Hängtrauma

Byggvärlden skriver om något som varit på tapeten på Sync Blog senaste dagarna.

Det var när jag gjorde ett inlägg om att ställningsbyggare använde sele och lina som GJ kom igång och började förklara problemet mer ingående.

Där jag kände mig lite nöjd att vi blivit bättre har vi nu en annan risk istället – hängtrauma. Blodet stoppas i ljumskarna och man kan dö på ett par minuter.

Livet är hårt. Alternativet är å andra sidan sannolikt hårdare. Oklar uppfattning om det.

Byggvärldens artikel här.

—–

För övrigt önskar jag en god helg och gärna fokus på ett helt annat häng 🙂

—–

Twitter is the shit

Jag utrycker mig lite dumt ibland. Till exempel när jag säger att vi bedriver forskning. Det gör vi inte.

Sync bedriver ingen forskning i organiserad form, seriöst alltså. Jag menar i de fallen en annan lite mer amatörmässig och klåfingrig forskning mest för skoj skull. Typ Twitter i byggbranschen då.

För på det annars mycket viktiga området Twitter har jag ju från början sågat det som verktyg för oss byggare, det var faktiskt redan den 26 januari 2010 och det borde därmed vara preskriberat.

Sen öppnade jag lite ändå för att det kunde vara bra i vissa lägen, det var den 25 februari 2010  och borde ses som förmildrande omständigheter om någon, typ jag, skall hängas ut som bakåtsträvare i den nu pågående revlutionen.

Sen iscensatte ju Byggtjänst Trenddagen 2011 med supermodern Twitterskärm, egen hashtag och allt. Då föll murarna lite till. Det var den 7 april 2011.

—–

Så alltså för bara femton månader sen så var byggbranschens inslag på Twitter ett gäng trötta kanaler för PR-releaser från stora bolag. Det fanns någon enstaka som använde det till att mer aktivt kommunicera. Nu finns det en rad byggbranschrelaterade människor som tweeetar högt och lågt. Det har fått ett eget liv äntligen.

Jag kan erkänna att jag själv mest använder det att länka ut bloggen och fiska läsare den vägen. Men det händer att annat aktuellt hamnar där. Jag har min twitter vidarekopplad till Facebook och mina FB-vänner får glädjen att ta del av twittrandet även där.

Den som är mest aktiv som twittrare i byggbranschen just nu är @malena_b_morck på Byggtjänst. Hon och några till startade upp strax innan Trenddagen, de andra har varit ganska tysta men Malena har gått ut stenhårt och ökat efterhand.

Nu kryddar Mats Hultgren, Byggtjänsts egen lilla sociala mediemogul, Twittervärlden med en Samhällsbyggarlista också.

Var skall det hela sluta?

—–

Bristande upplag och en bra telefon

Det har ju varit snack om byggares bristande förmåga att använda sociala medier på ett modernt sätt. Jag lämnade i och för sig en replik här men vill gärna illustrera med ett exempel. Högst tveksamt vad som är socialt i sammanhanget och vilket som är medialt, men ändå. Det är faktiskt bara en vanlig jävla telefon, typ.

—–

Fördelar med en Iphone i handen på en platschef är till exempel att det går snabbt och lätt för en entreprenör att visa när han stött på problem. Typ rivit ett undertak och konstaterat att våningen ovanför vilar på typ inget.

Jaha.

Nackdelen är …..

(varsågod för egen fortsättning där:) )

—–

(Sync kämpar hårt för att få skriva in i våra AF-delar att daglig fotodokumentation skall ske istället för kontrollplaner med i praktiken ganska meningslösa signaturer. En bild på balken i fråga där upplaget är fixat smäller högre i min värld)

—–

Idiot eller bara galet geni?

Nej inte jag. Där råder ingen tvekan.

Nej, nu gäller det en annan Mackan. Och en kärleksförklaring. Tror jag.

Jag tror det är på riktigt, det vara ett svårt fall av ironi beyond Killinggänget, möjligen är det lite av allt.

Vackert är det i alla fall. Läs själv.

—–

(Och välkommen till Göteborg Nisse, ta med Marcus också så fixar vi ett jobb till honom här 🙂 )

—–

Med livet som insats

Ja, man kan tro det att vi i byggbranschen jobbar med döden inpå knuten. I alla fall om man läser om olyckorna som sker.

Det har faktiskt ändå hänt en del i arbetsmiljöarbetet och säkerhetstänkte på byggena de sista åren. Till exempel med ställningsbyggande som annars skedde till stor del med livet som insats.

Killen på bilden befinner sig 12 över marken och utför ett livsfarligt arbete. Han gör det på ett bygge där jag är projektledare och där jag gjort arbetsmiljöplanen och kontrollplan  för BAS-P. Min insats i det handlar om 12 minuters jobb vid datorn och handlar om att  döpa om ett par dokument och anpassa dem till det nya projektet.

Jag vill inte säga att det är rutin men jag kan uppfylla det som  är formellt rätt utan att ägna så speciellt mycket tid åt det, så långt. Jag skickar över mina underlag till entreprenören (BAS-U), sen är nästa steg hans ansvar, det att faktiskt se de särskilda risker som finns och hitta ett sätt att hantera dem. Så gör vi hela tiden. Där kan vi bli mycket bättre, att se, kommentera, fråga, analysera. Jag har den absoluta uppfattningen att de som skall utföra jobbet själva skall lägga sista handen vid arbetsberedningen.

—–

Killen på bilden bygger ställningar. Det är ett yrke där det tidigare varit en merit att ha suttit i fängelse, käkar anabola eller åtminstone ha en vältatuerad nacke och en supermanattityd. Tuffa killar alltså. Där har det skett en förändring på bara några år.

Nu ställs det krav på dem som bygger ställning. Nu har de hjälm och säkerhetssele på sig. Nu har de en lina som krokar fast och fångar dem om de faller.

—–

Nu ramlar han inte 12 meter rakt ner i asfalten och blir en våt fläck om han ändå tar ett felsteg. Nu blir han istället hängande i linan och hans kompisar kan få chansen att hala in honom och garva åt att han överlevde.

Det är en skillnad till det bättre.

—–

Skärpning, Sync!

Ja, medans seriösa byggbloggare vi prata allvar så har Syncs bloggande fokuserat på en dassholk i flera dar. Det här går inte. Skärpning!

Vi kan konstatera att det kan kosta 15 000 kr att byta från golvstående till vägghängd, inbyggd WC i tillvalsskedet. Gör man valet redan i projekteringsskedet så gissar Syncs expertpanel på en kostnad runt 10 000 kr. Nog om det.

—–

Mats på Byggbloggarna tar upp ett stort problem – ”Erfarenhetsåterföring är inte lönsamt”.

Så är det ju. Erfarenhetsåterföring lönar sig inte i projektet du just håller på med. Inte nu i stunden. Vinsten kommer nästa gång du gör något likadant. Jag kan citera mig själv ur ett mail jag skrev igår apropå en gynnare som inte ser längre än näsan räcker:

”När jag jobbade på XXX så hade vi konferens. Vår avdelningschef stod och hamrade in att vi måste måste måste måste tjäna 10%. Det var det viktgaste målet.
Jag räckte upp handen och sänkte hela han föreläsning med – ”man måste få nästa jobb, får man det så är ok att tjäna 8%””

Budskapet är att vi måste använda någon eller några  procent till att grunda för nästa jobb, för nya kunder eller för att behålla de man redan har. På bekostnad av projektvinsten.

—–

Fredrik på Byggvärlden tar upp ett större problem. Han har med rätta reagerat på de sorgliga olyckor som hänt senaste veckorna. Hans artikel om företaget Botrygg har fått igång Michael Cocozza. Igen. Han har ju varit igång tidigare när han känt sig orättfärdigt påhoppad av sossemaffian (a.k.a. Calle Fridén). Svårt att avgöra om han har rätt utan att veta hela bakgrunden sättet Cocozza resonerar och debatterar på gör det lite svårt att känna någon sympati. Det är synd för vi behöver företag som kan visa att funkar att bygga med hög kvalitet och bra arbetsmiljö även med personal som kommer från andra länder.

Mer allvarligt är att snacket på Fredriks blogg och kommentarerna till artikeln kantrar till att bli sandlådekrig om vem som är dummast, vem som började och vilka andra som också är lika dumma. Nu är ju inte konflikthantering av dagisbarn min grej så jag lämnar det.

Det djupt tragiska är att många människor förlorat en anhörig, att arbetare mist sitt liv och att det finns medarbetare som är märkta för livet. När jag skrev mina första blogginlägg i december 2008 så handlade ett av de första om den sådan dödsolycka. En av kollegorna jag hade då, 1990, jobbar med mig på Sync idag. Två av snickare som var på bygget då blev senare mina anställda under flera år och är nu indirekt inhyrda av oss på en arbetsplats. Vi pratade om den förlorade Daniel senast i fredags.

—–

Fredrik och andra, Byggnads senast idag, kräver att något görs, att vi börja prata om det. Jag har svårt att formulera en vettig åsikt där, det är lätt att skrika att något måste göras men svart att säga vad som skall göras. Vi pratar om det, vi gör arbetsmiljöplaner och vi tänker på det.

Men. Det vilar tungt på entreprenörerna att göra bättre arbetsberedningar (NCC tappade betongpelare – 1 död), det vilar ett tungt på konstruktörerna att hålla koll på sin dimensionering (Skanska på Ådalsbanan – 2 döda), det vilar tungt på bilisterna att ge fan i att köra för fort förbi vägarbeten (Hur många är det?). Alla kan göra bättre.

Sen kanske jag är cynisk men tyvärr kan vi  planera bort otur. Jag hatar tanken på att det kan hända när som helst igen.

—–

Gissa bajset (för vuxna) – Kundanpassning

Ja, omröstningen i förra inlägget blev ju en succé. Eller?

Frågan var alltså vad det kostar att byta från golvstående standard-WC till en fin vägghängd, inbyggd WC. Dessutom med den förutsättningen att bytet av porslin och sånt kostar 2 000 pistoler på badrumsbutikens hemsida.

Klockan läggdags igår så stod det och vägde runt 10 000 kr. Lite över.

Facit kom på mailen. Nu har jag en besserwisseraktig inställning till exceldokument som andra har gjort, så den är en smula justerad. Men likväl – den är gjord av en entreprenör som livnär sig på att bygga om badrum, som har lärt sig att rätt ta betalt och påfallande ofta ändå lämnar väldigt nöjda kunder efter sig. Trots hans prissättning.

Så vad kostade vägghängda, inbyggda bajset?

Klicka här.

—–

Jag vad säger man?

Han hade med 2 timmar konsulttid på Options, bussigt. Att administrera rubbet kan kosta mycket mer, men va fan jag skall inte gnälla. Man får vara glad att man har jobb att gå till.

Summa summarum.

10 – 15 000 kr? I gynnsamma fall
Mer än 15 000 kr? Sannolikt

Dyr skit, alltså. Snyggt men dyrt.

Men det berättar de aldrig i Badrumsaffären. Där är det ju fortfarande bara 2 000 kr i skillnad.

—–

(Malena på Byggtjänst äger rättigheterna till rubriken, jag har inget med den där knarkskummisen Ola att göra)

Dyr skit (eller – Kostnadsdrivande trender i bostadsbyggandet)

Möjligen är detta inlägg för min del del som att kacka i eget bo. Lite dumt alltså. Jag livnär mig ju ibland på att bygga bostäder i det lite dyrare segmentet. Skitsamma. Den här bloggen har som ambition att upplysa, informera och kanske förändra. Oftast lite oklart vem som skall upplysas om vad i och varför i och för sig.

Idag är det riktat till alla som undrar varför det blir så dyrt att byta från golvstående till vägghängd toalett. Ett inte helt litet antal människor alltså.

Som alla vet är det en stor och betydelsefull grupp människor i vårt samhälle som gör detta val. Människor som knarkar inredningsmagasin, gillar nyproducerad vintage och är mer än genomsnittligt intresserade av IFÖ´s senaste kollektion av vattenklossetter men som oftast då inte lika självklart ser ekonomin i ett bygge så som entreprenören ser det.

Vi pratar alltså om de människor som står i begrepp att bygga/köpa ny bostad och som skall välja och vraka och kanske kosta på sig lite extra men ändå hålla hårt i plånboken och tänka smart men som gärna uppskattar design och som tyvärr är lätta offer för säljarnas snack om hur bra och enkelt saker och ting är och sen blir besvikna på sin byggare för att han skall ha hutlöst betalt för att byta WC på det nya ganska påkostade skithuset.

—–

– Så dyrt var det ju inte när vi var i butiken och kollade!

– Nej, det var det inte. Det såg ut så här, va?

Kanske så var det denna stolen som ingick från början?

– Och så vill ni ha den här istället?

– Det gjorde att du i och för sig fick köpa till den här, tråkigt men nödvändigt.

—–

Det skiljer knappt två tusen spänn i butik.

Sync Blog utmanar alla (!) att gissa vad kunden borde betala i merkostnad. Jag vet att denna bloggen läses av minst en chefredaktör, några arkitekter och konsulter, en reklamare, flertalet småbyggare, en och annan fastighetsägare och så förstås av min mor och far (som iofs inte kommer ta det här på allvar, inte detta heller). Det borde bli åtminstone tjugo klick.

—–

Det står var och en fritt att sen fortsätta med en trovärdig motivering i kommentarsfältet nedan, det går bra att vara anonym.

Jag kommer se till att minst en kakelsättare/badrumsbyggare kommer hit ganska snart och förklarar det hela ordentligt en gång för alla. Sen pratar vi inte mer om det här. Ok? 🙂

—–

For those who are left behind – sorry

Mitt Twitterflöde har ältat #jordensundergång i flera dar nu.

Besvikelsen över att livet efter apokalypsen verkar vara precis detsamma som innan är påtaglig. Jag tolkar det som att jag trots allt är en god människa som möjligen bodde i Paradiset redan i fredags, typ. Same same alltså.

Man kan skoja om det här men jag kunde kanske stoppat alltihop. Jag kunde backat allt till den 1 januari 1601.

Tänk tanken.

Jag kunde ha återskapat en excelkalkyl från 1601, justerat den och därmed förändrat allt. En fjärils vingslag etc.

Jag fegade ur.

—–

Idag kl 17 – Förnedring i byggbranschen

Jo, asså…det finns anledningar att jobba i byggbranschen….

—–

Jag har ju testat det där med motionscykel i grupp med svängig musik och en besvärande pigg person som skriker att man skall ta i i hittepå-uppförsbacken. Spinning. Inte min grej riktigt, lite för mycket fysisk ansträngning på en gång.

Nåväl. Idag har beställaren på ett projekt ordnat en taklagsfest som blandar gammal och nytt.

Det nya är att det är obligatorisk spinning.
Detta dessutom inför allmänhetens ögon mitt gågatan i stans största köpcenter. Om jag fattat det hela rätt så har man ett evenemang där man samtidigt skall sälja bostäder till nästa etapp av projektet. Hur vårt pinsamt offentliga cykelpass skall hjälpa till att sälja bostäder fattar inte jag, möjligen satsar man på lyteskomik fullt ut.
(tror det kommer se ut som en svensexa fast för trettio brugummar samtidigt…)

Det gamla är Palace.
I folkmun kallat Jurasic Park för att det mest besöks av skräcködlor. Betänk nu att det fick öknamnet när filmen med samma namn var populär (jag var drygt tjugo då och lammkött i sammanhanget). Senast (mars 2011) jag var på Palace på ett ”studiebesök” så var det fortfarande samma klientel, de hade bara blivit lite mer i min ålder. Nu är det ju ett gäng snickarpojkar som knappt gjort slut på sitt sista barnbidrag med på kalaset så jag ser detta som en form av erfarenhetsåterföring till en ny generation. Kvalitet framför allt.

I morgon är en annan dag. Ses söndag.

—–