Platschef sökes – en del av problemet

Det verkar blivit akut brist på platschefer i byggbranschen. Speciellt senaste veckan. Byggvärlden, Ny Teknik och Byggindustrin har rapporterat samma sak nästan ordagrant. Per-Ingemar på Veidekke har samma budskap.

Jag säger:

– Åh fan.

——

Så här är det. Jag har jobbat på byggen i över tjugo år, som arbetsledare, som hantverkare, som platschef, som projektledare och beställarrepresentant. Been there, done that, got the t-shirt.

Min uppfattning är klar – Platschef är en alltför blygsamt titel för att täcka in det som krävs.

——

Så allvarligt talat – vad förväntas av en platschef?

Vad är det för person som alla står i kö för att anställa?

——

Han/hon skall som minimum vara:

  • stresstålig
  • erfaren
  • välutbildad
  • empatisk
  • bestämd
  • snabbtänkt
  • analytisk
  • kommunikativ
  • tydlig
  • lugn
  • påhittig
  • glad
  • mänsklig
  • innovativ
  • metodisk
  • nytänkande
  • ekonomisk
  • modig
  • humoristisk
  • teknisk
  • administratör
  • ordningsam
  • klarsynt
  • ständigt nåbar per telefon
    (en del av problemet med att vara platschef)

——

Ja, det var det grundläggande kriterierna. Det är lite sent på kvällen så jag får återkomma med en mer utförlig analys av platschefsegenskaperna en annan kväll.

Men några till finns säkert om man funderar en stund:

  • glömsk
  • gambler
  • tokig
  • masochist (lite)

—–

Mer om platschefer på denna länken.

—–

Sync tänker klart

Jo, gårdagens fundering om vart den bloggen skall ta vägen dryftades på lunchen idag. Det och några andra frågor.

Vi har skitmycket att göra, vi jobbar som fan, vi träffas knappt alls. Det blir inte mycket över till företagandet om man säger så. Visst är det kortsiktigt bra med mycket fakturering, men långsiktigt vill vi ju utveckla oss, ha en plan och lite skoj också.

Så vi tog en extra lång stund på en kulturinstutition vi besöker sällan men gärna.

När vi satt där ringde i telefonen. Det var ordföranden i en bostadsrättsförening som just nu bygger om och indirekt är vår uppdragsgivare. Ordföranden är förutom orförande också lärare i drinkblandning. Bartender alltså. När jag sa att vi satt och drack en porter kom en lång beskrivning om vilka som är godast, var man skall dricka dem och att porter ibland är bättre än sex.

Bra kille det.

—-

Nåväl. Vi beslutade oss att göra lite skoj.

  1. Boka in oss på en kurs i företagsutveckling
    (Det kan vara trams men kan också vara nyttigt att ägna tid åt bara det)
  2. Ordna en fest
    (vi har rutin, kan det jävligt bra och saknar egentligen bara lokal, datum och avdragsgill anledning)
  3. Sitta på Sjuans Ölhall fler fredagar
    (det äldre paret som kom in och mycket mödosamt vaggade fram till sitt bord fick sina öl utan att beställa den, de kommer varje dag och bartendern vet vad de vill ha. Så vill jag ha det när jag fyller sjuttio – bara tjugonio år kvar)

——

Spindeln i nätet

Det vill jag vara. Spindeln i nätet.

Ordna, fixa, tänka, planera,  fånga in, lösa upp, släppa loss, smaka på.

Jag känner att jag har en bit kvar tills den positionen.

—–

Häromsistens var vi på besök hos den verkliga spindeln.

——

Here we go again

Jag har tillfälligt lämnat det där bygget jag ägnat sommaren åt. Det finns ny(gammal) platschef och nytt självförtroende där nu. Det kommer bli ett bra avslut där, det känns i kroppen.

——

Istället – Månadsgenomgång på Sync.

Fakturerat, utfört  ej fakturerat, fakturerat ej utfört. Utskrifter från revisorn. Frågor att fundera över. Är det nödvändigt med så höga telefonkostnader? Kunder som inte betalt (hur göra)? Nya uppdrag? Beläggning 80% – är det ok?

Mycket vuxengrejor på en gång kan man säga. Bordet svämmar över av viktiga papper när vi leker kontor på riktigt.

——

Skönt då att få ett avbrott från en annan del av världen. Vår styrelseordförande har kompanjoner som precis fått en fin present, den låg för avhämtning i fönstret i rummet där vi satt. En konjak som är 104 år gammal. Konjaksgubben är 84 år och avslutar sitt yrkesliv med en limited edition. Det blev en fin kontrast till våra ekonomipapper.

Kontrast även till våra eventuellt intjänade pengar eller möjliga förluster. Den konjaken kostar. Och smakar. Om man vågar öppna flaskan, vill säga.

——

Sen lite snack om hösten och nya projekt. Knöliga bygglovsfrågor och två detaljplaner som måste funderas på snarast.

Ett uppdrag är mer spektakulärt och kommer bli en snackis i stan. Helt klart. Men vi måste ligga lågt och smyga fram ett tag. Jaja, det kommer bli kanonroligt i vilket fall som helst.

——

Efter långmötet fick jag och kollegan till en värdig avslutning på dagen. Dubbel espresso och hjotrongrotta (sic).

Min kollega är noga med att viktiga saker skall skötas på ett värdigt sätt. Det tycker jag är bra.

🙂

——

När polisen stormar in på bygget…

…då blir det ätt lite puls även på en härdad f.d. platschef.

Det hände häromdagen. Vi satt i fika rummet på en arbetsplats när en polisman kommer in lätt anfådd, de har fått larm om en arbetsplatsolycka på ett bygge. Vi  som sitter med kaffet och hårdsmörgås med prickig korv och har det mysigt får plötsligt högre puls.

Det tar en kort stund men sen inser vi att det är ett annat bygge de skall till. Men under en kort minut har jag den otäcka känslan och minnena från olyckan för länge sen bubblar under ytan.

—–

Dagen efter pratar jag med en gammal platschefskollega som numera också är kringflackande konsult. Det visar sig att han är inhyrd platschef två kvarter ifrån mig och att det hos honom olyckan skett. Det var en snickare jag också känner ganska väl från tiden på den firman som hoppat ner från en valvkant och landat snett. Han fick två frakturer i foten, stackarn. Ett hopp på 80 cm som han gjort många gånger blev plötsligt till en ganska elak olycka.

Min käre platschefskollega kunde glädja sig åt att få fina betyg av arbetsmiljöverkets utsända, bygget var i god ordning och olyckan var inte på grund av slarv eller försummelser.

——

Han kunde också glädja sig att att farbror polisen, som förmodlingen är en tuffing annars, inte gillade bygghissen. Han svalde hårt och vitnade alltmer ju längre upp de åkte. Han var mer än tacksam att det fanns en annan väg när han skulle ner. 🙂

—–

Jaså nu passar det?

Här har man jobbat/bloggat/jobbat/bloggat hela sommaren. Ansträngningen på jobbet belönas ju med att man får skicka en fakturera på en del timmar, bloggens däremot betalar sig ju bara med statistik.

Nu kan jag med fog säga att det är fler än jag som jobbar. Semestern är slut. Byggbranschens kontor börjar fyllas upp och då mjukstartar man med att kolla gamla mail och läsa Sync Blog. (Uppenbarligen)

Det kan också bero på ett enskilt blogginlägg med någorlunda substans och allmänintresse. Det kan vara så att man måste prestera något bra och nyttigt för att få betalt bygger upp en press. Tråkigt.

Inlägg om vad vi äter för lunch på Sync får aldrig samma genomslag. Konstigt.

Lunch är viktigt. Tänk på det.

——

Sync informerar – Det regnar i Göteborg

Det är full möjligt att fler än jag har noterat det. Skit samma.

Det ösregnar i juli och jag jobbar. Har fått frågan från flera som med höjda ögonbryn undrat varför jag jobbar hela sommaren. Har sagt några gånger nu att sambon jobbar och vi tar det senare i höst och bla bla bla.

Jag gillar att jobba på sommaren och nu poppade ett uppdrag upp. Oväntat och hastigt. Men inspirerande och viktigt. Så jag har jobbat.

Idag är det däremot lite segt. Inte jobbet men vädret och vetskapen om att den där hösten kryper allt närmare.

——

Kanske är dags att boka den där resan då?

——

P.S.

Tyvärr får jag göra det själv med egna pengar numera.

Detta är väl preskriberat nu så jag kan avslöja att när jag jobbade på medelstora byggfirman så kom högste chefen förbi i augusti och frågade om jag verkligen jobbat hela sommaren.

– Visst har jag det, sa jag.

– Ta du och stick ner till Lloyds och boka en resa för dig och tjejen, sätt på mitt konto, sa han då.

Så det gjorde jag.

(Löneförmån/personalvård/omtanke/ledarskap)

——

Sync på väg tillbaka till livet

Jag erkänner.

Jag har hamnat i dåligt sällskap. (Enbart när det gäller mat alltså)

——

Jag har anpassat mig till vanliga byggtider,  det är frukost kvart i nio,  kaffe kvart över elva och mat halv två.

Jag har missbrukat dålig mat,  färdig kantarellsopoa,  usel sallad,  mängder med smörgåsar.

Jag skäms.

Jag skall bättra mig.

Jag skall tillbaka till riktigt lunch.  Sådan med sallad,  bröd. Och en varm tallrik. Kaffe på det och en pytteliten kaka.

Lunchen skall dessutom intas på lokal en bit ifrån bygget.

——

Starting now.

——

image

Semesterbilder på Sync

Igår hade jag semester. Då tog jag barnen med mig och kollade på ett jobb.

Kul.

Tänkte passa på att dela med mig av lite semesterbilder. Det brukar man ju göra när man haft semester. Ibland uppskattat. Inte alltid.

Mycket intressant

En elcentral. Jaha, det var intressant minsann.
Barnen hittade direkt en jätteskojig lekplats. (- Kolla vilka roliga stenar! sa nioåringen)

Jag och elektrikern fortsatte med vårt. Ett pannrum/soprum. Mycket intressant.

Dubbla vattenmätare. Skumt. Två serviser? Knappast. Måste kolla.

——

Ja, så där höll vi på en stund.

Så långt hade barnen kanske inte gnällt så mycket än, men uttryckt ett visst missnöje med val av semesterort. Det hade de. Lite grann.

Lösningen kom som så ofta i byggbranschen genom tur. Bonntur. Ren jävla flax.

I rabatten utanför kåken vi besökte växte mycket smultron. Så mycket som det kan växa per kvadratmeter ungefär.

Så mycket smultron.

Så barnen plockade, naturligtvis.

En skål med mer smultron än en hel sommar annars ger. Mer smultron än många barn får äta nånsin.

Nioåringen bakade med sin självklara finess en paj på kvällen. Hon visade kompisarna hur man gör. Hon är bra på att visa hur man gör, framför allt i bakning, trots sitt motstånd mot projektledningsuppdrag. Då gjorde hon sig känd som Sjuåringen som blev Åttaåringen och nu alltså helt enkelt Chefen.

Det blev inget kvar av den pajen kan man säga 🙂

Kompisarnas mamma noterade noga receptet. Den pajen kommer bakas igen när björnbären i Lysekil mognat.

——

Ännu en dag på jobbet. Byggkonsultjobbet.

——