Hur är arbetsmiljön på byggmässan?

Jag var en sväng på Scanbygg och Byggmaskinmässan i morse. Ett frukostseminarium om energislöserier på byggarbetsplatser och en reklamföreläsning om väderskydd hann jag med före halv tio. Intressant om energinåtgången på bodetableringar, det går åt sjukt mycket energi där och det verkar relativt lätt att göra besparingar.

Annars då?

Jo, tack.

En tur runt montrarna konfirmerade min uppfattning om dylika mässor, det är oproportionellt många saxliftar, paddor och bilningsrobotar i förhållande till mina intressen.

Mest intressant var att att det i en monter satt en skylt som sa att man kan dö även av ett fall från 2 meters höjd och att det alldeles intill, intill Byggnads monter,  pågick en tävling för byggelever som snickrade på någon variant av stuga.

—–

Vet inte – det känns som att det inte finns en arbetsmiljöplan?

—–

Om klockan, kalendern, karriären och kroppen?

Jag jobbar ganska mycket, det är ett faktum.
Jag försöker ändå vara duktig på att utbilda mig, gå på seminarier, läsa byggmedia och sånt.
Det går sådär oftast.

Idag tänkte jag försöka mig på att bevista en massa skojiga seminarier när Ledarna ordnar Kunskapsdagar.

Bland annat:

Tid: 13:25-14:15
Titel: TimeOut – Om klockan, kalendern, karriären och kroppen
Föreläsare: Görhan Hellström

—–

Det slutar alltså 14:15 och om jag lubbar ganska snabbt så hinner jag till byggmötet 14:30.

Enligt Google tar det 14 minuter, så om jag sitter närmast dörren med jackan i famnen, skiter i att mingla med alla jag känner och träffar på och i stället drar direkt så har jag nästan en minut till godo.
( det måste gå)

—–

Fredrik bakar kakor

Fredrik på Byggvärlden är hemma och gosar med familjen. Han bakar dessutom kakor och filosoferar om jämställdhet. Allt detta samtidigt, vilket säger en del. Om honom.

”Kvinnors ovilja att tävla, göra karriär och våga visa att de är riktigt duktiga på någonting är en av grunderna till arbetslivets bristande jämställdhet.”

Jojo – Rätt eller fel, myt eller sanning. Fan vet. Byggbranschen behöver kvinnor, den saken är klar.

Här på denna bloggen var det lite jämställdhetstema för ganska länge sen nu (tre delar med början här). Kanske dags att skaka liv i det igen?

—–

Känner mig inte så sugen på det, dock 🙂

Fredriks inlägg gör mig mer sugen på ihopsjunken sockerkaka och mys med barnen. Det blir ju etter värre att min dotter just nu bakat en kladdkaka hemma hos kusinerna ett par mil härifrån.

Så här sitter jag med datorn i knät, utan barn och utan kaka. Stackars mig.

—–

Sync tänker klart

Jo, gårdagens fundering om vart den bloggen skall ta vägen dryftades på lunchen idag. Det och några andra frågor.

Vi har skitmycket att göra, vi jobbar som fan, vi träffas knappt alls. Det blir inte mycket över till företagandet om man säger så. Visst är det kortsiktigt bra med mycket fakturering, men långsiktigt vill vi ju utveckla oss, ha en plan och lite skoj också.

Så vi tog en extra lång stund på en kulturinstutition vi besöker sällan men gärna.

När vi satt där ringde i telefonen. Det var ordföranden i en bostadsrättsförening som just nu bygger om och indirekt är vår uppdragsgivare. Ordföranden är förutom orförande också lärare i drinkblandning. Bartender alltså. När jag sa att vi satt och drack en porter kom en lång beskrivning om vilka som är godast, var man skall dricka dem och att porter ibland är bättre än sex.

Bra kille det.

—-

Nåväl. Vi beslutade oss att göra lite skoj.

  1. Boka in oss på en kurs i företagsutveckling
    (Det kan vara trams men kan också vara nyttigt att ägna tid åt bara det)
  2. Ordna en fest
    (vi har rutin, kan det jävligt bra och saknar egentligen bara lokal, datum och avdragsgill anledning)
  3. Sitta på Sjuans Ölhall fler fredagar
    (det äldre paret som kom in och mycket mödosamt vaggade fram till sitt bord fick sina öl utan att beställa den, de kommer varje dag och bartendern vet vad de vill ha. Så vill jag ha det när jag fyller sjuttio – bara tjugonio år kvar)

——

När polisen stormar in på bygget…

…då blir det ätt lite puls även på en härdad f.d. platschef.

Det hände häromdagen. Vi satt i fika rummet på en arbetsplats när en polisman kommer in lätt anfådd, de har fått larm om en arbetsplatsolycka på ett bygge. Vi  som sitter med kaffet och hårdsmörgås med prickig korv och har det mysigt får plötsligt högre puls.

Det tar en kort stund men sen inser vi att det är ett annat bygge de skall till. Men under en kort minut har jag den otäcka känslan och minnena från olyckan för länge sen bubblar under ytan.

—–

Dagen efter pratar jag med en gammal platschefskollega som numera också är kringflackande konsult. Det visar sig att han är inhyrd platschef två kvarter ifrån mig och att det hos honom olyckan skett. Det var en snickare jag också känner ganska väl från tiden på den firman som hoppat ner från en valvkant och landat snett. Han fick två frakturer i foten, stackarn. Ett hopp på 80 cm som han gjort många gånger blev plötsligt till en ganska elak olycka.

Min käre platschefskollega kunde glädja sig åt att få fina betyg av arbetsmiljöverkets utsända, bygget var i god ordning och olyckan var inte på grund av slarv eller försummelser.

——

Han kunde också glädja sig att att farbror polisen, som förmodlingen är en tuffing annars, inte gillade bygghissen. Han svalde hårt och vitnade alltmer ju längre upp de åkte. Han var mer än tacksam att det fanns en annan väg när han skulle ner. 🙂

—–

Jaså nu passar det?

Här har man jobbat/bloggat/jobbat/bloggat hela sommaren. Ansträngningen på jobbet belönas ju med att man får skicka en fakturera på en del timmar, bloggens däremot betalar sig ju bara med statistik.

Nu kan jag med fog säga att det är fler än jag som jobbar. Semestern är slut. Byggbranschens kontor börjar fyllas upp och då mjukstartar man med att kolla gamla mail och läsa Sync Blog. (Uppenbarligen)

Det kan också bero på ett enskilt blogginlägg med någorlunda substans och allmänintresse. Det kan vara så att man måste prestera något bra och nyttigt för att få betalt bygger upp en press. Tråkigt.

Inlägg om vad vi äter för lunch på Sync får aldrig samma genomslag. Konstigt.

Lunch är viktigt. Tänk på det.

——

Lennart undrar – Eget folk eller underentreprenörer?

Lennart Wågström på Byggbloggarna skriver om problemen med inhyrt folk i stället för egna anställda.

——

Det var väl så fram till mitten åttiotalet att gubbarna projektanställdes för varje bygge? De kunde bli arbetslösa hela vintern eller när som helst om det var dåliga tider och hade inte någon större anställningstrygghet att tala om.

Jag är ju för ung 🙂 för att veta men jag har fått berättat för mig. Lagbasarna hade mer makt och tog med sig sitt gäng från ena till andra bygget. Visst höll företagen hårt i dem som var duktiga och såg till att de hade nya byggen att flytta till, det ligger i sakens natur.

Egentligen liknade ju den gamla modellen ofta dagens variant. Byggföretagen hyr in mindre firmor på ofta ganska lång tid, gärna löpande, gärna samma gubbar som känner sen länge. Skillnaden är att det större företaget inte har ansvaret för folket när jobben tryter, då är det enkelt att avsluta. Ingen uppsägningstid.

En avart som förekommer nu är att man hyr in halvsuspekta firmor som är en slags bemanningsföretag, fast utan den genomtänkta affärsidén som de seriösa har. Det är firmor som skickar gubbarna till A-kassan direkt om det blir en lucka i beläggningen, tryggheten är borta. Vidareutbildning, skyddskläder och gemenskap är mer sällsynt. Det enda som gäller att leverera in en hundring i timmen i vinst till ägaren.

Den ena varianten av inhyrt folk funkar jättebra, man får ofta kontinuitet och bra gubbar som lämnar hög kvalitet efter sig. Den senare är inte lika rolig, du kan få guldgubbar även i det sammanhanget men ofta blir det inte så bra som du tänkt.

——

Jag tror inte att det faktum att gubbarna på bygget är anställda på den ena eller andra firman är avgörande för kvalitén. Inte alls. Det som bestämmer resultatet är hur väl man trivs med sitt jobb, att man är tillräckligt kompetent för sitt jobb och hur väl bygget är planerat och organiserat.

——

Utsikterna är goda

Kompisarna på Helhetshus flashade sin utsikt häromdan på Facebook

jo, det är faktiskt en gnutta vatten med i bilden 🙂

Nåja, så är det när man bor mitt i smeten…
(De sitter i huset mitt i bild, vi kan se det från oss om vi tittar åt stan till)

…..

Syncs kontor däremot ligger ju på kajkanten, vi har helt oförtjänt fått en lite vassare utsikt…

Här  kan man ha åsikter om stadsplanering och sånt. Ett av stans bästa lägen, vi får en grym uteservering i bottenplanet med bästa kvällssolen och älven inpå fötterna. Och vad ser man? Jo, där ligger det lagerbyggnader för ett fraktbolag och en massa p-platser 😦

——

Nu har Helhetshus inget skäl att deppa. När det gäller utsikter har Helhetshus det väl förspänt nu. 4 av 8 sålda hus i Floda betyder i min värld att proppen har gått ur och att det som killarna jobbat för så länge nu är verklighet. Stort grattis.

Hoppas de tar sig tid att gotta sig nu. Hösten 2009 var arkitekten hålögd, blek och trött när Sync hade hardcoremöten med dem, nu tror jag han är pigg som en mört, äppelkindad och nöjd med livet. Hoppas det 🙂

——

67-procentig prishöjning i byggbranschen!

Nu jävlar är det allvar här på Synckontoret.

Vi har ju tidigare försökt reda ut kaffeproblemen i byggbranschen. Och vad är tacken för det?

Jo. Ett slag i ansiktet, en lapp på kaffemaskinen som förkunnar en sanslös höjning, en spik i den mentala byggbranschkistan här på bloggen. Det är vad det är.

Jag är just nu djupt besviken på kapitalismen, girigheten och konsumtionssamhället.

——

Skulle detta sprida sig till hela byggbranschen kan det blir stora problem. Jag röstar för en haverikommission som kör igenom allt på en gång. PBL, takrasen, energislöseriet, Berra, Timell och – naturligtvis med prio 1 – det totalt skenande kaffekostnaderna.

Varför kommer du hem så tidigt?

Jag jobbade sent måndag kväll, blev onödigt sen hem tisdag kväll och fick stanna över på jobbet onsdag kväll. Sambon blev besviken och jag blev trött. Däckade i soffan på onsdag kväll, mätt på dåligt-samvete-pizzan och utan att knappt ens ha träffat barnen på tre dygn.

Torsdag eftermiddag sitter jag på kontoret och funderar på vad jag skall göra. Vi har precis fått ett par dystra besked om två stora projekt som vi räknat in som våra inte blir av. Det ena stannar helt, det kan poppa upp igen men ingen vet när. Det andra har vi suktat efter i flera år men kommer nu när det väl kommer igång bara kräva en pytteliten insats av Sync. Våren ser genast mycket dystrare ut i kalendern. Tråkigt.

Så torsdag eftermiddag åker jag hem i tid. Jag ringer när jag börjar närma mig. Klockan är 17.15 när jag glad i hågen känner vittring av lite umgänge med barn och sambo. Åttaåring svarar i telefon, aningen ointresserad, och när jag säger att jag är på gång så frågar hon:
– Varför kommer du hem så tidigt?

En annan gång frågade hon när jag direkt efter middan hemma satte mig med datorn i knät och knattrade igång:
Varför kommer du hem innan du jobbat färdigt ?

Bägge frågorna svider lika mycket.

——

Jag jobbar mycket, har alltid gjort det. En god vän, som för övrigt jobbat som anställd på ett och samma arkitektkontor sen vi gick ur skolan för tjugo år sen och varit ordentligt pappaledig i månader med bägge barnen, sa en gång när jag kört igång min firma och jobbade all vaken tid:
– Kan man inte klara sig på att jobba åtta timmar om dan som egenföretagare så skall man inte ha firma.

Det var typ tolv år sedan. Jag fattar trögt ibland.

——

En väldig klok grävmaskinist sa en grej en gång till mig. Jag hade precis ondgjort mig över att han skulle åka till Thailand när vi hade som mest att göra. Han svar på det var:
– Man skall passa på att vara ledig när det finns att göra, när det är dåligt med jobb har du inte ro att vara ledig.

Så. Det inget ledigt på ett tag då. Inte förrän orderboken är full igen. 🙂

——