Konsultens drivkrafter

Måste haka på ett ämne som fladdrade förbi på Twitter i helgen. Livslängden på en Tweet är ju sällan värd att räkna mer än i minuter. Ibland är det bra, ibland är det korthuggna twittrandet värt att spara och fundera över. Det handlade bland annat om konsulter och deras (dvs vårt) sätt att ta betalt. Timdebitering. Igen.

—–

Det var Fredrik på Byggvärlden som startade tråden. Jag hajade till på en Tweet från Helena Johnsson, (Ass.prof. in Industrialised house-building, Luleå Universitet). Det blir naturligtvis ryckt ur sitt sammanhang här och det kanske vinklar det annorlunda än Helena avsett, men jag hävdar konstnärlig frihet alternativt oförstånd i så fall. Hursomhelst.

”De som gör modellen (proj) är inte de som tar hem vinsten (prod). Alltså ingen drivkraft för BIM.”

Verkligen?

Jag blev lite nyfiken, följde deras mellanhavanden och hittade en till.

”Finns tusentals konsulter inom bygg som säljer per timme. Att säga att de ska fokusera kundvärde är lätt, men hur kommer vi dit?”

Jaha?

—–

Konsultens drivkrafter – vilka är de?

Jag tror, efter att ha diskuterat detta med mig själv en lång stund, att jag känner till dem rätt bra. Här är en lista utan egentlig rangordning.

  1. Pengar är naturligtvis en drivkraft för att jobba, men mer faktiskt för att kunna betala räkningar och kanske en Thailandsresa ibland, alltså inte på det där affärsmannamässiga sättet där fokus ligger på vinsten i kronor och ören.
  2. Avtryck. Man vill göra ett avtryck, bygga något som syns och går att ta på, något man gillar. Det är påtagligt att många i byggbranschen nördar in sig svårt i sina projekt, man blir lite kär i dem ibland. Husen och broarna.
  3. Utveckling är en bra grej. Det triggar alltid att testa nytt, uppfinna och utveckla. Jag har svårt att tro att en normalt funtad konsultnörd skulle backa för att testa BIM när tillfälle ges och efterfrågan finns. Vi som rör oss i det relativt sett lilla formatet får kanske vänta lite, men jag ser det som framtidens verktyg även i de minsta ombyggnadsprojekten. Men man skall inte glömma att vi sen Jesus gick i kortbyxor faktiskt byggt i 3D irl och i alla tider hanterat pengar och tid i förhållande till detta. BIM är ingen frälsning, det är ett verktyg.
  4. Bekräftelsen. Positiv feedback och beröm från en nöjd kund och andra i omgivningen är grymt mycket värt och det leder i bästa fall också till det bästa av allt – nästa uppdrag!
    Att se någon bli lycklig över sin nya bostad eller se barn lyckligt leka på sitt nyrenoverade dagis är också rätt ok.

—–

Man skall väl passa sig för generaliseringar. Och kanske vara tydlig med vem man pratar om när man säger ”konsulten”. Om man med det menar WSP eller Sweco som aktör i stort med sina tusentals anställda eller om man menar den enskilde personen som sitter på deras kontor och älskar just sin del av ett gigantiskt projekt. Det är två vitt skilda betydelser.

Jag är i det sammanhanget den lilla lilla konsulten på det lilla lilla kontoret men med insyn i mycket.

Jag tror alltså inte att timdebitering tar fokus från kundvärde. Jag tror inte att konsulterna är en broms när BIM introduceras, vi kommer bara vänta till det gör nytta för våra kunder.

—–

(nu vet jag ju att den bloggen besöks frekvent av en del konsultnördar, jag blir extra glad om de också skriver om sina drivkrafter i kommentarsfältet nedan)

—–

Vad jag gjorde på Arkitekturmässan?

Ja. säg det.

Vi går på mässor ibland. Oftast så verkar det lite intressant när man får reklamen och nyhetsbreven. Ofta så är det ganske lite intressant när man väl är där.

Dagens behållning var nog en väldigt massa modeller skall 1:10 som arkitektstuderande på Chalmers gjort. Över huvud taget så är modeller riktigt coolt, även när de gjorts av mer utbildade arkitekter och designers. Många modeller blir just aldrig annat heller, idéerna och ambitionerna flyger högt över den ekonomiska verkligheten när bad-ass projektledare slaktar allt som inte lönar sig.

GP var tydligen också på plats. De uppmärksammade en grej som vi också hängde upp oss på – Archileaks. De är en idé om att skapa en portal där arkitekter kan lämna sina dokument och digitala modeller och hämta annat som andra gjort. Allt i syfte att slippa upprepa onödig admin och tråkig pappersexercis. Den vackra tanken är en slags Open Source för arkitekter. Arkitektbyrån Okidoki står för idén och första insättningen. ”Charmigt men naivt”, tyckte en mer cynisk kollega i branschen. Fan vet, jag gillar tanken.

—–

Jag och kollegan gick ju dit lite granna i egenskap av vår kommande hallickstatus i byggkonstvärlden förstås. Ett seminarium skulle hållas om graffiti och Jonathan Josefsson och Carolina Falkholt skulle vara med i panelen. Bägge två vill vi ha med när VSBK (Västsvensk Byggkonst) nystartar inom kort. Carolina hade dubbelbokat sig och uteblev, Jonathan deltog i en ganska torr diskussion som kunde livats upp lite om det svingats sprayflaskor i bakgrunden under tiden. Så hade vi gjort.

Jonathan var med en stund den trevliga kvällen för ett par veckor sen, han går även under namnet Ollio. Carolina fick kollegan upp ögonen för när hon målade väggarna på en restaurang i Gårda nyligen – grymt duktig. Hennes verk kan man se på väggarna på Tiger Deli, den ligger på Vädursgatan 2 i Gårda i Göteborg. det är värt ett besök både för maten och konsten.

—–

I övrigt var mässan rätt menlös. Tyvärr. Noll debiterade timmar idag alltså.

—–

Att hyra ut sin kropp per timme

(hakar på en grej som fanns på Twitter i helgen, en diskussion om konsulters sätt att ta betalt)

—–

Vi på Sync är konsulter, konsulter i byggbranschen. Vi tar betalt per timme.

Det är en betalningsform som förmodligen kom till i den stund världens älsta yrke startade sin verksamhet. Där har man, vad jag förstår, till stor del gått över till fast pris på uppdragen. Vi ligger lite efter i konsultledet med andra ord. Byggkonsult – världens näst äldsta yrke?

Vi vill gärna jobba på fast pris, vi också.

Sannolikt hade våra kunder tyckt det var bra också, så varför inte? Jo, för att vi inte riktigt har koll på vad som skall utföras. Kan man inte bestämma omfattningen och förutsättningarna innan jobbet så går det ju inte att sätta ett pris på det. Då får man köra på löpande räkning. Timdebitering alltså.

Hörde jag någon hosta?  *host-lyxproblem!-host*?

Ja, det kanske går upp som ny etta på topplistan över I-landsproblem, men jag släpper bomben ändå – det är svårt att skriva tid och ta betalt på det sättet!

Visst, vi skriver ner allt vi gör i tidrapporten, i bästa fall jobbar vi koncentrerat med ett projekt i flera timmar i sträck, då är det enkelt att skriva sin tid. Det blir svårare när det flyter ihop, ett telefonsamtal, en kort fundering på en teknisk lösning, spårvagnsresan till arbetsplatsen som ägnas åt Spotify eller Wordfeud men enligt avtal kan debiteras. Tiden som snackas bort när alla på mötet skall stå i kaffekön en lång stund, hur gör man med den? Och lunchen som ägnas åt prat om jobb borde ibland vara debiterbar, många goda idéer kommer i sällskap med god mat och dryck. Inte så lätt alltså.

Ett annat sätt att ta betalt skulle vara välkommet.

Häromdan hade vi besök av en konsultkompis med egen verksamhet likt vår. Han satt i vår soffa på Synckontoret och sa att han hatar timdebiteringen. Han vill ta betalt för ett värde, inte för nedlagd tid i kalendern utan för det värde som kunden kan dra nytta av.

Precis. Vi tillför ett värde och vill gärna ta betalt för just det.

—–

Betalt efter kundvärde? Tanken svindlar. Återkommer när jag dokorerat färdigt på ämnet 🙂

—–

Om man ger någon fingret…

Om man ger någon fingret så tar de ibland hela handen.  Mer ofta är det dock självförvållat.

Men men men. Man får göra det bästa av det. Kajsa Varg hade säkert löst det här smörfräst med peppar och salt. Jag kan tänka mig att det är relativt snabblagat och att det funkar med en ganska frisk kall sås av matlagningsyogurt, honung, senad och vitlök. Mineralvatten till tror jag.

—–

(bild snodd från Mrs Li)

—–

Kalkyler, kalkyler, kalkyler

Det är inte annat.

Projektkalkyl

Byggherrekalkyl

Kostnadsberäkning

Byggkalkyl

Alternativkalkyl

Produktionskalkyl

Efterkalkyl

—-

Kalkyler. Det är inte annat.

För ett tag sen så utlovades Kalkylkbloggen här, ett av de ämnen vi börjat hantera men aldrig riktigt trängt in i. Vi har några halvfärdiga inlägg om kalkyler, kalkylerande och  kalkylatorer men inget känns riktigt klart att publicera. Och det kommer annat emellan också, så det lär dröja. Vi kan dock trösta med att vi gör kalkyler hela tiden, faast dem får vi aldrig lägga upp på bloggen. Hemligt hemligt hemligt.

Ni får nöja er med att läsa Byggvärlden så länge. Om kalkylatorer och bristen på dem.

—–

Jag har haft byggfirma

Jag hade det. Den som läst mycket här vet det.

Min bror har tydligen också haft det, det är lite mer överraskande. Han har haft mer med byggbranschen att göra än man kan tro.

Det får ta sin tid

Det får ta sin tid ibland.

Jag har bestämt för att inte skriva några såna där inlägg om att jag inte hinner blogga, det blir inget med det. Jag har annat för mig faktiskt.

Typ jobba jobba jobba. Och förstås hämta barn, lämna barn, leka med barn och lite till.

Det går fort dessutom. Barnen växer fort.

Jag som aktivt försökt smita undan det där med att växa upp passerar nu den ena efter den andra milstolpen på väg mot pensionens lyckorus (alternativt den sista pinan i sällskap med övriga hjonen hos Kommandoran – oklart vad gäller så dags, runt år 2035).

Det var ett år sen jag fick den härvänliga käftsmällen, jag har precis hämtat mig från den :).
Igår kom ytterligare en lök i lag med laxen. Från SBR.

SBR. Sveriges Byggnadsingenjörers Riksförbund.

Det är ett gäng gamla stofiler enligt vissa. Kanske, säger jag – nu finns det i alla fall nytt fräscht lammkött i lokalavdelningen här. Drygt hundra kilo faktiskt.

Jag får skylla mig själv, jag skickade in ansökan. Nu blir det möten och fikastunder med ärrade ingenjörer. Enligt en säker källa kan det faktiskt vara ganska bra, intressant och nyttigt. Vuxet alltså.

”Vitalt” sätter jag dock lite frågeteckan bakom – det återstår att se.

—–

Vi hörs. Det gör barnen också, fast mer.

”Vi hörs” är ju ett vanligt uttryck. Man slänger iväg det när man måste skiljas åt men inte hunnit prata färdigt. Eller så använder man det som en artighetsfras till någon skitjobbig telefonförsäljartyp som man trots sin irritation inte kan be fara och flyga. Oftast säger man det ändå till någon man gillar, någon som faktiskt kommer prata med igen för att man vill det.

Barn hörs också. Typ som en flygplansmotor, ibland.

I helgen var jag på Lek och Buslandet. Det lät en del därinne. Jag log gör mig själv åt ironin att vi lägger ner så mycket möda på att ljudisloera och att vi ibland inte får bygga bostäder bara för att det låter för mycket från trafik och annat. I en bostad skall man kunna öpnna ett fönster och vädra utan att få in mer än 55 dB. Det finns gränsvärden för allt, man ställer krav på människors arbetsmiljö också och på hur mycket ventilationen får susa.

Det här är allvarliga frågor som helt styr var vi får bygga bostäder. Kraven är dessutom oftast kostnadsdrivande. Men viktigt så klart. Människor skall ju må bra i hemmet och på jobbet.

Barn skiter dock helt i detta. Att visa hänsyn för föräldrar eller personal på stället finns inte.

På byggen kan det vara bulligt ibland, men jag har sällan vistats i en mer bullrig miljö än när vi byggde om daghem och nu i helgen fem timmar i något som jämförs med att stå jämte ett tunnelbanetåg. Ungar alltså 🙂
—–
Disclaimer:
Mätningen är gjord med en grej som i grunden är en telefon. Den är knappast särskilt väl kalibrerad. De här små änglabarnen kan alltså ha varit mer högljudda än vad bilden säger.

Mer död i byggbranschen

Det fladdrar förbi i radnotiser i tidningarna. Man noterar knappt när man bläddrar förbi. En död i knivslagsmål vid Frölunda Torg – jaha? Och?

I tisdags så kom det närmare när några av killarna på UE-mötet berättade att det fanns poliser i massor brar ett par kvarter ifrån vårt bygge. En kille låg på marken, blödande. En annan eftersöktes. Det var fullt med förvirrade byggjobbare, dessutom. Spännande skvaller.

Idag fick vi veta att det var två anställda på en markfirma som drabbat samman. Den ene tappade sans och balans – han stack kniven i sin arbetskamrat. Kamraten dog på sjukhuset.

—–

När det kommer så nära blir det på riktigt. Nära på det sättet att det hände ett par hundra meter bort. Nära på det sättet att det är en firma vi känner lite grann. Nära för att de är byggare i den lilla staden Göteborg.

Sorgligt. Sorgligt för offrets anhöriga och jobbarkompisar. Sorgligt för han som höll i kniven och för hans familj.

Tungt för cheferna, jag känner med dem. Hur hanterar man sånt? Mord.

—–

(mer om arbetsplatsolyckor och död här på Sync Blog)

Solen lyser även på Sync och byggkonsten

Ikväll är det nystart på VSBK, Västsvensk Byggkonst, som ämnar göra det byggda Sverige lite vackrare.

Regnet öser ner men utsikten från kontorsfönstret är sanslös. Konstnärerna vi samla tjuter av glädje över det gudomliga ljuset och står på rad med sina mobilkameror.

Nu skall vi prata om hur vi kan sälja utsmyckning till fastighetsägare. Och bli klädsamt berusade på rödvin, mest för att vårda historien om myten om konstärer och byggarna.