40-årskrisen kommer närmare…

… när Bruce Springsteen kan sälja ut tre konserter utan att jag ens vet att han kommer till Sverige. Nå, det kan jag leva med men nyss fick jag SMS från bröderna i som är i Helsingborg på långhelg med Eldkvarn. De meddelar glatt att MAuro Scocco och Tomas Andersson Wij står i baren och stärker sig. Nu när gammelfarbröderna i Eldkvarn rullat igång så toppar de laget med sina kompisar. Fan vet om inte Peter LeMarc kommer också.

Jag har sett vad som kan hända när LeMarc och Eldkvarn kommer upp tillsammans. Och Mauro Scocco är gravt underskattad som rockare. Jag såg Ratata 1987 på Varbersg Fästning, det var bland det tyngsta jag sett av något svenskt band. Han är en av landets bästa låtskrivare också, klipper in klassikern Jackie nedan.

Faktiskt kan jag få samma känsla när vi drar ihop våra kontakter på ett bygge. Glada skratt och vänner som träffas efter lång tid isär, och samarbetet fortsätter som om det aldrig varit avbrott. Sync har just nu en beställare som befinner sig mitt i denna känsla av kärlek och samhörighet med en massa coola byggjobbare. Krögarn som vi hjälper har vett på att uppskatta enkelheten i att ringa den man litar på. Han ser att det blir resultat, och han har riktigt roligt själv.

LEAN Leverans ingår

Om leverans ingår i priset – blir den gratis då? Tror inte det.

Jag byggde själv och beställde material som skulle levereras av en stor grossist. Ventilationsmaterial för kanske 15 000 kr, spirorör och detaljer, lite isolering. Inte så många kilo, det ryms på en stor släpkärra. Jag fick ett bra pris och skickade en karta till bygget. Huset ligger något avsides i skogskanten, tycker jag. Långtåthelvete bort, säger några. En bit från allfartsvägarna är det hursomhelst.

Nu börjar det sjuka. En chaufför ringer och meddelar att han är på väg. Bra, tycker jag, vi åker för att möta upp honom. Han har bara isoleringen till imkanalen på flaket. Kul, den jag skall använda sist av allt. Sen under ett par dagar följer ytterligare två lastbilar med delleveranser av mitt material. Som avrundning en vecka senare så ringer en budbil som kommer med en restpost, 3 st don.

Leveransen delades upp på 3 lastbilar och en budbil. Jag härsknade lite av flera skäl. Dels hade jag fått lägga tid på att ta emot material fyra gånger, jag hade fått lägga tid på att söka det som saknades. Jag hade dessutom fått guida 4 olika chaufförer ut på skogsvägarna. Detta måsta närma sig världsrekordet i dålig logistik. Smickrande. Jag tog upp frågan med honom som hjälpt mig med beställning och kontakt med leverantören. Han sa att leveransen ingår i priset, med andemeningen att vi inte behövde bekymra oss om detta.

Men bekymra oss måste vi, och vi måste reagera. Detta lilla lasset material har belastat Planeten Jorden med 3 transporter för mycket. Detta exemplet är möjligen extremt, här har förmodligen transportkostnad och hantering kostat mer än halva fakturan. Om jag hämtat grejorna själv så hade man krediterat 0 kr, eftersom transporten kostar gratis. Sjukt.

Mannen på taket

 

Mannen på bilden i Sync Blog´s överkant är värd ett omnämnande. Att han hamnade där beror på att det är en cool bild, det fanns egentligen ingen baktanke med det. Han är plåtslagerikonsult och besiktningsman, och han har erfarenhet från fem decenniers plåtarbete.
Upprepar – fem decennier. Respekt.

 

Evert Bidestedt

Evert Bidestedt

I få yrken är hantverksskickligheten så påtaglig som just i plåtslageriarbetet. Om vår besiktningsman med ålderns rätt har slutat knacka plåt själv, så finns där ändå en osannolikt stor erfarenhet som han gärna delar med sig av. Han är dessutom ett föredöme på andra sätt, eller kanske lyckligt lottad. Han ägnar mycket tid åt resor och golf, där emellan blir det lite golfresor. Ändå lyckas han klämma in lite byggkonsultationer och besiktningar i schemat, utan att vara stressad. Det är skönt att han kan hjälpa till att hålla ungtupparna i sextioårsåldern i schack, dom blir lätt kaxiga annars. Det kanske gäller för samhället i stort, likväl som för byggbranschen att vi borde ta vara på den kunskap och erfarenhet som många år i ett yrke ger.

Förr fanns det ofta en bodtomte, en gubbe (förlåt, äldre man) som hade till uppgift att serva bygget, fixa kaffe och göra det där lilla som är viktigt för trivseln och arbetsmiljön. Inte sällan så fick dessa äldre män (såja) göra allt möjligt som ingen annan tog i. Man kan ganska säkert säga att arbetsuppgifterna var betydligt mer avancerade än yrkets status.  

Vi har ingen bodtomte på byggena längre, vi har knappt några grovisar heller. När vi har det är det inhyrda killar med dåligt betalt som skall vara på bygget så kort tid som möjligt. Man hinner sällan bygga upp någon kontinuitet eller känsla för bygget om inte vet om man skall tillbaka dagen efter. Engagemanget blir därefter.

En gång så frågade en grovis (när vi fortfarande hade sådana) mig:
– Hur kommer det sig att jag som outbildad och egentligen inte kan något skall göra alla sorters arbetsuppgifter, men de som kan något bara får göra en enda sak?

Det kan man fundera på. Och man kan fundera på vem som fixar sånt nuförtiden. Platschefen?

 

PS
När jag blir gammal (äldre) så skall jag bli bodtomte. Då skall jag koka soppa och fixa kaffe till killarna och tjejerna. Sen skall jag berätta hur mycket bättre det var förr, ljuga lite lagom, och fan ta den som stökar ner i förrådscontainern. Jag har ju tidigare skrivit om Stig Ragnar Folke. Han var inte bodtomte, men skulle varit världens bäste. Om jag kan lära mig ljuga hälften så bra som han kunde så blir jag tvåa på den listan.

LEAN trädgårdsmöbler

Ett exempel på mindre bra planering av en arbetsplats. 2001 hade jag med min dåvarande egna firma ett jobb åt en av stans största byggare. Vi skulle montera stomme och utvändig gips på 6 000 m2 vägg på en industribyggnad. Vi var 10-12 man med våra inlånade, allt som allt på bygget fanns där kanske 200 man.

På vår del av bygget var vi ca 40 man, och vi skulle dela på en bygghiss. Den hissen användes också för materialtransport, så väntetiden var lång om man skulle ner och pissa. Jag gissar att det tog runt 20 minuter att ta sig ner och upp igen, på den tiden med 265 kr/tim alltså ca 80 kr per toalettbesök. Man kan ju hoppas att de flesta går på muggen i samband med rast, men ändå.

Om man räknar med att 40 man fick en extra väntetid på 5 minuter 5 gånger om dagen, en kissepaus, före och efter varje rast samt arbetsdagens början och slut. Då försvinner lågt räknat 30 minuter per man, 20 timmar totalt, ca 5 – 6 000 kr, per dag alltså. En bygghiss kostade då 1200 kr/dag. Det hade, om mina antaganden stämmer, lönat sig med en två-tre bygghissar till på vår del av arbetsplatsen.

En dag när jag åkte till bygget så svängde jag in på en lågprisaffär som sålde allt möjligt. Jag köpte ett trädgårdsbord i plast och 12 stolar. Det kostade runt 600 kr. När jag kom till bygget så fixade jag kaffe och ringde upp till gubbarna och sa att vi tar kaffepausen uppe på bygget. 12 man som skall ha sin 15 minutersfika och som har en väntetid på 10 minuter var varje rast. Sagt och gjort, det blev kaffe, kladdkaka och nya trädgårdsmöbler på plan 9. Det var riktigt fint väder och en rolig stund.

Slutsatsen är att jag kunde köpa nya möbler och en kladdkaka varje dag om vi tog kaffet uppe på plan 9. Det skulle förmodligen bli onödigt mycket trädgårdsmöbler på byggena, för att inte tala om all kladdkaka, om alla besparingar gick till sånt. Men man kanske kan tänka sig något annat. Bygghissar kanske, eller flera arbetsledare på bygget?

LEAN Dialog

Nu har man käkat gratis igen. Boverket driver ett projekt som heter ByggaBodialogen och de bjuder på gratis utbildning, det syftar till att utbilda oss att bli ByggaBo-utbildare i respektive företag. Skinkfralla och kaffe till frukost, stabil husmanskost till lunch och på eftermiddagskaffet få man en bakelsebuffé. Ungefär 3 000 kalorier mer än man gör av med på en dag, alltså väldigt likt vanlig kursverksamhet så långt. Men det skiljer sig från vanlig korvstoppningskurs. Allting sker i dialogform, och dialog blir det. Det blir som ett knytkalas där alla bidrar med sin verklighet och sin uppfattning. Sync gillar knytkalas.

Tanken är att det gedigna utbildningsmaterialet skall sprida kunskaper om bättre sätt att bygga. Eftersom det finns många exempel på sämre sätt att bygga finns det mycket att prata om. Där sitter arkitekter och förvaltare, entreprenörer och projektledare. Alla med sin vinkel på byggandet och boendet. IVL och SP har uppdraget att hålla i utbildningarna, och det märks att det pågått ett tag. Schemat flyter och det finns massor med tid för dialogen. Det blev dessutom ren bonus att en deltagare hade bott i Lindås som ju alltid poppar upp som exempel när passivhus och lågenergihus kommer på tal. Det saknas annars, just perspektivet från den boende.

Påfallande ofta blir min slutsats att mycket kan lösas med bättre kommunikation. Förvaltarna har t ex stora bekymmer med att hålla ett bra klimat vissa dagar på året. I augusti när daggpunkten stiger, det är kalla nätter och varmt på dagarna. Då orkar inte systemen med att hålla 21 grader ±1 grad. Inför hotet att bli betalningsansvarig för att hyresgästens personal går hem, så bygger man dyrare och mer komplicerade system. Jag tror att man om man är tydlig och pedagogisk så kan människor acceptera en hel del. Om hyresgästen däremot upplever att man inte kan påverka och inte får någon information, då slår man bakut.

En annan sak som är påtaglig är att vi anstränger oss alldeles ofantligt mycket för att lösa vissa problem, som t ex tätskikt i badrum. Det kommer ny teknik och nya regler hela tiden. Försäkringsbolagen är måttligt roade och redan nu betalar man ut 5 miljarder om året i skador pga felaktiga vatteninstallationer. Men om ett stort bekymmer är att bygga våtrumsvägg som yttervägg, så kanske man skall sluta med det då? Om det inte finns ett bra alternativ för att tätskikta en gipsvägg, skall vi bygga på det viset då?  

Hur kommer de nya reglerna i BBR om fuktsäkerhetsprojektering att funka? Slutar det verkligen att regna på byggena om det skrivs in i beskrivningen? Förmodligen inte – platschefens dilemma kvarstår så länge man bygger trähus under bar himmel på norra halvklotet.

Jag blir mer och mer övertygad om att enklare konstruktioner med färre komponenter är vägen att gå. Det tillsammans med information och utbildning till dem som använder det vi bygger, så dessa människor vet vad de köper/hyr/brukar.

Översatt till bilar. Jag tycker vi bygger våra hus som  SUV:ar, helt i onödan. Om alla vet att de åker en billig men miljövänlig bil, då är det ok om inte stereon har surround och subwoffer. Man klarar sig utan fyrhjulsdrift och terrängegenskaper. Det är ok med bara 90 hästkrafter, bara man vet orsaken. 

LEAN Projektering

Vi fortsätter som utlovat på ämnet LEAN.

Jag har genomlidit projekterings- och byggmöten på fem timmar, med en dagordning på 14 sidor, och med dyra konsulter och trötta entreprenörer runt bordet. Ofta brukar plågan förstärkas av dåliga möteslokaler, uselt kaffe och torrt kaffebröd. Detta har hänt för många gånger. No more. Våga vägra onödiga möten!

Projektering 2008 – Det som varit
Vid ett normalt projekteringsuppdrag har man möten varannan vecka. Där stämmer man av tidplan, gemensamma tekniska frågor, omfattning, mm. Min erfarenhet är att väldigt lite görs emellan dessa möten, åtminstone i början av projekteringstiden. Vi läser protokollet en stund innan mötet, gör några pliktskyldiga pennstreck eller telefonsamtal. Sen sitter vi i samma grupp som två veckor innan, och rapar upp fråga efter fråga som inte behandlats av ena eller andra orsaken, igen! I slutet tokjobbar alla tre veckor innan det är dags att leverera handlingar.
Om projekteringstiden är 8 månader, så är antagligen 5 månader onödiga.

Projektering 2009 – Det som kan bli
En liten tight konsultgrupp, med handplockade personer (inte företag, personer!). Gärna fler parallella projekt som kan vävas samman. Tätare möten, men mer av arbetskaraktär, inte att stämma av protokoll och dricka kaffe.
Konsultgruppen samlas på morgonen, startar med ett stå-möte framför tavlan, konstaterar vad som behöver göras, vem som skall svara för vilket. Mötet löses upp men alla stannar i lokalerna och börjar jobba med sitt. Nytt stå-möte innan lunch, 15 min framför tavlan. Gemensam lunch och mer enskilt arbete. Sista stå-mötet för dagen innan hemgång, 15 minuter framför tavla. Det är inte givet att man måste låsa sig till bara ett projekt under dagen, den egna tiden skall disponeras på bästa sätt. Det kan funka och är värt att pröva.

LEAN Production och LEAN Construction är välanvända begrepp idag, flera byggföretag bekänner sig öppet till denna tro. LEAN Design har börjat användas bl a av Bjerking som benämning på projektering i konceptet. Sync jobbar gärna med bostadsbyggande och vill lägga till LEAN Living. Den boendes sätt att bo och leva påverkar byggnadens belastning på miljön under hela livscykeln. Vi behöver lära människor mer om själva boendet. Vi återkommer till det en annan dag.

LEAN Machine

LEAN är numera en utryck för Toyotas sätt att arbeta som grundlades på 40-talet, det är helt enkelt ett sätt att jobba med minimala resurser. I Sverige är Scania bäst på detta, och har börjat anamma det i sina byggprojekt(se artikel i Byggindustrin).

För byggbranschen framstår detta som en nyhet även 2009. Smickrande? Svagt till måttligt.

Jag var kurs i LEAN Projektledning höste 2008, hos STF Kurs Lean Projektledning. Kursen är riktad mot industrin, och det var med viss skepsis som jag satte mig i samma rum som produktionschefen för fläkttillverkning, killar specialiserade på pannlampor och konstruktörer för elkomponenter. Kursledaren Ulla Sebestyén gjorde ett bra jobb, och jag översatte industrins situation till min byggvardag och fick nya insikter. Det industrin kallar produktutveckling kallar vi för projektering. Det industrin kallar för prototyp kallar vi för färdig produkt. De justeringar industrin gör från prototyp till färdig produkt, det är den skiten som dröjer sig kvar i våra slutbesiktningsprotokoll när kunden flyttat in!

LEAN innebär en genomtänkt process med ett minimun av slöseri i alla led. Erfarenhetsåterföring och eliminering av upprepade fel, styrning av begränsade resurser, korta ledtider, noggrann logistik och ingen lagerhållning. Alla inblandade är delaktiga och tar ansvar för sin del och för slutprodukten. Det låter inte så pjåkigt, i byggbranschen kan man nog spara in några miljarder ganska snart.

Vi börjar med projekteringen, tycker jag! Imorgon.

– – – – –

Uppdatering: Detta följdes av en rad betraktelser på ämnet LEAN i förhållande till byggbranschen.

– – – – –

Ett pepparkakshjärta kostar ju 20 kr

En liten historia om vad pengar är värda är aldrig fel. Detta utspelades sig runt 1995, jag var platschef på medelstora byggfirman. Vi byggde om ett daghem i Göteborg, verksamheten var igång så vi umgicks dagligen med personalen och barnen på plats.

En dag så kom en i personalen in till oss på bygget och frågade om vi hade någon som kunde svetsa. Jag svarade att vi nog inte hade det, men rörläggarn kan ju löda. Jag frågade vad det gällde. Då höll hon fram ett pepparkakshjärta modell större. Hon ville att vi skulle bygga om det till ett mindre hjärta. Problemet var att det stora hjärtat var för svårt att flytta från bänken till plåten. Pepparkakan gick sönder och barnen blev ledsna. Att köpa ett nytt mindre hjärta skulle kosta 20 kr, det fanns inte i budgeten för verksamheten. Jag vet inte vad som är mest sorgligt i historien, men ledsna barn klara inte vi tuffa byggare av.

VAd hade hänt om vi utfört arbetet på löpande räkning? Vid den här tiden så kostade rörläggarn 300 kr/tim + moms. Vi hade väl 10 % påslag så han kunde ägna totalt 2,91 minuter åt uppgiften om vi lämnat fast pris på 20 kr. Alla som jobbat med byggverksamhet vet att man inte gärna delar på en timma, så slutkostnad hade landat på 450-500 kr om arbetet gått utan strul.

Många gånger har jag funderat över pengar värde för olika människor och olika verksamheter. Dagispersonalen i exemplet är säkert i gott sällskap. De har inga marginaler, där finns ingen kassa för oförutsett. De får trolla med knäna för att hitta på saker som kan förgylla vardagen för våra barn. I byggbranschen bjuder vi gärna varandra på lunch, även om lunchpriset kan bli över 6-7 pepparkakshjärtan på ett bra ställe. Jag debiterar numera nästan 50 pepparkakshjärtan i timmen med moms.

Jag tycker absolut inte att vi skall sluta äta, en gemensam måltid är alltid ett bra sätt att umgås och hitta på bra saker. Men vi kanske skall vara lite ödmjuka och uppmärksamma på pengarnas värde för våra kunder, och för våra kunders kunder. Även dagisbarn räknas in i det sistnämnda.

Platschefens dilemma

”Vad är viktigast, inflyttningsdatum eller uttorkning?”
Hm, får se nu – vad skall jag välja:

1. Vädja till beställarens goda vilja eller blunda och köra på – GDSGD.

2. Ett vite i miljonklassen eller några snoriga barn och gnälliga kärringar?

3. Att företaget går i konkurs eller att bygga in en risk för mikrobiell tillväxt av cancerogent svartmögel på ett dagis?

Normalt utfall: Att blunda och köra på – GDSGD. (Går det så går det.)

Frustrationen kan bli monumental att det inte finns tid för själva byggandet när planprocess, projektering, en utdragen upphandling och bygglovshantering tagit flera år.

Hur kan vi försvara att ett förenklat förfarande vid ändring av detaljplan kan ta 6-8 månader (en byråkratisk process med många inblandade, förvisso), när själva bygget helst skall klaras av på 6 månader för att de boende vill flytta in snabbt?

När uppstår egentligen ”byggfusk”?.

En månads försening i planprocessen tas med en axelryckning, en månad förskjutning i tidplanen på bygget kostar miljoner. Är inte en månad lika lång i början av projekttiden, som i slutet?

—–

Arbetsmiljöinspektören ställde frågan

Som inhyrd platschef skulle jag bygga ett hus mitt i centrala Göteborg 1998. Efter en, för min del, lyckad inspektion från Arbetsmiljöverket, så fick jag en bra kontakt med inspektören. Han tyckte bygget var i god ordning, men han jagade vår beställare med kravet att byta till 90-gips (det var 1998, barn – innan dess var gipsen 120 cm bred). Av någon märklig anledning så var det dyrare att bygga med 90-gips då, och projektledaren tyckte inte om ordet dyrare. Han förlorade den matchen mot AV.

Inspektören ifråga gick förbi platskontoret en kväll, förmodligen på väg till hockey i Scandinavium intill, han såg att jag satt kvar, knackade på och klev in. Vi snackade lite om allt möjligt, sen frågade han något som sitter och gnager i huvudet på mig 10 år efter.

”Hur är det med din arbetsmiljö, då?”

Jag hade aldrig tänkt den tanken, (att platschefer också har en arbetsmiljö att tänka på?).

Tre timmar efter att gubbarna gått hem, hålögt stirrande in i datorn och med högar av dåliga samveten på skrivbordet och i telefonsvararen, så var jag förmodligen rätt blek. Jag borde ju också varit på väg till hockeymatch eller hemma med mina barn (just då fanns inte mina barn, men jag kunde ju varit hemma och gjort barn:)).

Tyvärr är jag genetiskt felkodad när det gäller kvällsarbete, men har bättrat mig enligt en väldigt partisk bedömare. Barnen blev ju till till slut och jag är mycket mera hemma. Även mentalt.