Författararkiv: Author

Standard

Publicerat av

Publicerat den

16 januari 2009

Publicerat i

Arbetsmiljö och trivsel

Kommentarer

Lämna en kommentar

1996 – 3 timmar om dagen (nu lite mindre)

Peter och ByggBlasket har kommit till insikt i frågan om mobiltelefon och tillgänglighetskravet för projektledare.

Jag hade specificerad räkning på min mobil förr i tiden. Det kom en faktura på 12-14 sidor med mängder av rader. En månad hade jag 30 timmars betald tid på en månad, 1,5 timme per arbetsdag! Matematikern började räkna – få se nu, om det ringer lika mycket in också så är det dubblat, snittlängden på samtalen mindre än tre minuter – det ger sextio samtal om dagen.

Vid denna tiden hade jag jobb på tre olika byggarbetsplatser samtidigt, och kände att jag ständigt snackade med någon på en annan plats än den jag själv var på, istället för att ägna mig åt det bygget. Jag kunde med andra ord ha suttit på ett mysigt café mittemellan byggena och skött mitt jobb lika bra/dåligt därifrån. Faktum är att en solstol under ett parasoll i en annan del av världen möjligen gett ett bättre resultat, totalt sett. Tyvärr kommer man på sådant bra alltför långt efteråt. Synd.

Telefonen är en del av arbetet, men om man blir avbruten i tre minuter var tionde minut, hur skall man då kunna vara kreativ och effektiv med det som ligger på bordet framför en?

Jag har numera inte telefontid dygnet runt. Så om jag inte svarar kan det bero på att jag koncentrerar mig på något som jag tycker är viktigt. Telefonsvaren och SMS funkar fortfarande fint. Om jag inte ringer tillbaka på meddelanden är det bara på grund av dåligt samvete, eller …

Standard

Publicerat av

Publicerat den

16 januari 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

10 kommentarer

Personalminskning på Sync

Innan medvetandet om begynnande lågkonjunktur så beslutade den då nystartade firman i maj 2008 om personalminskning.

Personalminskningen inleddes då medelvikten hos personal översteg 0,1 ton. 4 män som vägde totalt 404 kg var bara för mycket. Man startade Vägföreningen Snart 90, vars enda aktivitet var offentlig invägning och ständiga påpekande på andras viktproblem. Slut på feta luncher, stopp för kaffebröd på planeringskvällarna. Sushi och sallad till lunch, undvik brödet, inte för mycket kolhydrater.

Målsättning – 60 kg skulle bort. (Det fanns också en plan att då anställa motsvarande vikt, fast en person till, om ni förstår…)

Sex månader senare är ca 40 kg borta och Sync har sänkt sitt BMI till runt 26-27. Företaget kvalar nu in i sektorn överviktig, men inte fet.

Symboliken är ju inte svår att hitta, försöka minska överflödet 15%, lyckas med 10%. I byggbranschen slösar vi bort 23 miljarder kronor om året bara på kommunikationsbrister. Om vi lyckas minska det till runt 10 miljardetr, så lovar jag att hitta på något roligt för oss allihop med de 13.000.000.000 kr som blir över. (Förslag mottages, om ni vill så skicka gärna era miljarder direkt så fördelar vi dem efter tycke och smak)

Standard

Publicerat av

Publicerat den

14 januari 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

1 kommentar

Fortsättning på ”Teaterchefen…”

Jag måste få berätta bakgrunden till ”Teaterchefen hade rätt”. Detta kan läsas som en fristående fortsättning, men man kan förstå bättre med del 1 i färskt minne.

Entreprenaden i fråga gick under sommarmånaderna 1995. För den som minns så var det århundradets bästa väder och Göteborg hade friidrotts-VM. Jag var 26 år och borde rimligtvis ha festat loss den sommaren, ung och välbärgad. Istället körde jag långa pass för att ro iland en stentuff entreprenad med alltför dåligt betalt.

Omfattningen på jobbet var inte så stort, kanske tre miljoner. Till stor del var installationer som skulle bytas till nytt. Vi tog också över en sidoentreprenad som teatern själva handlat upp. Det rörde sig om scenmekanik och det bedömdes tydligen som lämpligt att teatern (=specialisterna) tog hand om den upphandlingen. Tyvärr.

Vår entreprenad gick under AB92, utförandeentreprenad med färdiga handlingar. Sidoentreprenaden som teatern handlat upp hade inget regelverk, saknade annat avtal än leverantörens offert. Det visade sig efter vissa förvecklingar att det behövdes rejält med konstruktionsändringar för att få de grejerna att funka. Nu uppstod den märkliga situationen att varken vår beställare (kommunalt fatighetsbolag) eller teatern tyckte att vi skulle få extra betalt för förändringar, de tyckte de köpt ett komplett paket. Låt vara att de överlåtit avtalet på scenmekaniken till oss, men det kunde väl inte rimligen bli en totalentreprenad med funktionsansvar, tyckte vi. Arvodet på 3% räckte väl ungefär att betala banktransaktion och säkerhet.

Ett utdraget käbbel följde, ingen vann, alla blev missnöjda men det blev ändå klart till slut. Vi kunde, och borde, ha utnyttja vår möjlighet i AB92 att begära tidsförlängning. Anledningen att vi inte gjorde så var att behålla en god relation till en bra beställare. Belöningen för denna eftergift var att jag stod där utskälld och inte helt klar på slutbesiktning.

Slutsats: Beställaren gjorde en usel upphandling, vi tog över den utan att syna korten, sen tjafsade vi om detta för länge, bygget blev försenat. Jag förstår varför teaterchefen blev arg. Han visste inte vad han köpt, och jag visste inte vad vi sålt.


”Byggbranschens största problem att kunden inte vet vad han köper, och att entreprenören inte vet vad han säljer”
Citat: Claes Grimslätt, Projekttjänst. Överdjävlig projektledare, numera cowboy och lite annat.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

13 januari 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

1 kommentar

Tjejer i byggbranschen

Min sambo T har som vi alla en del egenheter. Hon har t ex ett irriterande drag att ordvitsa hela tiden, till glädje endast för min far. Han lider av samma åkomma. Tyvärr verkar detta överföras på vår dotter. Men T har också egenskaper som jag uppfattar som mer kvinnliga. Hon vill inte ta på sig något hon inte klarar av. Hon måste liksom veta hur man gör innan hon börjar med något.

Män, speciellt män i byggbranschen, har inte det handikappet. Vi säger: – Jajamensan, det fixar jag! Om man nu får frågan om man gjort det förut, eller om man i alla fall vet hur man gör, då är svaret ofta nej. Detta är inget som bekymrar oss byggare särskilt, det brukar lösa sig. Möglar huset om 20 år så gjorde vi väl fel, kanske.

Sambon har ofta generat mig inför andra genom att läsa bruksanvisningar. En gång på en semester med kompisarna tog hon reda på fakta om Italien genom att läsa igenom hela parlören. Detta samtidigt som vi andra försökte få italienarna att förstå svenska. Längst bak i den lilla boken stod en massa bra om hur man ger dricks och hälsar på artigt ett sätt. Skitpinsamt.

Så om byggbranschen behöver fler kvinnor så är det inte för att kvotera bort ett dåligt samvete. Dett fattas helt enkelt en del egenskaper som kvinnor har mer av. Vi behöver fler som läser bruksanvisningen. Please.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

11 januari 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

3 kommentarer

Macho?

Ett upprop gjordes för ett tag sen i Byggvärlden. Det handlar om att ta död på machojargongen i byggbranschen. SVD och Byggblasket fyller på med mer på samma tema. Budskapet är ungefär detsamma – Att kvinnor är sällsynta på byggena och det beror bland annat på att vi byggare kommunicerar och agerar på ett grabbigt sätt som nedvärderar eller sårar kvinnor. Sorgligt. Att det skall vara en fråga, alltså. Evolutionen har ju inte besvärat oss byggare nämnvärt i övrigt, så det kanske är så.

Men jag känner inte igen mig – är jag omgiven av bara icke-macho gubbar? Nej.
Är det så att vi är macho som byggare eller som män i allmänhet? Knappast.
Är snacket mindre sexistiskt och raljant där det bara jobbar kvinnor? Tror inte det.
Vi hade ovanligt många tjejer på senaste bygget. Diskriminerade? Hör av er, snälla!

Fysiskt borde det inte vara något hinder för kvinnliga hantverkare. Om man ser sig om i världen så är det inte männen som gör det hårda kroppsarbetet, så den myten kan vi släppa. På tjänstemannasidan behövs snabba ben, tålamod och 95 % kommunikation (inkl humor). Jag känner hundratals kvinnor som passar till det. Bland byggkonsulter behöver vi bara använda kroppen till långsam förflyttning mellan olika fikamöten. Detta gynnar möjligen oss vita medelålders män, men om vi skall riva strukturer så varför spara just den?

Jag är inte helt klar med min forskning i mänskliga hjärnan och barns utveckling av behovet att antingen bygga hus eller vårda sjuka människor. Men min uppfattning så här långt är att det rör sig om en nedärvd kulturell skillnad som vi inte bara kan besluta om att den skall upphöra. Men jag tror inte heller att byggnadsarbetare är mer inskränkta än andra folkslag (typ bilreparatörer eller fotbollsspelare). Ditt kön, dina sexuella preferenser eller din etniska härkomst spelar ingen roll, men du behöver kunna kommunicera. Du skall inte behöva ta skit från någon, men du måste klara av snacket.

Det behövs några föregångare som tar matchen och vi grabbar behöver en spark i röva och börja bete oss som folk. Som vanligt så har beställaren en viktig uppgift, han (för det är oftast en han) kan sätta ribban. Han kan ägna en stunds uppmärksamhet åt de tjejer som kommer ut på bygget. Vi andra behöver bara skärpa oss.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

11 januari 2009

Publicerat i

Människor

Kommentarer

1 kommentar

Stadsplanering med hjälp av skärbrännare

Det är mer tur än skicklighet att Stadsteatern i Göteborg inte brann ner 1995, Lasse Smed hade bränt hål i en balk och skickat in lite smält stål i ventilationskanal full med damm. Spännande? Javisst.  Det var på det bygget jag lärde känna Lasse Smed, mannen utan bekymmer. Han tyckte inte det var så konstigt att bygga stora tunga smideskonstruktioner, baxa in dem, hissa upp dem i taket och svetsa fast dem. Vi andra som gnyr för att matkassarna är tunga får kanske fundera lite!

Fiskhamnen kunde stått i lågor 2003. Till och med Lasse Smed såg lite orolig ut när han såg hur fort polyuretanskum i kylrumsväggar brinner. Så här långt efteråt har ju pulsen gått ner och man kan ju fundera på vad som hänt om det fortsatt. Fiskhamnen i Göteborg består av några längor med svartbyggda lokaler där brandgränserna mellan verksamheterna består av gamla kartonger och luft. Där finns också emballageförråd fulla med cellplast och papper, tompallar i staplar under skärmtaken.

Oj, vad det kunde ha brunnit!

Tänk tanken – Lasse Smed kanske hade snabbat på ombyggnaden av Södra Älvstranden, och skickat Fiskhamnen till någon åker i Kungsbacka istället. Det kommer för övrigt inga båtar med fisk längre, fisken åker lastbil från Danmark, så Sync tycker att en åker utanför stan är en bra plats för nya Fiskhamnen.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

09 januari 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen, Sync´s musikval

Kommentarer

1 kommentar

”Nånting måste gå sönder..” – Eldkvarn hjälper byggbranschen vidare

 

Plura och Tomas Andersson Wij sjunger. ”Nånting måste gå sönder, nånting inom mig skall gå isär”. Kanske är det vad som hänt byggbranschen.

Byggbranschen kanske kan lära lite av Eldkvarn hursomhelst. Nästa helg har de bokat ett hotell i Helsingborg, där bor de tillsammans med sina fans. Konserter och umgänge hela helgen. Gränsen mellan stjärnorna och beundrarna suddas ut, gemenskap över gränserna. Tänk den Plura-dyrkare som får skaka hand med idolen och få ”sin” låt spelad i hotellbaren. Snacka om att skapa känsla av delaktighet .

Kanske är det så man får ett bra byggprojekt också, genom att öppna de annars vattentäta skotten mellan rivare och beställare, konsulter och rörläggare, arkitekter och snickare. Så starta bygget med ett kalas. Det kan synas som att det kostar mycket att fixa ett lättsamt umgänge, men det går att fixa för rimliga pengar med lite vilja. Det kan betala sig många gånger om under lång tid.

Eldkvarns projektmodell innefattar förmodligen i stort sett rimliga mängder alkohol och helt säkert ordentligt med rock’n roll. Om det är det som krävs i för ett bra byggprojekt så ställer jag upp. Alltid:)


Standard

Publicerat av

Publicerat den

08 januari 2009

Publicerat i

Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

6 kommentarer

Kom, ljuva lågkonjunktur, gör oss lyckligare!

Festen var slut 2007 egentligen, men vi var på efterfest halva 2008 också. Som vanligt, man kör på tills man stupar. Inget konstigt med det, oansvarigt och kortsiktigt, men man är ju vuxen nog att bestämma själv. Tyvärr.
Nu gäller andra premisser. Det finns inga marginaler, bankerna släpper inte finansiering, beställarna blev plötsligt ekonomiskt trängda och förlamningen slår till. Igen.

Runt om i landet (världen egentligen) sitter det duktigt folk som vill bygga bättre. Det har varit mycket fokus på energi de senaste åren. Inte konstigt – skall vi rädda Planeten Jorden så får vi helt enkelt göra åt mindre resurser. Men det räcker inte med mer solfångare och tjockare isolering. Vi måste göra mer.

Väldigt lite av det som pratas om i branschen kommer att sänka byggkostnaderna. Så länge vi fortsätter uppfinna nya hjul så kostar det mera, hjul som ofta rullar dåligt dessutom.  Tänk om övriga Sverige visste att vi i byggbranschen slösar bort upp till 30% av pengarna, då skulle vi få sparken allihop. Jag kanske inte blir hedersmedlem i Arkitektförbundet nu, men vi får sluta krångla till det. Ta bort lullull och lyx. Minska ytan i bostäderna, göra den mer effektiv. Vi kan inte bo i SUV:ar längre. (På byggena finns hur mycket som helst att förbättra, jag vet, vi får återkomma till det.)

Att förklara detta för bostadsköpare och lokalanvändare krävs förvisso en pedagogik värdig ett Nobelpris. Men vi har chansen nu, det finns inga pengar att bygga för, Planeten Jorden behöver en nystart och byggbranschen behöver sysselsättning och ett reningsbad i miljösamvetet.

Läs gärna vad Johan Rockström skriver Därför skapar lågkonjunkturen stora möjligheter

Bloggkollegan ByggBlasket har redan anpassat sig.

Standard

Publicerat av

Publicerat den

07 januari 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld, Nytänkande i byggbranschen

Kommentarer

2 kommentarer

Gjutning = njutning

December, det är nollgradigt och kolsvart, klockan är sexoförtiofem. Förmodligen är det mer yrkesskada än estetiskt sinne som gör att jag tycker det är vackert när betongen ångar i strålkastarskenet. Gubbarna syns bara som skuggor när de första lassen läggs ut. Stackars mig att jag sitter på ett tåg på väg mot kontoret, jag vill vara med och gjuta istället.

Betongarbeten har ett driv i sig som inget annat. När första lasset kommer så har du några få timmar på dig att jobba med betongen, sen är det kört. Min egen erfarenhet av elitidrott är minst sagt begränsad, men jag tror man kan jämföra känslan mellan en seriematch och en stor gjutning. Man laddar upp och förbereder, tränar och planerar. Man skaffar detn utrustning som behövs och alla vet att gjutningen går före allt. Innan en stor gjutning finns det en pirrande nervositet och en positiv stress.

En större gjutning är också en logistikövning i den högre skolan, åtminstone för oss i byggbranschen. 200 m3 betong på en arbetsdag, 35-40 roterbilar skall komma rätt i tid, 500 ton som skall hanteras. Dessutom skall betongstationen i andra änden få in lika mycket grus/cement/ballast i sin tur. Fredrik Friblick på Prolog som högröstat har kritiserat byggbranschen för bristerna i logistikarbetet har påpekat att just betongen bevisar att man kan jobba med just-in-time, om man måste.

Det stämmer, jag kunde göra schema för varje betonglass som yngling 1991, men sjutton år senare får fortfarande jag skälla på en ventilationsentreprenör för att han inte kan tänka sig dela på ett långtradarlass med plåtdetaljer. Han gör en procentuell vinst på inköpet, men begriper inte problemen som uppstår på arbetsplatsen när det kommer en lastbil full med material, omärkta och utan adress i huset. Hans gubbar är inte på plats, det finns ingen truck bokad för lossning. Det blir en halvdag för någon bara att reda ut problem. Problem som inte borde finnas.

Sync Blog återkommer till bygglogistiken, den är er ett kärt ämne.

 

Standard

Publicerat av

Publicerat den

03 januari 2009

Publicerat i

Övrigt och allt annat från Syncs lilla värld

Kommentarer

2 kommentarer

2009 – positivt tänkande och total förnekelse

Henrik Wallgren skrev den 3 jan i GP om det som vi försöker att intala oss på Sync. Han förklarar det vi egentligen redan vet, lågkonjunkturen är påhittad. Den är uppblåst av medier som skrämt upp oss, och vi följer lydigt och fegt övriga i flocken rakt ner i depressionen. Sync ställer sig gärna i kön för positivt tänkande i allmänhet och total förnekelse av finansiella problem i synnerhet.

Henrik Wallgren: ”De som klänger sig fast vid det gamla kommer nog få det lite småkämpigt. Men omväxling förnöjer! Framtiden är så ljus att man måste bära solglasögon. 
2009 kommer att bli ett fantastiskt år. Jag vill läsa det på löpsedlarna och se det på bästa sändningstid. 2009 kommer att bli ett fantastiskt år. 
Allt är psykologi. Det är vi själva som bestämmer. 
2009 KOMMER ATT BLI ETT FANTASTISKT ÅR!”

Läs hela Låt mammon vila i frid

God fortsättning på det nya året önskar Sync