Eller…
Jobb jobb jobb
Eller…
Kategoriarkiv: Anledningar att jobba i byggbranschen
Lennart undrar – Eget folk eller underentreprenörer?
Lennart Wågström på Byggbloggarna skriver om problemen med inhyrt folk i stället för egna anställda.
——
Det var väl så fram till mitten åttiotalet att gubbarna projektanställdes för varje bygge? De kunde bli arbetslösa hela vintern eller när som helst om det var dåliga tider och hade inte någon större anställningstrygghet att tala om.
Jag är ju för ung 🙂 för att veta men jag har fått berättat för mig. Lagbasarna hade mer makt och tog med sig sitt gäng från ena till andra bygget. Visst höll företagen hårt i dem som var duktiga och såg till att de hade nya byggen att flytta till, det ligger i sakens natur.
Egentligen liknade ju den gamla modellen ofta dagens variant. Byggföretagen hyr in mindre firmor på ofta ganska lång tid, gärna löpande, gärna samma gubbar som känner sen länge. Skillnaden är att det större företaget inte har ansvaret för folket när jobben tryter, då är det enkelt att avsluta. Ingen uppsägningstid.
En avart som förekommer nu är att man hyr in halvsuspekta firmor som är en slags bemanningsföretag, fast utan den genomtänkta affärsidén som de seriösa har. Det är firmor som skickar gubbarna till A-kassan direkt om det blir en lucka i beläggningen, tryggheten är borta. Vidareutbildning, skyddskläder och gemenskap är mer sällsynt. Det enda som gäller att leverera in en hundring i timmen i vinst till ägaren.
Den ena varianten av inhyrt folk funkar jättebra, man får ofta kontinuitet och bra gubbar som lämnar hög kvalitet efter sig. Den senare är inte lika rolig, du kan få guldgubbar även i det sammanhanget men ofta blir det inte så bra som du tänkt.
——
Jag tror inte att det faktum att gubbarna på bygget är anställda på den ena eller andra firman är avgörande för kvalitén. Inte alls. Det som bestämmer resultatet är hur väl man trivs med sitt jobb, att man är tillräckligt kompetent för sitt jobb och hur väl bygget är planerat och organiserat.
——
Idag är det fredag på Sync
Åker tåget kl 5.50.
Tidigt möte på ett nästan avslutat projekt, märkligt hur svårt dat är att avsluta.
Förmiddag med informationsmöten på annat projekt. Förändringar och nya förutsättningar skall ut till alla berörda, det har tisslats och tasslats länge nog. Det blir bra.
Sen en bättre lunch med Synckollegan och styrelseordföranden.
Efter lunch kort möte med försäkringsbolag och fastighetsägare på ett hus som står tomt. Det är lite sorgligt hur snabbt det förfaller när traktens ungdomar (?) bryter sig in och röjer runt.
Sist ett besök på ö i Bohuslän där vi jobbar ibland.
—–
Inte?
Nej då. Vi som tänkte besöka en kund sent fredag eftermiddag fick nobben. Han skulle på rocknroll-konsert .
Det är faktiskt ett av få giltiga skäl att utebli från ett byggmöte. Beviljas.
—–
Sync har fått ett nytt uppdrag
Tänkte bara meddela det, vi har fått ett uppdrag. Smickrande sådant.
Tyvärr kan jag inte blogga om det jobbet. Men det innehåller typ allt som är avhandlat här på bloggen i en trasslig, jobbig och intressant mix.
(Intressant om man som jag har ett lätt masochistiskt drag och är Lic. Byggnörd)
Så jag kysser självbevarelsedrift och sommarledighet farväl och kör igång.
——
återkommer med mer info i november…
——
Goda utsikter för Sync (II)
Fredagen började med Statoilkaffe och macka med västkustsallad på tåget 5.50. Gott, onyttigt och dyrt.
Sen byggmöte på en liten arbetsplat. JAg är projektledeare, tre privatpersoner är kunder som köper en totalentreprenad gemensamt i ett bostadsrättshus. Krångligt+ Japp, det tog månader att skriva avtalen kors och tvärs. Kunderna höll på att tappa sugen på vägen.
Nu är det frid och fröjd och bullar på bordet. Vi hade andra byggmötet idag, jag har inte varit på plats på ett par veckor, och stämningen härligt gemytlig. Kaffe och gliringar, kunderna hade blivit bästisar med snickarn. Bygget ligger på tidplan, inga stora överraskningar ekonomiskt.
Utsikten kan inte klaga på. Från ett panoramfönster får de boende utsikt över hela staden Göteborg. man kan ha det sämre.
——
Dagen fortsatte på ett projekt som är i princip klart, men med lite besk eftersmak. Lite kvar på finish, lite kvar på finess, en del kvar att tjata om.
——
Dagen slutade med ett kort telefonsamtal med en förfrågan om en attackuppdrag av den mest smickrande sorten. Den sortens uppdrag som inte får bloggas om och knappt synas. Lägg till den invit vi fick till lunch igår, ett långt och roligt uppdrag. Hösten blir rolig på Sync 🙂
——
Utsikterna är goda
Kompisarna på Helhetshus flashade sin utsikt häromdan på Facebook…
jo, det är faktiskt en gnutta vatten med i bilden 🙂
Nåja, så är det när man bor mitt i smeten…
(De sitter i huset mitt i bild, vi kan se det från oss om vi tittar åt stan till)
…..
Syncs kontor däremot ligger ju på kajkanten, vi har helt oförtjänt fått en lite vassare utsikt…
Här kan man ha åsikter om stadsplanering och sånt. Ett av stans bästa lägen, vi får en grym uteservering i bottenplanet med bästa kvällssolen och älven inpå fötterna. Och vad ser man? Jo, där ligger det lagerbyggnader för ett fraktbolag och en massa p-platser 😦
——
Nu har Helhetshus inget skäl att deppa. När det gäller utsikter har Helhetshus det väl förspänt nu. 4 av 8 sålda hus i Floda betyder i min värld att proppen har gått ur och att det som killarna jobbat för så länge nu är verklighet. Stort grattis.
Hoppas de tar sig tid att gotta sig nu. Hösten 2009 var arkitekten hålögd, blek och trött när Sync hade hardcoremöten med dem, nu tror jag han är pigg som en mört, äppelkindad och nöjd med livet. Hoppas det 🙂
——
Sync jobbar över
Ja, oj vad jobbigt
Kungen av Linné
Ja, i fredags var det lite lätt spektakel på bygget. En ganska rejäl påsättning faktiskt.
Sync projektleder en vindsombyggnad åt en bostadsrättsförening. Tre fräcka lägenheter blir det. En är inflyttad, en strax klar för en trevlig familj och så husets kronjuvel – 150 m2 vindsvåning med två terrasser – som skall säljas inom kort.
Huset har en historia. Kung Oscar II skall tydligen ha haft den som påsättarlya när han besökte stan. Det kan vara så. Hursomhelst så har huset saknat ett torn. Bilden visar hur det såg ut. Grannens torn återställdes redan på nittiotalet.
I fredags var dags att sätta på tornet. det har saknats i många år, okänt hur länge. Min beställare har lagt en gedigen summa pengar på att kröna huset med ett vackert smycke.
Få insatta vet hur mycket jobb det varit med det, förstärkningar och ångest, plåtslageri och finess.
——
Nisse till vänster är förmodligen världens bästa plåtslagare, jag har känt honom länge. Vi satt i samma byssja 1993. Ronny satt också i samma byssjan på den tiden, nu är han Nisses chef. Ronny är ganska oförtjänt med på bild, det är den enda fysiska ansträngningen han gjort på det bygget.
(Bilden är ärligt snodd från GP – Eva Heyman)
——
Det blev lite ståhej, GP skrev en artikel och Lotta fick vara med på TV.
Jag får återkomma när byggställningarna är borta med en bild på Linnégatan finaste torn.
——
Rekryteringen funkar inte tror jag
Sonens karriärval blir allt snävare. Skådespelare går bort efter en usel fejkning av benbrott/skavsår/skrapsår en knappt dygn efter själva olyckan.
——
Han kunde inte gå hem själv igår kväll. Märkligt, eftersom han jagat runt som en galning hemma hos grannen och dansat som en vilde till Youtubeklippen på Tv´n.
Posttraumatiskt benbrott alltså. Skadan återuppstod i morse efter att varit helt läkt en kort stund. Det var med största svårighet och med vilja av … (?) som han under tvång kämpade sig upp för trappan för att väcka sin mamma.
Hon var ganska vaken så dags som han var framme vid hennes säng. Hans väg dit kantades att en alltmer irriterad far och hans egens inte så värst övertygande nära-döden-show, hoppandes på ett ben med svåra smärtor. Uppenbart mentalt pryglad och missförstådd. Stackars barn.
Det blev frukost til slut i alla fall. Två tallrikar yogurt senare så var skadan läkt. Igen.
——
Möjligen kan han bli författare som sin farbror, han mailade till Anjo igår:
”kneplo kn du koma hemtil ås”
en bra början kanske.
——
Det som ligger närmast tillhands just nu är legobyggare. Han bygger lego. Hus, bilar, flygplan, allt. Vi köper ibland, andra köper oftare, han själv köper när han har stålar. Färdiga små byggsatser som skall bli en polisstation, en helikopter eller något annat förutbestämt.
Han bygger alltid första vändan enligt instruktionen, leker med det en stund, sen hottar han dem, bygger om och ändrar. Ständigt.
——
Hans framtid som byggare är alltså hotad.
- Han har svårt för att fixa trovärdigt skådespeleri, men fortsätter ändå försöka.
- Skrivsvårigheter. Han är ju just nu fem år gammal och saknar i och för sig all grundskoleutbildning, men ändå.
- Han bygger lite som han vill, skiter i beskrivningar och välprojekterade ritningar.
Eeh? Vänta nu lite. Han är ju klockren. Byggare 🙂 trots allt.
(Fortfarande kanske man skall säga, i Syncs serie om rekrytering har han ju avslöjat sig här tidigare)
——
Producenter och publik till Fuskbyggarna kan vara lugna, Berra kan behålla sin uppfattning och allt fortsätter vara som vanligt.
Jämo, räkna med ett samtal
Jo, min åttaåring skall in i byggbranschen. Hon får bära oket av vårt dåliga samvete i jämställdsarbetet. Det gör hon förmodligen, motvilligt i och för sig, men men men det är pappas flicka.
Idag på väg till skolan kom vi in på det spåret – könsroller. Lite i alla fall.
Saken var den att hon i morse berättade att hon hjälpt sin yngre bror att skriva ett brev. Brevet var till broderns bästis Gustav.
– Jaha, sa jag, så du är hans sekreterare kan man såga då?
– Vadå? Vad är sekreterare? undrar hon
Jag försöker mig på en förklaring.
– Det är en tjej, eller jag menar oftast en tjej, som jobbar på kontor och hjälper till att skriva brev och sånt.
Här kände jag att det var lite klent med förklaringen.
– Jo, där jag jobbade på mellanstora firman så fanns det en tjej, hon var var jättegullig. Alla gubbarna som jobbade där skrev bara lite slarvigt själva och sen fick hon fixa allt så det blev snyggt. Och så kokade hon kaffe också.
– Va, va lata de gubbarna var! (en gnutta upprörd åttaåring)
– Jo, så var det väl, sa jag
– Då var ju hon som en piga! (lite mer upprörd åttaåring)
——
Ja, så gammal är jag att jag jobbat på en byggfirma där chefen la en bunt papper på receptionsdisken och bad unga fröken att kopiera dem. Att kopieringsmaskinen stod precis jämte och hade ett fint sorteringsfack och en lysande grön knapp, det hjälpte inte.
Jag minns en gång jag satt i fikarummet och hörde när högste chefen stötte på sin kompanjon i korridoren och glatt berättade att fått ett sånt där bankomatkort ”Det kommer ju pengar ur ett hål i väggen!” . Jag är inte helt säker på att det var någon ironi medvetet inblandad i det där samtalet och det säger något om vilken tidsålder vi pratar om här.
——
Så en stund i morse kändes det som att min dotter skulle växa upp och göra processen kort med sega gubbar. Då är jag pensionär hoppas jag:)
Sync Blog 