Vaknar Göteborg nu?

Uppropet Vakna Göteborg hade ett eftermiddagsseminarium i ågr på Chalmers. Jag var på plats några timmar men missade kanske det mest intressanta. Minglet.

Det har nog börjat som en diskussion bekanta emellan, växt till något större där näringslivet skjutit till resurser och där man nu försöker samla människor från både politiken, näringsliv och högskolorna (åsso en byggbloggare då). Ambitionen är att hitta konkreta åtgärder som man kan ta tag i under en tvåårsperiod.

—–

Hur skall Göteborg vakna då? (Är det förresten helt klart att vi sover?)

Ja, om man kokar ner det så vill Astra ha bra förutsättningar för inflyttade specialister, typ daghem, engelskspråkig skola och jobbmöjligheter för medflyttande. SKF har redan fler anställda i Kina än i Sverige, Volvo Cars har till stor del kinesiska ägare, de vill ett direktflyg tll Kina och ett Asian House i Göteborg. Bo Ekman (Tällberg Foundation)som på ålderns höst mer kan kosta på sig att vara visionär och prata om klimatproblem och befolkningsökningen på Planeten Jorden, han att vi skall skapa ett internationellt Almedalen för klimatfrågor – Korsvägen. Ett förslag om att stärka mattematikundervisningen kom också upp. Oklart hur det skulle gå till dock.

Jag var relativt pigg efter lunch men blev så långt mer trött. Kanske missade jag den roligaste delen, efetr klockan fyra. Twitterkommentarerna antyder att frågor om stadsplanering och sånt faktiskt kom på tal så dags. Då var jag på väg till fritids för att plocka upp kidsen.

Livet. Inte lätt att rädda världen och lösa hämta/lämna/snabbmat samtidigt.

—–

Recension av arrangemanget. Lunchen var god. Underhållningen var också bra, operaimprovisationer är en underskattad konstart.

Småputtrigt skoj är också att följa och kommentera  via twitter.  Några sitter och refererar vad som händer (Mariah ben Salem – flitigt och bra 🙂 ), några kommer med egna synpunkter, vi andra sitter mest och tramsar. Det hann bli någon tweet som antydde partipolitik, annars var det så där semimysigt politikerna emellan.

Anna Johansson (s) hade vassaste kommentarerna dock, när Bo Ekman raljerade om Goa Gubbar som styrde Göteborg förr så skrev hon ”undrar stillsamt: var var det INTE gubbar som styrde för 20 – 30 år sen?”.

När Volvochefen, SKF-chefen, Ekman, moderatorn och Handelsstudenten Parham Zadeh stod på scen i panelen så noterade hon ”Och nu: fem män på scenen… ”  på tal om gamla tider 🙂

—–

Kommer detta göra att Göteborg vaknar?

Jag vet inte. Det spretar åt många håll och går högt och lågt. Matteundervisning i grundskolan är väl en statlig fråga? Klimatproblem och befolkningsproblem borde vara överordnat allt, att jobba med frågorna är viktigt men kan kanske inte hjälpa Göteborg till ett mer vaket tillstånd? En länk mellan storföretagen och Asien är själklar – finns inte den redan?

*zzzz*

Jag hoppas någon gör en sammanfattning av sista passet och ger mig något att hoppas på när det gäller stadsplanering.  Och så vill jag förstås att någon avslöjar de konkreta åtgärder som skall till.

Det och gärna en bra idé om hur man börjar ta tillvara den potential i alla de människor som är abetslösa och alla dem som inte självklart fortsätter upp i studiesystemet trots att de hade klarat sig galant. Brom man kommer med förslag på hur man på ett bra sätt kan infiltrera gubbiga branscher med kvinnor som friskar upp och utvecklar oss som stelnat. Bra grogrund för unga entreprenörer är förstås bra – alltid.

Då kanske jag också vaknar.

—–

Vakna Göteborg

Jag vet inte om det är självplågeri eller humor, men att samla näringsliv, högskolar och politiker under namnet Vakna Göteborg?
Var så goda, övriga landet – jokes on us 🙂
—–
Det handlar om att vi ligger efter. Efter sthlm och mlm. Vi har tappat i jmfr med liknande regioner i Europa.
—–
Byggbranschen har en del att göra i sammanhanget. Det fattas bostäder, infrastrukturen räcker inte och matematikundervisningen är dålig.
Våra paradgrenar alltså. Ja, förutom matten då, vi räknar ju fortfarande fel ibland 🙂
—–
Vaken?
Vi får se. Just lite segt faktiskt.

Min glädje vara stor

Min glädje vara stor, äntligen har ytterligare en byggbloggare vaknat till liv. Rotpartner.

Idag med två (!) inlägg, tangerat rekord tror jag 🙂

Han dammar helt ogenerat av ett gammalt kärt ämne, centerpolitikern som klampade runt i ett klaver för rätt så länge sen. Jonas Pettersson hette han och var liiiite ute och cyklade i ämnet ”vem i byggbranschen som gör vad på rätt tid och däremellan röker en cigg”.

Här på Sync Blog blev det till en helserie inlägg där denne Jonas figurerade på ett eller annat sätt, den perioden gjordes det nog kommentarsrekord på bloggen, det var roligt. Favorit i repris alltså.

Sync önskar med detta trevlig helg 🙂

Kontrollansvar, kontrollansvarig, kontrollansvarigare, kontrollansvarigast

Det kom ett mail:

”Hej,

Det skriftliga provet gick bra och ditt resultat var  53p av 59p möjliga, kravet för godkänd är 41p

I detta mail finner Du förutom en ansökningsblankett även intygsblankett för att styrka 10 § i BFS 2011:14 KA4, intyget kan styrkas av arbetsgivare, uppdragsgivare eller liknande. Även intyg från byggnadsnämnd accepteras.

Om Du ansöker för nycertifiering behöver Du även skicka in handlingar som styrker teknisk utbildning (2§) och praktisk erfarenhet (5-6§§) i tidigare nämnd författningssamling. Tänk på att samtliga kopior av betyg och intyg skall vara vidimerade.

Har Ni redan skickat in Er ansökan sedan tidigare ber vi er bortse från ovanstående

Med vänliga hälsningar
från
Annika Andersson

SWEDCERT AB”

—–

Vi är tre stycken på Sync, räknar vi in vår hangaround Robert på Archicon så är vi fyra. Alla klarade tentan, det var bra och viktigt för oss. Jag vann internt, vilket var mycket viktigare, framför allt för mig. Prestige är en underskattad drivkraft.

Ny grej på Syncbloggen – filmrecension

Ja, det har vi inte gjort förut här på bloggen. Recenserat filmer. Närmare bestämt byggfilmer.

För att få referensramarna tydliga så tycker jag att Pulp Ficktion av Tarantino är världens bästa film i konkurrens med David Lynchs Wild at Heart. När lammen tystnar och Memento kommer strax efter. Såg Matrix igen nyligen. inte så mycket byggrelaterat kanske. För att påminna om övriga prioriteringar i Syncreligionen så är logistik på byggen också en viktig grej för oss. Och naturligtvis en lagon dos lokalpatriotism gällande staden jag växt i.

Så, med det i ryggen så är följande glädjande – jag har sett en ny byggfilm. Producerad av företaget Bygglogistik. Dehar växt fram under ungefär samma tid och samma stad som jag verkat i byggbranschen, de har gjort en hel del bra grejor. Oklart om det gäller filmproduktioner dock 🙂

Den senaste LogNet är en historia helt utan dialog, den saknar all form av handling och har ett tveksamt musikval. Allt detta gör den till en av de bästa filmerna nånsin i genren Byggfilmer. Däremot är budskapet välbehövligt och viktigt. Grattis.

Betyg 3 av 5 lyftkranar

—–

Bonusmaterial:

Lokalpatriotismen är väld dold på hemsidan i form av illa dold göteborgshumor.

Ansvarsfriskrivning: Svensk Bygglogistik AB vill å det skarpaste fördöma på vilket sätt den lille goe förarlöse trucken i filmen framför sitt gods, i detta fall en mjukvarulåda. Detta speglar på inget sätt verkligheten då vi hanterar våra kunders gods, vare sig när vi själva kör trucken eller har inhyrda proffsfirmor inom gebitet. Tids nog skall vi säkert få pli på honom.

Skattesmitarskolan

Sync Blog har tidigare uppskattat och uppmärksammanat DN´s Boskolan. Ett någorlunda bra försök att hjälpa husköpare och människor som bor i ägd bostad att fatta viktiga beslut.

Nu hjälper man en annan grupp i samhället – skattebrottslingarna 🙂

I flera artiklar idag visar man hur det går till. Dessutom hintar man om vad byggjobbare tjänar svart, det är också lite intressant 12-150 kr. 12 kr innebär vad jag kan se en slags slavverksamthet medans 150 kr i handen är bra betalt jämfört med de flesta privatekonomier i det vita träsket av lönearbete.

DN Så mycket tjänar svartjobbarna,  Affärsmän drivande i skattebrottTuffare tag ska klämma åt nyckelpersonerna

—–

Mer om skumraskaffärer på Sync Blog här.

—–

Disclaimer – Jag vet att det inte är en skattesmitarskola och tror inte det behövs heller. Skurkarna har säkert andra vägar för internutbildning 🙂

Bygga vindslägenheter, sälja råvind eller inte göra något alls?

Jag fick ett samtal i våras. Det var en kille som fått mitt nummer av en gemensam bekant. Han ringde för att han visste att vi har haft hand om en del vindsprojekt i Göteborg. Han bor i en Brf i stan med en stor och fin råvind. Kvarteren mellan Södra Vägen och Sten Sturegatan är attraktiva och har en del fina vindslägenheter, bra förutsättning helt klart.

Samtalet gick väl lite grann ut på att han ville veta hur man skall tänka, vad man skall göra och om det finns pengar att tjäna. Att han frågade berodde mest på att undrade om styrelsen i hans förening tänkte rätt.

Möjligheten att exploatera vindar är högintressant för många. Både för dem som vill förtäta staden och de som vill ha en attraktiv bostad i centralt läge. Den som äger en råvind sitter på en möjlig guldklimp, med rätt förutsättningar kan man tjäna pengar. Igår bubblade frågan upp igen i ett annat sammanhang. även det en attraktiv adress i Göteborg.

Frågan var – hur gör man? Vilka är riskerna?

—–

Alltså, jag hoppas att jag inte avslöjar alltför mycket hemligt nu. Det här är vår födkrok i den dagliga verksamheten och kunskap som vi säljer, men min filantropiska personlighet har just nu övertaget, så jag kör på.

Startläget är att en bostadsrättsförening har en outnyttjad råvind. Är det en hyresfastighet blir ekvationen svårare, det är nästan hopplöst att få ta ut den hyra som krävs för att få bra avkastning på investeringen i ett ekonomiskt vanskligt ombyggnadsprojekt.

Byggtiden kan vara en jobbig påfrestning på grannsämjan och blir ofelbart det givna samtalsämnet i hissen. Lindrigt uttryckt. Buller och byggställningar, gubbar som skriker och stökar ner, ett ändlöst byggande som aldrig verkar bli klart.

Så.

Startläget är alltså att en Brf har en vind. Den som läst här tidigare vet att vi forskat på området. Det faktum att det mer eller mindre är en lekmannastyrelse med mer eller mindre kunskap om byggande och dessutom människor med mer eller mindre intresse för att engagera sig i styrelsearbete så har man redan här ett möjligt problem. Att övriga boende i huset som inte jobbar aktivt i styrelsen har åsikter och synpunkter om den gemensamma ekonomin gör det inte lättare.
(Mer på Sync Blog om bostadsrättsföreningar, härhärhär o här.)

—–

Det finns i stort sett två varianter på vindsombyggnad, antingen bygger man nya lägenheter eller så får de boende som ligger närmast inunder bygga en etagevåning och alltså en större lägenhet. Det senare alternativet kan vara det enklaste många gånger men det är uppenbart att övriga i huset då måste vara nöjda med att Brf:en fått mer inkomstbringande BOA (boarea) och att grannarna på översta våningen betalt ett marknadsmässigt pris, annars kan det bli grinigt.

Att bygga nya lägenheter ger det sannolikt bästa ekonomiska utfallet om vissa förutsättningar kan uppnås. Man måste i princip alltid höja hissen våning*, sen måste nya lägenheter ha fönster mot gatan (utrymning vid brand), fönster mot gården (tyst sida för sovrum), dagsljus och lite andra bra-att-ha-egenskaper. Självklart är utsikt över ett vackert taklandskap med Vinga Fyr i fjärran värt en del.  Självklart är en infälld terrass i västerläge bra för försäljningspriset. Självklart skall det finnas plats för en Teppanyaki-häll 🙂 Notera dock att stort och lyxigt inte betyder att vinsten blir större.

För en arkitekt med fria händer (eller för vem som helst, faktiskt) är det inga som helst problem att rita skitfräcka lägenheter, problemet är att rita lägenheter där man jämkat ambitionen med byggkostnaden med priset köparna vill betala. Projektet skall ge vinst, annars är det ju liksom ingen idé att göra något. Den eviga frågan om en infälld terrass lönar sig har fortfarande inget entydigt svar. Tyvärr.

—–

En Brf kan enkelt uttryckt välja två vägar, antingen sälja råvinden och låta någon annan ta risken/möjligheterna eller så kan Brf:en anlita en entreprenör och låta bygga om vinden i egen regi, sälja färdiga lägenheter och själv kamma hem hela vinsten (eller ta hela förlusten). Svårt val.

Det vanligaste är nog att en Brf går på säkerhet. Att sälja råvinden till en entreprenör har inte helt eliminerat riskerna men det är betydligt mindre. Förutom den summa som kommer in i affären så får Brf:en så småningom något som är värt rätt så mycket, man får ny BOA i bägge fallen.

Ny BOA ger mer avgifter till föreningen vilket är till gagn för alla i huset. Det kan dessutom vara ett bra sätt att hålla sig ifrån risken att bli en oäkta förening. Brf:er med stora, attraktiva lokaler i gatuplanet och sköna hyror som rullar in mår ibland bra av att öka sin BOA av det skälet.

—–

Så kort sagt – det handlar om den fysiska förutsättningen på råvinden och i byggnaden, styrelsens förutsättningar och ambition att delta i ett byggprojekt och till sist det viktigaste – Brf:ens ekonomiska vinning.

Frågor på det?

—–

Uppdatering 1: Det verkar finnas frågor :), se kommentarstråden nedan, där finns några frågor och svar.
Vill du kontakta Syncronisera så maila mattias.johansson@syncprojekt.se
Uppdatering 2: Syncronisera kommer lustigt nog att jobba en del i Stockholm framöver och kan därför ta uppdrag även där numera. Inte samma kontaktnät och koll på entreprenörer där i grunden är det liknande projekt, fast annan utsikt.
Uppdatering 3: Det har kommit helt nya förutsättningar för att bygga små lägenheter utan hiss – Det beskriv bättre här i detta inlägget om Attefallslägenheter
Uppdatering 4: Ett inlägg om Förstudien kan vara värt för den att läsa som inte redan gett upp 🙂

—–

Jämställdhet i muthärvan

Förlåt min dåliga franska men jag blev nästan lite glad att det äntligen kommit in en kvinna i sammanhanget.

I alla de göteborska muthärvor som flutit upp till ytan på sista tiden så har det varit idel gubbar. Ungefär som byggbranschen under lång tid varit, bara gubar. De enda kvinnor som hittillls fått badwill är ju de som försökt tysta visselblåsare (GBG Energi) eller hon som klantigt nog försökte trixa med Janne Josefsson (sossepolitikern). Skurkarna har dock genomgående varit män.

I den senaste historian, den med Göteborgs Spårvägar, finns det numera en grovt insyltad kvinna. Hon har, vad man kan förstå, på ett elakt sätt försett sig med fördelar och ett lite extra fint hus hemma på villagatan. Hennes manlige kollega toppar fortfarande med ca fyra försnillade miljoner, dock. Ett tveksamt steg framåt för jämställdheten.

Byggföretaget Veidekke har en man med i bilden, han är nu anhållen tillsammans de andra två (nu alltså häktade) Synd för Veidekke att man hamnar i de sammanhangen men de är ju i gott sällskap (läs PEAB, NCC och Allbäck). Gissar att kollegor och chefer där är rätt så irriterade just nu.

—-

Som inte detta vore nog med problem har Danmark tydligen skickat vidare ett åskväder till oss, åtminstone enligt rubrikerna i GP/GT. Det smäller över Göteborg först och vi som flytt upp till skogarna i norr får ta skrapet.

Vi som hade planerat en lång cykeltur idag, jag och barnen 😦
Omröstning pågår nu om alternativ aktivitet, badhus verkar hett 🙂

—-

(GT/GT/GP om Spårvägen, SyncBlog om mutor, mer seriöst om jämställdhet och Allbäck)

Goa gubbar i Götet

Sync Blog måste bryta den trista stämningen här på bloggen en stund. Arbetsmiljö och dödsolyckor är allvarligt men tungt.

Nej, istället friskar det i igen runt Göteborgs kommunala bolag och förvaltningar. Det egentligen inte heller så roligt, men vi flinar lite grann ändå här på Synckontoret. Det faktum att Allbäck har skruvat fast trappnosar för ÅTTA MILJONER  roar oss just nu. Ett snabbt överslag är att en stor del av Familjebostäders hyresgäster under perioden fått jävligt exklusiva trappnosar. (meh, och så sägs det att de snålar med underhållet)

Alternativt så har en ändå större del av Göteborgs invånare fått korrekt prissatta trappnosar i sina trapphus. (Om det högt räknat kostar en femhundring per steg och är 8 steg per lgh och det bor 1,5 personer per lägenhet så blir det ….?—= många trappnosar blir det)

Eller så har åklagaren rätt – något är skumt 🙂

—–

Stackarn som blev dömd i tingsrätten för att utan egen förskyllan fått ett gratis lastbilslass med tegel är nu på tapeten igen. Han är upp på nästa level och har ett extraliv kvar, vi får se hur det går, Schultz är inte klar med honom än. ,
Annat smått och gott i härvan finns i GP, här och här och här tar sig Janne J för pannan. Och ännu mer ändå.

—–

För övrigt vet jag inte om jag gillar GP så värst mycket mer idag…

…det är synd om de stämmer. Jag hade precis börjat vänja mig 🙂

—–

UPPDATERING:

twitter kör vi idag en kampanj där vi erbjuder allt  #sättuppdetpåtrappnosarna. Kom och köp 🙂

—–

Acceptans för nollvision

Jag startade veckan med en plan på att lufta funderingar kring ackordslöner. Det gick så där, det kantrade över till ett mer tungt ämne – arbetsplatsolyckor.

Läste i våras om någon som inte accepterar dödsolyckorna. Andra vill införa en nollvision. Inga olyckor. Det är ju bra. Men samtidigt har lite svårt för resonemanget. Alltså jag har nollvision för arbetsplatsolyckor, tro inget annat. Jag kan utöka det till att  jag har nollvision mot trafikolyckor, hungersnöd och svält plus dåliga diktatorer. Tyvärr har jag och min cyniska klon ganska svårt för nollvisioner.

Kan man alls ha en nollvision när det finns risker?

Det ligger på något sätt i sakens natur att risken för olyckor är större i byggbranschen. Ta till exempel den man som körde en borrigg (tung som en medelstor grävmaskin) i Stockhom, av någon anledning välte den över honom och han klämdes ihjäl. Det tyngsta maskinerna en lärare kommer i kontakt med är väl kopieringsmaskin eller möjligen en kaffeautomat (om det är en friskola).

Det fallet som togs upp Expressen häromdan, det när ett preabtrapphus rasade och Chrisse, 26 år, dog är ett annat exempel. Få yrkesgrupper utsätts för den faran att hamna underst i en hög med betongblock. Journalister togs ju också upp som exempel i Expressens jämförelse. Man menar att det hade blivit stor uppståndelse om det skett abetsmiljörelaterade dödsolyckor på tidningsredaktioner runt om i Sverige. Oräknat de murvlar som söker sig till krisskådeplatser och katastrofområden så är nog arbetsmiljöproblemen begränsade till överdosering av Twitter och helt vanliga utbränningssymptom. Tror jag.

Så det handlar om att se riskerna. Och riskhantering.

Riskhanteringen skall vi sköta i vår Bas-P (byggarbetsmiljösamordning i projektering) och vår Bas-U (byggarbetsmiljösamordning i utförandet). Verktygen vi använder är kontrollplaner, arbetsmiljöplan och skyddsronder. Verktygen vårdas och utvecklas i ett systematiskt arbetsmiljöarbete. Vi försöker hitta risker och hitta sätt att eliminera dem. Vi lyckas inte allt.

Tyvärr räcker inte det.

Ta olyckan i Göteborgs Hamn nyligen, där en odetonerad sprängladdning plötsligt fick liv och svårt skadade en person och riskerade livet på många fler. Om man inte ”accepterar” en sån olycka så är väl följden att man inte kan spränga något mer? Nånsin. Vi får helt enkelt sluta stoppa ner dynamit i borrade hål. Vi får knäcka berget på ett annat mer riskfritt sätt. Notera gärna att så kallade dolor tydligen inte är helt ovanliga, det händer alltså ibland men då går det oftast bra, typ.

Man kan fortsätt rada upp typ av olyckor. Fall från hög höjd, ras där människor blir klämda, olyckor med tunga maskiner, sprängningar som går fel, olyckor i trafiken vid vägbyggen. Så länge vi utför sådant som kan gå fel så kommer något ibland att gå fel. Murphys lag gäller – för eller senare. Cyniskt?

Om man i stället formulerar det – Jag accepterar inte att någon utför ett arbete där det på något sätt finns risk för en olycka med dödlig utgång – funkar det?

Nähe, inte det. Och vi måste fortsätta med byggverksamheten i Sverige? Det vi kan göra då är att fortsätta att försöka bli bättre. Bra förslag mottages tacksamt.

—–

Jag är inte helt sällan förvånad att det egentligen inte händer mer elände på byggena än vad det faktiskt gör. Alldeles nyligen var jag inblandad i slutfinishen på ett bygge där det blev enormt personalintensivt. Det var fler parallella aktiviteter än vad som var vettigt, men slutdatum närmade sig och ansträngningen blev tuffare allteftersom. Efter bygget var klart så fick vi klapp på axeln och beröm för att det faktiskt blev klart i tid. Kommentaren följdes dessutom av ”…och utan att det hände några olyckor!
Det var helt klart inte frukten av ett väl utfört arbetsmiljöarbete, snarare tur och bra gubbar på plats.

Jag tror att den största orsaken till att inte varje dag slutar i kaos och tragedi är att det finns en rejäl dos sunt förnuft på våra byggarbetsplatser. Det är ingen tröst för de anhöriga till de förolyckade, jag vet.

—–

(Artikeln i GT/Expressen + Byggvärlden om olyckan med Chrisse)