytta = logistikövning

För inte så länge sedan blev jag vittne till något otäckt. Jag hjälpte kompisen A med en sak i hans hus, just den dagen då han flyttade in. Han hade byggt nytt hus, och flyttade från en väl inbodd lägenhet.

Jag hade snackat med A på morgonen, de hade försovit sig hemma i lägenheten och var inte klara med packandet. Förmodligen var det en kader människor på väg för att glatt bära saker en lördag. Jag såg en kaosartad scen framför mig där kläder och blomkrukor blandades med finporslinet och köksredskapen.

O jajamän, fram på eftermiddagen kommer 5 (fem!) personbilar med ännu fler människor, följt av en liten skåpbil. Huset fylldes av hundar, ungar och kompisar som utan att tveka bar in allt i en härlig oordning. Husets framtida härskarinna såg blek ut.

Han som nästan byggt klart huset, min vän A, hade i det läget haft svårt att planera ens att göra en ostsmörgås i rätt ordning. Det bekymrade inte mormor och morfar och kompisarna som fixade kaffe, öl och mat och snart var det mer kafferep än flyttbestyr. Trevligt förvisso, men jag väljer för en gång skull att bortse från kärlek, gemenskap och det roliga. Det här är allvarliga grejor. En vuxengrej kan man säga.

Kalla mig gärna logistikfascist, men så här skall det vara:

  • Allt skall packas i flyttlådor, lådorna skall ha samma storlek och väga max 20 kg.
  • Möbler skall vara isärplockade så långt det går, små skruvar och sånt skall ligga i en påse som är tejpad fast i möbeln.
  • Lösa delar från bokhyllor och dyl skall tejpas ihop till hanterbara kollin.
  • Källarförråd och vindsskrubbar skall vara tömda, eller nedpackade, innan flytten börjar.
  • 4 vuxna människor som bär. Inga hundar, inga ungar, inga åskådare.

Inget skoj, bara effektivitet, koncentration på uppgiften.

——

Standard

Publicerat av

Publicerat den

09 mars 2009

Publicerat i

Människor

Kommentarer

2 kommentarer

Du kan ta Stefan

Det var sommaren 1990, jag jobbade som arbetsledare på det stora byggbolaget. Arbetschefsgruppen skulle åka på ”studiebesök” (=sprit och umgås) i Malmö och Köpenhamn. Vi var väl ca 20 st. Precis innan resan hade en av platscheferna blivit befordrad till arbetschef. Så vi hade två AC med oss, vår chef AC1 och en nybliven AC2.

Tåget från Göteborg hade knappt lämnat perrongen kl 10 på morgonen innan första groggen hälldes upp. Framme i Malmö hade alkoholen tunnat ut blodomloppet på cheferna, kan man säga. På lunchen så kivades AC2 lite vänskapligt med AC1, han försökte köpa över en del av oss till hans nya arbetschefsgrupp. Han lockade med högre lön och förmåner, allt med en glimt i ögonvrån. Jag skulle få en tusing mer, inte dåligt. Kollegan B var också attraktiv. Då vaknar AC1 till och säger högröstat:

– B får du inte, M (jag alltså) får du inte, du kan ta Stefan!

Stefan såg ut som han skulle börja gråta. Hade jag fått den kommentaren hade jag grinat, den saken är klar. Stefan var en kollega, drygt tjugo år, som aldrig riktigt kommit in i gänget. Han kunde uppfattas som lite stroppig och dryg, men jag är säker på att det var osäkerhet och dåligt självförtroende som var hans problem. Möjligen passade han inte så bra som arbetsledare i alla fall.

Jag har berättat detta som en skröna många gånger, mest om spriten och den grymt okänsliga kommentaren. Nu hör jag till dem som tror att AC1 innerst inne är en god människa, men burdus emellanåt och vid tillfället rejält packad. När jag nyligen hade gamla chefer på lunch så pratade jag och kollegan B om detta. Vi skrattade åt gamla minnen, men tyckte synd om Stefan för den grymma sågningen även nu 18 år senare. Då sa kollegan B:
– Men det var väl inte det värsta? Det värsta var ju att ingen av oss andra sa något.

Och visst är det så. Där satt vi 20 personer, den med högst rang smädade en längst ner i hierarkin, och vi andra satt tysta och såg på. Jag kanske kunde skylla på min ringa ålder, kollegan B var relativt ny platschef, några kanske inte uppfattade vad som sades, alla har en ursäkt. Så där satt vi hela gänget, och ingen räddade Stefan.

Så om du, Stefan, läser detta så ber jag om ursäkt nu, jag borde sagt ifrån. Då.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

08 mars 2009

Publicerat i

Människor

Kommentarer

2 kommentarer

F-skattare är den nya tidens kommunister

Scenen är från 1994. Jag hade gjort en pytteliten del av grundläggningen på Handelshögskolan, men hade tydligen kvalificerat mig för en inbjudan till taklagsfest. Det var säkert 200 man, minns inte riktigt men kanske någon enstaka kvinna också på Valands festvåning. Middagen var slut och det blev lite rörelse runt borden. Jag satt kvar och en för mig okänd man sätter sig vid vårt bord. Vi skålar och hälsar. Efter en stund klämmer han en kommentar som startade en märklig diskussion.

Han sa:
– Bra att det byggs något, synd att det är helt i onödan.
(OBS att byggbranschen stängde igen 1992, ett par år tidigare, och vid detta tillfälle var knappt något annat än arbetsmarknadsåtgärder (?!) som lönade sig)
Jag sa:
– Hur menar du?
Han:
 – De som skall utbildas här (civilekonomer, alltså), de är ju onödiga. De gör ju ingenting.
I detta läge började jag fatta, jag hade träffat på ett sällsynt exemplar av kommunist som fortfarande tror på ideologin. Ok, så jag frågade:
 – Vilka är det som behövs då?
Han igen:
 – Vi som producerar saker, (han var själv snickare). Folk som gör något, något riktigt alltså.
Jag fortsätter:
­- Arkitekten som ritar då, är han ok? Konstruktören som beräknar hållfasthet, gör han nytta?
Han igen, nu lite mer motvilligt.
– Jo, arkitekten gör ju ritningar, och konstruktören är väl nödvändig för att inte huset skall rasa.
Arbetsledare (typ jag) var nu också nödvändiga (fjäsk?), och jag fiskade på en liten stund fram ett antal yrkesroller som faktiskt kunde vara till nytta på ett bygge. Men jag kunde inte släppa de stackars ekonomerna. Så jag frågade:
– Så du menar att de kanske 1 000 ekonomer och administratörer som jobbar på vårt företag inte behövs. Så om de som betalar ut din lön, och sköter företagets fakturor och bokföring är onödiga. Om de inte finns – Vem skall då göra deras jobb?
Svaret var ju givet, han svarade:
– Jag själv.

Jag tror jag frågade vem som isåfall skulle göra hans jobb när han administrerade sin egen lön. Sannolikt var svaret att någon arbetslös snickare kunde få byggjobbet istället. Vi kom aldrig fram till problemet med att alla administratörer och ekonomer nu skulle bli arbetslösa och behöva omskolning till en nyttig syssla, typ snickare.

Då fattade jag inte det jag inser nu, 15 år senare. Nämligen att F-skattarna är vår tids kommunister. De som arbetar med sina händer på dagarna, betalar ut sin lön själv om det finns pengar på kontot, räknar på jobb, ritar och skissar det som skall byggas. De som broderligt hjälper varandra när någon har det svårt. De som inte besvärar det finansiella systemet med vare sig lånebehov eller ett överflöd av sparande. F-skattaren belastar inte samhället med krav anställningstrygghet och fallskärmar. F-skattaren sköter sig själv, liksom.

PS
Jag tycker för övrigt att både löneadministration och bokföring är ett hederligt och helt nödvändigt arbete. Det kan gärna skötas av en f-skattande person med kontoret hemma i garderoben, bara det sköts rätt. 

Standard

Publicerat av

Publicerat den

08 mars 2009

Publicerat i

LEAN

Kommentarer

Lämna en kommentar

LEANux – vårt nya operativsystem

Toyota ställer hårda krav på sina leverantörer, men när man väl startat samarbete så fortsätter det. Ett krav är bl a att leverantören jobbar efter Toyotas principer om LEAN-tänket. En klok person sa att LEAN är som ett operativsystem som styr hur företaget jobbar.

Linux är ju som bekant ett operativsystem, som konkurrerar med Windows. Det är gratis och med öppen källkod. Google, ett annat exempel, har blivit gigantiskt stort med ett helt annat upplägg än konkurrenten Microsoft. Affärsmodellen bygger på att erbjuda gratistjänster och smyga med lite reklam som finansierar det hela. Microsoft kämpar fortfarande på med att sälja licenser, och att bevaka piratkopior och tjuvåkare.

OpenSource-program som är gratis att använda finns till snart sagt varje arbetsuppgift du behöver göra. Programmen är ibland utvecklade av tusentals hackers och datanördar som gjort egna programtillägg och utvecklingar. Man kan betala om man känner att man får nytta av dessa tillägg, om man vill. Det bygger på ett samarbete, öppenhet och på förtroende.

Toyota har väldigt långt perspektiv på sitt samarbete med leverantörerna. Man räknar med ett givande och tagande, man vet att man måste lära känna varandra och bygga upp ett ömsesidigt förtroende. Lägsta pris på årsavtal är inte riktigt samma grej!

Hans Reich på Chalmers har jobbat inom industrin med LEAN-tänkande i många år. Han är en rolig gubbe. Han jämför LEAN med ett operativsystem för dina processer och för samarbete med dina leverantörer. Det är en spännande tanke att byggbranschen kan förändras till det bättre genom detta. Vi behöver ett nytt operativsystem, gärna ett som bygger på öppenhet, samarbete och kollektiv nytta. Man kan kalla det för LEANux.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

07 mars 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

3 kommentarer

Entreprenadformer – Hur svårt kan det vara?

Det är inte helt ovanligt att det blir lite rörigt när vi byggbranschen börjar snacka om entreprenadformer och sånt, det är knappt att vi själva kan begreppen.

Man skulle kunna tro att en totalentreprenad innefattar allting, att allt ingår, eller att en totalentreprenör gör allt. Fel, fel, fel. Ordet ”total-” skall bytas mot funktions-, det är alltså en funktionsentreprenad. Är man inte bekant med byggbranschen och spelreglerna så är den förklaringen lika med noll, pedagogiskt har jag här än så länge uppnått ungefär ingenting tror jag.

Ofta kan man se att ett projekt drivs som generalentreprenad, och det är lättare att förstå kanske, men det framgår inte att detta då är en utförandeentreprenad. Detta till skillnad från totalentreprenaden som ju egentligen är en funktionsentreprenad, vilket är en viss skillnad. Jag är lite osäker här, men magkänslan säger mig att jag inte lyckats förtydliga någonting ännu. Jag gör ett försök till.

Funktionsentreprenad – Bilreparation
Jag är aktivt ointresserad av bilar, och definitivt av reparationer och service, men tyvärr fast i ett behov av bil. Det får till följd att bilen ibland går sönder och får köras/bärgas till verkstaden. Där talar jag om vad som inte fungerar och att det skall funka efter reparationen. Jag kan ha önskemål om pris och hur länge den kan vara på verkstaden, men om mekanikern vill diskutera lösningar och teknik så är mitt mest sannolika svar:
– Jag skiter i hur du löser det, bara den funkar sen!
Jag har köpt en funktionsentreprenad, det som i byggjuridiken kallas för totalentreprenad. Bilreparatören har blivit totalentreprenör.

Utförandeentreprenad – Sockerkaka
Det händer hemma hos oss att sjuåringen bakar. Ibland beställer vi scones, ibland sockerkaka. Hon löser det mesta, det luktar gott i huset och köket ser ut som en krigszon (pappas flicka). Hon tar också hjälp av sin yngre bror för vissa moment. Hon läser receptet, och frågar ibland hur hon skall göra, vi förklarar och övervakar.
Vi har nu köpt en utförandeentreprenad, dessutom med ett visst samordningsansvar (lillebror), alltså är det en generalentreprenad. Dottern har blivit generalentreprenör redan i unga år.

Nu fattar väl alla?

 (för hjälp att välja entreprenadform – läs här)

PS

Sjuåringen har startat en del jobb på egen hand sista tiden, utan att få beställning. Oftast småkakor som går snabbt och enkelt och som blir väldigt gröna av karamellfärgen. Det kan liknas vid spekulationsprojekt i egen regi. Dock med extern finansiär som inte alltid är tillfrågad, och inte alltid får ta del av själva resultatet. Den egna vinningen är i detta fall överordnad.

En liknelse med en styrelse i ett börsbolag hade blivit tacksam här, men det ingår inte i Sync’s mission om att utreda begreppen i byggbranschen.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

06 mars 2009

Publicerat i

LEAN

Kommentarer

Lämna en kommentar

LEAN Hjullastare?

Ett exempel på dålig logistik. 2001 hade jag med min dåvarande egna firma ett jobb åt en av stans största byggare. Vi skulle montera stomme och utvändig gips på 6 000 m2 vägg på en industribyggnad. Vi var 10-12 man med våra inlånade, allt som allt på bygget fanns där kanske 200 man. (Japp, samma bygge igen!)

Vi jobbade på löpande räkning, vi hade inte varit med på någon planering eller förberedelse. Vi hyrde ut armar och ben, kan man säga. När vi skulle starta så fick vi en ritning och en lätt skamsen arbetsledare förklarade att materialet hamnat ”lite dumt”. Lite dumt var en underdrift, vi fick hämta våra Z-balkar i en jordig slänt och bära dem 200 meter, in på bygget, en och en. Balkarna var inte märkta eller sorterade. Nåväl, efter ett tag fick vi styr på beställning och leveranser, och balkar kom märkta och i rätt längd och rätt mängd.

När det arbetet började ta slut så fiskade jag efter mer, och väggarna skulle ju kompletteras med isolering och invändig gips. Nu skall man veta att detta var höga och långa väggar med väldigt lite variationer. De lämpade sig ytterligt väl för konfektionerat material, tyckte jag. Jag gjorde en mängdning och en spec på materialet, sen ringde jag Bygglogistik som sålde just tjänsten att kapa gips i rätt längd, och leverera materialet ända in på bygget. Urban Wallin från Bygglogistik var på plats, och vi var rörande överens om hur bra det kunde bli. Priset för att få materialet kapat och inkört var ca 100 000 kr, alltså ca 16 kr/m2 eller motsvarande 0,06 tim/m2 om man så vill. Lätt intjänat tyckte jag, men tji fick jag. Platschefen meddelade att man kör på som brukar

Detta innebar alltså med fabriksleveranser av gips och isolering i standardlängd, mellanförvaring på bygget, och hantering med hjullastare eller truck på arbetsplatsen. Nu rörde det sig om 12 000 m2 gips och 6000 m2 isolering, sannolikt 10 – 12 långtradare.

Jag surade och frågade:
– Om du säger till din hjullastarförare att det kommer 12 lastbilar idag, och han skall lossa allihop, köra ner allt material i källaren. Sen när han är klar så skall han direkt köra upp allt på gården igen. Tror du han gör det då?

I LEAN nämner man åtta slöserier, vi prickade in en hel del här. Lagring, omarbete, förflyttning, väntan passar in här. Den här byggaren jobbar säkert mer med logistikplanering nu än de gjorde 2001. Men jag tror inte att problemet var okunskap, utan resursbrist. På det här bygget fanns 3 arbetsledare och en platschef. Där fanns också 2 projektchefer. Det är en helt omänsklig uppgift att hålla ordning på 200 man och 50 000 m2 bygge på så få personer. Det måste vara orimligt att sätta 500 miljoner i händerna på en sådan liten organisation. Platschefen och arbetsledaren kunde omöjligt ta sig den tiden de behövde för att göra en logistikanalys, man kunde bara en sak – Köra på som vanligt. Går det så går det.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

04 mars 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

Lämna en kommentar

Grävmaskinist – version 2.0.01

För ett tag sen kunde vi läsa om NCC som börjat bygga in teknik i grävmaskiner och anläggningsfordon och på det sättet direkt koppla grävskopan till den digitala projekteringen. Som tekniknörd och utvecklingsintresserad byggare med visst specialintresse för stora maskiner säger jag – Häftigt! Men är det verkligen genomtänkt?

Jag känner en grävmaskinist ganska väl. Han är ”vår” grävare. Om något skall grävas så ringer vi honom och så gräver han. Han har suttit vid spakarna i minst 35 år, och har en helt sanslös skicklighet och känsla för sitt jobb. Han är den sortens maskinist som hoppar ur maskinen och lägger rör och sätter brunnar själv om grovisen är för långsam. Den som skall gå bredvid hans maskin kan inte hänga på skyffeln många sekunder innan grävarn hänger sig på tutan, pekar, viftar och dirigerar. Sync-kollegan var ute på ett bygge en dag helt nyligen och gjorde lite byggledarjobb, dvs snackade skit, ringde andra arbetsplatser och skojade med gubbarna. När ha strosat runt ett tag så morrade grävarn: – Nu går du inte tomhänt en gång till uppför backen! Thats the spirit.

Den nya tekniken är ju fantastisk, i förlängningen är det en robot som gräver, det behövs ingen gubbe i maskinen. Det ställer helt andra krav på den som projekterar. Om vi flyttar över ansvaret för tänkandet till en projektör, då mister vi snart maskinistens yrkesskicklighet och erfarenhet. För att inte tala om hur dyrt det blir om en trettitonnare står stilla för att den fått virus, versionskonflikt eller hårddiskkrasch.

Jag vill verkligen inte vara bakåtsträvare, och jag tycker att vi skall använda tillgänglig teknik och fortsätta hitta på ny. Men det finns en risk att vi uppfinner system som tar död på viktig erfarenhet och kunskap, vi tror att det är utveckling men det blir avveckling. Möjligen är jag färgad av att jobba med de mindre markarbeten som sker runt ett hus. Det är helt klart annorlunda på stora anläggningsprojekt, men även där sitter det en grävmaskinist eller två som har fullt med kunskap innanför pannbenet. Ta vara på det när ni kopplar upp maskinen till Cyberspace!